Flexjobb

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att uppfylla regeringens löfte om att inrätta flexjobb för personer med funktionsnedsättning. Han har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i närtid för att underlätta för människor med funktionsnedsättning att komma i arbete samt på vilket sätt jag i övrigt avser att verka för att funktionsnedsatta som vill och kan ska kunna komma i arbete. Till sist har Lars Beckman frågat mig vad jag avser att göra för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden i Sverige.

Regeringen anser att möjligheter till delaktighet och arbete ska gälla alla, oavsett funktionsförmåga. Regeringen tillsatte förra året en utredning för att se över om det finns behov av flexiblare insatser för att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att komma i arbete eller behålla ett arbete. Ett exempel som utredningen hade i uppgift att se över var om en motsvarighet till de danska flexjobben skulle kunna vara en möjlig lösning. Utredningen hade även i uppgift att kartlägga hur det ser ut för den här gruppen i dag samt ge ökad kunskap om utbudet av insatser motsvarar de behov som finns. Vid behov fick utredningen överväga och föreslå åtgärder.

Utredningen anger i sitt betänkande att införande av flexjobb sannolikt skulle få liten effekt. Någon motsvarighet till de svenska lönebidragen finns nämligen inte i Danmark. Utredningen ser därför inte vilken effekt införande av flexjobb skulle få, då de olika formerna av lönebidrag fyller samma funktion.

Det finns inget i det svenska regelverket om lönebidrag som föreskriver att lönebidrag endast kan ges om en individ arbetar ett visst antal timmar. Utredningen menar därför att de svenska lönebidragen fyller en liknande funktion som de danska flexjobben. Däremot behöver kommunikationen om syfte och mål med lönebidragen förbättras enligt utredningen. Utredningens betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen genomför nu flera satsningar för att fler personer med funktionsnedsättning ska kunna komma i arbete eller påbörja en utbildning. För att stärka arbetsgivares förutsättningar att anställa höjer regeringen taket i lönebidragen stegvis till och med 2020. Regeringen har också tillfört resurser till Samhall, bland annat i syfte att kunna öka antalet anställningar. Regeringen har dessutom gett myndigheter i uppdrag att ställa praktikplatser till förfogande för bland annat arbetssökande med funktionsnedsättning.

Jag vill även framhålla vikten av att påverka arbetsgivares attityder till att anställa personer med funktionsnedsättning. Regeringen har därför gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att genomföra informationsinsatser i syfte att påverka normer och attityder hos arbetsgivare gällande personer med funktionsnedsättning. Avsikten med informationsinsatsen är att göra arbetsgivarna uppmärksamma på att det finns kompetens hos dessa personer som inte tas till vara i dag. Insatsen kommer att pågå 2017-2019.

Personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga fortsätter att vara en högt prioriterad grupp för regeringen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det var nyss en intressant debatt om LSS här i Sveriges riksdag. Det har visat sig att den här regeringen har svikit Sveriges funktionsnedsatta å det grövsta, på många olika områden. Det var därför jag skrev den här interpellationen.

Inför valet 2014 drev ett av regeringspartierna frågan om flexjobb hårt. Inte minst funktionshindersrörelsen drev frågan, med all rätt. Det är nämligen inte mänskligt att så många funktionsnedsatta är förtidspensionerade i dag, fru talman. Det kan till och med vara på det sättet att unga människor går i skolan och drömmer om ett jobb. Men när de kommer ut i arbetslivet möts de av sjuk- och aktivitetsersättning. Det är inte rimligt.

Alla människor, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte, ska kunna ha en arbetsplats att gå till. Det är på det sättet samhällets pengar ska användas. De ska ge en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Regeringen gav ett löfte om att 100 000 funktionsnedsatta skulle få jobb. Man skrev om det i regeringsförklaringen. Stefan Löfven var på Handikappförbundens kongress den 20 maj 2015. Där sa och lovade han att regeringen hade "påbörjat ett arbete med flexjobb för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Vi kommer inte att ge oss. Alla ska kunna arbeta. Ingen ska lämnas bakom!"

Det är klart att en och annan trodde på det. Det är väl ganska rimligt. På samma sätt trodde man på Magdalena Andersson när hon sa att det inte fanns något behov av att höja bensinskatten. Ett och ett halvt år senare kostar bensinen 16 kronor litern. Tre år efter Stefan Löfvens löfte finns det i bästa fall en informationssida på Arbetsförmedlingens webbplats.

Fru talman! Det här duger inte. Om man ska ha förtroende för politiker måste de rimligtvis göra vad de säger, inte minst för Sveriges funktionsnedsatta. Det är unga människor som vill ha ett jobb och en arbetsplats att gå till.

Det blir såklart lite rörigt när regeringspartierna säger en sak men gör en annan.

Det är också rörigt för många arbetsgivare. Stödsystemen som Ylva Johansson talar om i sitt svar är väldigt många och omfattande, och det är krångligt. Många arbetsgivare - jag tror till och med enskilda arbetsförmedlare, i alla fall som jag har träffat - säger i dag att det finns så många stödsystem att det inte ens går att hålla reda på dem.

Priset för det får den som är funktionsnedsatt betala, när man inte får det där Gevaliakaffet; man får inte komma till den där arbetsplatsen med arbetskamrater. I stället har regeringen ägnat mycket tid och kraft åt att öka bidrag, och fler unga har hamnat i utanförskap. Det är inte acceptabelt.

Fru talman! Sveriges funktionsnedsatta förtjänar att ha en arbetsplats att gå till. Sveriges funktionsnedsatta ska ha samma rätt som vi andra att vara med på arbetsmarknaden.

Jag kommer i mitt nästa inlägg att tala om varför löftesbrottet är så allvarligt.

Fru talman! Det här är en viktig fråga, om alla människors rätt till arbete. Som arbetsmarknadsminister kan jag aldrig vara nöjd förrän alla människor som kan arbeta också gör det. De ska ha möjlighet att få det stöd som krävs om det är på det sättet att särskilt stöd krävs för att man ska kunna arbeta.

Det är olyckligt att Lars Beckman för den här debatten med så många oriktiga och rent falska påståenden.

Till att börja med har vi aldrig ställt ut något löfte om några 100 000 flexjobb - självklart inte. Vi har inte ens 100 000 personer anställda med lönebidrag i dag.

Flexjobbssystemet i Danmark omfattar i dag 65 000 personer. Det beror på att man inte har lönebidrag i Danmark. I stället har man flexjobbsmodellen som ersätter detta.

Vi lovade däremot att vi skulle vilja införa flexjobb. Därför tillsatte vi en utredning. Utredningens slutsats var att flexjobb inte behövs, eftersom samma flexibilitet finns redan i dag i lönebidragen. Det kan finnas anledning att fundera över vad man ska göra med dem, och det bereds i dag i Regeringskansliet. Jag tog emot resultatet från utredningen i mars.

Det är inte heller på det sättet att vi har jättemånga stödsystem bland anställningsstöden. Vi hade det tidigare, Lars Beckman. Men jag har genomfört en stor reform av det. Jag har reformerat lönebidragen, och jag har reformerat alla andra anställningsstöd. Nu har vi mycket färre anställningsstöd. Det är inte längre en stor flora.

Det är inte alls allt fler som lever på bidrag. Vi har i dag rekordfå personer som lever på bidrag, ersättningar eller försäkringar samlat och som inte försörjer sig genom arbete. Tvärtom har vi rekordmånga personer som försörjer sig genom arbete, vilket är bra.

Och det är inte på det sättet att allt fler unga är i utanförskap. Ungdomsarbetslösheten är tvärtom mycket låg. Den har sjunkit tydligt under mandatperioden. Vi klarar också en 90-dagarsgaranti.

Men vi går tillbaka till huvudfrågan: Hur ska fler personer med funktionsnedsättning kunna få ett arbete och försörja sig själva genom eget arbete? Det är uppenbart att det krävs mer insatser. Även om det är fler med funktionsnedsättning som har ett arbete i dag än när jag tillträdde är jag långt ifrån nöjd. Vi använder ju inte hela den kompetens som finns.

En del av detta har att göra med hur stödsystemen är utformade. Därför har den här regeringen kraftigt höjt taken i lönebidragen. Därför har vi sett till att Samhall kan anställa fler, och vi har utökat merkostnadsersättningen till Samhall. Därför har vi infört ett program för praktikplatser i staten för personer med funktionsnedsättning. Men mer kommer att behöva göras. Det handlar också om att påverka attityder för att fler ska kunna komma i arbete.

Vi har också lyssnat på funktionshindersrörelsen när det gäller begreppet "nedsatt arbetsförmåga". Och vi har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över uppdraget.

Mer kommer alltså att behöva göras. Jag kommer själv att träffa Funktionshindersdelegationen nästa vecka för att fortsätta den dialogen.

Fru talman! Låt mig läsa högt ur tidskriften Fokus. Eftersom Ylva Johansson tycker att jag svartmålar tar vi de fria och oberoende medierna till hjälp: "Men trots de vackra orden blev det ingen verkstad i regeringskansliet. När Fokus i mars i fjol - 2,5 år efter regeringsdeklarationen - ringde och frågade varför propositionen om flexjobb inte kommit än blev jag bollad mellan departementen. Ingen pressekreterare verkade ha hört talas om 'flexjobb'. Efter ett par dagar kom det vaga beskedet: 'Frågan bereds inom Regeringskansliet'. Några veckor senare tillsatte regeringen ändå en utredning om flexjobb, men nu med uppdraget att undersöka om 'det behövs'." Det skiljer sig alltså från vad som sas i regeringsförklaringen, där man sa att det skulle införas. "Utredare blev en tidigare chef på Arbetsförmedlingen . Och när utredningen nu är klar kommer den som av en händelse fram till att det inte behövs några förändringar av Arbetsförmedlingens regler."

Detta är alltså verkligheten i förhållande till vad statsrådet just sa. Det är väl bara att konstatera att inte heller Alliansen under sina åtta år inte lyckades särskilt väl med den här gruppen. Tyvärr har inte heller Miljöpartiets och Socialdemokraternas regering lyckats.

Jag tror också att det handlar om attityd hos arbetsgivare, men det är nog också en kostnadsfråga. Har vi väldigt höga lönekostnader i Sverige, vilket vi har i dag, blir det en kostnadsfråga för arbetsgivarna att anställa personer. På byggarbetsplatser talade man tidigare om att det fanns de som var duktiga på vissa arbetsuppgifter som var lite enklare och gav lite lägre lön. De arbetsuppgifterna gav ändå möjligheten att vara på en arbetsplats. De gav möjligheten att dela en kopp kaffe med arbetskamraterna och möjligheten att ha arbetskamrater. Detta måste ju vara bättre än att dessa personer får en passiv sjuk- och aktivitetsersättning.

Jag var personligen med på ett muskelseminarium för några år sedan. Där handlade hela eftermiddagen om drömmen om att få ett jobb. De unga funktionsnedsatta med muskelsjukdom hade drömmen om att få ett jobb, en arbetsplats att gå till och att kunna ta till vara den utbildning de hade. Jag tycker att det är bra att statsrådet erkänner att det är ett stort misslyckande även på det här området.

Attityder är viktiga. Att titta på andra länders modeller är naturligtvis viktigt. Men min poäng med den här interpellationen är att det faktiskt kan ha varit någon som röstade på den här regeringen i tron att de skulle få ett flexjobb. Det kan ha varit någon som trodde på vad Stefan Löfven sa i regeringsförklaringen hösten 2014. Det är ju ganska rimligt att man tror på statsministern. Det är ganska rimligt att man tror på vallöften. Det är väl det normala. Men svaret blev alltså en utredning, som kom fram till att det vallöfte som ett av regeringspartierna gav inte skulle bli verklighet. Det löfte som statsministern gav i regeringsförklaringen skulle inte bli verklighet. Det tycker jag är väldigt olyckligt.

Jag tror som sagt att även den nya regeringen i höst - Stefan Löfvens regeringen kommer med stor sannolikhet att fällas i statsministeromröstningen - oavsett färg kommer att behöva prioritera den här gruppen. Varje människa har rätt att gå till en arbetsplats. Varje ung människa har rätt att få en kaffekopp med sina arbetskamrater. För detta måste vi jobba mycket hårdare.

Herr talman! En av de saker som skiljer mig och Lars Beckman åt är att jag inte nöjer mig med att människor får en kaffekopp på sitt jobb. De ska också få lön. De ska få lika lön på samma sätt som alla andra på arbetsmarknaden, även om de har en funktionsnedsättning.

Sanningen är att vi i Sverige inte skulle klara oss utan alla de människor med funktionsnedsättning som arbetar. Om människor med funktionsnedsättning en dag inte skulle gå till jobbet skulle Sverige stanna. Vi är helt beroende av människor med funktionsnedsättning.

Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att beskriva det som om deras arbetsinsatser skulle vara mindre värda än andras. De allra flesta personer som har en funktionsnedsättning arbetar i ett icke subventionerat arbete. De får full lön och har inget stöd för det arbete som de utför, på samma sätt som alla andra.

Några har en funktionsnedsättning som medför en sådan nedsättning av arbetsförmågan att det är rimligt att arbetsgivaren inte betalar hela kostnaden för arbetet. Där går staten in i form av lönebidrag. Lönebidragen har nyligen reformerats. Vi höjer taken för att säkerställa att också personer med lönebidrag ska kunna få kollektivavtalsenlig lön, precis som alla andra, men med bibehållen subventionsgrad för arbetsgivaren.

Jag tror att det vore en farlig utveckling att gå på det som jag hör Lars Beckman tala om i sin replik här, alltså att personer med funktionsnedsättning skulle jobba för lägre löner än andra. Det är ett samhälle som jag inte vill se.

Bakgrunden till förslaget om flexjobb var tanken att det behövs mer flexibla och annorlunda lösningar på lönesubventionerna för att fler med funktionsnedsättningar ska komma i arbete. Det var lätt att tro det eftersom vi ser att vi har för få personer i arbete. Då är det rimligt att se över detta. Vi har gjort det. Dels har vi reformerat lönebidragen och höjt taket, dels har vi tillsatt en utredning för att se om vi behöver ytterligare en form av lönestöd. Utredningen kom fram till att det inte behövdes eftersom det man vill uppnå med flexjobb, särskilt om man utgår från den danska modellen, redan kan uppnås med de system vi har med lönebidrag. Men kunskapen om hur lönebidragen är konstruerade är väldigt låg på arbetsmarknaden, och man föreslår därför mer information om detta.

Det man gärna vill fråga Lars Beckman i den här diskussionen är: Tycker Lars Beckman att vi bör införa ännu ett lönestöd till funktionshindrade?

Herr talman! Låt oss först konstatera vad man skriver i artikeln i Fokus: "Riksrevisionen har riktat hård kritik mot Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och andra myndigheter. Tiotusentals unga förtidspensioneras och tvingas sedan fortsätta leva på extremt låga inkomstnivåer livet ut. De senaste fem åren har förtidspensioneringarna av unga ökat." Det är alltså detta som är verkligheten med den här regeringen.

Jag tycker inte att jag möter någon ödmjuk attityd från statsrådet över det misslyckande som det innebär med varje unge människa som får förtidspension i stället för ett jobb att gå till, med en kaffekopp, arbetskamrater, glädje och gemenskap på en arbetsplats. Detta måste den nya regeringen i höst prioritera. Det är jätteviktigt. Jag vill inte se denna bidragspolitik fortsätta, där man förtidspensionerar unga människor som har drömmar om ett jobb och om en inkomst som andra. Då kanske de till och med skulle ha råd att köpa en elcykel med regeringens subventioner i stället för att få 8 000 kronor i sjuk- och aktivitetsersättning.

Klistra inte på mig uppfattningar som jag inte har! Jag säger inte att funktionsnedsatta ska ha lägre lön. Men jag sa att det tidigare på byggen fanns tjänster där man hade enklare arbetsuppgifter. Exakt hur systemen ska utformas, vilken subvention vi ska ha och hur det hela ska göras har jag inget svar på i dag. Det får naturligtvis Alliansen och alliansregeringen i höst ta tag i. Men vi måste bryta de senaste fem årens utveckling där antalet unga med förtidspensionering har ökat kraftigt. Det är inte acceptabelt, och vi måste få en bättre ordning.

Herr talman! Alla som kan jobba ska jobba och få chansen att jobba. Där finns mer att göra. Även om det i dag är allt fler med funktionsnedsättning som arbetar är jag långt ifrån nöjd. Jag kommer aldrig att vara nöjd så länge det finns unga människor som har arbetsförmåga men inte får chansen att använda den. Jag kommer aldrig att vara nöjd så länge det finns människor vars kompetens skyms av diskriminering eller andra fördomar bara på grund av att de har en funktionsnedsättning.

Jag kommer heller aldrig att acceptera en ambitionsnivå där ambitionen är att man ska få en kaffekopp. Ambitionen är att man ska ha ett riktigt arbete och avtalsenlig lön.

Överläggningen var härmed avslutad.