Fastighetsskatten

Fru talman! Ulf Sjösten har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att människor tvingas flytta från sina hem som en följd av höjningarna av taxeringsvärdena nästa år. Under de senaste åren har regeringen genomfört ett flertal åtgärder som just syftar till att människor ska kunna bo kvar i sina hus även om taxeringsvärdena stiger. Fastighetsskatten för småhus har sänkts från 1,5 till 1 %. En begränsningsregel för fastighetsskatten har införts. Innebörden av regeln är som bekant att hushåll med låga eller normala inkomster i princip inte ska behöva betala mer än motsvarande 5 % av hushållsinkomsten i fastighetsskatt. De hushåll som omfattas av begränsningsregeln påverkas inte av höjda taxeringsvärden. I budgetpropositionen för 2006 har regeringen föreslagit en utvidgning av begränsningsregeln. Detta sker genom att den andel av hushållsinkomsten som högst ska gå till fastighetsskatt sänks från 5 till 4 %. Förslaget innebär att de som redan omfattas av bestämmelsen kommer att få en sänkning av fastighetsskatten. Begränsningsregeln omfattar i dag ca 119 000 husägare. Genom de föreslagna förändringarna beräknas ca 202 000 husägare kunna tillämpa bestämmelsen nästa år. För några år sedan infördes också en dämpningsregel för fastighetsskatten. Innebörden av bestämmelsen är att en höjning av taxeringsvärdet inte omedelbart ska slå igenom på uttaget av fastighetsskatt. I stället fördelas höjningen lika på de år som återstår till nästa fastighetstaxering. När det gäller den fastighetstaxering som genomförs nästa år kommer således en höjning av taxeringsvärdet att tillämpas fullt ut först taxeringsåret 2009. Sammanfattningsvis menar jag att de åtgärder som Ulf Sjösten efterlyser har regeringen redan genomfört. Jag ser därför inga skäl att nu föreslå några ytterligare förändringar av fastighetsskatten.

Fru talman! I Sverige krävs det gott om pengar för att äga ett hus, inte minst för att betala fastighetsskatten. Nästa år höjs taxeringsvärdena för fastigheter i Sverige. Det är många som nu har fått sina kuvert med ett förslag till ett nytt taxeringsvärde. Det är många, fru talman, som har gått inte i spänd förväntan på det här kuvertet utan i fruktan för det, och den fruktan har i många fall besannats i form av mycket stora höjningar av taxeringsvärdet. I min hemkommun Borås, som är en inlandskommun i Västsverige, beräknas höjningarna bli i genomsnitt 35 %. Det är alltså inte bara kustnära fastigheter som drabbas av stora höjningar av taxeringsvärdena nästa år. Den orättvisa skatten fastighetsskatten skapar återigen oro och frustration hos många egnahemsägare i Sverige. Man förstår med rätta inte varför man ska betala mer i skatt för sitt eget boende på grund av att några av grannarna har sålt sina fastigheter. Fru talman! Jag gick in och läste på Socialdemokraternas hemsida om fastighetsskatten. Då slogs jag av att det ser ut som att Socialdemokraterna betecknar fastighetsskatten som en intäktspost, men man har glömt vad den gör med människor. Man förstår med rätta inte varför man ska tvingas sälja sitt hem för att betala skatt på pengar som man inte har i handen. De som drabbas på detta oerhört negativa sätt är i första hand människor med små ekonomiska marginaler och de som har valt att satsa en större del av sin privatekonomi på det egna boendet. Vi moderater anser att fastighetsskatten uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. I kombination med den nyss debatterade förmögenhetsskatten blir situationen i många fall ohållbar. Vi moderater har därför lagt fram förslag om att fastighetsskatten ska sänkas, till en början med 0,1 %, men vår vision och ambition är att fastighetsskatten ska tas bort helt och hållet. För att ta bort de värsta avarterna av fastighetsskatten har vi också föreslagit ett tak för den. Men, fru talman, det viktigaste är att människor tvingas från hus, hem och fritidshus i Sverige i dag. Det är ett faktum, men jag återkommer till det i ett senare inlägg. Jag vill upprepa min fråga till Pär Nuder eftersom jag inte har fått något svar på den: Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att förhindra att människor tvingas flytta från sina hem som en följd av höjningen av taxeringsvärdena nästa år?

Fru talman! Få frågor har väckt en sådan uppmärksamhet i medierna som frågan om fastighetsskatt. Man kan väl säga att denna uppmärksamhet har kulminerat under de senaste veckorna. Jag ska fokusera mitt första anförande på två saker, dels på rättsosäkerheten, dels på näringslivets möjligheter. När det gäller rättsosäkerhet finns det många exempel på det. Människor förstår inte hur fastighetsskatten räknas ut och hur den har fallit ut för sådana som bor nära varandra. Det är inte så konstigt, därför att Skatteverkets egna experter på det här området säger: "Med nuvarande regler går det inte att få taxeringsvärdena mer rättvisande." I det tidningsurklipp som jag har från dagens Göteborgs-Posten uppmanar man människor att överklaga sina fastighetstaxeringar. Regeringen är ansvarig för regelverket, och därför undrar jag: Vad tänker statsrådet göra åt detta regelverk så att det blir mera rättssäkert? Min andra fråga rör näringsidkares möjligheter. Hela Sverige ska leva, sade jordbruksministern här för ungefär en timme sedan. Det måste väl innebära att människor ska kunna få sin inkomst och ha jobb också utefter kusterna och på öarna runtomkring i Sverige. Det blir tydligare och tydligare, inte minst i Bohuslän, att samhällena efter kusterna är mörkare och mörkare för varje år som går. Fler och fler hus säljs till sommarboende som tillbringar några sommarveckor i Hunnebo, Fjällbacka, Grebbestad - namn som vi alla känner igen. Men nu är det hög tid att värna det näringsliv som ännu finns kvar i de här områdena. Man måste ha råd att bo även om man har sin verksamhet i kustnära områden. I Västra Götaland höjs taxeringsvärdena med i genomsnitt 29 %. De här procenten är ganska ointressanta. Om man tittar till exempel på Koster ser man att värdena höjs med i genomsnitt 67 % - om jag nu får ta det lilla stället som exempel. Men det finns också exempel där fastighetstaxeringarna höjs med 100 % och ännu mer. Koster är än så länge öar som på sommaren sjuder av liv. Men de är också än så länge levande samhällen. Där finns skolor, affärer och småföretagsamhet - än så länge. Det är tåligt folk ute på öarna och längs kusterna. Det är fiskare, hantverkare och även sådana som arbetar i turistnäringen. De tål mycket, men det finns en gräns. Den gränsen är nu tyvärr nådd. Jag vill därför ställa tre frågor till statsrådet Pär Nuder. Vill också statsrådet att hela Sverige ska leva? Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta när det gäller de orimligt höga taxeringsvärdena, som också ger förmögenhetsskatt? Det talades ju om det här för några minuter sedan. Detta gör att människor faktiskt inte har råd att bo kvar där de har sin utkomst. Till slut återkommer jag till det som jag började med: Vill statsrådet göra fastighetstaxeringen rättssäker, och hur?

Fru talman! Jag blir något nedstämd av finansministerns avsaknad av förståelse för de människor som drabbas av den höga fastighetsskatten. Svaret ger ingen medkänsla. Villaägarna säger att den här taxeringen är Sveriges största lotteri. Godtycklighet präglar systemet. Många svenskar är i dag bekymrade, uppretade och rentutav förbannade. Billdal är ett värdeområde i Göteborg med en medelhöjning på 39 %. Strömstad har 32 %. I fru talmannens hemkommun har Enhagen 26 %. Den godtycklighet som präglar systemet gör att de som hävdar att nuvarande taxeringssystem är bra gör både samhället och sig själva en otjänst. Här måste ändringar till. I och med att det här är fråga om en beskattning av en icke-monetär avkastning måste stor tydlighet prägla systemet för att det ska få någon form av acceptans i de breda folklagren. I dag saknas den acceptansen totalt. Från Centerpartiet har vi lagt fram förslag till ändringar. Om vi nu ska ha en fastighetsskatt måste systemet också ha en acceptans. Centerpartiet vill på sikt avveckla fastighetsskatten. Det är inte möjligt i närperspektivet. Men då måste vi också ändra taxeringssystemen. Vi har alltså lagt fram ett förslag där vi vill reducera antalet värdeområden. Vi vill införa en medianmetod som innebär att vi tar bort 25 % av de högsta värdena och 25 % av de lägsta värdena i samband med beräkningen av fastighetstaxering. Vi vill införa ett takvärde på 300 000 kr vad gäller tomten för att de extraordinära utfallen ska minimeras. I och med den taxering som har gällt nu, där man har lagt tyngdpunkten på just markvärdet, borde detta vara rätt intressant. Det finns exempelvis en fastighetsägare i Fiskebäckskil med 400 kvadratmeter som i dag har ett markvärde i sin taxering på 4,1 miljoner. Det är en helt orimlig kostnad som kommer att drabba den fastighetstaxerade. Det förslag som vi har lagt fram är enkelt och driftssäkert. Jag rekommenderar finansministern att analysera vår modell. Vi vill dessutom sänka uttagsprocenten till 0,75 % för villor och 0,4 % för hyreshus. Vi har också finansierat detta i vårt förslag. Det är alltså en modell som otvivelaktigt gör att acceptansen höjs. Om vi tittar på systemet i dag ser vi att det är komplicerat med sina värdeområden, sina belägenhetsfaktorer vad gäller strandnära lägen och så vidare. Inte minst är bristen på kunskap inom Skatteverket påtaglig. Där går man i dag ut och efterlyser förenklingar. Man tar in konsulter som får jobba med det här, som egentligen är ren myndighetsutövning. Det kan man också ifrågasätta. En översyn av hela taxeringssystemet är direkt nödvändig om vi över huvud taget ska ha en fastighetsskatt. Jag tycker att finansministern borde fundera över om det inte är befogat att försöka göra fastighetstaxeringen rimlig.

Fru talman! Jag undrar om det finns någon skatt som väcker så mycket starka känslor som fastighetsskatten. Och det är på goda grunder, skulle jag vilja säga. Det är en skatt som kryper under skinnet på folk. Den är mest att likna med en inbrottstjuv. Den tar sig in i de mest personliga skrymslen. Jag och många med mig undrar hur mycket staten egentligen ska kunna göra anspråk på. Finns det ingen fredad zon dit statens långa arm inte kan sträcka sig? Det måste finnas ett område där man kan säga: Innanför det här är allt mitt! Det jag skapar är mitt, och det tillfaller mig, min familj och mina barn och anhöriga eller dem som jag vill dela med mig till. Fastighetsskatten trotsar detta. Den kryper in där, och tar och bestraffar allt sunt och mänskligt agerande. Det handlar om det vi gör för att förbättra fastigheten - att snygga till i badrummet, byta ut köket och måla fasaderna. Varje gång vi gör någonting för att förbättra fastigheten är fiscus framme med sin långa, ludna arm och säger: Jag ska ha del av detta arbete! Det är inte konstigt att människor blir arga på detta. Dessutom finns det godtycke i fastighetsskatten, precis som i förmögenhetsskatten. Det finns skevhet i beräkningsgrunder. Det finns orättvisa i systemet. Vi kan ta en sådan sak som hyresrätter. Där har man en form av bruksvärde så att det ska kosta ungefär lika mycket att bo i en trerumslägenhet oavsett om man bor i Eslöv eller på Östermalm. Men de principerna gäller inte för bostäder som man äger. Ånej - där tillåter man marknadskrafterna att slå igenom fullt ut! Det innebär att om man har turen eller oturen - beroende på hur man ser det - att bo i attraktiva områden får man betala oändligt mycket mer än om man skulle bo i låt oss säga Eslöv. Detta är obegripligt för människor. Det skapar dessutom frustration och irritation när det gäller skattesystemet - och det är det som egentligen är det allvarliga. Det minskar i rimlighetens namn viljan att bidra och vara solidarisk med den modell som vi skapar. När den typen av känsla biter sig fast hos människan kommer en socialdemokratisk regering att få det ofantligt mycket svårare att rekrytera de skatter som man så gärna säger sig vilja ha och som man till varje pris behöver. Det finns egentligen bara en sak att göra med fastighetsskatten, och det är att ta bort den. Hur snabbt man kan ta bort den beror i vanlig ordning på det statsfinansiella utrymmet. Men då får man kanske försöka skapa utrymme för detta så snart som möjligt och verkligen anstränga sig för det. Efter den här långa inledningen kommer nu en fråga på slutet till finansminister Nuder: Hur många gånger ska jag betala skatt för att Pär Nuder ska vara nöjd? När det gäller fastighetsskatten betalar jag först inkomstskatt. Av det som blir kvar ska jag sedan betala till huset. Om jag ska göra reparationer ska jag betala moms på allt det som jag köper och betala skatt, förstås, för alla dem som anstränger sig för att ändra om i mitt hus. Jag ska betala skatt på huset så länge jag bor i det, och när jag sedan säljer det ska jag betala skatt beroende på vad jag köper därefter. Är det verkligen rimligt att man betalar skatt så här många gånger? Kan man inte införa någon regel som säger att det ska vara skatt en gång eller två gånger? Eller är det the sky is the limit som gäller här? Vi tar ut skatt så många gånger som vi någonsin kan, för statens finanser har ett omättligt behov från den svenska allmänheten, tycks man tänka.

Fru talman! Finansministern och jag har haft nöjet att debattera den här frågan tidigare. Jag har då ställt en fråga, som jag har ställt också i andra debatter. Jag ska ställa den en gång till beroende på att jag inte fick något svar senast vi debatterade frågan - i juni i år. Frågan är enkel: Vad ska vanliga människor spara in på för att ha råd med fastighetsskatten? Jag inser att det är en svår fråga, men det är den fråga som alla människor som får höjda skatter måste ställa sig. Vad ska man spara in på? Finansministern har naturligtvis en annan roll, nämligen att fundera på vad staten ska spara in på. Men för vanliga människor - ibland måste man också se saker ur deras perspektiv, och det ska man alltid göra för övrigt, erinrar jag mig - är frågan: Var ska vi spara in pengar? Fru talman! Jag funderar på att anordna en stor fest den 31 december i år. Jag tror att det kan bli många som kommer på den festen. Då blir vi väldigt rika i Sverige. Värdet på alla våra fastigheter kommer att höjas kolossalt mycket den dagen, det vill säga den 1 januari. Jag själv köpte en gång en fastighet med ett taxeringsvärde på 155 000 kr, och jag kommer att bli 179 450 kr rikare den här gången. Så här är det för otroligt många människor runtom i vårt land. Jag förstår varför finansministern inte svarar på frågan: Varmed ska vi betala? Det är ingen lätt fråga om man har de principer som ligger bakom den här skatten. Detta bryter mot det som Anne-Marie Pålsson kallade förmågeprincipen och som jag brukar kalla skatt efter bärkraft. Det bryter också mot likviditetsprincipen. För det tredje bryter det också mot påverkansprincipen. Det är grannarnas förmögenheter och deras förmåga att köpa fastigheter som avgör hur mycket man blir upptaxerad i ett visst värdeområde. Det är en orimlig konstruktion av skatten. Jag tror inte att finansministern behöver vara så orolig. Finansministern säger ju att genom utökningen av begränsningsregeln ökar nu det antal som omfattas från 119 000 till 202 000. Om vi fortsätter med det här systemet kommer vi alla att hamna under begränsningsregeln. När kommer 100 % av alla ägare att hamna under begränsningsregeln och inte ha råd med den här skatten? Allra sist vill jag säga att jag har debatterat den här frågan många gånger med socialdemokrater. Senast förde jag den här debatten med bland andra Catharina Bråkenhielm, och då noterade jag att det var en total frånvaro av två partier, nämligen finansministerns stödpartier. Inför varje budgetförhandling talar de om att den här frågan ska prioriteras och prioriteras, men jag konstaterade att Miljöpartiet och Vänsterpartiet alltid är frånvarande när det väl gäller att diskutera den här frågan i Sveriges riksdag. Jag tror att det beror på att de inte har tillräcklig styrka. Jag tycker att det var intressant att finansministern i ett tidigare inlägg som jag inte kunde svara på ville inbjuda till överläggningar om den samlade skattepolitiken. Jag tycker att det var ett väldigt klart besked till Miljöpartiet och Vänsterpartiet: De partierna duger inte om vi ska göra ordentliga skattereformer i det här landet.

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att finansministern kommer att kryssa mellan de frågor som ställs. Men rimligtvis bör den första frågan, ursprungsfrågan, från Ulf Sjösten besvaras, det vill säga: Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att förhindra att människor tvingas flytta från sina hem som en följd av höjningarna av taxeringsvärdena nästa år? Och man skulle kunna lägga till, fru talman: från sina sommarstugor. Jag vet inte om jag behöver upplysa Pär Nuder om att det finns många bland hans egna väljare, inte minst i mina hemtrakter och naturligtvis här i Stockholmsområdet också, som kanske bor i lägenheter eller liknande i förortsområden och som inte alls är rika men som har sommarstugor på ställen som råkar ligga fel ur fastighetsskattesynvinkel. Det handlar om heta områden där människor som har råd kan köpa in sig. Det gör att det vanliga folket som bor där har fått flytta därifrån, och även mindre bemedlade människor som har sommarstugor där tvingas sälja dem därför att de inte har råd. De ringer till undertecknad och berättar detta, om de nu inte ringer till finansministern. Jag kan inte begripa annat än att finansministern någon gång måste besvara eller konfronteras med pudelns kärna även här, det springande problemet. Och vad är då det? Ja, det är fastighetsskattens koppling till marknadsvärdet. Det gör att alla de skatterättsliga principerna ryker. Bort med skatt efter bärkraft och likviditetsprincipen! Det handlar om hur grannarna gör sina affärer. Det drabbar hela detta värdeområde, som vi har fått höra talas om efter Villaägarnas undersökning. Sverige delas in i lite mer än 2 800 värdeområden. Jag är övertygad om att Skatteverkets folk gör sitt allra bästa, men då handlar det om att det ska dras gränser för att få hyfsade genomsnitt. Det är en grannlaga uppgift att sätta dessa gränser. I Göteborgs-Posten i går berättades det om ett egnahemsområde på Hisingen. Det är ett egnahemsområde som säkert finansministerns parti tog initiativ till, där folk skulle kunna bo utan att äga själva tomterna men ändå vara ägare till husen. Nu får de vara med om en höjning av taxeringsvärdena med 53 %. Nu ska detta spridas ut över tre år, och det är väl bra med en dämpning, men kärnproblemet är ju att skatten i det här fallet ska kopplas till vad nyinflyttade människor betalar i området nere vid älven, Eriksberg - gräddhyllan, som det står här. De befinner sig i fel värdeområde, kan de tycka. Då ska man inte skjuta på dem som försöker följa lagstiftningen, som har att vara exekutiva, Skatteverket, utan då är det lagstiftningen som det är fel på. Den är bland annat finansministern och hans parti med stödpartier, som inte är här som vi hörde förut, ansvariga för. Hur kan man försvara ett system där köp av hus ses som en kapitalinvestering precis som alla andra? Det handlar om ett hem där man ska bo med sin familj hur än hushållet ser ut. De ska beskattas på grund av andras investeringar.

Fru talman! Jag har egentligen stor förståelse för att finansministern måste tycka att detta är en väldigt tjatig debatt. Att den blir tjatig beror på att vi egentligen inte får några bra svar på frågorna. Jag vill påminna finansministern om en debatt - jag tror att det var den 24 maj - som vi hade om samma frågor. Eftersom vi inte kunde komma överens om att det behövde vidtas några åtgärder ställde jag en fråga som liknar den som Gunnar Andrén ställde förut. Vilka råd ville finansministern ge de enskilda fastighetsägare som kände att detta inte skulle gå bra? Till min förvåning avstod finansministern från sin sista replik den gången. Han gick bara härifrån, och det kändes väldigt snopet. Vi har hört här hur många har beskrivit systemets orimligheter, så det kanske vi inte behöver gå in på. Jag tycker att kärnan i problemet är att jag egentligen inte vet om finansministern tycker att det finns ett problem över huvud taget, men det kan vi kanske få höra här senare. Om man inte tycker det är man naturligtvis inte beredd att komma med några lösningar heller. Ulf Sjösten skriver i sin interpellation att i Borås stiger taxeringsvärdena i medeltal med 35 %. Det har nämnts siffror både här och var, men siffror på 40-50 % i stora delar av Bohuslän är realiteter i dag. Att ha ett skattesystem som skapar oro och frustration hos enskilda människor är också en orimlighet som man måste ta med i sitt tänkande. Det är kanske där som den stora skillnaden ligger. Finansministern diskuterar gärna teknikaliteter. Det är procentsatser, dämpningsregler, begränsningsregler och så vidare. Men varför blir inte människor lugna då? Nej, de känner att det här är ett system som de känner sig helt maktlösa i. Även om de här reglerna naturligtvis i viss utsträckning gynnar enskilda människor vid enskilda tillfällen känner det stora flertalet: Jag som enskild medborgare klarar inte av detta, och jag gynnas eller berörs inte av de här reglerna. Trots allt är det ju en begränsad skara som gör det. Det här med att man upplever ett skattesystem så att man känner att man inte har bärkraft att betala, att man känner att man inte kan påverka det och så vidare, har att göra med frågan om legitimitet. Den har varit med även på förmögenhetsskattesidan förut. Delar av skattesystemet börjar sakna legitimitet och acceptans hos befolkningen - och det är ändå en svensk befolkning som är ganska van att betala skatter och egentligen inte protesterar speciellt mycket mot det, får man väl trots allt lov att säga. När folk då börjar känna att det helt enkelt har gått för långt bör man vara orolig för skattesystemet och dess legitimitet i sin helhet. Från Folkpartiets sida har vi sagt att vi har en långsiktig strategi att avskaffa fastighetsskatten, men vi har naturligtvis som alla andra här ett statsfinansiellt läge att ta hänsyn till. Men vi visar ändå ett klart trendbrott, och i vårt budgetförslag finns det med en kraftfull sänkning av fastighetsskatten. Frågan kvarstår ändå till finansministern: Hur ska vanliga enskilda människor reagera i det här systemet? Jag tyckte att den fråga som Per Landgren ställde här på slutet också kräver sitt svar: Ska inte vanliga människor få äga en sommarstuga? Hela systemet med begränsningar och sådant säger ju indirekt att vanliga människor inte ska äga en sommarstuga.

Fru talman! Finansministern anger i svaret att det inte finns skäl att föreslå någon ytterligare förändring av fastighetsskatten. Jag måste säga att jag blev väldigt fundersam, inte minst när jag hörde på den föregående debatten om förmögenhetsskatten, där också finansministern inbjöd till samtal om en ny skattereform. Jag delar inte finansministerns analys. Jag menar att det finns alla skäl till att förändra fastighetsskattesystemet och framför allt sänka fastighetsskatten. Fastighetsskatten har under årens lopp blivit en betydande andel av människornas boendekostnad. När vi tittar på statistik om vad det kostar för vanligt folk att bo ser vi att Sverige är i toppen på Eurostatlistan över enskildas boendekostnader. De höjda taxeringsvärdena för 2006 som nu figurerar i tidningar, vilket så många talare har varit inne på, är betydande. Jag såg häromveckan i en av kvällstidningarna en lista som kallades Listan med de värsta höjningarna. Där kunde man konstatera att höjningen var i Trelleborg i snitt 42 %, på Gotland i snitt 40 %, i Södertälje i snitt 39 % och i Göteborg i snitt 39 %, och så har vi hört alla de exempel här som ligger betydligt högre än så. Visst finns det anledning att bli bekymrad. Jag tror att vi alla kan konstatera att det är väldigt många livsberättelser som kommer oss till handa. Jag vill också påminna om att även flerbostadshusen kommer att omtaxeras år 2007. Det är också en faktor som är viktig att ha med här. Vi måste komma ihåg att fastighetsskatt betalas också av dem som bor i hyresrätt, det vill säga i flerbostadshus. I Folkpartiets förslag har vi också uppmärksammat behovet av en fastighetsskattesänkning för dem i flerbostadshus. Det är också intressant att notera att när regeringen tillsätter utredningar finns det alltid på något sätt en faktor som man inte vill titta på. Den senaste departementsgruppen som tittade på kommande bostadsfinansiering fick inte titta på just den här typen av frågor som handlar om fastighetsskatt. Det tycker jag är ytterst beklagligt. Det vore väldigt viktigt att belysa det här inför framtiden, och det har vi också gjort i Folkpartiets förslag i år. Det här är alltså en skatt som drabbar alla upplåtelseformer, och därmed är också sagt att den här typen av begränsningsregel inte kommer andra till godo. Det gäller också exemplet med småhusen eftersom många har fritidshus. Det innebär att för dem blir det alldeles tvunget att sälja. Man kan alltså inte behålla sitt torp eller fritidshus. Därför skulle jag avslutningsvis vilja ställa en fråga till finansministern, med tanke på det inlägg som handlade om en kommande skattereform etcetera. Min fråga till finansministern är: Har jag uppfattat finansministerns svar rätt? Är det finansministerns mening att Socialdemokraterna i en kommande skattereform inte avser att ha med en förändring av fastighetsskatten?

Herr talman! Landets villaägare har fått nya taxeringsvärden. Det är viktigt att erinra om att det är taxeringsvärdena villaägarna fått besked om. Taxeringsvärdena ska baseras på 75 % av det genomsnittliga marknadsvärdet i området där fastigheten ligger. Inget godtycke, som tidigare hävdades i debatten, ligger bakom detta. Det är en mycket noggrann och seriös prövning som görs av oförvitliga statstjänstemän i Skatteverket. Det är ett system som är beprövat och som hela tiden utvecklas och förbättras för att vi ska få så korrekta taxeringsvärden som möjligt. Att ha korrekta taxeringsvärden är viktigt i en modern ekonomi. Inte minst behövs korrekta taxeringsvärden för arvskiften vid bodelningar och så vidare. Nästa fråga gäller om vi ska ha en skatt baserad på fastighetsvärden eller ej. På den frågan svarar de flesta ekonomer att ja, vi bör ha en fastighetsskatt, att det är bättre att ha en sådan skatt, särskilt i ljuset av internationaliseringen. Det är en stabil skattebas, och den bör därför vidmakthållas. Jag uppfattar det så, herr talman, att också den borgerliga alliansen nu medgett detta, för om hälften av det ni sade före ajourneringen om fastighetsskattens fördärvlighet i sak, i princip, stämde borde det vara den första skatt som en borgerlig regering skulle avskaffa. Det är naturligt för en opposition som eftersträvar regeringsmakten att börja förbereda sig för ett regeringsövertagande, men jag tror mig veta att fastighetsskatten kommer att behållas om det blir en borgerlig regering. Alldeles oavsett vad Moderaternas företrädare, Folkpartiets företrädare, Centerns företrädare, Kristdemokraternas företrädare sagt i debatten här kommer den att behållas. Den tredje frågan gäller hur skatten ska vara konstruerad ifall vi nu ska ha en skatt baserad på fastighetsvärden. Vi socialdemokrater tycker att taxeringshöjningen inte ska slå igenom fullt ut i fastighetsbeskattningen utan fördelas på tre år, den så kallade dämpningsregeln. Vi tycker dessutom att en villaägare ska betala max 4 % av hushållsinkomsten i fastighetsskatt. Det är vår politik. Vi tycker, i likhet med de flesta ekonomer, att den utgör en stabil skattebas. Vi vill ha en dämpningsregel. Vi vill ha en begränsningsregel. Det finns dock ytterligare en begränsningsregel i debatten - den som Moderaterna föreslagit. Det är en begränsningsregel för de rika och innebär att ju större fastighet man har desto mer har man nytta av Moderaternas begränsningsregel. Nu, herr talman, är det uppenbarligen inte lika många företrädare för den borgerliga alliansen närvarande som det var före ajourneringen. Då var ni åtta som uttryckte era synpunkter vad gällde fastighetsskatten. Här har ni chansen att presentera det samlade gemensamma förslag som en borgerlig regering kommer att lägga på riksdagens bord i händelse av att ni vinner valet. Om hälften av det som ni sade om fastighetsskattens förkastlighet stämde skulle ni bemöda er oerhört för att komma överens om just den skatten. Men jag noterar att ni talar om Moderaternas förslag, om Folkpartiets, Kristdemokraternas, Centerns förslag. Nu har ni möjlighet att inför svenska folket redovisa vad som kommer att hända med fastighetsskatten om det blir en borgerlig regering.

Herr talman! Allt jag sade före ajourneringen stämmer, Pär Nuder. Fastighetsskattens skadliga verkningar är plågsamt tydliga för alltfler människor. Jag talade i helgen med två av dessa, boende i en kommun i Halland - inte i Bohuslän utan i Halland, i Varberg. De har ärvt en fastighet, förädlat den genom hårt arbete under många år och slutit nära band med sitt sommarboende. Fastigheten ligger i ett attraktivt område, men eftersom jag själv bor en bit därifrån kommer jag ihåg när vi hade torrdass och gemensam pump på allmänningen utanför våra sommarstugor. Det var för inte så länge sedan. Fastigheten ligger i ett attraktivt område, dock lite för lågt för att kunna se havet, vilket numera är en tröst i bedrövelsen för just dessa makar. De är normalinkomsttagare, och har i alla år prioriterat sitt boende och sitt fritidsboende. Det rör sig om nästan 40 år. Nu är taxeringsvärdet enligt de nya beräkningarna snart betydligt över 2 miljoner kronor, herr talman. Dessa makars marginaler är slut. Det finns inga ytterligare marginaler. Var ska vi ta pengarna för att betala skatten, Ulf, frågade de. De vet att jag är riksdagsledamot och tror att jag bestämmer någonting i riksdagen. Så är det ju inte riktigt ännu. Var ska vi ta pengarna för att betala skatten, Ulf, frågade de mig. Jag lovade att ställa just den frågan till s-regeringens representant i denna debatt, och det är, tursamt nog, landets finansminister. Var ska de ta pengarna för att betala skatten, eller är det försäljning som gäller, Pär Nuder?

Herr talman! Det är lite genant att jag måste börja med att tala om för statsrådet Nuder att detta är en interpellationsdebatt, det vill säga att det är fråga om vårt sätt att granska regeringen, inte regeringens sätt att granska oppositionen. På alla sätt kommer vi att beskriva hur vi vill sänka fastighetsskatten, men nu gäller det Socialdemokraternas politik. Det här är inte precis någon ny fråga. För flera år sedan liknade jag fastighetsskatten vid en garrottering, en långsam strypning. Nu har vi nått vägs ände. Vi är på det sista hålet. Läget är katastrofalt bekymmersamt i min valkrets i Bohuslän och säkert också på många andra ställen. Skatteverkets egna experter talar om rättsosäkerhet när det gäller fastighetsskatten. Att den är miljönegativ vet vi. Vi vet också att den hämmar konsumtionen eftersom man måste betala skatt i stället för att köpa varor för pengarna, varor som skulle kunna sätta i gång näringsliv och arbetsliv. På det sättet kan man säga att den är negativ när det gäller arbetslösheten. Fastighetsskatten minskar statens legitimitet. Många har trott att när de betalat sina lån på huset ska de kunna bo kvar, och många är de ensamma änkor som i dag försöker bo kvar i sina fastigheter men har svårt att klara det. Och slutligen: Den avfolkar skärgården. Jag nöjer mig med att ställa endast en fråga till statsrådet: Ser statsrådet de bekymmer för näringslivet som fastighetsskatten ger upphov till i till exempel kustkommunerna i Bohuslän?

Herr talman! Finansminister Nuder lyssnar på ekonomerna som fan läser Bibeln, det vill säga när det passar honom. Före den här debatten hade vi en debatt om förmögenhetsskatten, och om det är något som ekonomerna är överens om så är det förmögenhetsskattens skadlighet. Men när vi diskuterade den var finansminister Nuder inte alls intresserad av att lyssna på ekonomerna. När det däremot gäller fastighetsskatten ska man ett, tu, tre till varje pris lyssna på ekonomerna eftersom de säger att det är bra att ta ut fastighetsskatt för fastigheterna flyttar inte. Om vi dessutom tittar på hur det ser ut i regeringen är väl finansminister Nuders chef Göran Persson inte längre så pigg på att lyssna på ekonomerna. De kom med råd om konjunkturutveckling och sysselsättning som inte riktigt var sådana som han ville ha, och då blir resultatet att man inte längre lyssnar på ekonomerna. Jag har ägnat mig åt ekonomi i 30 års tid och kan väl säga så mycket som att man inte alltid ska lyssna på ekonomerna. Ekonomerna har inte alltid rätt. Framför allt har det som vi ekonomer säger när vi talar som ekonomer möjligtvis bäring på ekonomiska samband. Vi skalar bort allting annat och tittar enbart på kronor, ören och effektivitet. Men politik handlar om mycket mer. Det handlar om människor av kött och blod. Det handlar om hur människor ser på saker och ting. Det handlar om hur människor ser på makten. Det handlar om hur människor ser på fiscus krav på att göra anspråk på det som individen har tjänat ihop. Det är vad politik handlar om. När det gäller fastighetsskatten är vi i alliansen rörande överens om att fastighetsskatten uppvisar en rad egenskaper som gör att fastighetsskatten som skatt är, om jag ska uttrycka mig klart, en vedervärdig skatt. Människor ogillar denna skatt eftersom de uppfattar att den är orättvis och att den inte är förenlig med den struktur och det utseende som skatter bör ha för att de ska vara legitima i allmänhetens ögon. Det är därför man bör arbeta för att fastighetsskatten ska avvecklas. Det tycker vi allihop i alliansen.

Herr talman! Jag ställde en fråga. Jag vill gärna upprepa den. Jag har ställt den tidigare. Vad är det som vanliga människor som ska betala mer i fastighetsskatt bör dra in på? Jag tar den en gång till. Vad är det vanliga människor som får betala mer i fastighetsskatt ska spara in på? Hur staten har det vet vi. Jag instämmer gärna med statsrådet att det är bra att vi har rättvisande taxeringsvärden. Men jag förstår också att statsrådet avstår från att diskutera den här skatten i det andra perspektiv jag har. Det gäller om den eventuellt strider mot bärkraftsprincipen, likviditetsprincipen och påverkansprincipen. Jag uppfattar att det är på det sättet. Det enda som statsrådet då tycker är bra i detta är att alltfler hamnar inom ramen för begränsningsreglerna. Det var 119 000 i år, och det blir 202 000. Statsrådet efterlyser vad alliansen vill exakt. Det vore bra att få veta det. Jag tror att det kommer. Allting i alliansens politik är inte klart ännu, men det pågår ett arbete på den punkten. Jag tror för min del att det vore ännu mycket bättre om vi finge reda på vad den nuvarande regeringskoalitionen vill göra med fastighetsskatten efter år 2006. Det tror jag att väljarna vore ännu mer intresserade av. Det förekommer att det blir ändringar. För ett ögonblick sedan hade vi inte en aning om att man skulle ändra gränsen från 5 % till 4 % så fler kom in under begränsningsregeln. Herr talman! De flesta har sina hus för att bo i. Väldigt få spekulerar i hus. Men tyvärr är avkastningsskatten sådan den nu är av den karaktären att den förhindrar många från att köpa fina Vårgårdahus eller vad det nu kan vara.

Herr talman! Jag tror att finansministern behöver möta människor från sitt eget parti och från andra partier oavsett partitillhörighet som lever i den verklighet som jag och vi alla beskrev förut. De får vara med om hur fastighetsskatten över en natt - de får naturligtvis förvarningar - ökar med kanske 50 %, 60 % eller 70 %. Det är väldigt lätt att räkna ut fastighetsskatten. Den är 1 % på taxeringsvärdet. Vi vet att det handlar om taxeringsvärden, som finansministern sade. Men för allt i världen: Vi har ett system där det kan bli så stora skattehöjningar att det driver människor från hus och hem trots begränsningsregeln. Det driver människor att sälja sina sommarstugor, trots begränsningsregeln, utan att det fattas något beslut i Sveriges riksdag. Det har satts i system per automatik att det sker den här typen av kraftfulla skattehöjningar i expansiva eller heta områden. Andra områden berörs inte alls. Det gör att det blir en formidabel segregering av människor som äger fastigheterna på de platserna eller äger sommarstugorna på de platserna. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att finansminister Pär Nuder har någon förankring bland sitt eget folk att kustområdena och heta områden runt större städer ska segregeras. Köpstarka människor kan bosätta sig där och naturligtvis bo kvar. De som har mindre medel tvingas flytta. Det hjälper inte med begränsningsregeln. Alla dessa typer av ad hoc -regler visar att systemet är korrupt och fel.

Herr talman! Jag skulle egentligen vilja börja med att tacka finansministern för hans tydliga inlägg här. Vi fick ett tydligt besked, och det fick även landets fastighetsägare. Det är ingenting som behöver göras. Systemet fungerar tydligen bra. Då blir man ännu mer konfunderad över att alla dessa människor inte förstår att det fungerar bra utan att de är oroliga. Nu har de ännu större anledning att vara oroliga. Nu vet de att även om de nu till äventyrs skulle klara skattehöjningen år 2006, 2007 och 2008 vet de inte vad som händer år 2009. Allting talar för att taxeringsvärdena kommer att gå upp ännu mer. Man måste ändå ställa sig frågan: Varför sträva vidare? Det kan vara lika bra att sälja direkt, så kan de åtminstone rädda lite av sitt kapital. Jag vill ge ett exempel från Bohusläns kustsamhällen. Vi diskuterade det förut. Hela tankegången att man inför en begränsningsregel är på något vis inriktad på ett slags statiskt tänkande. Man har en ort där det bor ett antal människor som tjänar ett visst antal kronor som man måste hindra att flytta därifrån. Jag skulle ändå vilja uppmärksamma finansministern på även det motsatta. Människor ska faktiskt också ta ställning för att flytta dit. Efter det besked som vi fick här alldeles nyss kommer det resonemang som ändå förs på många ställen att förstärkas ytterligare. Man väljer helt enkelt bort att bosätta sig i de attraktiva kustsamhällena. Man inser att osäkerheten i kalkylen är alldeles för stor. Man väljer att hellre bosätta sig på andra ställen. Det leder till att man avfolkar dessa kustsamhällen. Jag ska inte lägga till några ytterligare frågor. Finansministern kan då få tid på sig att svara på de frågor som redan har ställts om finansministern ser problemet och den fråga som Gunnar Andrén ställde. Vad ska vanliga människor spara in på för att kunna betala fastighetsskatten?

Herr talman! Med risk för att en del av den debatt som jag nu vill föra redan har förts under tiden innan pausen, då jag inte hade möjlighet att vara med, vill jag ändå beröra några frågor. Det var inte så länge sedan vi hörde finansministern här i kammaren presentera sin ekonomiska politik. Jag hörde hur finansministern talade om att vi har råd med än det ena, än det andra. Men någon ska ju betala. Något ska säkra de inkomster som gör att finansministern anser sig ha råd. Det är då naturligt att lyssna till finansministerns inlägg här tidigare om stabila skattebaser. Det är någonting som jag förmodar känns tryggt för finansministern att söka. Men stabila skattebaser i finansministerns tappning är instabila för medborgarna. Det är ändå grunden att medborgarna känner att de har makt, möjligheter och rådigheter över sitt liv. Det gör att människor kan växa och att vi kan få välfärden att fungera, eftersom människor vågar ta initiativ, satsa, jobba med företagande och utveckla hela vårt samhälle. Bygger man in osäkerhet på osäkerhet för medborgaren är det en instabilitet som förlamar i stället för utvecklar. Den här skattebasen, fastighetsskatten, är orättvis. Den tar inte hänsyn till bärkraft hos den enskilde fastighetsägaren. Okej, säger finansministern, men vi har ju begränsningsregler. Jovisst. Men om vi ska ha bärkraft skulle man ha en annan ordning än vad som gäller med dessa begränsningsregler. Ingen kan ju betala skatt med takpannor. Tidigare hade vi en finansminister som talade om att man fick väl gå ut och låna för att betala skatten. Och jag har hört att människor i den här regionen har lånat. Jag hörde häromsistens om en familj som hade lånat hundratusentals kronor, därför att man hade hoppats att man skulle kunna få en förändring så att man skulle kunna bo kvar men såg nu inte längre den möjligheten. Då var det kanske ändå banken som ägde bostaden som man betalade denna skatt för. Jag hörde finansministern här tala om stora villor, herr talman. Men i den här regionen handlar det inte om stora villor. Måhända att det handlar om stora villor i andra delar av landet. I mitt gamla hemlandskap Ångermanland till exempel skulle man kunna få en jättestor villa utan att det skulle vara en belastning. Men i den här regionen kan det handla om ett radhus i Upplands Väsby eller en villa hemma hos mig i Södertälje. Det som finansministern inte verkar se är vilken effekt detta får på integrationen och för människors möjligheter att bo i hela Stockholmsregionen till exempel. Jag utgår från att Jörgen Johansson tydligt har redogjort för Centerpartiets hållning i den här delen. Men jag hörde, herr talman, att finansministern efterfrågade vad alliansen vill. En sak är väl alldeles tydlig, som jag hoppas att finansministern har hört, att alliansen vill avskaffa fastighetsskatten på sikt. Det är en riktig och viktig linje och ett besked till väljarna. Sedan får man se stegen. Det som vänsterkartellen hittills har sagt, herr talman, är att man har råd. Man har gett det ena löftet efter det andra och en och annan begränsningsregel som inte åker rutschkana utför utan snarare klättrar uppför i takt med värdestegringarna. Det är en helt annan väg att vandra, herr talman.

Herr talman! I min dagliga gärning som finansminister, och för den delen även som privatperson, möter jag väldigt många villaägare. Jag möter också bilister, företagare, barnfamiljer och pensionärer. Jag möter många krav på förbättringar. Det är min vardag. Och sist och slutligen ska dessa krav vägas av mot varandra. Det intressanta som har hänt på senare tid när det gäller fastighetsskattedebatten är beskedet från den borgerliga alliansen att fastighetsskatten blir kvar om det blir en borgerlig regering. Det beskedet har den borgerliga alliansen lämnat samfällt. Problemet är bara att väljarna är i okunskap om på vilket sätt fastighetsskatten ska vara utformad under den kommande mandatperioden, därför att här spretar ju förslagen åt olika håll. Det är en typ av begränsningsregel från Moderaterna och det är ett kommunaliserande från Kristdemokraterna. Det är inte ett besked utan fyra olika besked. Alldeles oavsett dessa utfästelser om att fastighetsskatten ska avskaffas på sikt är jag fullständigt övertygad om att om olyckan skulle vara framme och det blir en borgerlig majoritet i riksdagens kammare, kommer ni att behålla fastighetsskatten. Vad Anne-Marie Pålsson än säger om att hennes ekonomkolleger har fel på just den här punkten kommer ni att lyssna till dem som säger att detta är en stabil skattebas som inte kan avskaffas under en fyraårsperiod, utan ni får fortsätta att tala i termer av på sikt. Det är det viktiga. Verklighetsbeskrivningen överensstämmer inte med de förslag som ni har presenterat här i riksdagen. Då skulle ni ha kommit fram till att denna skatt som så vältaligt har beskrivits ha sådana förödande konsekvenser för än det ena, än det andra skulle avskaffas. Då skulle ni sätta avskaffandet av den här skatten först bland alla andra skatter som ska sänkas eller avskaffas, men det har ni inte gjort. Ni har inte ens lyckats komma överens om hur fastighetsskatten ska reformeras eller i vilken takt den ska reformeras. Det är det viktiga som har hänt under senare tid. När det så gäller villaägarnas situation är vi socialdemokrater anhängare av ett fastighetsskattesystem som är utformat på ett sådant sätt att de med de minsta inkomsterna slipper bära en alltför tung börda av fastighetsskatteuttaget. Därför har vi en begränsningsregel som vi nu gör mer generös. Det förslaget ligger på riksdagens bord. Det är ett tydligt besked till landets villaägare med de minsta inkomsterna. Landets villaägare vet dessutom att fastighetstaxeringshöjningen och därmed skattehöjningen slås ut över en treårsperiod, den så kallade dämpningsregeln. Men, som sagt, det intressanta som har hänt i den här debatten på senaste tiden är alliansens besked att fastighetsskatten blir kvar, men på vilket sätt kan ni inte redovisa.

Herr talman! Jag konstaterar att finansministern avfärdar paret i Halland, som jag talade om tidigare, som särintresse. Det är ett av mina intryck från den här debatten. Jag tycker att deras fråga var berättigad. Vad ska de göra? Ska de låna pengar för att kunna bo kvar, ska de sälja eller vad finns det för andra råd som finansministern kan lämna till det här paret? De lever nu under ett ständigt hot om att tvingas sälja sitt fritidshus och flytta från sin sedan decennier invanda miljö. Jag tycker att de har all rätt i världen att kräva ett svar, och frågan har jag ju ställt här i dag. Jag kan konstatera att de inte fick något svar och inte heller vi som engagerat oss i den här debatten i dag och alla andra som har lyssnat på den, för jag tror faktiskt att det är många som har gjort det. Det här är en fråga som engagerar oerhört många människor och som innebär en påtaglig påverkan på vanliga människors dagliga liv. Men det är där det brister, herr talman. Det är där socialdemokratin brister. När det gäller vår ambition med fastighetsskatten är Moderaternas ambition mycket tydlig. Vi har sagt att fastighetsskatten ska bort. Vi inleder avvecklingen omedelbart när vi sänker den med 0,1 %. Och samma besked har finansministern fått från samtliga allianspartier här i dag. Fastighetsskatten ska avvecklas. Villa inte bort korten nu, Pär Nuder! Det här beskedet är oerhört tydligt här i dag. Jag tycker att den här debatten visar att finansministern och socialdemokratin uppenbarligen saknar förmågan att sätta sig in i de fruktansvärda konsekvenser som fastighetsskatten får för alltfler människor just nu. Den förmågan saknas hos regeringen. Det är det tydliga budskapet från den här debatten.

Herr talman! När man lyssnar till finansministern låter det som om några av medborgarna, de som klarar sig under fyraprocentsspärren, inte har några bekymmer. Men jag känner många som lever med ganska små marginaler, som kämpat hårt för att få sin villa och för att få förverkliga sin dröm, men som känner att de hela tiden äts ut. Hemma i Södertälje hör jag många som funderar på om de ska flytta från Ronna och köpa hus hemma i mitt område Ritorp till exempel. De säger: Nja, jag vet inte om jag kan, därför att det är det här med fastighetsskatten. På det sättet hindrar man människor från att förverkliga drömmar och få göra en boendekarriär, även om man har begränsningsregeln. Herr talman! Det finns egentligen två linjer i den här debatten. Den ena är vad alliansen har markerat: Fastighetsskatten ska avvecklas och med den utgångspunkten pressas ned. Det är en tydlig signal. Den andra signalen, herr talman, står finansministern och vänsterkartellen för: Fastighetsskatten är en stabil skattebas. Vi fortsätter som tidigare och den åker uppåt. Det är för att finansministern behöver skatter för att kunna hävda att han har råd med alla de löften som han vill betala med skatter och inte med tillväxt och jobb. Detta, herr talman, är vägvalet inför det kommande valet.

Herr talman! Nej, Ulf Sjösten, jag sade inte att villaägarna är ett särintresse. Det skulle aldrig falla mig in att dra alla villaägare över en kam. Villaägare är en väldigt brokig skara individer med väldigt olika förutsättningar. Vi socialdemokrater försöker uppmärksamma de villaägare som har de minsta marginalerna, de som är i störst behov av en begränsningsregel. Jag ska inte examinera Ulf Sjösten om Moderaternas förslag eftersom han inte har rätt till ytterligare inlägg i debatten. Jag kan bara konstatera att det finns väldigt stora skillnader i synsätt när det gäller hur man bör begränsa fastighetsskatteuttaget mellan oss socialdemokrater och Moderaterna. Jag ska inte heller polemisera mot Kerstin Lundgren, men det finns olika förslag på riksdagens bord om hur fastighetsskatten ska se ut. Det finns regeringens förslag och så finns det fyra förslag från de borgerliga partierna. I slutvoteringen kommer det att stå mellan regeringens förslag till begränsningsregel och Moderaternas förslag till begränsningsregel. Det blir mycket intressant att se hur Centern kommer att ställa sig i den voteringen.