Fakturamodellen vid ROT-avdrag

Herr talman! Marie Engström har frågat näringsministern hur hon avser att uppnå målsättningen att minska företagens regelbörda, risktagande och likviditetsproblem samtidigt som fakturamodellen införs. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Den så kallade fakturamodellen är en del av systemet med skatteavdrag för hushåll när dessa köper hushållsarbete och numera också byggnadsarbete. Genom fakturamodellen får köparna sin skattelättnad direkt och slipper alltså ligga ute med pengarna i ett år eller mer. Det här är ett starkt incitament att faktiskt utnyttja möjligheten till skatteavdrag. Det gör också att fler hushåll kan köpa de här tjänsterna, något som förstås ökar efterfrågan på och konsumtionen av den här typen av arbete. Fakturamodellen kommer sannolikt att innebära en viss påfrestning på utförarnas likviditet och visst administrativt merarbete. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att företagen i de här branscherna också får stora fördelar genom den ökade efterfrågan som ett skatteavdrag direkt vid köpet kan förväntas medföra. Ökade möjligheter för köpare att utnyttja skatteavdraget för att köpa vit arbetskraft gör också att svartarbetet i än högre grad kan motverkas. Förutsättningarna för goda konkurrensförhållanden på marknaden kommer därmed att förbättras. Det är därför min uppfattning att den nya fakturamodellen sammantaget skapar förutsättningar för en ännu större marknad. Detta är förstås något som också gynnar företagen. Regeringen avser dock att följa upp de frågor som Marie Engström tar upp inom ramen för den utvärdering som regeringen har aviserat i propositionen om skattereduktion för byggnadsarbeten, proposition 2008/09:178. I den utvärderingen kommer även övriga effekter av fakturamodellen för företag och enskilda att följas upp.

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Detta är en nymodighet som införs från och med den 1 juli i år. Köparen av en tjänst ska endast betala halva arbetskostnaden till den som utför arbetet. Företagaren, hon eller han, ska sedan i sin tur få ut resterande pengar från Skatteverket. Det krävs att man lämnar uppgifter och att man också vet att den man utför arbetet åt så att säga har pengar kvar att utnyttja som avdrag för hushållsnära tjänster eller någon typ av ROT-arbete. Det är en risk som den enskilde företagaren naturligtvis får ta. Det blir också en ökad administrativ börda. Det är kanske många gånger små och medelstora företag som utför arbetena. Regeringen har till exempel ställt upp en målsättning att minska regelbördan för företagen med 20 procent fram till år 2010. Det här kanske inte stämmer så jättebra med den målsättningen. Man talar också om att det kan uppstå likviditetsproblem i vissa fall. Man får ligga ute med pengarna och vänta på betalning. Vi har också fått höra att detta i vissa fall kan innebära komplikationer och förhindra olika typer av factoringsystem för företagens fakturor. Om förutsättningarna för ROT-avdrag inte stämmer kan också den enskilde företagaren bli tvungen att betala tillbaka pengar till Skatteverket om det nu gått så långt att Skatteverket har betalat ut pengar. Företagaren får alltså stå risken. Det finns en lång rad problembilder som kan målas upp kring detta. Företagarnas egna olika organisationer har lite grann sagt: Varför har ni inte gjort detta frivilligt i väntan på att ni gör en utvärdering? Jag vet inte om en frivillighet är den bästa lösningen på detta. Men man menar på att ett totalt oprövat system nu ska sjösättas den 1 juli. Många har farhågor för vad detta kan leda till. Någon menar till och med att detta system som ni säger ska vara någonting som förhindrar svartarbete kanske kan uppmuntra till svartarbete. Det är av det enkla skälet att man helt enkelt vill undvika ett krångligt administrativt arbete. Vad är egentligen syftet med detta, finansministern?

Herr talman! Låt oss börja i den principiella delen. Sverige har en väl utbyggd välfärdsstat. Barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg tillhandahålls med finansiering från skattemedel. Vi har fungerande pensionssystem för äldre och förtidspensionärer. Vi har sjukförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringen. Vi är i grund och botten överens om att detta ska finansieras med allmänna medel. Det betyder att Sverige under rimlig och överskådlig tid kommer att ha relativt höga skatter. Vi kan naturligtvis önska att vi får fler i arbete, att utanförskapet kan pressas tillbaka och att vi därigenom kan sänka skatten. Men i grund och botten kommer vi att ha relativt höga skatter i Sverige. Kostnaden för att ha höga skatter beror på hur många som därmed lämnar arbetsmarknaden eller hur många investeringar som slås ut på grund av de snedvridningar som skatterna för med sig. Snedvridningarna är allra störst på de områden där vi har en möjlighet för de enskilda att byta ut marknadsarbete mot eget utfört arbete. Även om det blir sämre och samhällsekonomiskt inte är effektivt kan det vara en lösning med höga skattekilar. Därmed får vi en betydande svartsektor, och en betydande svartsektor har breda samhällsimplikationer som har med helt andra frågor att göra som arbetstagarnas rättigheter och möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Vill man ha en relativt väl utbyggd välfärdsstat får man också ta ansvar för att försöka utforma ett skattesystem där vi minimerar kostnaderna i samhällsekonomiska termer för de skatter som vi måste ta ut. Det har vi försökt att göra på en lång rad områden, och detta är ett av dem. Det är alldeles uppenbart att på de områden där vi har do-it-yourself, eller gör-det-självarbete, blir svartsektorn större, och de samhällsekonomiska kostnaderna i termer förlorade jobb blir större. Då måste vi hitta lösningar på det. Av naturen blir detta särlösningar. Det går inte att komma åt den typen av svårighet utan att göra avgränsningar och lösningar som för med sig en ökad administrativ kostnad. Den enkelhet man har i ett generellt system går inte att få, men fördelen jämfört med ett generellt system är naturligtvis att det blir fler i arbete och minskad svartsektor med alla de sidokostnader detta har. Just nu är detta en utomordentligt välmotiverad åtgärd eftersom vi ser att just byggsektorn drabbas hårt av konjunkturnedgången internationellt. När räntor och annat slås ut så att kreditgivningen inte fungerar drabbar det naturligtvis byggsektorn med långa produktionstider och stor lånefinansiering. I den situationen har vi valt att försöka hitta en lösning i termer av ett utvidgat avdrag för hushållstjänster till att omfatta också byggtjänster. Varför valde vi då fakturamodellen? Det beror på att vi i många andra debatter har stått och fört diskussionen: Hur fungerar det med hushållsavdrag när det åläggs den enskilde att ligga ute med pengarna under ett år? Nu såg vi i och för sig att vi under 2007 och 2008 fick en mycket, mycket snabb ökning av hushållsavdragen. Jag tror att vi nu är på väg upp mot att landa på 100 000 personer som har sökt om bidraget för 2008. Vi kommer att hamna i en situation där det har vidgats så att det blir mer omfattande. Om systemet ska fungera väl och den enskilde inte ska behöva ligga ute med pengarna för att i efterhand göra avdrag är fakturamodellen enkel. Vi kan också anta att företagarna normalt sett bör ha en högre professionell kompetens att förhålla sig till administration och till skattemyndigheten än den enskilde har. Följaktligen bör det här ge ett visst mått av ökad regelbörda, som Marie Engström framhåller, men det är en nödvändighet för att vi ska säkra detta. Låt mig bara påpeka att såväl Byggnads som Elektrikerna och Målareförbundet har förordat modellen just därför att den är relativt enkel och även bör ha effekten att den uppmuntrar till vitt arbete.

Herr talman! Det finns anledning att påpeka att vi i oppositionen, bland annat Vänsterpartiet, har lagt fram förslag om ett ROT-avdrag. Det skulle i så fall vara ett mer konjunkturanpassat ROT-avdrag. Regeringen har ju infört ett generellt avdrag. Vi har också velat vidga det avdrag som regeringen vill införa till att även omfatta flerfamiljshus. Vi har även ställt krav på avdraget att det ska bidra till energieffektivisering och miljöinvesteringar. I grund och botten tycker vi att det är oerhört viktigt att i det här konjunkturläget på olika sätt stimulera en byggsektor där så många går arbetslösa i dag. Det kanske är viktigt att säga det eftersom den interpellation jag har skrivit egentligen bara handlar om fakturamodellen, men jag hör på Anders Borg att debatten ändå vidgas på något sätt. Jag kan hålla med om att generella system naturligtvis är mycket enklare till sin konstruktion än selektiva system. Selektiva system ger en hel del problem; man kan många gånger likna dem vid avsteg från en likformig beskattning, till exempel, vilket regeringen har gjort många gånger under de här åren. Låt oss återgå till fakturamodellen. Jag tycker inte att den verkar enkel. Finansministern sade att fakturamodellen är enkel, men jag tycker alltså inte det. Uppenbarligen tycker inte heller de företag som kommer att omfattas av den att den är enkel. Den kanske är enkel att begripa på något sätt; den enskilda företagaren får ligga ute med pengarna och han eller hon får såvida alla regler är uppfyllda pengar i efterskott. Men man måste också inse att man får ta en stor risk, att man kan få likviditetsproblem och att detta innebär en ökad regelbörda. Jag tycker att de tre komponenterna talar sitt tydliga språk för att fakturamodellen egentligen inte är enkel på det sättet. Även om den är enkel att begripa är den inte enkel att hantera i det dagliga arbetet för de mindre företagen.

Herr talman! Låt mig igen för Marie Engström gå igenom argumenten för varför förslaget har starka motiv. Det är ett förslag som underlättar den stora snedvridningskostnad som relativt höga inkomstskatter har på samhällsekonomin. Det är särskilt viktigt i högskatteländer som Sverige och andra i Nordeuropa att ha den typen av system. Det är också där man kan räkna med att de mest omfattande av de samhällsekonomiska vinsterna av dem är tydligast, dels därför att detta underlättar för att slå ut svartarbete inom gör-det-själv-sektorer, dels därför att det här ofta är branscher och sektorer där människor har en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. I den här situationen blir detta särskilt tydligt eftersom vi har en konjunkturnedgång som slår så hårt mot byggsektorn. Det finns alltså långsiktiga fördelar med förslaget, och det finns konjunkturella fördelar med det. Sedan gäller det naturligtvis att välja en så klok utformning som möjligt av det. Där är fakturamodellen den avvägning vi har landat i. Som i alla svåra politiska frågor är det en avvägning. Det är en avvägning mellan att ha ett system som är enkelt för brukaren eller för producenten. Vi har valt att göra det enkelt för brukaren därför att vi tror att det är det som gör att man kan få största möjliga effekt. Det har naturligtvis varit det som har legat till grund för våra överväganden. Låt mig också påpeka en annan sak. Marie Engström nämner oppositionens förslag. Vi har tittat på den modellen, och vi är beredda att titta på alla tänkbara förslag. När det gäller den typ av förslag som oppositionen har på att vidga ROT-tjänsterna till flerbostadshus, särskilt miljöupprustning eller upprustning av miljonprogrammen, är den bedömning som vi gör att det är en av de minst effektiva åtgärder man kan vidta. Jag ska försöka förklara vad det beror på. Delvis sammanhänger det med att de jobb som skapas kommer inom kapitalintensiva företag. Det är i huvudsak storföretag som kan åta sig att driva detta. Då kan man också anta att effekterna på sysselsättningen blir mindre. Vad som är mer tydligt är att när man har gjort utvärderingen av detta landar man i slutsatsen att huvuddelen av projekten skulle röra sig om redan planerade projekt. Det skulle alltså vara så att ungefär 80 procent - det är de bedömningar vi gör - inte skulle ha någon effekt på sysselsättningen alls. Jag ska försöka göra en snabbräkning i huvudet här. Vi får se om jag minns siffrorna rätt. När vi gör listor på de olika tänkbara åtgärderna är ett jobb som skapas med den här typen av ROT-stöd, till miljonprogramshus, uppemot fyra fem gånger så dyrt som de jobb som skapas när vi ger extra resurser till kommunsektorn. Detta är alltså inte en effektiv modell, och det är en typ av förslag som inte heller har några långsiktigt positiva effekter. Jag delar inte riktigt Marie Engströms starka vurm för likformig beskattning. Likformig beskattning är bra om man har låga skatter. Om man har ett väldigt lågt skattetryck är likformighet ett mycket stort värde, för då är de snedvridande effekterna av skatterna mindre farliga. Då kan jag förstå att man förordar en sådan modell. Men i ett system som det svenska, där vi ändå är överens om att vi vill ha relativt höga skatter med relativt utbyggd välfärd, hamnar man i en sits där skatterna tenderar att för vissa sektorer få stora snedvridande effekter. Då måste vi försöka göra någonting åt det för att värna sysselsättning och samhällsekonomisk effektivitet. Det är precis det som har legat till grund när vi har utformat förslaget om RUT-avdrag för hushållstjänster respektive ROT-avdrag för byggtjänster. Den grundläggande avvägningen är helt enkelt att vi tror att det är enklare att lägga ansvaret på producenten än på köparen.

Herr talman! Där har vi uppenbarligen olika uppfattning, jag och finansministern. Apropå att göra insatser i olika konjunkturlägen och att mycket av det som görs redan är planerade projekt - javisst är det på det sättet! Det är inte första gången vi har ett ROT-avdrag, och det har utvärderats tidigare. Vitsen med att göra det i en konjunkturnedgång är att tidigarelägga projekten. Jag tycker inte att det är något konstigt med att det är redan planerade projekt. Det är ju för att det ska få en effekt i en konjunkturnedgång och få aktörerna att göra detta i ett tidigare skede. Det är det som är vitsen med alltihop. Men vi har helt olika utgångspunkter, vi och regeringen. Regeringen vill permanenta sina förslag medan vi vill använda förslagen som en stimulans i en konjunkturnedgång. Vi pratar lite grann om olika saker här, tror jag. Finansministern säger att fakturamodellen är enkel och att den därför måste genomföras. Jag har en rad invändningar. Jag vet att många företag och till företagen knutna organisationer också har invändningar. Jag vet egentligen inte riktigt vad finansministern bygger hela sitt resonemang om att den här fakturamodellen är så enkel på. Jag ska använda mina sista 20 sekunder åt att säga att i dag har SCB kommit med statistik om de hushållsnära tjänsterna. SCB befäster det vi har sagt väldigt många gånger i debatten. Det är i första hand höginkomsttagare som har använt avdraget för hushållsnära tjänster.

Herr talman! Jag tror inte att det nödvändigtvis är så att Marie Engström och jag har olika ideologiska utgångspunkter här. Jag tror snarast att det handlar om olika bedömningar av sakfrågan. Jag ska igen försöka övertyga Marie Engström om att det är ineffektivt att ha ROT-system riktat till ombyggnation av kommunala bostadsprogram. För det första har kommunerna det grundläggande ansvaret för sina egna bostadsprogram. Det är de som bör sätta reserver åt sidan så att man löpande kan sköta detta. Det faktum att man inte har gjort det är naturligtvis problematiskt, men det ska vi inte nödvändigtvis lösa ut eftersom vi i sådana fall gynnar de bostadsbolag som har misskött sig. Det ligger ett grundläggande moral-hazard-problem i detta. För det andra är de som renoverar den typ av omfattande flerbostadsprojekt som det här handlar om stora företag där det inte förekommer speciellt mycket svartarbete och där det definitivt inte finns någon gränsdragning till gör-det-själv-verksamhet. Det är väldigt få som byter stammar i flerbostadshus som gör-det-själv-verksamhet. Dessutom är erfarenheten att den typen av program i huvudsak, till ca 80 procent, skulle landa i att subventionera befintliga, planerade projekt. Jag tycker inte att det ligger någon ideologi i detta. Vi har naturligtvis prövat den typen av förslag för att göra en allsidig beredning av vilka insatser som ska göras i krisen, men det är vår uppfattning att detta är ett synnerligen ineffektivt sätt. Det förslag som vi har lagt fram har positiva, långsiktiga samhällsekonomiska effekter som minskar kostnaderna för de höga skatter som vi måste ha givet att vi är överens om en omfattande välfärdsstat. Vi har hamnat i den här avvägningen. Vi har gjort en noggrann beredning där vår slutsats är att fakturamodellen ger minsta möjliga krångel. Därmed inte sagt att det är ett okomplicerat eller enkelt system. Det är den bedömning vi har gjort.