EU:s handel med utsläppsrätter

Fru talman, ärade ledamöter och åhörare! Sara Karlsson har frågat mig om hur regeringen avser att driva på för och stödja mer offensiva förslag till skärpningar av EU:s handel med utsläppsrätter. Kommissionen presenterade den 12 november ett förslag om att senarelägga auktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter. Den 14 november presenterade kommissionen sin rapport om EU:s utsläppsmarknad som bland annat tar upp möjliga åtgärder för att stärka och utveckla handelssystemet. Marknadsrapporten innehåller inga konkreta lagförslag. Innan jag går vidare vill jag klargöra att det finns tre sorters utsläppshandel i världen, och nu talar vi om det europeiska systemet. I den tidigare interpellationsdebatten handlade det om FN. Sara Karlsson hävdar i interpellationen att jag i svar på en tidigare riksdagsfråga, nr 47, sagt att regeringen inte har för avsikt att stödja kommissionens förslag att senarelägga auktioneringen av utsläppsrätter inom handelssystemet. Det stämmer inte. Jag uttryckte i mitt svar oro över vissa aspekter i kommissionens förslag, vilket inte är detsamma som att avfärda det. Kommissionens nya förslag om att ändra tidtabellen för auktionering av utsläppsrätter inom Europa kommer att analyseras av regeringen tillsammans med de handlingsalternativ som tas upp i kommissionens marknadsrapport. Jag och regeringen med mig anser att EU:s handelssystem är ett mycket viktigt styrmedel för att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen inom EU utan att snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna. Regeringen eftersträvar att handelssystemet utvecklas på ett sätt som säkerställer och främjar dess roll i den europeiska klimatpolitiken. Regeringen verkar också för att förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa sitt klimatmål för 2020 till -30 procent. En sådan skärpning är ett rättframt sätt att påverka prisutvecklingen inom handelssystemet. Det nu växande överskottet på utsläppsrätter riskerar att destabilisera handelssystemet och försvaga incitamentet till de investeringar i teknik och anläggningar med låga växthusgasutsläpp som krävs för att EU ska klara sina långsiktiga klimatmål. Regeringen fäster stor vikt vid klimatpolitikens behov av marknadsansatser och kostnadseffektivitet. Regeringen välkomnar förslag som tar sig an den nuvarande överskottssituationen utan att förtroendet för marknaden eller det internationella samarbetet äventyras och som stärker handelssystemets långsiktiga styrningsverkan och möjligheten att nå klimatmålen. Regeringen kommer att mycket noggrant analysera för- och nackdelar med kommissionens förslag och arbeta för att stärka handelssystemet.

Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret. Som konstaterades i den tidigare debatten har de senaste årens forskningsrön om klimatförändringarna varit minst sagt dystra. Läget verkar vara allvarligare än vi trodde för bara något år sedan. Den rapport som kom från Världsbanken förra veckan var bara det senaste exemplet. Att vi rör oss mot en situation där tvågraderstaket sprängs kommer inte direkt som någon nyhet, även om det slår en med full kraft varje gång. Att läget förvärras på det här sättet borde få vem som helst att känna ödmjukhet inför allvaret och inse att klimatarbetet måste skärpas. Det gäller i synnerhet en regering som vill betrakta sig som en föregångare, en förebild som går före och visar vägen. Miljöministern konstaterar också att det blir alltmer bråttom. De insatser som vi gör på kort sikt spelar allt större roll. Det hade varit bra att klargöra den svenska regeringens inställning till att skärpa EU:s mål till 2020 till -30 procent. Miljöministern säger att det är svårt. Det vet jag. Miljöministern säger också att det finns flera länder som inte är för en sådan skärpning. Det vi vill veta är om Sverige är ett av de länderna. Det är inte klargjort vad den svenska regeringens inställning är. Det som står i svaret, att regeringen verkar för att öka förutsättningarna för att EU ska kunna göra det, är inte ett tillräckligt tydligt svar. Vi behöver ett tydligt svar från miljöministern när det gäller regeringens inställning, särskilt mot bakgrund av de uttalanden som har gjorts av Lena Ek de senaste dagarna, där det är oklart vad som är regeringens linje och vad som är Centerpartiets linje. Jag önskar ett klargörande där. Fru talman! Jag ska gå vidare till det som interpellationen framför allt handlar om. Lena Ek svarar att regeringen ska analysera konsekvenserna av kommissionens förslag. Därför lämnar hon inget besked i dag. Så kan det ju vara, men jag tycker ändå att ministern borde kunna ge en fingervisning om var den svenska regeringen står. Bakgrunden är att det europeiska systemet för utsläppshandel, EU ETS, håller på att undergrävas av det stora överskottet på marknaden. Systemet brukar lyftas fram som det viktigaste klimatpolitiska styrmedlet inom EU. Att värna det borde därför vara av största vikt för regeringen. Priset på utsläppsrätter har sjunkit dramatiskt, och ligger nu konstant under 10 euro. Det är långt under de ca 40 euro som kommissionen tidigare uppskattade skulle bli priset. Det beror på att tilldelningen har varit för slapp, men också på det ekonomiska läge som EU befinner sig i och har befunnit sig i under flera år. Det innebär att det som är meningen med systemet, nämligen att det ska stimulera fram investeringar i bättre teknik och på det sättet få ned utsläppen, mer eller mindre uteblir. Utsläppen måste bli dyrare för att systemet ska få verkan. Därför har kommissionen föreslagit att ett antal utsläppsrätter ska lyftas ut från marknaden för att återföras senare. Det beräknas åtminstone kortsiktigt kunna höja priserna och driva på utsläppsminskningarna. Detta ställer sig alltså regeringen tveksam till. I ett svar på en skriftlig fråga från mig nyligen antydde Lena Ek åtminstone att regeringen gör bedömningen att kommissionens förslag är alltför svagt. Samtidigt har vi fått andra signaler från representanter för regeringspartierna. Det vore intressant att få något slags svar från miljöministern. Tycker regeringen att kommissionens förslag är för försiktigt eller för långtgående? Vad är det som gör att man ställer sig tveksam till förslaget?

Fru talman! Jag vill tacka Sara Karlsson för en viktig interpellation i ett förvisso ganska svårt och tekniskt ärende. Som Sara Karlsson säger brukar EU:s handelssystem för utsläppsrätter pekas ut som det enskilt viktigaste styrmedlet för att få ned EU:s utsläpp över huvud taget. Lika viktigt som handelssystemet är för att minska utsläppen är det för att sätta ett pris på att släppa ut. Priset på att släppa ut styr möjligheten att ställa om våra samhällen och att till exempel gå från samhällen som använder mycket fossil energi till samhällen som är baserade på förnybara energikällor. I dessa dagar läser man om extremt låga priser på utsläppsrätter. Det har i sin tur lett till att exempelvis kolindustrin expanderar kraftigt just nu; det är helt enkelt så billigt att släppa ut. Det är bra att kommissionen har identifierat problemen. Man säger att ett av de stora problemen är att det finns ett så stort överskott på utsläppsrätter. I dagsläget ligger det på 955 miljoner ton - ett ton är en utsläppsrätt. Kommissionen säger i sin rapport, som jag har läst, att det stora överskottet sannolikt kommer att stiga till mellan 1,5 och 2 miljarder ton till slutet av nästa år. Någonting måste göras. Kommissionen tar i sin rapport upp sex alternativ när det gäller hur man kan åtgärda det stora överskottet på utsläppsrätter. Syftet är att man ska få upp priset på att släppa ut från dagens 7 euro per ton till åtminstone 30-40 euro per ton. Utsläppshandelssystemet är ett handelssystem som är designat av politiker. Som miljöministern sade tidigare satt både jag och miljöministern, när vi var EU-parlamentariker, och förhandlade om det här systemet. Som EU-parlamentariker försökte vi göra det så robust och välfungerande som möjligt. Därför har vi politiker ett ansvar att se till att systemet över huvud taget fungerar. I dagsläget fungerar det inte. Det är märkligt att miljöministern säger att hon inte har någon åsikt om de här förslagen - eller att hon åtminstone i dagsläget inte vill ha någon åsikt om förslagen. Det tycker jag är mycket märkligt. Storbritannien har sagt att man vill ta bort utsläppsrätter från marknaden för att få upp priset. De har sagt att man som alternativ kan sätta ett prisgolv, det vill säga att det inte får bli billigare än så att släppa ut. Där är den svenska regeringen knäpptyst. Det tycker jag är märkligt. Flyget har inkluderats i handeln med utsläppsrätter. Det talade miljöministern om i den förra debatten. Miljöministern sade att jag var skeptisk till att man går till den internationella luftfartsorganisationen för att finna en lösning. Jag tycker att det är jättebra om man finner en lösning inom ICAO. Problemet är att man har försökt det i ett år, och det har inte hänt någonting. Samtidigt säger stora länder som USA, Kina, Indien och andra att man vägrar att delta i systemet och betala för sina utsläpp. Jag kan ärligt säga till Lena Ek att jag tycker att det är fantastiskt om man får med alla länder på ett avtal till hösten. Det är jättebra, men jag är skeptisk till den strategin. Det var det jag ville ha sagt.

Fru talman! Jag tycker att Sara Karlsson har ställt en väldigt bra interpellation, och det var jättebra att höra Jens Holms klargöranden när det gäller det här med att stoppa klockan i EU för att låta ICAO få tid på sig fram till hösten att komma fram till en global lösning. Det är första gången någon global organisation på det här viset har tillsatt en skarp arbetsgrupp för att hitta någon form av additionell finansiering och någon form av klimatstyrmedel. ICAO är en branschorganisation. Vi kan bara försöka underlätta detta arbete, trycka på och skapa opinion så mycket det går, så att det ska landa väl. Det som möjligen gör att det är något lättare att ta beslutet att stödja detta att stoppa klockan för att ICAO ska förhandla färdigt och hitta ett förslag till system är att USA var väldigt pådrivande under den sena fredagsnatt då de sista diskussionerna hölls i detta sammanhang. Det gäller nu att dessa länder kommer upp till bevis. EU kommer inte att lämna sin lagstiftning och sitt mål att flyget ska ingå i handeln med utsläppsrätter. Det är klart deklarerat av alla miljöministrar och av miljökommissionären. För att lite mer diskutera det som interpellationen handlar om kan jag säga att regeringen tycker att handeln med utsläppsrätter är oerhört viktig. När det gäller klimatåtgärder i Europa har vi två delar. Den ena gäller reglerna för den handlande sektorn. Nästan 12 000 stora industrianläggningar ska ha utsläppsrätt och delta i systemet. Tanken är att det finns ett tak som sänks successivt. Hittills har prognosen hållit; utsläppshandeln har levererat det som det var sagt att den skulle. Problemet är nu att vi har ett antal forskningsrapporter som visar att behovet är större än minskningen på 20 procent. Vi borde ha en skarpare lutning på 30 procent i stället. Vi försöker från regeringens sida på många sätt jobba för att det ska bli fallet. Vi försöker klargöra för de länder som har gett ett blankt nej att det är till nytta för dem och att det skapar jobb och konkurrenskraft. Vi försöker hitta de verktyg som gör att låsningarna hos denna grupp av länder släpper. Vi jobbar ärligt talat väldigt mycket med detta - bilateralt, när det gäller tekniköverföring, när vi pratar om utbyte med företag och i personliga kontakter mellan ministrar. Vi måste få några länder att släppa den låsningen för att det ska gå vägen. Den andra delen av klimatåtgärderna gäller den icke-handlande sektorn, där vi har ett antal åtgärder. Men det är inte föremål för dagens diskussion. För två veckor sedan kom kommissionen med de här förslagen för att försöka stärka handeln med utsläppsrätter och få upp priserna för utsläppsrätterna. Jag inledde miljörådets diskussion om detta vid det informella mötet i Horsens. Jag tog upp denna fråga och var den som drev allra tydligast att kommissionen måste komma med åtgärder för att stärka handeln med utsläppsrätter. I det förslag från kommissionen som äntligen kom för två veckor sedan finns sex alternativ. Förslaget har en väldigt stor betydelse. Vi måste analysera hur det här påverkar förtroendet för marknaden och miljöintegriteten. Det tar en viss tid. Vi kommer att ha detta uppe på miljöministerrådet i december. Då ska vi vara klara med det mesta av detta arbete.

Fru talman! Miljöministern lyfter fram att regeringen är positiv till att skärpa EU:s ambitioner när det gäller utsläppsmål. Även om hon inte riktigt kan klargöra vilken den svenska regeringens linje egentligen är säger hon i alla fall att regeringen på något sätt är positiv till detta. Om regeringen nu är positiv eller drivande borde det vara en självklarhet att ställa sig bakom förslag som skulle skärpa systemet för handeln med utsläppsrätter. Jag antar att regeringen och miljöministern inte tänker sig att en skärpning av EU:s mål inte skulle påverka ETS. Andra åtgärder skulle såklart behöva vidtas också vid en skärpning, men att de skulle läggas helt utanför handeln med utsläppsrätter är väl inte särskilt sannolikt. Lena Ek borde också ta fasta på det som vi varit inne på tidigare och som miljöministern själv var inne på alldeles nyss: att mycket pekar på att det blir svårare att nå målen på lång sikt och att minskningen måste ske snabbare. Den planerade banan för utsläppsminskningen inom EU behöver förändras, så att en större del av utsläppen görs tidigare, särskilt om man vill hamna i den högre delen av spannet mellan 80 och 95 procent, vilket borde vara den svenska regeringens ambition. Då kan man tänka att kommissionens förslag är otillräckliga. Det behövs mer, vilket jag tycker att miljöministern tidigare varit inne på och antytt skulle kunna vara fallet. Det är inget som hindrar att den svenska regeringen lägger fram egna offensiva förslag, men man kan också titta på vad andra medlemsländer gör. Då har vi till exempel det brittiska förslaget. Man föreslår dels att fler utsläppsrätter lyfts ur, dels och framför allt att de skrotas permanent. Det vore sannolikt en bättre lösning. Om regeringen är orolig över att kommissionens förslag skulle vara alltför försiktigt är det väl naturligt att stödja det brittiska förslaget, som är mer långtgående. Miljöministern beskriver de knutar som finns internationellt och att man behöver jobba med dem och hjälpa länder att komma över tröskeln, kliva fram och ta ansvar för sina utsläpp. Då behövs precis den här typen av initiativ, som visar att vi på hemmaplan menar allvar och tar vår del av ansvaret. Där borde den svenska regeringen spela en central roll. Jag skulle vilja veta när dessa besked kommer från den svenska regeringen. När tänker man lämna besked om på vilket sätt man vill skärpa handeln med utsläppsrätter inom EU? Jag förutsätter att regeringen kommer att stödja något sådant förslag. I vilken riktning går regeringen, och när kommer det slutgiltiga beskedet?

Fru talman! Ju tidigare man är ute på banan, desto större chans har man att påverka ett händelseförlopp. Det är därför jag tycker att Storbritannien har spelat en mer konstruktiv och progressiv roll i klimathänseende; relativt tidigt, innan kommissionen kom med sin rapport, underströk man vikten av att plocka bort utsläppsrätter från marknaden för att på det sättet få upp priset på utsläpp. Jag vill understryka den fråga som Sara Karlsson tog upp på slutet. När kommer den svenska regeringen att bekänna färg i den här frågan? Blir det inför miljörådet i december som man från regeringen kommer att säga på vilket sätt man vill se till att utsläppshandelssystemet börjar fungera? Det tycker jag är en väldigt viktig fråga. Jag vill också understryka att kommissionen i sitt förslag tar upp möjligheten att begränsa tillgången till internationella krediter som en av möjligheterna, förutom att ta bort utsläppsrätter från handeln. Det kan innebära att man gör mindre av så kallade CDM, som Lena Ek var inne på i den tidigare debatten, det vill säga uppköp man gör i andra länder för att uppnå sina mål på hemmaplan. Detta tycker jag låter som ett väldigt bra förslag. Men det går stick i stäv med den svenska regeringens klimatpolitik, som handlar om att 30 procent av utsläppsminskningarna ska göras i andra länder och inte på hemmaplan. Vi i Vänsterpartiet vill använda alla dessa CDM-pengar plus ett additionellt klimatbistånd till klimatöverföring av resurser till syd. Totalt anslår vi 4,5 miljarder kronor mer än regeringen på klimatbistånd. Det vill jag ha sagt, för det som Ek sade om detta i den tidigare debatten var felaktigt.

Fru talman! Det är ganska svårt att prata om sådana här komplicerade frågor i en interpellationsdebatt med dessa korta anföranden. Allra först ska jag säga att anledningen till att vi har överskott av utsläppsrätter är att verkligheten har minskat snabbare än kostymen, än vad man trodde i det designade utsläppsrättssystemet när vi satte det i drift för ett antal år sedan. På sätt och vis är det bra att det finns fler utsläppsrätter. Om marknadssystemet ska fungera är det samtidigt oerhört viktigt att det finns en balans och en dynamik mellan utbud och efterfrågan precis som i alla andra marknadsbaserade system, ekonomier eller ekonomiska diskussioner. Vi kan titta på det som Storbritannien har föreslagit. Storbritannien har väsentligt utökat sina klimatambitioner, och det är jättebra. Det de föreslår är väldigt kort en priskorridor där priset på utsläppsrätter inte kan gå under en viss nivå. Det kan väl vara bra. Men det kan heller inte gå över en viss nivå. Det innebär att man sätter tvångströja på det marknadsanpassade styrningssystemet. Det är inte alldeles säkert att det fungerar. Vi måste ta oss ett par veckor för att analysera det. Sedan har kommissionen också lagt fram sex olika alternativ för två veckor sedan. Jag har all respekt för att det är otålighet i dessa frågor. Jag är också ibland frustrerad över att det går långsamt. Men vi måste nog analysera detta ordentligt. Några saker som ligger i övergången mellan perioderna som gör detta svårt är att det för det första finns outnyttjade utsläppsrätter i medlemsstaternas reserver för den andra handelsperioden. Det andra är att Europeiska investeringsbanken har en pott utsläppsrätter som går till klimatprojekt, Carbon Caption Storage, för att få ekonomi i demonstrationsprojekten. Det finns också ett antal demonstrationsprojekt för förnybar energi som jag och jag tror också Jens Holm var med och förhandlade i den delen i klimatpaketet. Det innebär att vi måste ha en dynamik i prisnivån för att vi ska ha pengar till demonstrationsprojekten. Till exempel håller pappersbruket Billerud i Skärblacka på med ett stort forskningsprojekt om grön olja från träråvara som jag var och tittade på planeringen inför bara för ett par dagar sedan. Där ligger de topprankande för att få del av stödet för demonstrationsprojekt för förnybar energi. En tredje faktor är att 120 miljoner utsläppsrätter från den tredje handelsperioden auktioneras ut tidigt. Det är ett beslut som redan är fattat. Det handlar om att det ska möjliggöra hedging för i synnerhet elbolag, det vill säga att prissäkra den prispåverkande funktionen ur ett konsumentperspektiv. Dessutom har vi som en fjärde oerhört komplicerad faktor att detta också påverkar förslag och beslutet om genomförandet av energieffektiviseringsdirektivet. Alltihop detta påverkar miljoner människor i deras vardag, massor med företag, marknaden och handeln med utsläppsrätter. Vi har varit med och sagt att EU och kommissionen måste agera för att stärka European Trading System, ETS, och handeln med utsläppsrätter. Men de förslag som kommissionen har kommit fram till har vi bara sett till dels. Vi måste titta på hur det slår bland annat för energieffektiviseringen och pilotprojektet för förnybar energi.

Fru talman! Miljöministern talar här om att man ska se det positivt att det är billigt. Det var något slags budskap från miljöministern. Om det nu vore så att priset var lågt för att systemet var så perfekt designat eller för att det har gått så bra att få investeringar i ny teknik hade man kunnat glädja sig åt det. Det kan man inte när man ser att det beror på delvis en slapp tilldelning men också den ekonomiska nedgången. Då är det rätt svårt att hävda att det är positivt att priset är så lågt. Vi behöver ha upp priserna för att systemet ska verka så som det är tänkt. Miljöministern talar också om att det är långsamt och att det på något sätt måste vara långsamt. Det kan man hävda om man hela tiden vill ligga steget efter. Men om det är så att man vill finnas med som en motor, att driva på, ligga på och vara med skapa de nya förslagen och nya systemen måste man ligga steget före. Det verkar inte regeringen ha någon ambition att göra. Hur länge ska vi vänta på besked? Det är också svårt att slå bort tanken att det också bottnar i en oenighet inom regeringen precis som detta med ifall man ska skärpa EU:s mål till -30 procent och att det är därför som miljöministern har svårt att ge besked. Jag hoppas att miljöministern tar sig an detta med det engagemang som hon visar här i dag. Jag kan lämna det beskedet att Ek har vårt fulla stöd den dagen ett offensivt förslag ligger på bordet. Med det vill jag tacka miljöministern för debatten här i dag.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten Sara Karlsson och också Jens Holm, som har anslutit till debatten om EU:s handel med utsläppsrätter. Jag har varit engagerad i dessa frågor i väldigt många år. Jag och regeringen tycker att det är oerhört viktigt att EU:s kanske skarpaste klimatverktyg fungerar bra och med den spänst som det måste göra för att kunna klara förväntningarna från både engagerade och intresserade människor och framför allt ur miljöperspektiv. Det är också viktigt att miljöintegriteten finns där. Eftersom detta nu är ett marknadsbaserat system tror jag inte på prisregleringar och korridorlösningar, det vill säga att man ska sätta prisgolv och pristak. Jag tror att man måste fundera väldigt mycket över vad man kan göra för att se till att de vanliga marknadsfunktionerna mellan utbud och efterfrågan fungerar så bra som möjligt i handelssystemet. Vi kommer naturligtvis att analysera kommissionens förslag noga och de sex olika alternativen. Vi kommer också att diskutera med våra partner i Europa, de som verkligen vill se till att EU är duktigt på klimat, så att vi har en möjlighet att gå till 30 procent. Något som vi också måste fundera över i det här sammanhanget och gör det ändå viktigare är att Kina nu har försöksverksamhet i sju stora regioner med Cap and Trade. Det är ett handelssystem med tak som i varje fall är kusinliknande med det vi har i EU. Det är sju regioner som var och en är större i utsläpp än vad Sverige är enskilt. Det innebär att vi har en möjlighet att få en större global diskussion om handel med utsläppsrätter som vi måste ta. Då måste vi också visa att vårt eget system fungerar bra.