Fastighetsskatten

Fru talman! har frågat mig om jag avser att under mandatperioden återinföra fastighetsskatt liknande den som Alliansen tog bort.

Förändringar av skatteregler måste alltid hanteras med stor varsamhet och omsorg om enskildas ekonomiska förutsättningar. Larry Söder anför att den tidigare fastighetsskatten var orättvis, men samtidigt finns det många som tycker att den nuvarande fastighetsavgiften är orättvis eftersom den är regressiv.

I och med januariavtalet finns en överenskommelse om en skattereform. Den ska bland annat kunna bidra till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Några detaljer kring skattereformen har i det här läget inte låsts fast, men jag är övertygad om att alla frågor kommer att komma upp på bordet. Det gäller även fastighetsavgiften och dess utformning.

Fru talman! När alliansregeringen tog bort fastighetsskatten var det många runt om i landet som drog en lättnadens suck. Otaliga exempel på hur människor drabbades av fastighetsskatten hade diskuterats i medierna en lång tid. Jag tror nog att alla kunde ställa upp på att den var orättvis och drev människor från hus och hem.

Kristdemokraternas dåvarande partiledare Göran Hägglund sa bland annat att man inte kan äta träet på huset, för att ge en bild av att människor med små inkomster fick en väldigt hög fastighetsskatt för att de bodde på fel ställe - ett ställe eller en ort där deras familj kanske hade bott i generationer.

Sedan dess, i mitten på 2000-talet, har fastighetsskatten varit död i den politiska debatten, ända tills för ett tag sedan. Den verkar alltmer ingå i en ekvation för att öka skattebördan för människor och kunna betala statens framtida utgifter.

Jag vill hävda att man mer diskuterar fastighetsskatten bara i ekonomiskt syfte i form av ökad skatt, inte i fördelningspolitiskt syfte eller utifrån tanken att ingen bör kunna äga sin egen bostad, utan helt cyniskt i kronor in till statskassan.

Jag har även sett intervjuer med regeringsföreträdare som inte avfärdar tanken på en ny fastighetsskatt, utan lite öppet säger att i en skatteöversyn är allt uppe på bordet.

Både det tidigare systemet och dagens system baseras på taxeringsvärden. Men då inget tak existerade i det gamla systemet hade fastighetsskatten i dag varit dråpslag för många, inte minst då den senaste taxeringen på flera håll i landet ökade kraftigt. I Göteborg ökade den med 34 procent och i Västra Götaland med 27 procent.

För ett genomsnittligt småhus i Göteborg, med ett marknadsvärde på 5 miljoner kronor, skulle en återinförd fastighetsskatt med modell utifrån det tidigare systemet uppgå till 38 000 kronor om året. Värt att understryka är också att en del vill att motsvarande skatt även ska gälla bostadsrätter.

För mig personligen är det en stor skillnad mellan den tidigare fastighetsskatten och den fastighetsavgift som finns i dag. Det finns en koppling till att avgiften som betalas i dag ska ses utifrån att en fastighetsägare åtnjuter en del saker från samhället som man bör kunna vara med och medfinansiera, till exempel brandförsvaret. Den kopplingen fanns inte till den tidigare fastighetsskatten. Den tidigare fastighetsskatten hade heller ingen koppling till inkomst. Den slog lika hårt mot den som hade låg inkomst som mot den som hade hög inkomst i ett område.

Jag vill fråga finansministern om hon kan försvara att man ens har en sådan chockhöjning av skatten för husägarna med på bordet i en framtida skattediskussion eller om det inte borde vara lika bra att avfärda den direkt så att vi kan diskutera andra skatter i stället.

Fru talman! Larry Söder säger att det finns en logik i att det finns ett tak för fastighetsskatten på grund av att det finns vissa saker man åtnjuter. Då är det viktigt att ha klart för sig att när man genomförde skattereformen 1990-1991 var det en helt annan logik för hur fastighetsskatten såg ut.

Å ena sidan hade du ränteavdrag, som ju finns kvar, där du får göra avdrag för räntor för de lån du tar på din fastighet. Å andra sidan hade man då en fiktiv avkastningsskatt på fastigheten i form av fastighetsskatten. Där menar man att det fanns en logik i skattesystemet.

Nu har man tagit bort fastighetsskatten, men ränteavdragen är kvar. Då har vi de facto ett skattesystem som gynnar låntagande på ett sätt som man menade inte var rimligt i varje fall 1990-1991. Det kan vara en av förklaringarna till att vi ser en ökad skuldsättning bland hushållen. Det var den logiken som låg bakom hur det såg ut tidigare.

Larry Söder säger att man måste se det fördelningspolitiskt. Ser man fördelningspolitiskt hur avgiften ser ut i dag är den tydligt regressiv. Om man tittar på vad som har hänt sedan Kristdemokraterna var med och drev att man skulle avskaffa fastighetsskatten har man i 160 av landets kommuner fått en högre avgift i dag än när man avskaffade den gamla skatten. Kostnaderna har ökat med över 50 procent i bland annat Gällivare, Pajala och Arjeplog. Där bor som vi alla vet inte jättemånga höginkomsttagare. I 65 kommuner betalar man däremot mindre än vad man gjorde före 2008. Det är kommuner som Nacka, Vellinge och Täby. Störst minskning är det i Lidingö och Danderyd där kostnaderna har halverats. Fördelningsprofilen på Kristdemokraternas reform var milt sagt inte klockren.

Däremot har regeringen inte drivit att man ska återinföra fastighetsskatten. Samtidigt kommer jag inte att hindra någon från att lägga upp den på bordet. När vi nu ska diskutera en skattereform som helhet kommer naturligtvis alla frågor att komma upp på bordet. Det kan säkert vara så att någon kommer att lyfta fram även fastighetsskatten.

Samtidigt är det viktigt att alla eventuella förändringar som man gör i en skattereform måste man se till att vara mycket varsam med. Att köpa en fastighet är ett av de största beslut som människor fattar under sitt liv. Därför kan politiken oavsett vilka beslut man fattar inte göra det på ett sådant sätt att man drar undan mattan för enskilda hushåll.

Fru talman! En återinförd fastighetsskatt skulle kraftigt öka skatten jämfört med dess nivåer 2007, vilket har sin förklaring i att priserna på bostadsmarknaden skjutit i höjden senaste decenniet. Skulle fastighetsskatten återinföras enligt gamla modellen, 1 procent av taxeringsvärdet, skulle årets småhustaxering chockhöja skatten för många hushåll.

I Halland, som jag kommer ifrån, skulle en återinförd fastighetsskatt innebära en årlig skatt på i genomsnitt 21 500 kronor. Det ska jämföras med 7 800 kronor som är för fastighetsavgiften. Det är givetvis stora variationer mellan länets kommuner. I Kungsbacka skulle en skatt vara 32 200 kronor, i Varberg 22 600 kronor och i Halmstad 20 200 kronor. Även för småhusen i Hylte, som är länets minsta kommun, skulle det bli en ökning - med 1 365 kronor.

Jag vill nog hävda att boendet inte är någon handelsvara som vilken annan som du kan sälja eller köpa när du vill. Det är din boning där du känner dig hemma och trygg och där du vet att du kan finnas för en tid framåt. Då kan man helt enkelt inte sälja fastigheten bara för att den ligger på fel plats.

Jag blir genuint orolig när finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund i förra veckan uttalade sig om framtida förändringar inom skatteområdet för bostadsmarknaden. Han sa till Svenska Dagbladet att det kommer att bli stora reformer på bostadsmarknaden. Det skapar inte det lugn på bostadsmarknaden som jag tror skulle behövas för att bygga fler bostäder, snarare tvärtom.

Eftersom fastighetsavgiften nu inbringar mer intäkter än den gamla fastighetsskatten gjorde - hur man än räknar är det så - innebär det givetvis att en förändring är en ökad börda för fastighetsägarna. Då vi vet att flertalet av medborgarna vill äga sitt eget boende menar jag att det är fel väg att gå.

Vi hörde finansministern säga att regeringen inte kommer att driva frågan om fastighetsskatten. Ska jag se det som en viljeinriktning - att regeringen faktiskt inte vill införa en fastighetsskatt? Jag skulle vilja att finansministern talar om detta, alldeles oavsett vad andra partier lägger upp eller inte lägger upp på bordet. Det är regeringen jag frågar, och det skulle vara intressant att veta om regeringen har några planer över huvud taget på att införa fastighetsskatten. Jag tror att det är många småhusägare som skulle vilja veta det.

Fru talman! Fastighetsavgiften inbringar mer intäkter än den gamla fastighetsskatten, som numera är avskaffad. De som betalar mer är alltså de som bor i landets glesbygdskommuner. Den fastighetsskatt som Kristdemokraterna har drivit igenom har en tydlig storstadsprofil. Höjningen gäller de människor som bor i de glesbefolkade delarna av vårt land, där kollektivtrafiken inte fungerar, som vi har talat om tidigare här i eftermiddag. Det är de som har fått en höjd fastighetsskatt, medan alla de som bor på solsidan i Lidingö och Danderyd har fått en sänkning. Det var det som blev resultatet av Kristdemokraternas reform.

Finansmarknadsminister Per Bolund har sagt att det blir stora reformer på bostadsmarknaden. Jag är övertygad om att han då i huvudsak talar om bostadsbyggandet, där vi vill genomföra viktiga reformer för att vi snabbare ska kunna bygga nya bostäder. Det handlar till exempel om att snabbare och enklare kunna producera liknande hus i en och samma kommun utan att behöva gå igenom samma stora tillståndsprocess varje gång man bygger liknande fastigheter. Det skulle kunna vara någonting som snabbar upp byggandet. Att på olika sätt underlätta för dem som har ett industriellt byggande att få fram mer mark och snabbare planprocesser är andra viktiga och stora reformer på bostadsområdet.

Vad gäller fastighetsskatten har jag varit finansminister i fyra och ett halvt år, och vi har inte återinfört den gamla fastighetsskatten. Det är inte heller någonting som vi socialdemokrater har gått till val på. Jag har sagt att inför skattereformen kommer jag inte att hindra någon från att lägga upp en fråga på bordet. Jag kommer inte att utesluta saker i förväg, utan här kommer vi att kunna titta på helheten.

Något som är oerhört viktigt är dock att ha stor omsorg om och respekt för alla hushåll som har genomfört ett bostadsköp - som är det största ekonomiska beslut man någonsin fattar - och för den bostadssituation som enskilda hushåll befinner sig i. Jag delar uppfattningen att bostäder inte är en vara vilken som helst som man under nya förutsättningar bara kan byta mot en annan bostad. Här är det viktigt att ha stor omsorg om situationen för enskilda hushåll.

Fru talman! Det är glädjande om Per Bolund, som är bostadsminister, nu inte talar om skatteförändringar när det gäller bostadsbyggande utan bara om andra typer av reformer. Jag är glad för det, för vad bostadsbyggandet inte behöver just nu är ambivalens när det gäller vilka skatter som finns, vilka skatter som är på gång och vilka kostnader det faktiskt blir för husägare i slutändan.

82 procent av Sveriges befolkning vill bo i ett eget hem som de själva äger, och jag tror att det är precis som finansministern säger: De vill ha långsiktiga spelregler, och de vill veta vad som händer i framtiden. Då kan man inte bara slänga in en sak som fastighetsskatten och tro att den går obemärkt förbi.

Jag tolkar ändå finansministerns svar som att hon inte kommer att gå med på en fastighetsskatt i dessa förhandlingar över huvud taget. Om det är något annat parti som driver frågan kan finansministern givetvis inte göra någonting åt det, men regeringens uppfattning är alltså att det inte kommer att bli någon fastighetsskatt under mandatperioden. Jag är glad för detta förtydligande, och jag tror att också småhusägarna är väldigt glada över beskedet. Då kan man fortsätta framåt och hoppas på att det blir långsiktiga spelregler efter den skattedebatt som har förts.

Fru talman! Låt mig återigen förtydliga att jag inte i förväg tänker säga vare sig bu eller bä till någonting i den skattediskussion som har förts. Om man ska genomföra en stor skattereform tror jag inte att det är läge att gå in och låsa fast sig i den ena eller den andra positionen. Här är det viktigt att ha alla bollar uppe i luften för att kunna ta ett brett och samlat grepp.

Det jag säger är att allting som vi kommer att genomföra kommer att göras med stor omsorg om enskilda företag och hushåll som bedriver olika verksamheter eller som till exempel har fattat ett stort investeringsbeslut. I alla förändringar som sker kommer vi att beakta vilka konsekvenser detta får för hushåll och för företag runt om i hela landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.