Anf. 18 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Tack, näringsminister Olofsson, för svaret! Jag måste dock säga att jag tycker att det var i knappaste laget, till och med nästan innehållslöst.
Som skäl till varför en gemensam inre marknad för el skulle vara bra anförs att det ger aktörerna fritt tillträde till nätet. Det andra argumentet är att då behöver vi inte alltid vara självförsörjande.
Behagar näringsministern skoja med mig? Vet inte näringsministern hur el prissätts? Det är förvisso riktigt att när man får en räkning på el ingår även en nätavgift, men merparten utgörs av den rena elkostnaden och skatter förstås som har en annan logik bakom sig. Det är själva elen som är dyr, och den har blivit väldigt mycket dyrare på senare tid.
Jag tror till exempel inte att basindustrin skulle hålla med näringsministern om att den gemensamma elmarknaden är till gagn. Basindustrin har klagat bittert och högljutt de senaste åren över de höjda elpriserna.
Kruxet med EU i den här frågan är att elpriset sätts av den sist producerade elen, marginalelen, och den är dyr, herr talman. Den är dyr av två skäl. För det första produceras den av fossila bränslen, och för det andra belastas den med utsläppsrätter. Det finns en enda egentlig möjlighet att få en billigare el till gagn för konsumenten. Och jag menar att konsumenten trots allt kan ha glädje av en billigare el, och än mer glädje har man förstås om elen också produceras på ett miljövänligt sätt. Framför allt vill man ha billig el. Det är av vitalt intresse för Sverige med tanke på den stora basindustri och energiintensiva industri vi har i Sverige. Visserligen ska tjänstesektorn ta över, men jag tror ändå inte att vi är så framgångsrika och rika att vi har råd att avstå från den energiintensiva industrin.
Det är marginalelen som smittar all el. När chefen för Energimyndigheten ska förklara varför elen har blivit dyr nämner han tre skäl. Han nämner interaktionen med kontinenten, alltså den gemensamma inre marknaden. Den var inte riktigt gemensam när han uttalade detta, men den höll på att växa fram. Det andra skälet är utsläppsrätterna, och det tredje var de höga fossila bränslepriserna.
Då är det så, fru näringsminister, att när vi kopplar ihop oss med EU smittas vi av de priser som finns i EU, och det är här problemet uppstår. I EU-familjen finns det bra länder, och det finns dåliga länder. De bra länderna i det här fallet är de länder som kan producera el med hjälp av icke-fossilt bränsle. De dåliga länderna är de som behöver mycket fossila bränslen för detta.
Där kan man se en tydlig uppdelning. De bra länderna är Norge, som inte är med i EU men med på marknaden. Med Island är det samma sak; de är inte med i EU men kan kopplas in på marknaden. Bland EU-länderna är det Sverige och Frankrike. Schweiz är inte heller med i EU men duktiga på elproduktion.
De dåliga länderna, och här är det värre, är de som har mycket fossil kraft. Det handlar om Luxemburg, Irland, Danmark, Portugal, Grekland, Nederländerna, Polen, England, Italien och Tyskland. Så länge dessa länder har så stor användning för sin fossila kraft kommer vi i Sverige inte att få låga elpriser, oavsett vad vi gör. Det är det problemet jag skulle vilja diskutera med näringsministern.