Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

finansiell samordning för sjukvård och rehabilitering

Interpellationsdebatt 4 mars 2003
poster
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Hans Karlsson (S)

Anf. 52 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! På åtminstone en punkt har statsrå- det helt fel. En fråga av typen om statsrådet har gjort en värdering är innehållsmässigt inte alls en fråga av typen om statsrådet har slutat slå sin fru och som ska besvaras med ja eller nej. Nu försökte han ändå svara med ja eller nej, så jag tror att han inser att parallellen inte var så lyckad. Jag brukar försöka avstå från att ställa den typ av frågor som statsrådet här beskyllde mig för att ställa - det går att läsa innantill att jag faktiskt inte har gjort det. Sedan säger statsrådet att vi via departementssten- cilen har fått något som överensstämmer med riksda- gens beställning. Det ligger en del i det; det är jag beredd att hålla med om. Däremot är det naturligtvis så att den överenskommelse som tre partier i riksda- gen slöt med regeringen är en uppgörelse som hand- lade om att vi skulle ha någonting som innebar ett betydande avstamp i frågan om utfallet av de olika tidigare försöksverksamheterna. När det gäller det som jag i den här interpella- tionsdebatten, som kommit efter det att vi fått depar- tementsstencilen, har pekat på är, såvitt jag förstår, de inskränkningar - framför allt de tre jag nämnt, och kanske någon ytterligare - av den arten att de kraftigt kommer att försvåra en finansiell samordning och möjligheterna att få ett gott resultat. En punkt som jag inte tagit upp men som gäller något som jag skulle vilja skicka med statsrådet är följande. I departementsstencilen hävdar man att det inte går att få en jämförelse i framtiden med hur det skulle ha blivit om man inte hade gjort något och därför väljer lösningar vad gäller de ingående parter- nas pengar med mera. Så är det förstås alltid när vi genomför reformer. Vi kommer ju aldrig att kunna se hur det hade gått om vi inte hade genomfört reformen i fråga - och då i hela landet. Jag menar att man på den här punkten också gör en allvarlig avstickare från det som skulle ha varit möjligt. Det tror jag att departementsstencilens för- fattare lite grann inser. Det konstateras ju att det be- träffande de ekonomiska drivkrafterna blir avsevärt svårare med den tekniska metod som man lagt fast. Sammanfattningsvis, herr talman: Det förslag som nu har lagts fram kommer sannolikt inte att lösa de problem som borde lösas.
Bo Könberg (Fp)

Anf. 53 Bo Könberg (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag för min del tänker avsluta de- batten med att i varje fall till Bo Könberg säga att jag under den korta tid som jag haft ansvaret för detta ändå har haft tillfälle att göra besök vad gäller en del av de projektförsök som genomförs. Jag tillhör nog dem som tror att det är viktigt att man samordnar och samverkar kring resurser för att snabbt och med hög kvalitet hitta rätt åtgärd till den enskilda människan. Därvidlag är jag i grunden anhängare av en god sam- ordningsprocess, som säkert kan utformas på lite olika sätt. Jag tror att det är viktigt med en samord- ning med hög kvalitet.
Anna Lilliehöök (M)

Anf. 54 Anna Lilliehöök (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Nils-Erik Söderqvist har frågat om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av den uppkomna situationen. Han syftar då på Mark- nadsdomstolens dom av den 5 februari i år i det så kallade Gourmetmålet, där domstolen fann att det svenska förbudet mot alkoholreklam i tryckt skrift - när skyddssyftet, folkhälsan, ställs mot förbudet be- traktat som handelshinder - måste betecknas som alltför långtgående och därmed oproportionellt i EG- rättslig mening. Svaret på Nils-Erik Söderqvists fråga är ja, jag har för avsikt att vidta åtgärder. Jag beklagar att annonsförbudet i dess nuvarande utformning inte befunnits vara förenligt med EG- rätten. Med hänsyn till folkhälsan är det emellertid inte önskvärt att förbudet luckras upp. Under de se- naste åren har totalkonsumtionen av alkohol ökat i landet. Särskilt oroande är att debutåldern blir allt lägre och att det är ungdomar mellan 18 och 25 år som dricker mest alkohol. Det är också en målgrupp som kan antas vara särskilt känslig för de budskap som förs fram i reklamen. Regeringen har därför för avsikt att inom en snar framtid lägga fram en propo- sition för riksdagen med de förslag till ändringar av den svenska lagstiftningen som bedöms vara möjliga och i överensstämmelse med EG-rätten. Jag har där- utöver för avsikt att tillsätta en utredare för att närma- re analysera vilka ytterligare lagändringar som kan vidtas för att begränsa möjligheterna att införa alko- holreklam i tryckta skrifter. Den 20 februari träffades representanter för sex av riksdagens sju partier och kom överens om hur förslagen ska utformas. Marknadsdomstolens dom innebär inte att det nu är fritt fram för alkoholreklam i tryckt skrift. Kraven på att särskild måttfullhet ska iakttas vid marknadsfö- ring av alkoholdrycker till konsumenter gäller fortfa- rande, liksom att marknadsföringsåtgärder inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av alkohol. Marknadsföringen får inte heller rikta sig särskilt till eller skildra barn och ungdomar.
Hans Karlsson (S)

Anf. 55 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först vill jag naturligtvis tacka mi- nistern för svaret. Jag kommer strax tillbaka i sak. I detta sammanhang är det viktigt att påminna om vad som gällt i EU:s hantering av ärendet från början. Man möter mycket av missförstånd, att det är vårt medlemskap i EU som i grunden skulle ha varit skälet till detta. Som EU-vän är det viktigt för mig att säga att reklamförbudet inte strider mot EU:s handelsreg- ler. Det har EU sagt klart och tydligt, men man lade till: om folkhälsan inte kan skyddas på ett annat sätt. Det var det som gjorde att vi fick Stockholms tings- rätt att lägga fast att man ansåg att folkhälsan kunde skyddas på annat sätt. Det var egentligen det som var anledningen och upprinnelsen till det hela. Som aktiv parlamentariker tycker jag att det är oerhört bekym- mersamt att vi har en rättsordning och ett rättssystem som gör att man kan fråga sig på vilka grunder det går att hävda att folkhälsan kan skyddas på annat sätt när vi är mitt inne i en oerhört svår situation på detta område. Jag kommer tillbaka till detta i mina senare inlägg. Marknadsdomstolen, som hade att hantera frågan alldeles nyligen, finner alltså att förbudet är alltför långtgående i förhållande till att det kan bli ett han- delshinder. Marknadsdomstolens utslag är utan tve- kan ett oerhört allvarligt bakslag för den svenska alkoholpolitiken. Med beaktande av just detta är svaret från minis- tern oerhört positivt. Där konstaterar Morgan Johans- son: "Med hänsyn till folkhälsan är det emellertid inte önskvärt att förbudet luckras upp." Det tycker jag är det allra viktigaste i det svar som jag har fått. Det innebär, som jag tolkar det, att man har en stark am- bition att se till att vi behåller ett folkhälsoskydd och hävdar att reklam i det avseendet utgör ett allvarligt hot. Då blir det naturligt att fundera över följdfrågor till Morgan Johansson. Det hela är upplagt, såvitt jag förstår, i två steg. Det ena är att skyndsamt komma fram till ett förbud mot reklam för alkoholdrycker med över 15 % alko- hol. Där ser jag att skälet är att det annars skulle in- nebära bekymmer med konkurrensreglerna, och det är begripligt. Det är också viktigt att snabbt komma med ett beslut på denna punkt. Det är ingenting att just nu ställa en följdfråga om, utan det är det andra steget som är spännande, det vill säga reklamens innehåll, utformning och omfattning - hur vi kan se det fram- för oss och vilka ambitioner Morgan Johansson har som minister i det avseendet. Går det att begränsa till enbart specialtidningar om exempelvis mat och dryck? Anser Morgan Johansson att det skulle vara möjligt? Finns det tydliga politiska ambitioner att göra en sådan begränsning? Det är mina första frågor.
Bo Könberg (Fp)

Anf. 56 Bo Könberg (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först en kort kommentar om rättsord- ningen. Systemet med att det är domstolarna som ska avgöra vad som är en rimlig avvägning mellan folk- hälsomålen och målen för en fungerande inre mark- nad. Att det är tingsrätter och andra rättsinstanser som ska göra den avvägningen är en effekt av anslutning- en till EU. Vi kan beklaga att vi har fått in den ord- ningen. Jag tycker att det ett slags statsvetenskaplig diskussion, en hållning som inte är alldeles oproble- matisk. Det kan innebära att domstolarna, som egent- ligen har att döma efter lagar, ibland blir de som också, inte stiftar lag, men i vart fall tolkar lagen på ett sätt som vi som riksdagsmän och statsråd har väldigt svårt att ändra på när det hängs upp på skriv- ningar i EG-rätten. Jag tycker att det är viktigt att ändå lyfta fram att även om själva rättsordningen på detta sätt är en ef- fekt av EU-anslutningen, kan man inte skylla utslaget i det här fallet på EG-rätten. EG-domstolen gav ett ganska öppet yttrande till tingsrätten, där man, precis som Nils-Erik Söderqvist beskriver, sade att reklam- förbudet inte stred mot regler om handelshinder om det inte finns andra och bättre sätt att skydda folkhäl- san. Tolkningen vad som är andra och bättre sätt är det Marknadsdomstolen som gör. Men Marknads- domstolen hade faktiskt i sak lika gärna kunnat kom- ma fram till en annan slutsats. Man gjorde ändå inte det. Och eftersom man inte gjorde det innebär det att den dom som vi har fått måste vi som politiker för- hålla oss till, och vi måste försöka agera med ut- gångspunkt i den på ett sätt där vi tolkar den på ett för folkhälsan så bra sätt som möjligt och utnyttjar det utrymme som domen ändå ger. Det är därför som vi går fram på detta sätt i två steg, med, vill jag säga, en stark uppbackning av riksdagen. Det ena steget är att vi ska ta fasta på det som Marknadsdomstolen säger. När det gäller begräns- ningar av vilken typ av alkohol som man ska få göra reklam för överlämnas den frågan explicit till lagstif- taren att bestämma. Marknadsdomstolen ger dess- utom exempel på hur en sådan begränsning kan åstadkommas. Då har vi sagt att gränsen i Sverige ska gå vid 15 volymprocent. Vi förbjuder reklam för starksprit och starkvin. Det andra steget är i vilka forum och på vilket sätt som det ska vara tillåtet göra reklam. Vi vill ge en utredare i uppdrag att se över hur man kan använda det utrymme som domen ger för att i så stor utsträck- ning som möjligt begränsa alkoholreklamen i Sveri- ge. Om det innebär att man måste se över utform- ningen av annonserna eller i vilka tidningar de publi- ceras har jag i dag lite svårt i dag att ta ställning till. Men jag vill säga att vi har de högsta möjliga ambi- tionerna på det här området.
Anna Lilliehöök (M)

Anf. 57 Anna Lilliehöök (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag förstår naturligtvis att en utredare ska titta på det här och att man inte vill föregripa den utredningen. Men jag vill ändå tolka Morgan Johans- sons besked på den här punkten som att det finns tydliga och klara ambitioner att begränsa denna re- klam så mycket som möjligt, och det känns välgöran- de. Jag har här vatten i mitt glas, men om det hade va- rit 6 cl ren alkohol i det hade det varit lika mycket som varje person ökar sin alkoholkonsumtion med varje månad i det här landet. Varje månad ökar vi alltså alkoholkonsumtionen med 6 cl ren alkohol per invånare över 15 år. Just nu sker det en dramatisk ökning av alkoholkonsumtionen. Några har sagt att den är större än vad den har varit på över hundra år. Även om statistiken har förändrats och jag har hört till dem som har varit försiktiga med att göra denna jämförelse råder det ingen tvekan om att vi i alla fall är på väg mot den nivån. Så är det. Jag brukar inte tycka att det är roligt att ha rätt när jag gissar, men jag har haft rätt hittills när jag har gissat hur utvecklingen skulle bli från mitten av 90- talet och fram till i dag. Vi kan nog tyvärr förvänta oss en fortsatt stark ökning av alkoholkonsumtionen. Då vet vi att det handlar om tillgänglighet, om skatte- verktyget som tyvärr är väldigt urholkat och om öka- de införselkvoter. Men det handlar också om det som vi hade hoppats inte skulle komma på vårt bord, nämligen om bekymmer med att det skulle öppnas upp för alkoholreklam. Alkoholkapitalet försöker naturligtvis på alla sätt att bli fritt från de pålar som är nedslagna i marken och som handlar om att man ska tygla denna drake så långt som möjligt. Nu försöker man på olika sätt att riva upp dessa pålar, och då gäller det att slå ned dem igen. Det är nog det allra viktigaste som vi har fram- för oss. Den reklam som finns internationellt vänder sig i stor utsträckning till barn, ungdomar och kvinnor. Sedan säger man från alkoholkapitalet att reklamen inte kommer att medföra någon ökad konsumtion, utan det handlar mera om att människor byter till andra sorter. Men det är ju nonsens. Inte minst genom förbudet mot tobaksreklam vet vi att det påverkade konsumtionen och minskade rökningen. De mest utsatta grupperna är ju lättast att manipulera, och det är oerhört bekymmersamt. En annan fråga som det finns anledning att koppla ihop med detta är vad vi har för förutsättningar och ambitioner att ta tag i detta för att påverka inom EU. Vi måste se till att det långsiktigt införs ett förbud mot alkoholreklam inom EU. Vad är framkomligt att göra? Har Morgan Johansson ambitioner att verka för ett förbud inom EU? Det vore spännande om vi kun- de få det redovisat.
Hans Karlsson (S)

Anf. 58 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Nils-Erik Söderqvist säger, att vi har sett en dramatisk ökning av alkoholkonsumtionen. Bara under de senaste fem åren har det varit en 20-procentig ökning, från åtta liter till tio liter ren alkohol per individ. Det finns en bit kvar till EU-genomsnittet som ligger på tolv liter, men vi är på väg dit i en väldigt snabb takt. Man kan också se att drickandet har förändrats. Det har blivit mer och mer vardagligt drickande, och det är inte på något sätt mindre farligt än det helgdrickande som tidigare förekom. Tvärtom blir de långsiktiga alko- holskadorna på intet sätt mindre med den typen av drickande. Vi från regeringen har pekat ut fyra områden som ska vara fredade från alkohol. Alkohol ska inte få förekomma i trafiken, under kvinnors graviditeter, på arbetsplatser och under uppväxtåren. Ändå har antalet rattfyllerier ökat. Drickandet bland unga har ökat kraftigt, framför allt bland unga flickor. Vi ser till och med att drickandet bland de gravida har ökat. Man tar med sig det vardagliga drickandet också under gravi- diteten. Det är kanske inte längre så dramatiskt att dricka som det var tidigare. Nu gäller det att slå vakt om de instrument som vi har. Först har vi tillgänglighetsinstrumentet. System- bolaget är oerhört viktigt för att se till att man bara säljer alkohol till dem som är över 20 år och inga andra. Detsamma gäller tillståndsgivningen för för- säljning av alkohol på restauranger och krogar. Där har vi också sett en väldigt snabb utveckling under de senaste åren. Fler och fler tillstånd har utfärdats sam- tidigt som kommunernas tillsyn har försämrats. Vi måste nog se över vad vi kan göra på den bogen för att se till att alkohol inte blir tillgängligt för de allra yngsta på det sättet. Sedan har vi naturligtvis den rena brottsbekämp- ningen - hembrännningen, smugglingen och lang- ningen - som vi måste bli mycket bättre på. Det är också viktigt med ett förebyggande arbete riktat främst till de unga. Alkoholkommittén arbetar med en form av förebyggande arbete. Men vi måste bli ännu bättre på det området och vara beredda att satsa ännu större resurser än vad vi tidigare gjort. Alkoholkapitalet, eller de kommersiella krafterna, säger att reklam inte betyder så mycket. Det är bara det att folk väljer andra varor i stället. Det där är inte sant. Det är klart att reklam betyder något. Det späder på konsumtionen. Om man till exempel investerar tiotusentals kronor för att annonsera i en stor dagstid- ning räknar man ju med att få tillbaka sina pengar. Man försöker också sälja en livsstil där drickandet är en del i att vara modern, att vara häftig eller att vara med i gänget. Det är en del av försäljningstricket. Även om vi inte vill erkänna det vet vi innerst inne att vi påverkas av reklam. Hur kan man gå fram i Europa? Jag tror att man måste försöka att få fastslaget en princip om att alko- hol inte är vilken vara som helst. Alkohol måste han- teras med särskild omsorg och också med särskilda regler. Då är det klart att reklamfrågan är en fråga som man absolut kan tänka sig att driva vidare.
Bo Könberg (Fp)

Anf. 59 Bo Könberg (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Inte minst det sista var välgörande att höra. Jag har väntat på att man i EU-sammanhang ska komma dithän att det blir en acceptans för att alkohol inte är en vara vilken som helst, utan det är i stället en livsfarlig vara som måste omgärdas med restriktioner på alla möjliga sätt. Det är spännande att konstatera att vi i jämförelse med vår omvärld, inte minst det EU som vi nu är med i, har en lång tradition av att vara föregångare med en restriktiv alkoholpolitik. Vi ligger långt framme. Omvärlden har ett mycket, mycket värre läge. Mi- nistern berörde också alldeles nyss i rena siffror och tal hur det ser ut med konsumtionen. Det värsta som nu händer är att vi lägger oss till med ett europeiskt alkoholmönster, att dricka under hela veckan, samtidigt som vi behåller vårt klassiska och gamla sätt att dricka, det vill säga under helgerna. Vi får alltså ett dubbelt alkoholmönster. Med ett så- dant dubbelt alkoholmönster riskerar vi - om vi tittar framåt i det mörkaste scenariot, som vi får hoppas inte inträffar - att snabbt lägga oss i täten i EU när det gäller antalet människor som är alkoholskadade. Sedan har det också oerhörda ekonomiska kon- sekvenser. Man räknar med att vi har ungefär 130 miljarder i samhällskostnader för alkoholen i vårt svenska samhälle. Tänk vad vi skulle kunna använda dessa pengar till, till sjukvård och till andra saker. Här finns alltså oerhört mycket att göra. Kopplat till dagens fråga skulle jag bara avslut- ningsvis vilja ställa frågan till Morgan Johansson på vilket sätt ministern är beredd att följa upp det här. En sak är att nu landa i två olika åtgärder, en snabb och sedan en i december. Men hur ska de sedan följas upp långsiktigt?
Hans Karlsson (S)

Anf. 60 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tror faktiskt att uppföljningen görs bäst i riksdagen och att vi ska vårda den stora enighet som vi ju fick kring alkoholpolitiken när den här frågan kom upp på bordet. Det är en väldigt viktig sak att bygga vidare på för oss sex partier som nu är överens om hur vi ska hantera detta. Det är egentligen bara Moderaterna som står vid sidan om. Jag tror att det bästa sättet när det gäller folkhälsopolitik över huvud taget är att bygga den på ett brett sätt. Vi vet att Moderaterna har en annan uppfattning, att de står vid sidan om. De kan bli där. Jag tror att de egentli- gen gör sig själva en otjänst, därför att den allmänna opinionen i riket är nog den att detta är en fråga som man inte ska ta lätt på. Det är nog många som faktiskt är oroliga över vad som är på väg att hända, inte minst på ungdomssidan. Att bygga ut satsningarna på förebyggande insat- ser, att slå vakt om Systembolaget, att se över hur det egentligen står till med kommunernas tillståndsgiv- ning och naturligtvis också att bygga ut missbrukar- vården är en del av de satsningar som vi ska gå fram med. När det gäller pengarna på narkotikasidan är det klart att en del av dessa också kommer att kunna hamna hos dem som är alkoholiserade. Samtidigt tror jag att vi har bättre förutsättningar nu, trots detta att vi har hamnat i en sådan här situa- tion, att vara offensiva än vad vi hade tidigare. Vi har en bred uppslutning i den här kammaren plus att vi har en känsla av att debatten vänder i riket. Det är inte längre den lätta och enkla låt-gå-politiken som man kan spela på hos människor, utan nu är det den an- svarstagande alkoholpolitiken som vinner terräng.

Dokument

den 12 februari

Interpellation 2002/03:183

 av Bo Könberg (fp) till statsrådet Hans Karlsson om finansiell samordning för sjukvård och rehabilitering

Om några dagar är det 27 månader sedan socialutskottet av regeringen begärde en proposition om finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård socialtjänst och socialförsäkring, för bättre hälsa och för minskade sjukskrivningar. Någon sådan proposition har fortfarande inte synts till.

Möjligheten för försäkringskassor och sjukvård att ekonomiskt samarbeta för att minska ohälsan har diskuterats åtminstone sedan mitten av 80-talet. Åren 1993@97 genomfördes i flera län framgångsrika försök med detta (Finsam). Försöken utvärderades av Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket i en rapport som presenterades våren 1997. Försöken stoppades från och med 1998.

Hösten 2000 gjordes den ovannämnda överenskommelsen mellan företrädare för regeringen, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet om att det till hösten 2001 skulle presenteras förslag till riksdagen som skulle möjliggöra finansiell samordning mellan bland andra försäkringskassorna och sjukvården. Uppgörelsen bekräftades i ett beslut i socialutskottet. Målet var att reglerna skulle kunna börja gälla från och med år 2002.

I budgetpropositionen hösten 2001 föreslogs @ utan samråd med de partier regeringen gjort uppgörelsen med @ en möjlighet för samordning som inskränktes till ca 0,5 % av kostnaderna för sjukpenningen. Detta att jämföra med det tak på 10 % som gällt i de framgångsrika Finsamförsöken. Under riksdagsbehandlingen ställde sig bland annat regeringspartiet bakom en beställning av regeländringar som riksdagen skulle kunna behandla under våren 2002.

Någon proposition kom ändå inte. I slutet av våren 2002 förklarade det ansvariga statsrådet att förslaget skulle komma "under försommaren". I slutet av sommaren 2002 sades det att förslaget skulle komma i början av hösten. I början av hösten sades det att förslag skulle komma i slutet av hösten. Därefter sades det att förslag skulle komma i januari 2003.

I propositionsförteckningen från slutet av januari sägs att proposition ska komma i maj för riksdagsbehandling under hösten 2003.

Sedan sommaren 1997 har sjukskrivningarna ökat lavinartat och de långa sjukskrivningarna mer än fördubblats. Ingen enskild åtgärd kan ensam råda bot på detta, men det är desto angelägnare att använda sig av medel som visat sig verksamma.

Om regeringens senaste besked skulle hålla @ till skillnad från alla tidigare besked i ärendet @ så kommer de nya reglerna att börja gälla tidigast från och med januari 2004. Det har då gått nästan sju år sedan den positiva utvärderingen av Finsamförsöken presenterades.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Hans Karlsson:

1. Bedömer statsrådet det som sannolikt att riksdagen före sommaren får en proposition om finansiell samordning?

2. Om statsrådet kommer att föreslå en sådan proposition, kommer den då, till skillnad från budgetförslaget hösten 2001, att medge en ekonomisk omfattning av den finansiella samordningen som på ett meningsfullt sätt uppfyller uppgörelsen bakom socialutskottets betänkande den 14 november 2000?

3. Har statsrådet gjort någon värdering av de förluster i form av både lidande och ekonomiska kostnader som, genom att den finansiella samordningen snart har fördröjts i @ hittills @ sex år, har drabbat dels dem som köat till operationer och behandlingar, dels de offentliga finanserna?