EU:s handlingsplan mot rasism

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om jag står bakom tanken på att föra ett nationellt eller europeiskt register över människors "ras eller etniska ursprung", om jag kommer att arbeta för att förtydliga vad begreppet "företrädare för en ras eller etnisk grupp" är och vad jag kommer att göra för att förvissa mig om att involveringen av sådana personer inte går emot önskemålen hos medlemmarna av den etniska gruppen. Ludvig Aspling har vidare frågat hur jag ställer mig till ett förslag om att politiker blandar sig i hur journalister rapporterar om frågor som har med mångkultur att göra.

Frågan är ställd mot bakgrund av meddelandet En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020-2025 som presenterades av EU-kommissionen den 18 september 2020. EU-kommissionens handlingsplan syftar till att på ett konkret sätt lägga fram åtgärder som ska vidtas för att motverka rasism och diskriminering på grund av etnicitet inom unionen. Den 23 oktober överlämnade regeringen en faktapromemoria i ärendet till riksdagen. Jag kommer också att överlägga med arbetsmarknadsutskottet i ärendet.

Regeringen välkomnar kommissionens initiativ och delar på övergripande nivå den analys och de slutsatser som presenteras i handlingsplanen. Arbetet mot rasism och diskriminering är av stor betydelse i samtliga medlemsstater. Jag ser fram emot att diskutera denna viktiga fråga med det ansvariga utskottet för att nå en svensk position.

I handlingsplanen lyfter kommissionen fram vikten av data som kan ge en bild av såväl människors erfarenheter av diskriminering som av rasismens och diskrimineringens strukturella aspekter. Kommissionen avser därför att vidta åtgärder för ett enhetligt tillvägagångssätt gällande insamling av uppgifter om jämlikhet, särskilt när det gäller uppgifter uppdelade efter etniskt ursprung, och uppmanar medlemsstaterna att förbättra insamlingen av sådana uppgifter.

Det är mycket välkommet att behovet av kunskap om människors livsvillkor med koppling till rasism och diskriminering lyfts fram. Samtidigt är arbetet med data som kan ge sådan kunskap komplext, och det är av stor vikt att upprätthålla medlemsstaternas utrymme att agera utifrån den nationella situationen samt de förutsättningar och behov som råder i staten. Den här typen av data innehåller känsliga uppgifter, och arbete med sådana uppgifter måste alltid ske med största respekt för etiska aspekter och i enlighet med rättsliga regelverk, däribland om dataskydd. Skyddet för den personliga integriteten måste upprätthållas. Den svenska uppfattningen är, och har under lång tid varit, att det är helt centralt att sådana data aldrig går att koppla till enskilda individer. Det finns metoder där man kan undvika behandling av känsliga personuppgifter, och det är dessa metoder som behöver undersökas närmare. EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, har en viktig roll i arbetet med att skapa en god kunskapsbas med jämförbara data från samtliga medlemsstater.

Kommissionen lyfter fram vikten av att föra en god dialog med olika aktörer, däribland det civila samhället och företrädare för olika grupper. Jag instämmer i att en sådan dialog är nödvändig för att såväl EU:s institutioner som nationella myndigheter ska kunna få ett bredare beslutsunderlag. Enskilda företrädare för organisationer uttrycker naturligtvis sina uppfattningar, och dessa kan skilja sig åt sinsemellan. Det är därför som en inkluderande dialog är så viktig för att belysa en bredd av olika erfarenheter.

Kommissionen slår i sitt meddelande även fast att stereotyper grundade på etniskt ursprung som sprids via medier, utbildning, kultur och idrott bör motverkas. Inte minst covid-19-pandemin har gett många exempel på hur sådana stereotyper används i spridande av desinformation, hot och hat. I meddelandet aviseras bland annat att man avser att utforma seminarier som samlar journalister, civilsamhällesorganisationer och representanter för minoriteter för att diskutera sådana stereotyper. Kommissionen konstaterar också att oberoende medier präglade av mångfald är nödvändiga för en balanserad demokratisk debatt. Jag instämmer i bedömningen att insatser för ökad kunskap i syfte att undvika stereotyper grundade på etniskt ursprung är viktiga i arbetet mot rasism och hatbrott, samtidigt som oberoende medier utgör en central beståndsdel i vårt demokratiska samhälle. Låt mig vara tydlig med att regeringen aldrig accepterar ingrepp i mediernas oberoende, något som det inte heller är fråga om i detta fall.

Sammantaget är det regeringens uppfattning att kommissionens handlingsplan ger stöd och verktyg för ett förstärkt arbete mot rasism runt om i unionen.

Fru talman! Kommissionen har alltså tagit fram ett utkast till en handlingsplan mot rasism som regeringen är positivt inställd till och som vi är lite mindre positivt inställda till, och det är därför som vi står här i dag. Skälet till att vi är skeptiska är att planen motiveras av rena osanningar och skräpvetenskap som sedan används för att lyfta fram förslag som är rejält ogenomtänkta.

Enligt kommissionen behövs den här planen på grund av hypotesen om så kallad omedveten rasism, vilket man tror är skälet till ojämlikheter i samhället. Hypotesen formulerades i början på 90-talet av två forskare som heter Anthony Greenwald och Mahzarin Banaji. Båda dessa forskare har sedan dess erkänt att den här hypotesen inte stämmer och att det test som de tog fram för att mäta hur mycket omedveten rasism som en person bär på, vilket heter AIT, inte visar någonting alls, utan att detta bara är rent trams. De har varit tvungna att erkänna det i efterhand.

Testet ligger dock kvar på nätet. Det består av en typ av primitiv psykoanalys i en billig app. Jag skulle verkligen rekommendera statsrådet att själv gå in och göra testet. Jag gjorde det i går kväll bara för att se hur mycket omedveten rasism jag bär på. Svaret jag fick var: Your responses suggested a slight automatic preference for black people over white people. Jag undrar om statsrådet är beredd att ta det till intäkt för att i alla fall inte jag bär på denna omedvetna rasism som man skriver om.

Jag har också ställt en skriftlig fråga till statsrådet om hon kan lyfta fram något vetenskapligt bevis för att omedveten rasism faktiskt finns. Svaret jag fick var att nej, det kan hon inte, för några sådana data existerar inte.

Alltså: Det finns inget vetenskapligt stöd för den här teorin. Statsrådet vet att så är fallet, men hon tycker ändå att hypotesen om den omedvetna rasismen ska ligga till grund för åtgärder som inte kan beskrivas som annat än extrema.

På grund av detta ska unionen bekämpa stereotyper genom att styra medierapportering som berör minoriteter för att bland annat främja medvetenhet och balanserade berättelser om muslimer och islam. Arbetet ska också genomföras i samarbete med företrädare för olika minoriteter vad gäller ras eller etniskt ursprung.

Att detta är oförenligt med principen om fria oberoende medier är ju helt uppenbart för varje tänkande människa. I en demokratisk stat ska inte politiker bestämma över och censurera medier som rapporterar negativt om islam, oavsett hur mycket statsrådet skulle vilja göra det.

Jag reagerar också på påståendet att minoriteter inte kan delta i den demokratiska processen på samma sätt som alla andra utan att dessa behöver företrädas av en företrädare för en grupp vad gäller ras eller etniskt ursprung, så som det står i kommissionens meddelande. Detta är trams. De flesta minoriteter eller personer som tillhör minoriteter har ingen som helst lust med detta.

Jag skulle verkligen önska att statsrådet tänker om lite grann här. Vi har ett stort problem med så kallade klanledare i Sverige. Vi ska inte bjuda in dem och ge dem en officiell position i denna diskussion.

Jag vill att statsrådet förklarar följande. Varför anser hon att medierapportering om islam och muslimer ska styras av politiker? Tycker hon att så ska ske i alla EU-länder, exempelvis även i Ungern?

Står hon fast vid hypotesen om omedveten rasism även om de forskare som en gång lade fram denna hypotes inte längre står fast vid den?

Vidare: Hur definierar statsrådet begreppet ras? Detta är det viktigaste av allt, tycker jag. Begreppet förekommer på 69 ställen i detta dokument. Om statsrådet inte klarar av att ge en definition av detta begrepp erkänner hon att hon är beredd att skriva under ett dokument som hon själv inte förstår innebörden av.

Fru talman! Var ska jag börja? Jag får alltså en fråga från en sverigedemokrat om mediernas oberoende. Jag måste säga att jag är lite förundrad över detta, för jag känner stor oro för mediernas oberoende, också här i Sverige.

Vi har politiker som jobbar hårt för att minska förtroendet för medierna. Det finns politiker som vill kalla in public service-chefer till kulturutskottet för att de inte gillar det som publicerats. Vi har politiker i riksdagsledamotens parti som vill att journalister ska kunna straffas med indragen lön eller få sparken om de är partiska.

Jag ser ett stort behov av att stå upp för journalisters möjlighet att fritt granska makten, ställa oss politiker till svars och oberoende kunna driva en journalistik där vi politiker håller armlängds avstånd. Jag ser hur detta utrymme både i Sverige och runt om i Europa är hotat. Jag och regeringen kommer alltid att stå upp för mediernas oberoende.

Vad detta handlar om är att EU-kommissionen har lagt fram ett förslag för hur vi kan jobba för att motverka den rasism som finns runt om i Europa. En del i detta är att erbjuda kunskap om till exempel stereotyper, för vi kan alla bära på fördomar av olika slag.

Det är givetvis helt frivilligt för journalister att ta del av detta. Det är ingen som kommer att tvinga journalister att delta i ett seminarium och ta del av kunskapshöjande insatser, utan det är något som medierna själva väljer. Jag är dock av den uppfattningen att kunskap aldrig är fel. Vi behöver ständigt lära oss och utvecklas, också i politiken. Det kan göra oss alla bättre och vassare och ta oss längre i de samhällsutmaningar vi vill lösa.

Jag upplever att vi diskuterar frågan om rasism finns eller inte, men det kan vara så att jag har tolkat riksdagsledamoten fel. Min absoluta uppfattning är att vi har utmaningar med rasism både här i Sverige och runt om i världen och att det är viktigt att vi på olika sätt tar steg framåt för att bekämpa rasismen.

Förra mandatperioden antog regeringen en handlingsplan mot rasism med en rad olika åtgärder för vad som kan göras i Sverige. Nu lägger även EU-kommissionen fram en handlingsplan mot rasism. Det är positivt att denna plan läggs fram och att det förs en diskussion om rasism och diskriminering och om vad som kan göras i alla medlemsstater för att principen om alla människors lika värde ska upprätthållas. Här finns ett jobb att göra.

Inget barn i något samhälle ska växa upp och vara rädd för att behandlas som mindre värt enbart baserat på till exempel utseende eller att man tillhör en etnisk minoritet. Alla barn och vuxna ska känna sig trygga i skolan och i det offentliga rummet, och de ska känna sig trygga med att de har politiker som står upp för alla människors lika värde.

Jag tycker därför att det är positivt att vi får en handlingsplan och att det förs en debatt om vad vi kan göra för att göra bättre ifrån oss också här i Sverige.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet duckar för samtliga tre frågor. Jag får väl ta det till intäkt för att hon inte har en aning om vad detta egentligen handlar om.

Det finns ytterligare ett förslag i detta utkast till handlingsplan som på många sätt är ännu värre än det jag lyfte fram i mitt första anförande, och det är upprättandet av ett europeiskt register över människors ras eller etniska ursprung för att blottlägga diskriminering.

Detta förslag är oförenligt med personlig integritet och dessutom en uppenbar säkerhetsrisk. Men framför allt är syftet redan från början fel. Låt mig ta ett exempel som ligger mig nära, nämligen min egen familj. Mina barn har en förälder med bakgrund på Brittiska öarna, i Västeuropa och i Skandinavien och en förälder som är tre fjärdedels japan och en fjärdedel ainu, vilket är en ursprungsbefolkning som finns i Japan och Ryssland. Att som Miljöpartiet tala om ras eller etniskt ursprung blir i mitt fall helt meningslöst, och vi är inte unika. Att i dagens samhälle mäta ras eller etniskt ursprung, så som ni föreslår, är ofta helt meningslöst.

Inte ens om Miljöpartiets rasbegrepp vore användbart skulle det visa något som är intressant. Utgångspunkten för EU:s plan är att om det finns skillnader i till exempel inkomst mellan grupper beror det alltid på diskriminering. Det kan inte finnas några andra faktorer som spelar in.

Men låt mig ta ett exempel: personer födda i Somalia. Jag har inget emot somalier men måste ju ta något exempel. Att denna grupp har lägre inkomster än genomsnittet i Sverige vet vi alla. Problemen i Somalia med exempelvis låg utbildning, långvarigt inbördeskrig, stark religiös tradition som inte är särskilt konstruktiv och en i många avseenden bakåtsträvande kvinnosyn spelar givetvis in och gör att personer i denna grupp har lägre inkomst. Detta beror inte på diskriminering.

Diskrimineringshypotesen förklarar till exempel inte varför personer från Eritrea, som ligger nära Somalia, tjänar 84 000 kronor mer per år i genomsnitt än personer från Somalia. De tjänar i stort sett lika mycket som personer från Finland och mer än personer från Polen. Tittar vi på fakta om inkomstskillnader ser vi att hudfärg inte är den springande punkten, så som Miljöpartiet påstår. Den gör ingen större skillnad.

Fru talman! Handlingsplanens egentliga syfte är inte att motverka rasism utan att härska genom att söndra. Hypotesen om strukturell rasism, eller omedveten rasism, fungerar som ett alibi för de politiker som har bjudit in miljontals människor att flytta till Sverige utan en tanke på var dessa människor ska bo eller vad de ska jobba med. Syftet är alltså att flytta ansvaret för den integrationskatastrof vi har i Sverige från ansvariga statsråd till vanliga helt oskyldiga svenskar.

Hypotesen om omedveten rasism, eller strukturell rasism som ni ibland kallar det, är den förklaring ni för fram till att vi har stora skillnader i till exempel inkomst. Jag tror att användandet av denna förklaringsmodell är en stor del av anledningen till de mycket grova och oprovocerade hatbrott som majoritetsbefolkningen i Sverige ofta drabbas av, just för att man upplever att man är utsatt för denna typ av rasism - när förklaringen egentligen kan vara en helt annan.

Jag skulle därför vilja att statsrådet ger en lite mer detaljerad bild av hur hon tänker kring detta. Jag skulle vilja ha en flervägsanalys. Hur mycket av inkomstskillnaderna mellan grupper i Sverige tror hon beror på omedveten rasism, och hur mycket beror på andra faktorer?

Fru talman! Det är helt oseriöst att ställa en sådan fråga. Det är många olika parametrar som kan vara skälet till att någon har lägre lön. Det går inte att lägga en siffra på bordet på det sättet.

För mig är det uppenbart att vårt samhälle har problem med rasism och diskriminering. Min stora fråga tillbaka till Ludvig Aspling och Sverigedemokraterna är därför: Har vi problem med rasism i Sverige, eller respekteras alla människors lika värde? Spelar det ingen som helst roll vem man är, hur man ser ut eller vilken bakgrund man har? Detta skulle jag vilja ha svar på. Förnekar ni den rasism och diskriminering som finns runt om i samhället och som påverkar människors livsvillkor?

Har du läst vittnesmålen från föräldrar till afrosvenska barn om hur de har upplevt delar av sin skolgång och vad de beskriver? Jag tycker att det är fruktansvärda berättelser att läsa, inte minst när det handlar om barn. Det är sådant som går rakt in i hjärtat. Inget barn i Sverige ska behöva tvivla på att hon, han eller hen är lika mycket värd som andra. Alla barn är lika mycket värda.

Min fråga tillbaka är: Har vi problem med rasism, eller förnekar Sverigedemokraterna den rasism och diskriminering som finns i samhället?

Fru talman! Jag skulle rekommendera statsrådet att läsa interpellationen och vad vi är här för att diskutera. Varje gång en person utsätts för någon typ av otillbörlig behandling - det må vara diskriminering på grund av hudfärg eller någon annan omständighet - är det ett problem och något som jag absolut tycker att samhället bör åtgärda. Men det är inte detta som vi är här för att diskutera, utan vi är här för att diskutera omedveten rasism. Det är detta som det står om i kommissionens utkast till handlingsplan, och det är detta som jag säger har väldigt svagt vetenskapligt stöd.

Jag ställde frågan i mitt första anförande. Kan statsrådet här och nu peka på en enda vetenskaplig undersökning som bevisar att omedveten rasism är en verklig företeelse som finns i den verkliga världen? Statsrådet har ett anförande till, och jag väntar med spänning på svaret.

Vad gäller personer som behandlas illa, som statsrådet lyfte upp i sitt tredje anförande nyss, är vi naturligtvis överens. Det är ingen i denna kammare som försvarar det, och antalet personer som hyser den typen av åsikter i Sverige är mycket litet. Vi vet från undersökningar att andelen personer i Sverige som har faktiska rasistiska åsikter ligger någonstans runt 2 procent. Högskolan i Gävle har gjort en undersökning om det. Men det är inte detta som vi är här för att diskutera, utan det som vi är här för att diskutera är den omedvetna rasismen, vilket jag hävdar är skräpvetenskap som inte har något starkt vetenskapligt stöd över huvud taget.

Vad gäller att det finns andra faktorer bakom inkomstskillnader är det intressant att statsrådet nu flyr från sin första position och helt slänger sin egen handlingsplan i sjön. Där står ingenting om de andra omständigheterna. I regeringens plan mot rasism och liknande hatbrott står det att om det finns skillnader i inkomst mellan grupper beror det på diskriminering, punkt slut. Statsrådet borde kolla upp vad som står i hennes egna handlingsdokument innan hon kommer och pratar i Sveriges riksdag.

Fru talman! Har vi strukturell rasism i samhället? Ja, det har vi. Det finns till exempel en rapport från Uppsala universitet som tittar på afrosvenskars situation på arbetsmarknaden. Där ser man att afrosvenskar som grupp behöver ha en forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som den övriga befolkningen som har en treårig eftergymnasial utbildning, för att ta ett exempel. Detta betyder inte att rasismen slår igenom i varje enskilt fall för varje enskild individ, men om vi lyfter blicken ser vi att det finns strukturella skillnader mellan människor också här i Sverige, och jag hatar det.

Det fanns också en fråga om ett nationellt europeiskt register, och det tänkte jag beröra lite. Det finns inga förslag från kommissionen i deras handlingsplan mot rasism när det handlar om att koppla individer till data, utan det ska vara anonymiserat. Vi behöver mer kunskap i samhället om hur människor och olika grupper av människor har det. Det är oerhört viktigt, men det kan också vara känsligt att knyta det till individ. Från Sveriges sida har vi en restriktiv syn på statistik och datainsamling om det kopplas till etnicitet. Regeringen har ingen anledning att ompröva den hållningen i detta sammanhang.

Däremot är det möjligt att få ut mer kunskap med befintlig statistik och titta på hur olika grupper av människor har det i samhället. Jag ser det som en oerhört viktig demokratisk grunduppgift att se på vad det finns för möjligheter för människor i Sverige att skapa sig ett gott liv när det finns strukturella skillnader mellan människor som grupp. Då behöver vi borra i vad dessa skillnader beror på. De kan bero på olika saker. Sedan behöver vi sätta igång och jobba och göra något åt detta, för samhället ska ge alla människor goda livsvillkor. Inte minst barn ska ha goda uppväxtvillkor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.