Fru talman! Cecilia Magnusson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka ett varaktigt inflytande för filmbranschens aktörer samt hur jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att utreda Svenska Filminstitutets framtida roll och organisationsform.
I propositionen Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik (2015/16:132) betonar regeringen betydelsen av en nära samverkan med filmbranschen. Liksom i de flesta andra europeiska länder är filmbranschen i Sverige beroende av offentliga stöd för att verka och utvecklas. Omvänt är filmpolitiken beroende av en livskraftig bransch.
Filmavtalet har under lång tid inneburit att ett fåtal aktörer i filmbranschen haft ett stort inflytande över filmpolitikens utformning. Samtidigt har andra aktörer stängts ute. I och med omställningen av filmpolitiken får fler av branschens aktörer insyn och möjlighet att påverka. Samverkan kommer att ske på olika nivåer, dels mellan branschen och politiska företrädare, dels mellan branschen och Filminstitutet.
I syfte att utveckla de nya formerna för samverkan skickade Filminstitutets styrelse den 22 juni ut ett förslag om branschrådens sammansättning, form och funktion på remiss. Det är glädjande att många aktörer valt att lämna synpunkter på det remitterade förslaget. Jag följer aktivt det pågående arbetet och har fullt förtroende för att Filminstitutet kommer att hantera de synpunkter som kommit in och utse branschråd som är representativa och har legitimitet i filmbranschen.
Liksom Cecilia Magnusson konstaterar i sin interpellation har Filminstitutet en central roll för genomförandet av filmpolitiken. Så har det varit sedan 1960-talet, och så kommer det att vara även efter omställningen av filmpolitiken. Den nya filmpolitiska modellen har stora likheter med hur staten styr andra kulturpolitiska områden. Att sektorsmyndigheter utser ledamöter i sina rådgivande organ och tar fram indikatorer för att uppfylla de mål som regering och riksdag har fastställt är regel snarare än undantag.
Med den nya filmpolitiken blir regeringens styrning av Filminstitutet mer lik styrningen av kulturmyndigheterna. Samtidigt får filmbranschens aktörer en möjlighet till större inflytande än aktörer på andra kulturpolitiska områden.
År 2013 gjorde Statskontoret en genomlysning av Filminstitutets verksamhet i rapporten Scener ur ett Filminstitut (2013:8). Regeringen avser under mandatperioden att inleda en uppföljande studie som även innefattar en analys av Filminstitutets organisationsform i förhållande till den nya filmpolitiska modellen.
Tredje vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.