EU:s fiskeavtal med Marocko

Svar på interpellationer

Herr talman! Lotta Johansson Fornarve har frågat utrikesminister Margot Wallström om det är hennes uppfattning att Sverige har ändrat ståndpunkt angående EU:s fiskeavtal med Marocko och att det är därför man i stället för att entydigt rösta nej nu har lagt ned sin röst och, i så fall, på vilka grunder ställningstagandet har ändrats. Hon har vidare frågat om utrikesministern anser att det är viktigt att följa EU-domstolens beslut om att EU:s fiskeavtal med Marocko inte gäller Västsahara och dess vatten. Slutligen har Lotta Johansson Fornarve frågat ministern om hon anser att det är viktigt att följa EU-domstolens beslut om att associationsavtalet mellan Marocko och EU inte omfattar Västsahara och att det är Polisario som är västsahariernas legitima representanter och därmed den enda part som har rätt att förhandla om avtal angående Västsahara.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Den 8 januari 2018 rekommenderade kommissionen rådet att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar om ett nytt protokoll inom ramen för EU:s fiskepartnersavtal med Marocko. Det nu gällande protokollet löper ut den 14 juli 2018. På jordbruks- och fiskerådet den 19 februari 2018 bemyndigades kommissionen att inleda förhandlingar om ett nytt protokoll med Marocko. Sverige var det enda land som röstade nej till bemyndigandet.

I en dom den 27 februari 2018 kom Europeiska unionens domstol, EU-domstolen, fram till att de till Västsaharas territorium angränsande vattnen inte ingår i den fiskezon som avses i fiskepartnersavtalet - mål C-266/16. Avgörandet hänvisar i sin tur till en tidigare dom - mål C-104/16 P. Regeringens bedömning är att EU-domstolens avgöranden i stort överensstämmer med Sveriges tidigare ståndpunkt i frågan. Med anledning av EU-domstolens dom den 27 februari 2018 presenterade kommissionen den 22 mars 2018 en ny rekommendation till rådet om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar om ett tillägg till fiskepartnersavtalet mellan EU och Marocko och om ett nytt protokoll.

Enligt det senare bemyndigandet ska kommissionen säkerställa att den berörda befolkningen involveras på ett adekvat sätt och att detta ska ske i enlighet med EU-domstolens domar. Skrivningen är ny och har närmat sig den linje som Sverige har drivit om vikten av att relevanta folkrättsliga krav iakttas. Enligt en svensk tolkning av domarna innebär de att Marocko inte representerar det västsahariska folket och att det västsahariska folkets samtycke ska inhämtas. Regeringen anser att Polisario är en representant för det västsahariska folket och därför behöver konsulteras. Det är viktigt att det västsahariska folket ger sitt medgivande till ett avtal och att medgivandet är informerat och frivilligt.

Sammantaget anser regeringen att bemyndigandet har förbättrats betydligt jämfört med det bemyndigande som Sverige röstade nej till i februari 2018. Givet att det fortfarande råder osäkerhet kring hur bemyndigandet kommer att kunna genomföras avstod Sverige från att rösta när frågan togs upp på jordbruks- och fiskerådet den 16 april 2018. Regeringen fick också riksdagens stöd för denna linje vid överläggningar i miljö- och jordbruksutskottet den 12 april 2018. När tillägget till avtalet och protokollet är färdigförhandlat kommer det att underställas rådet igen.

Vad gäller den sista frågan anser regeringen att EU-domstolens domar ska följas och att dess avgöranden ska genomföras så snart som möjligt. I detta fall har domen från den 27 februari 2018 resulterat i ett nytt bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar med Marocko om tilläggsavtal till fiskepartnersavtalet. Regeringen har för avsikt att verka för att den processen sker i linje med folkrätten, inklusive EU-domstolens avgöranden. Kommissionens hantering av frågan utifrån bemyndigandet kommer att vara avgörande för regeringens fortsatta ställningstagande.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation angående Marocko och fiskeavtalet med EU! Får jag bara börja med att korrigera ministern angående mitt namn: Jag heter Johnsson Fornarve, inte Johansson. Det är lätt att det blir fel.

Marockos illegala ockupation av Västsahara har nu pågått i 43 år. Det är något som helt strider både mot FN:s beslut och mot Internationella domstolen i Haags beslut. Den västsahariska befolkningen utsätts dagligen av ockupationsmakten för brott mot de mänskliga rättigheterna, trakasserier, förföljelse, godtyckliga arresteringar och även tortyr. Marocko försöker sabotera alla försök att hitta en lösning på situationen och vägrar gå med på den av FN planerade folkomröstningen, som det beslutades om redan för 27 år sedan.

Den marockanska plundringen av Västsaharas råvaror är grundorsaken till ockupationen, där fisket utgör en väldigt viktig del.

I juli 2018 går fiskeavtalet mellan EU och Marocko ut. EU har betalat 30 miljoner euro årligen till Marocko för att ett stort antal fiskefartyg framför allt från Spanien men också från andra europeiska länder ska få möjlighet att fiska i de fiskrika vattnen utanför Västsaharas kust. Det är nämligen därifrån som 90 procent av Marockos fiskeexport kommer. Detta avtal strider både mot folkrätten och mot EU-domstolens beslut i två separata domslut. Marocko har som ockupationsmakt ingen som helst rätt till de västsahariska råvarorna. Dessa tillhör helt och hållet den västsahariska befolkningen.

I december 2016 beslutade EU-domstolen att handels- och jordbruksavtalet mellan EU och Marocko inte gäller västsahariska varor, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko. Och den 27 februari 2018 beslutade EU-domstolen även att fiskeavtalet mellan Marocko och EU inte heller gäller Västsahara. Dessa domar är helt entydiga. Det är därför skandalöst att kommissionen nu försöker kringgå dessa domar och underminera sin egen domstol genom att omförhandla fiskeavtalet med Marocko, så att även Västsahara återigen kan inkluderas. Det är uppenbart att kommissionen försöker komma runt domen genom att i stället för att tydligt nämna att det är det västsahariska folket som ska konsulteras använda sig av dessa ordalag: den lokala befolkningen som ska höras.

Herr talman! Detta duger inte. Att höra den lokala befolkningen kan ju betyda precis vad som helst. Det är gott om marockaner i området - marockaner som har förflyttats till Västsahara, framför allt i samband med den gröna marschen, som var inledningen på den illegala ockupationen.

Den enda legitima representanten för Västsaharas folk är Polisario, och så länge som kommissionen inte uttryckligen avser att förhandla med Polisario som den västsahariska motparten innebär det ett tydligt brott mot EU-domstolens beslut. Sverige borde därför ha röstat nej till fortsatta förhandlingar under dessa förutsättningar.

Jag vill också påminna om att det var långt ifrån en enig riksdag som gav stöd för den svenska linjen om att man skulle lägga ned sin röst, och jag anser att Sveriges agerande innebär att vi i praktiken inte längre tydligt står upp för folkrätten och internationell lag.

Ministern säger i sitt svar att regeringen anser att Polisario är en representant för det västsahariska folket och därför behöver konsulteras. Det är viktigt att det västsahariska folket ger sitt medgivande till ett avtal och att medgivandet är informerat och frivilligt.

Jag vill gärna få ett förtydligande på den här punkten. Anser ministern att Polisario är den enda legitima representanten för det västsahariska folket i linje med FN? Kommer ministern att agera för att det enda sättet att förhandla om avtal som omfattar Västsahara är med det västsahariska folket och då genom den av FN utsedda legitima representanten Polisario? Om detta inte sker, kommer då Sverige att ta ett tydligt avstånd från ett fiskeavtal med Marocko som omfattar Västsahara?

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve! Det här är en viktig och samtidigt komplex fråga, och därför är det bra att jag får tillfälle att redogöra för regeringens syn i frågan.

Det är helt klart att enligt EU-domstolen är det avtalet inte tillämpligt på det vatten som gränsar till Västsahara. Så är det skrivet i domen. Det här är ett avsevärt steg framåt mot hur det har varit tidigare. Avtalet strider också mot folkrätten och principen om självbestämmande, och EU-domstolens dom är också i linje med hur Sverige har agerat i frågan under en lång tid. Den svenska tolkningen är att samtycke måste inhämtas, och om man inhämtar och får samtycke måste också intäkterna tillfalla det västsahariska folket och ingen annan.

Regeringens linje har hela tiden varit, och det har vi också framfört hela tiden, att mandatet till kommissionen måste vara i linje med folkrätten. Västsaharas folk måste involveras på ett fullgott sätt i en process.

Till skillnad från tidigare bemyndiganden nämns nu Västsahara uttryckligen, och det är också ett framsteg. Regeringen följer frågan väldigt noga, och vi kommer också att verka för att kommissionen iakttar folkrätten och även iakttar det ställningstagande som EU-domstolen har redovisat. Det är viktigt att frågan hanteras på ett korrekt sätt.

Vi gick inte så långt så att vi röstade ja, utan vi lade ned vår röst. Man hade faktiskt gjort rejäla framsteg, och därför lade vi ned vår röst. Vi kommer att avvakta frågan och se hur vi slutligen kommer att ta ställning.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag håller inte helt med om att stora framsteg har skett, utan jag tycker nog att det är ganska uppenbart att kommissionen försöker kringgå EU-domstolens beslut från två likalydande separata domar, domar som tydligt slår fast att den marockanska ockupationsmakten inte har någon som helst rätt till de västsahariska råvarorna utan att dessa tillhör det västsahariska folket.

I den senaste domen, som kom den 27 februari 2018 och specifikt gällde fiskeavtalet, klargjordes det med all tydlighet att avtalet mellan Marocko och EU inte gäller Västsahara om inte det västsahariska folket ger sitt medgivande genom sin legitima representant Polisario.

EU-kommissionens manöver om att ersätta det västsahariska folkets samtycke med ett så kallat samrådsförfarande och att i stället för befolkningen i Västsahara med tala om lokalbefolkningen är det problematiska i skrivningen. Eftersom marockanska bosättare utgör en majoritet av lokalbefolkningen är detta uppenbart ett brott mot domslutet. Den största delen av det västsahariska folket som lever i flyktinglägren i Algeriet har ju helt uteslutits från samtalen, vilket har lett till att samtliga civila sahariska organisationer har nekat till att delta på grund av bristen på öppenhet och trovärdighet.

Det är också skamligt att kommissionens företrädare använder sig av terminologin "de södra provinserna" när man hänvisar till de västsahariska territorier som är illegalt ockuperade av Marocko. Det är en terminologi som Marocko använder för att provocera och för att försöka undergräva Västsaharas ställning och en terminologi som helt strider mot FN:s resolutioner. Detta visar förakt mot Västsaharas internationella status som ett icke-självstyrande territorium som omfattas av FN:s avkoloniseringsprocess.

Västsaharas befolkning har ingenting att vinna på exploatering och export av sina naturresurser mot sitt samtycke. Tvärtom kommer det här att gynna Marocko och den illegala ockupation som nu har pågått i 43 år. Det är hög tid att avkoloniseringsprocessen tar fart på allvar så att den av FN planerade folkomröstningen snarast kan äga rum.

Men i stället för att konstruktivt bidra till den här processen försöker nu EU-kommissionen förhindra utvecklingen och pressa fram ett frihandelsavtal som inkluderar Västsahara och därmed stärka ockupationsmaktens kontroll. Att inkludera Västsahara i frihandelsavtalet kommer även att förhindra och avsevärt försvåra FN:s arbete och insatserna från FN:s generalsekreterares personliga sändebud Horst Köhler. Avtalet är dessutom ett tydligt brott både mot EU-domstolens beslut och mot folkrätten.

Kommer Sverige att med kraft agera för att förhindra överträdelser mot EU-domstolens beslut från december 2016 och februari 2018 angående handel mellan EU och Marocko så att den organiserade plundringen av Västsaharas naturtillgångar, inklusive fisket, stoppas och att folkrätten respekteras?

Herr talman! När det gäller frågan om Polisario har EU-domstolen inte sagt att Polisario är den enda representanten utan att Polisario är en representant.

Mandatet för fiskepartnerskapsavtalet har flera likheter med det mandat som är ett tillägg till det jordbruksavtal som Sverige stödde förra året. Båda dessa avtal innehåller referenser just till att befolkningen ska involveras och att intäkterna ska komma befolkningen till gagn. Det är väldigt viktigt att de bitarna finns med. Utöver detta mandat innehåller mandatet till fiskepartnerskapsavtalet en tydlig referens till EU-domstolens domar.

När det gäller uppföljning och återrapportering har inte regeringen fått något skriftligt ännu, även om vi har påmint om det. Vi är därför inte uppdaterade exakt om vad som händer nu. Därför är det också lite svårt att ge någon tidsram för när det här skulle kunna komma upp till behandling igen.

Det är också tydligt att det finns flera medlemsländer som har starka intressen i det här och som driver på - så är det. Vi är måna om att få ett avtal innan det nuvarande avtalet löper ut den 14 juli, så det är klart att det finns en påtryckning även därifrån.

Jag vill också nämna att vi i samband med att vi lade ned vår röst vid omröstningen gav en tydlig röstförklaring angående varför vi gjorde så. Det är väldigt viktigt att kommissionen nu hanterar den här frågan på ett korrekt sätt ur ett folkrättsligt perspektiv men också utifrån den dom som har fallit.

Jag vill också nämna att regeringen under den tid som har varit har haft kontakt med andra medlemsländer i unionen i frågan. Vi har också haft kontakt med institutioner och även med Marocko och Polisario. Dessa kontakter har vi för avsikt att upprätthålla i den fortsatta processen.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Visst är det så att det finns starka krafter i EU som står på Marockos sida, och det är därför som det är så otroligt viktigt att Sverige står upp för folkrätten och för det västsahariska folket. Vi måste visa solidaritet och verkligen stå upp bakom de entydiga domar som är avkunnade i EU-domstolen angående att det är det västsahariska folket som har rätt till sina naturtillgångar och inte Marocko, eftersom Västsahara är ockuperat.

Jag förväntar mig verkligen att regeringen nu visar sin solidaritet med det västsahariska folket och agerar för att EU-domstolens beslut angående handel mellan EU och Marocko följs och inte inkluderar det ockuperade Västsahara mot det västsahariska folkets vilja. När man pratar om det västsahariska folket handlar det om dem som bor i det ockuperade området men också om dem som bor i flyktinglägren, och det är Polisario som är utsedda av FN som Västsaharas legitima representant. Det råder det ingen som helst tvekan om.

Jag förväntar mig att den svenska regeringen agerar. Det enda sättet att förhandla om avtal som omfattar Västsahara är att förhandla med det västsahariska folket genom den av FN utsedda legitima representanten Polisario.

Om det inte sker hoppas jag att Sverige kommer att använda sin röst i EU för att på ett tydligt sätt markera mot EU:s rättsvidriga avtal med Marocko angående fiskeavtalet mellan EU och Marocko.

Herr talman! Västsaharafrågan är högprioriterad för regeringen. Vi har ett brett engagemang i frågan och arbetar aktivt i flera forum, inklusive FN:s säkerhetsråd. Regeringen ger också fullt och aktivt stöd till FN:s arbete som syftar till att finna en rättvis och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning där västsahariernas rätt till självbestämmande blir tillfredsställd.

När det gäller ett erkännande av Västsahara är regeringen konsekvent i sitt förhållningssätt. Regeringen står bakom västsahariernas rätt till självbestämmande och ger fullt stöd till den pågående politiska processen under FN:s översyn. Det inkluderar även arbetet som utförs för att hitta en lösning på hur västsahariernas rätt till självbestämmande ska åtnjutas.

Herr talman! Låt mig slutligen upprepa regeringens grundinställning vad gäller mandatet till fiskepartnerskapsavtalet. Regeringen ser det som positivt att kommissionen har förbättrat mandattexten på flera områden i förhållande till den tidigare texten. Även om regeringen anser att mandattexten förbättrats betydligt har vi ändå inte röstat ja. Det finns en osäkerhet i hur mandatet kommer att kunna genomföras. Mot den bakgrunden avstod Sverige från att rösta.

Som Lotta Johnsson Fornarve säkert känner till har jag vid två tillfällen varit till miljö- och jordbruksutskottet för överläggningar och diskuterat frågan, och jag har fått riksdagens stöd för den valda linjen. Nu är det upp till kommissionen att implementera mandatet. På vilket sätt det görs kommer att vara avgörande för hur regeringen ställer sig till det slutliga avtalet.

Jag tackar för en bra debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.