Externa aspekter av migration

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig vilka vetenskapliga belägg jag har som grund för antagandet att ett ökat antal arbetstillfällen och ökad ekonomisk tillväxt kommer att minska benägenheten att migrera från Afrika. Han frågar vidare inom vilken tidsrymd planerna för Afrika kommer att generera en påvisbar minskad benägenhet att migrera samt vilka alternativa metoder, så kallad plan B, jag har för att hantera situationen om planen inte skulle fungera.

Avsaknad av arbetstillfällen och varaktig försörjning är bland de viktigaste skälen till att människor känner sig tvingade att migrera. En stabilare situation i hemlandet kan bidra till att människor som ändå väljer att migrera gör det på ett säkert, ordnat och reglerat sätt. Här har utvecklingssamarbetet en viktig roll. Det handlar således om ett långsiktigt arbete som dock måste kompletteras med åtgärder på kort och medellång sikt.

EU:s partnerskap med Afrika med dess fokus på demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, infrastruktur, klimat och social välfärd är ett kraftfullt instrument för att undanröja grundorsakerna till ofrivillig migration. EU ger ett viktigt stöd till fred och säkerhet.

EU:s samarbete och partnerskap med Afrika på migrationsområdet handlar om att ta helhetsperspektiv och därmed bidra till en långsiktig hantering av migration, inklusive att motverka grundorsakerna till irreguljär migration. I ett kortare och medellångt perspektiv är samarbetet viktigt för att bland annat underlätta återvändande och återintegrering, att bistå flyktingar och utsatta migranter och att gemensamt bekämpa nätverk för smuggling och människohandel.

Rätten att söka asyl ska värnas. Gemensamma prioriteringar är också att rädda liv och att skapa lagliga vägar för reguljär migration. Att migrera ska vara något man väljer och inte något man tvingas till.

Det behövs fortsatt långsiktiga migrationsdialoger med de viktigaste ursprungs- och transitländerna utanför EU, baserat på partnerskap, solidaritet och delat ansvar. Sverige kommer därför fortsatt att bidra aktivt till utformningen av denna politik och dess genomförande.

Fru talman! Det kluster av frågor som man buntar ihop under rubriken "Externa aspekter av migration" är, vill jag hävda, problem som Europa till stor del har skapat själva.

Grundorsaken till problemen är att de vänsterliberala partierna i Europa sitter fast mellan å ena sidan en rigid och utdaterad politisk ideologi och å andra sidan den verkliga världen.

En grundläggande ståndpunkt hos Europas vänsterliberaler är att Europas länder inte har någon rätt att begränsa vilka eller hur många som kommer som invandrare. Detta står klart uttryckt i till exempel Dublinförordningen. Samtidigt kan samma partier inte längre dölja det faktum att massinvandringen från Mellanöstern och Nordafrika har inneburit och innebär stora samhällsekonomiska påfrestningar som måste hanteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Unionen har valt att hantera den här målkonflikten på två sätt: dels att anlita mycket tveksamma aktörer i Nordafrika för att stoppa migranter innan de hinner ta sig till den öppna gränsen, dels att åtgärda det man kallar grundorsakerna till migration, vilket man definierar som bristande tillväxt och levnadsstandard. Eller som utrikesministern själv uttryckte saken: "Om vi kan ordna utbildning, arbete och framtidsmöjligheter finns det en chans att man hellre vill stanna kvar."

Problemet med den här planen är att de som faktiskt forskar på migration, inklusive professor Hein de Haas vid universitetet i Amsterdam, professor Paul Collier, tidigare direktör för Development Research Group vid Världsbanken och professor Alexander Betts vid universitetet i Oxford, är överens om att i takt med att välstånd och bnp per capita ökar så ökar också benägenheten att migrera, detta eftersom migration till Europa i de allra flesta fall handlar om en farlig och dyr men potentiellt väldigt lönsam investering.

För att vara tydlig vill jag understryka att vi naturligtvis står bakom planen för utveckling i Afrika och EU:s mål om 0,7 procent av bni i bistånd, eftersom utvecklingsbiståndet har ett värde i sig. Men utvecklingsbiståndet är inte, har inte varit och kommer inte heller att bli ett fungerande verktyg för att stävja irreguljär migration.

Det som är allra mest bisarrt med den här historien är att delar av Sveriges regering är helt medvetna om att denna plan inte kommer att fungera. I statsrådet Peter Erikssons svar på en skriftlig fråga skriver han att "det går inte att säga att utvecklingsinsatser generellt bidrar till minskade eller ökade migrationsströmmar. Det finns däremot forskning som visar på att en ökad BNP i låginkomstländer leder till ökad utvandring".

Ändå är det just utvecklingsinsatser och ökat välstånd som Peter Erikssons och Morgan Johanssons regering vill använda för att just minska benägenheten att migrera.

Fru talman! Sverige har alltså en utrikesminister och en biståndsminister som lämnar diametralt motsatta besked i en av vår tids viktigaste framtidsutmaningar och som verkar helt okunniga om grundläggande migrationsforskning.

Effekterna av att den djupt omoraliska katt-och-råtta-lek som den här regeringen och EU just nu driver på är att drunkningsolyckorna på Medelhavet fortsätter, att brottssyndikaten som kontrollerar människohandeln fortsätter att göra stora förtjänster och att den arabiska slavhandeln i Libyen fortsätter att blomstra.

Jag vill därför fråga Morgan Johansson vilken vetenskaplig grund han har för antagandet att utvecklingsbistånd leder till minskad irreguljär migration. Jag hörde ingen referens i interpellationssvaret.

Jag vill också fråga om Peter Eriksson har fel när han säger att en sådan grund inte finns, eller om utrikesministern har fel när hon säger att en sådan grund faktiskt finns.

Jag vill även fråga inom vilken tidsrymd EU räknar med att partnerskapet med Afrika ska orsaka en minskad benägenhet att migrera. Det jag helst skulle vilja höra där är ett antal tiotal år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att ge Ludvig Aspling ett boktips. Jens Liljestrand har precis gett ut en biografi över Vilhelm Moberg, som ju alla vet var en av Sveriges mest framgångsrika författare. Hans mest framgångsrika verk var förstås serien om utvandrarna, det vill säga den serie som handlar om den svenska utvandringen för kanske 150 år sedan och ytterligare 60-70 år framåt. Då utvandrade över 1 miljon människor från Sverige till Amerika - en fjärdedel av vår befolkning. Vi minns alla karaktärerna Karl-Oskar och Kristina. Vi känner igen det där.

Det som drev dem bort från Sverige var faktorer som fattigdom. Människor levde under vissa år på svältgränsen. Sverige var vid den här tiden ett av Europas allra fattigaste länder.

Det rådde ett politiskt förtryck. Man hade inga politiska rättigheter. Det här var före arbetarrörelsen, före socialdemokratin och före de demokratiska reformerna. Det rådde ett socialt förtryck där människor inte hade de sociala rättigheter som vi kan räkna med i dag. Och det rådde ett religiöst förtryck. Om man inte höll sig till vad statskyrkan sa blev man helt enkelt på olika sätt diskriminerad och förtryckt.

Detta var Sverige för 150 år sedan, Ludvig Aspling. Det var därför som Karl-Oskar, Kristina, Daniel och Ulrika och de andra i serien valde att lämna Sverige. Ludvig Aspling viftar på huvudet; men är inte det jag säger sant? Är det inte därför de valde att lämna Sverige - och med dem 1 miljon ytterligare? De sökte frihet från förtryck och från ekonomiskt armod.

Jag skulle säga att det inte är så mycket som skiljer den situationen från den som nu råder på många håll i Afrika. Det har blivit bättre i Afrika under de senaste 50 åren, men det är fortfarande en kontinent som präglas av fattigdom samt av politiskt, socialt och religiöst förtryck - precis som Sverige för 150 år sedan. Lägg till att där finns ett antal krigshärdar, bland annat i Somalia, och en uppluckring av statsapparaten i ett antal andra länder som präglas av kollaps i administrationen. Därför vill människor lämna Afrika, av ungefär samma skäl som våra svenska utvandrare lämnade Sverige för 150 år sedan.

I Sverige bröt folkrörelserna fram för 100-150 år sedan. Då fick vi de sociala reformerna. Arbetarrörelsen drev fram både sociala och politiska reformer i form av rösträtt, yttrandefrihet och religionsfrihet som byggde upp hela välfärdsstaten. Med dem steg levnadsnivån, som ledde till social frigörelse. Då vände strömmen. I dag är Sverige inte ett land som man flyr från utan ett land som man flyr till.

Vad har vi då lärt oss? Ett par saker, skulle jag vilja säga. En sak är att ekonomisk utveckling är viktig för att man ska kunna välja att migrera och inte tvingas till det. Men det räcker inte, utan det behövs också politiska och sociala reformer.

Jag tror inte att människor i Afrika fungerar så väsentligt mycket annorlunda än vad man gjorde i Sverige för 100-150 år sedan. Det handlar om ungefär samma drivkraft. De söker frihet från förtryck, och de söker en framtid utan sociala och ekonomiska umbäranden. Just därför är biståndet viktigt för att fortsätta att utveckla Afrika också ur migrationssynpunkt. Min fråga till Ludvig Aspling är därför: Varför vill ni så kraftigt skära ned på biståndet till bland annat Afrika?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle vilja poängtera var skiljelinjen går. Migrationsministern nämner politiska och sociala reformer som ett viktigt komplement till just den ekonomiska utvecklingen för att stävja irreguljär migration. Där är vi helt överens. Sverigedemokraterna har aldrig sagt att vi tycker att politiska och sociala reformer, demokratisering eller att ge människor bättre rättigheter är ett dåligt förslag. De frågorna har ingenting med interpellationen att göra.

Det som driver människor till Europa är skillnaden i materiell levnadsstandard. Det är inte svårare än så. Europa är en rik kontinent, och Afrika är tyvärr en ganska fattig kontinent. Det gör att människor vill flytta hit. Det går inte att jämföra den situationen med hur det såg ut när svenskar flyttade till USA. Det är en absurd jämförelse. Det tyder på en ganska grov okunnighet hos migrationsministern. Det är ett faktum att han inte kan ge ett svar på själva grundfrågan, nämligen att ge en vetenskaplig referens till någon forskare som säger att planen kommer att fungera. Jag har gett ministern tre referenser på forskare som säger att den inte kommer att fungera. Jag skulle gärna vilja få ett svar som innehåller en referens som tyder på att planen kommer att fungera. Det är vad hela interpellationen handlar om.

Vi behöver inte gå in på några sidospår, men just nu reser faktiskt somaliska diplomater jorden runt för att försöka få hem migranter som har flytt från Somalia eftersom situationen har förbättrats så pass mycket.

Att ta upp Vilhelm Moberg och Utvandrarna duger inte. Jag är ledsen, fru talman, men jag tycker att det svar jag har fått är något förvirrat.

Fru talman! Det är ju Ludvig Aspling som står för en total förvirring. Å ena sidan säger han att det är skillnad i den materiella levnadsstandarden mellan Europa och Afrika som driver på migrationen. Å andra sidan säger han i nästa andetag att det saknar betydelse att det sker en social och ekonomisk utveckling i Afrika.

Min poäng är att om vi får till stånd en bättre ekonomisk och social utveckling i Afrika kommer drivkraften att migrera att minska. Jag uppfattade det så att Ludvig Aspling ändå inte vill skriva på detta, och det kan jag förstå eftersom hans partis linje är motsatsen. Sverigedemokraterna vill skära ned på biståndet. I er budget för det här året föreslår ni ett minskat bistånd med 11 miljarder kronor. Ni vill gå från 1 procent av bni ned till 0,7 procent. Det ger för detta år 11 miljarder i minskat bistånd. Det är klart att det har en betydelse för fattigdomsbekämpningen i bland annat de länder vi pratar om.

Samtidigt säger Sverigedemokraterna att det inte är så viktigt att ta emot flyktingar i Sverige utan att det viktiga är att hjälpa folk på plats. Hur går det ihop, Ludvig Aspling? Å ena sidan säger ni att ni ska hjälpa folk på plats, å andra sidan säger ni i nästa andetag att ni vill skära ned på biståndet med 11 miljarder.

Ska jag tolka Ludvig Aspling så att om det kan finnas en effekt av att ekonomin temporärt förbättras något för människor i de fattiga områdena blir det lättare att migrera? Är Ludvig Asplings slutsats i så fall att det är bättre att hålla folk på svältgränsen så att de är så pass svaga att de över huvud taget inte kan röra sig från kontinenten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är Ludvig Aspling som är svaret skyldig. Om ni tycker att det är bättre att hjälpa folk på plats, Ludvig Aspling, och om den materiella levnadsstandarden betyder något för migrationen, varför vill ni skära ned på biståndet med 11 miljarder för det här året och framåt?

Fru talman! Jag tror att Morgan Johansson inte riktigt har koll på dels hans egen biståndsbudget, dels vårt budgetförslag. Vet Morgan Johansson hur stor andel av svenskt bistånd som går till just humanitära insatser? Nej. Det är 15 procent. Det är inte mer än så som går till humanitära insatser.

Sverigedemokraterna skär inte ned på biståndet. Vi håller oss till det mål som Europeiska unionen själv har beslutat, det vill säga 0,7 procent av bni. Vi lägger lite mer, nämligen 0,75, inte 0,7 som Morgan Johansson säger.

Vad gäller utvecklingsinsatserna har Sverige med vårt budgetförslag fortfarande den näst mest generösa biståndsbudgeten i hela Europeiska unionen. Det är bara Luxemburg som skulle lägga fram mer än vårt biståndsförslag. Alla EU-länder lägger fram mindre. Det är en märklig utgångspunkt att säga att det skulle vara snålt.

Fru talman! Det är häpnadsväckande att höra på Ludvig Aspling. Rakt upp och ned säger han att Sverigedemokraterna inte skär ned på biståndet.

Jag har här i min hand ert budgetförslag och siffrorna. Det står en minussiffra för 2019, nämligen 11,273 miljarder som ni skär ned på biståndet. 11,172 miljarder skulle ni skära ned på biståndet för 2020, om ni hade fått er vilja igenom.

Om Sverigedemokraterna vill hjälpa människor på plats, Ludvig Aspling, varför vill ni skära ned på biståndet? Jag har inte fått något svar.

Ludvig Aspling blandar ihop humanitära insatser med övrigt bistånd. Humanitära insatser kan handla om mer kortsiktiga insatser, men det övriga biståndet handlar bland annat om att hjälpa till med sociala reformer, att bygga upp en ny politisk struktur, att driva fram demokratiska reformer och långsiktig fattigdomsbekämpning. Skulle vi dra undan så stora summor från biståndet som Sverigedemokraterna vill skulle det såklart få stora effekter för människorna i exempelvis Afrika, och det skulle leda till att ännu fler människor skulle känna sig tvingade att migrera. Det är där vi är.

Den här diskussionen kommer förmodligen att fortsätta, men jag tycker att till nästa debatt får Ludvig Aspling ha lite mer ordning på sina argument.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.