EU:s energipolitik
Interpellation 2007/08:659 av Pålsson, Anne-Marie (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-08
- Anmäld
- 2008-05-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-05-19
- Sista svarsdatum
- 2008-05-22
- Besvarad
- 2008-06-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 maj
Interpellation
2007/08:659 EU:s energipolitik
av Anne-Marie Pålsson (m)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
I regeringens skrivelse Årsboken om EU (skr. 2007/08:85) redogör regeringen för sin syn på EU. I avsnittet om energipolitiken för EU betonas bland annat fördelarna med skapandet av en gemensam marknad för energi. Regeringen skriver: ”Sverige stödjer ambitionen att fullborda den inre marknaden för energi. Sverige ser allmänt positivt på lagstiftningspaketets förslag och bedömer att det är skarpa och nödvändiga åtgärder som föreslås för att fullborda EU:s inre marknad för el och gas.” (s. 189)
På vilket sätt anser näringsminister Olofsson att skapandet av en inre el- och gasmarknad är till gagn för den svenska konsumenten, och avser näringsministern att vidta några åtgärder i sammanhanget?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:659
Webb-tv: EU:s energipolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:125 Tisdagen den 10 juniProtokoll 2007/08:125 5 § Svar på interpellation 2007/08:659 om EU:s energipolitik
Protokoll från debatten
Anf. 17 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Anne-Marie Pålsson har frågat på vilket sätt jag anser att tillskapandet av en inre marknad för energi är till gagn för den svenska konsumenten och om jag avser att vidta några åtgärder i sammanhanget.
Mitt svar på Anne-Marie Pålssons första fråga är: Ja, jag anser att en inre marknad för el och gas är till gagn för Sverige, svenska företag och de svenska konsumenterna. Det finns flera skäl till detta. Det enskilt största är att en väl fungerande marknad med fritt tillträde till näten är en förutsättning för att vi ska kunna nå de gemensamma mål som den europeiska unionen ställt upp inom klimat- och energiområdet. Naturligtvis är nationella åtgärder viktiga för att vi ska uppnå dessa, men en gemensam inre energimarknad behövs också för att tillgängliga och kommande produktionsresurser och infrastrukturer ska kunna nyttjas så effektivt som möjligt.
En gemensam inre marknad ger också möjlighet att ta fram gemensamma hållbara regelverk för nätinvesteringar och att säkerställa tillträde till näten för anslutning av förnybar elproduktion på rimliga och icke-diskriminerande villkor. Dessutom bidrar den till att investeringar i elproduktion sker i de länder eller regioner där det är mest kostnadseffektivt. Vid sidan om klimatfrågan har en gemensam inre marknad också positiva effekter på den europiska försörjningstryggheten. Genom ökad handel och utbyggda överföringsförbindelser behöver inte varje land vara självförsörjande.
Anne-Marie Pålsson har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta. Regeringen deltar aktivt i förhandlingarna om det tredje lagstiftningsförslaget om den inre marknaden för energi och driver en svensk linje.
Anf. 18 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Tack, näringsminister Olofsson, för svaret! Jag måste dock säga att jag tycker att det var i knappaste laget, till och med nästan innehållslöst.
Som skäl till varför en gemensam inre marknad för el skulle vara bra anförs att det ger aktörerna fritt tillträde till nätet. Det andra argumentet är att då behöver vi inte alltid vara självförsörjande.
Behagar näringsministern skoja med mig? Vet inte näringsministern hur el prissätts? Det är förvisso riktigt att när man får en räkning på el ingår även en nätavgift, men merparten utgörs av den rena elkostnaden och skatter förstås som har en annan logik bakom sig. Det är själva elen som är dyr, och den har blivit väldigt mycket dyrare på senare tid.
Jag tror till exempel inte att basindustrin skulle hålla med näringsministern om att den gemensamma elmarknaden är till gagn. Basindustrin har klagat bittert och högljutt de senaste åren över de höjda elpriserna.
Kruxet med EU i den här frågan är att elpriset sätts av den sist producerade elen, marginalelen, och den är dyr, herr talman. Den är dyr av två skäl. För det första produceras den av fossila bränslen, och för det andra belastas den med utsläppsrätter. Det finns en enda egentlig möjlighet att få en billigare el till gagn för konsumenten. Och jag menar att konsumenten trots allt kan ha glädje av en billigare el, och än mer glädje har man förstås om elen också produceras på ett miljövänligt sätt. Framför allt vill man ha billig el. Det är av vitalt intresse för Sverige med tanke på den stora basindustri och energiintensiva industri vi har i Sverige. Visserligen ska tjänstesektorn ta över, men jag tror ändå inte att vi är så framgångsrika och rika att vi har råd att avstå från den energiintensiva industrin.
Det är marginalelen som smittar all el. När chefen för Energimyndigheten ska förklara varför elen har blivit dyr nämner han tre skäl. Han nämner interaktionen med kontinenten, alltså den gemensamma inre marknaden. Den var inte riktigt gemensam när han uttalade detta, men den höll på att växa fram. Det andra skälet är utsläppsrätterna, och det tredje var de höga fossila bränslepriserna.
Då är det så, fru näringsminister, att när vi kopplar ihop oss med EU smittas vi av de priser som finns i EU, och det är här problemet uppstår. I EU-familjen finns det bra länder, och det finns dåliga länder. De bra länderna i det här fallet är de länder som kan producera el med hjälp av icke-fossilt bränsle. De dåliga länderna är de som behöver mycket fossila bränslen för detta.
Där kan man se en tydlig uppdelning. De bra länderna är Norge, som inte är med i EU men med på marknaden. Med Island är det samma sak; de är inte med i EU men kan kopplas in på marknaden. Bland EU-länderna är det Sverige och Frankrike. Schweiz är inte heller med i EU men duktiga på elproduktion.
De dåliga länderna, och här är det värre, är de som har mycket fossil kraft. Det handlar om Luxemburg, Irland, Danmark, Portugal, Grekland, Nederländerna, Polen, England, Italien och Tyskland. Så länge dessa länder har så stor användning för sin fossila kraft kommer vi i Sverige inte att få låga elpriser, oavsett vad vi gör. Det är det problemet jag skulle vilja diskutera med näringsministern.
Anf. 19 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Det här är en otroligt viktig fråga, men låt mig börja med att säga att elpriserna i Sverige faktiskt är lägre än i övriga Europa - mycket, tror jag, beroende på att vi har en avreglerad elmarknad. Vi har en väl fungerande marknad. Vi har gjort en uppdelning mellan producenter av el och nätägare, alltså den
unbundling
som vi nu vill att övriga Europa ska ta efter.
Utöver detta har vi dessutom jobbat för en nordisk elmarknad som fungerar rätt väl och som Europa i övrigt tittar på. Då blir det lite ologiskt för mig att säga att jo, det här med en nordisk elmarknad fungerar alldeles utmärkt, och vi har en integrerad marknad, men det kommer inte att fungera om vi gör det på europeisk nivå.
Nu är vi inte i en integrerad elmarknad med övriga Europa som det ser ut i dag, men om vi tittar framåt på de frågor vi ska lösa - klimat, tillväxt, integrationen av EU - är det klart att energimarknaden är en marknad, precis som den fria rörligheten på andra områden.
Jag pratar till exempel med de baltiska staterna som säger att de vill ha nät kopplade ihop med Sverige därför att de vill kunna både köpa el och sälja el till oss. Vi tycker att det är rimligt att vi hjälps åt när det gäller utvecklingen av att bygga energi för framtiden. Det är ett rätt rimligt förhållningssätt.
Sedan är det så att den sist producerade kolkraften är den som sätter priset, och det är därför omställningen till det hållbara, det energi- och klimatpaket vi nu är överens om, är så viktig. Vi måste snabba på omställningen till det förnybara, snabba på fler hållbara energilösningar och koppla bort det som förstör miljön. Allt detta hänger ihop.
Här hemma har vi elcertifikatsystemet, och vi investerar mycket starkt på elsidan. Det är framför allt vindkraftsutbyggnaden som är jättestor. Stora investeringar sker. Jag invigde Vattenfalls Lillgrund, som försörjer 60 000 villor, nere i Malmö för inte så länge sedan. Vi har även stora investeringar uppe i mellanbygden.
Det är klart att detta också ger fler aktörer så att vi inte bara har de tre stora, utan det blir fler som investerar. Det jag gör är att se till att tillgången till näten blir bättre. Det är viktigt att se att dessa nät ska vara bättre här i Sverige, men de måste också vara det på en nordisk marknad därför att då kommer man att använda den marknaden till att investera i olika energislag där det passar bäst.
Det nordiska samarbetet är någonting att titta på för övriga EU, och jag kan konstatera att vi trots allt, och det är det som är grunden, ligger lägre i elkostnader än vad övriga EU gör, även om svensk basindustri tycker att kostnaderna är höga. Vi kan ändå konstatera att priserna nu ligger rejält lägre än i övriga EU-länder, och det visar ändå att den svenska hållningen och den svenska vägen genom avreglering,
unbundling
och en nordisk marknad har visat vägen.
Det tycker jag är grunden för att säga att det vore bra om större delen av Europa gjorde samma sak.
Anf. 20 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Tack, fru näringsminister!
Mitt problem handlar om lite andra saker. Jag tycker att vi i Sverige faktiskt har gjort en förfärlig massa goda och framåtsyftande saker på elmarknaden. Vi har satsat på att bygga ut en miljövänlig el, och vi har gjort detta på ett systematiskt och framgångsrikt sätt under en lång följd av år.
Men bekymret för mig är att vi inte längre får utdelning på de investeringar vi har gjort. I vårt fall får inte konsumenterna utdelning på dessa investeringar. Det är möjligt att producenterna kan få ökade vinster, men dessa tillfaller inte konsumenten, även om konsumenten många gånger har varit med och finansierat detta skattevägen genom att man avstått från konsumtion den gång i tiden skatten utgick för att kunna göra de här investeringarna.
Har vi då ett system i Sverige och i Norden som innebär att vi inte kan få tillbaka dessa vinster längre blir nästa bekymmer att se poängen med att vara framåtsyftande i sina investeringar utan att få återbäring på dem. Det spelar liksom ingen roll hur många vindkraftverk vi producerar i Sverige; fortfarande prissätts även den elen utifrån den dyra och smutsiga fossila el som produceras i Europa.
Fine
, producenterna kanske går med vinst på detta, men konsumenten får inte del av dessa vinster. Min interpellation handlar just om konsumentperspektivet. Varför får inte konsumenterna del av de satsningar som görs i Sverige?
Maud Olofsson hänvisar till Nordenperspektivet, och det är i och för sig en bra jämförelse, för det understryker väldigt mycket det jag har sagt. Norden skiljer sig från Europa. Mindre än 20 procent av elen i Norden produceras med hjälp av fossil kraft. I Europa är det mer än 50 procent. Det är just de relativt sett miljövänliga framställningsformerna i Norden som gör att vi fortfarande kan ha lite lägre priser i Norden än vad vi har i EU som helhet, men när den inre marknaden fungerar på det sätt som näringsministern här ger uttryck för som sin förhoppning, då är också den kostnadsfördelen och prisfördelen ett minne blott.
Man är tydlig i Lissabonfördraget: Energipolitiken
ska
bygga på en anda av solidaritet. Man ska hjälpa varandra och producera för varandra för att täcka varandras behov.
På det här sättet frånhänder vi oss alltså möjligheten att få ta del av avkastningen på de investeringar vi själva gör. Det är också så att när man ska ha en gemensam marknad så frånhänder man sig också möjligheten att verka påtryckande mot de länder som inte vill vara tillräckligt aktiva när det gäller omställningen till en mer klimat- och miljövänlig elproduktion. Då kan ju de länderna luta sig tillbaka och säga att vi behöver väl inte göra mer investeringar. Vi behöver inte vara självförsörjande. Vi kan importera elen från annat håll i stället.
Det ligger så att säga i korten att man inte behöver göra något.
Öppnar man för den möjligheten, herr talman, hur ska man då trycka på länder som Polen, Portugal, Danmark och andra miljöbovar att de
ska
ställa om, vi ska tvinga er att ställa om och göra detta, för ni kan inte bli fripassagerare på det som andra länder gör?
Hur har alltså näringsministern tänkt föra den här diskussionen i EU med de andra länderna så att de agerar så att även de svenska konsumenterna kan få tillbaka en del av sina investeringar?
Anf. 21 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag tror att vi måste klara av att diskutera flera saker samtidigt. Den ena delen är naturligtvis elpriserna. Den andra delen är klimatutmaningarna. Det tredje är försörjningstrygghet. Det är många delar i detta, och det är precis det som är grunden för den diskussion vi har.
Låt mig börja med klimatet. Anledningen till att vi har ett klimat- och energipaket är just att varje land måste göra sin hemläxa. Vi har gjort en så kallad bördefördelning. Varför kallas det bördefördelning? Jo, för att alla ska dela bördorna. Men vi kan inte tvinga dem som ligger på en 2-procentig andel förnybar energi att gå upp till 50 procent som Sverige har, utan vi måste fördela bördorna. Det är solidariteten i EU:s själva arbete.
Mitt sätt att se på det här är att försöka hjälpa de länder som kanske inte har kommit lika långt genom att dela med oss av våra erfarenheter. Fjärr- och kraftvärmen är ett exempel där det är väldigt många länder som nu tittar på hur vi har använt biobränslen, hur vi har använt sopor, hur vi har använt spillvärme till att bygga ut våra kraftvärmesystem. Vi är otroligt effektiva i den tekniken, och jag erbjuder kunskap på det området. Jag beskriver att svenska företag kan vara intresserade av att investera, och jag försöker koppla ihop Sverige med andra länder.
Det är ett konkret bidrag för att både ställa krav på de här länderna och kanske också skapa jobb och utveckling här hemma tack vare att vi ligger långt framme och tack vare att vi har utvecklat allt detta.
Sedan menar jag att vi har utdelning på detta. Elkostnaderna är ju lägre i Sverige om man jämför med övriga länder. Vi har gjort allt detta som vi förväntar oss att övriga EU ska göra. Men jag tycker att det också ligger en del i det här med solidariteten, som det står i fördraget. Vi säger ju att vi ska försöka jobba för en gemensam marknad på alla möjliga områden: ökad rörlighet för människor, ökad rörlighet för kapital, ökad rörlighet när det gäller tjänster. Det är klart att energiproduktion och elförsörjning är en viktig grund i detta.
Om jag ser egoistiskt på detta är det ju så att om vi hjälps åt i det här så kanske inte vi behöver investera för toppkraften för varje dag. Alla har det inte kallt samtidigt, och kan vi koppla ihop oss med några fler kan vi köpa från något annat ställe den dag då det är väldigt kallt här hemma och slipper ha den toppkraft som vi har.
Nu ser vi framför oss i de investeringsplaner som finns att vi kommer att ha ett överskott framöver. Redan 2010 och fram emot 2015 kommer vi att ha ett rejält elöverskott i vårt land. Det gör att det till och med kan vara möjligt för oss att exportera och tjäna pengar på att vi är duktiga på att producera el. Vi kan exportera den typen av produkter likaväl som alla andra.
Jag vet att den linje som jag driver och som regeringen driver i det här sammanhanget har otroligt starkt stöd i den här regeringen och i den här riksdagen och har haft det under lång tid. Det har inte rått någon som helst tvekan om att vi ska ha en inre marknad också för energi. Även Anne-Marie Pålssons parti har ju ställt sig bakom den inställningen.
Skräms inte med en framtida marknad som fungerar väl, utan se att det här är ett uppdrag att skapa en hållbar energipolitik som ger försörjningstrygghet och som också ger rimliga priser.
Konkurrens är alltid bättre än protektionism, men vi kommer att ta steg för steg, för vi har ändå bara en nordisk marknad i dag, och jag ser den utvecklas mot de baltiska länderna. Nästa steg är en europeisk marknad. Men jag tycker att solidariteten och uppdraget att jobba med hållbara energilösningar och försörjningstrygghet är en viktig del i grunden för min inställning.
Anf. 22 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Maud Olofsson nämnde tre olika saker som vi försöker diskutera samtidigt, och det är väl riktigt att vi har en tendens att prata om olika saker, därför att detta är en ganska knepig fråga. Den är tekniskt svår, den är svår att förstå sig på och att diskutera på ett begripligt sätt.
Men det är också två andra dimensioner som jag vill diskutera och som min interpellation handlar om. Det var konsument- och producentperspektivet. Och Maud Olofsson uppehöll sig inte alls vid konsumentperspektivet, utan det var hela tiden producentperspektivet. Det handlade om producenter, som kan tjäna på att de kan ta fram ny teknik och nya investeringar för att kunna sälja detta och tjäna pengar.
Men min fråga är: Vad tjänar konsumenten på detta? Då är det så att utsläppsrätterna åtminstone för ett år sedan - det där svänger ju lite fram och tillbaka - bidrog till att höja elpriset med ungefär 25 öre per kilowattimme. Det priset tas ut på all el som produceras, oavsett om det är fossil el eller ej. De stora vinnarna på detta är alltså de stora producentbolagen. Fortum, Eon och Vattenfall tjänar kanske 20 miljarder om året på den här typen av politik. Men konsumenterna fick alltså betala 20-25 öre mer.
Hur ska vi kunna bli av med den prisökning som beror på utsläppsrätterna? Jo, den blir vi av med genom att helt enkelt sluta producera fossilkraft. Det är lösningen.
Vi klarar det i Sverige, för det är nämligen bara 5 procent av vår elproduktion som består av fossilkraft, så med lite sparande, lite eftertanke och lite kloka investeringar kan vi bli av med det fossila beroendet. Därmed skulle vi kunna sänka elpriset på ett nästan dramatiskt sätt. Men Europa kan inte göra det därför att beroendet av fossilkraft är 50 procent. Därför kommer konsumenten i Sverige för lång tid framöver att få betala kostnaden för att Europas energimix inte i det här avseendet är lika klok och framsynt som den svenska.
Det är konsumentens perspektiv som jag reser här, och min fråga handlade om detta: Är EU:s inre marknad för energi bra för konsumenten?
Anf. 23 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag vill protestera emot Anne-Marie Pålssons beskrivning av att jag inte tar konsumentperspektivet. Marknadsekonomin är alltid bra för konsumenter. Ökad konkurrens är alltid bra för konsumenter. Men också bättre miljö är bra för konsumenter. Det är därför jag driver frågan om att se till att man ökar konkurrensen. Det är alldeles riktigt som Anne-Marie Pålsson säger: De tre stora bolagen är dominerande. Det är därför jag tycker att det är bra med elcertifikaten, som gör att det kommer in några nya.
Men vi måste också konstatera att trots att vi inte har en integrerad elmarknad i EU - det har vi ju inte i dag - har vi ändå en koppling till de höga kolpriserna därför att vi har utsläppshandel. Men det råder en stor enighet om att vi ska ha en utsläppshandel, därför att vi vill minska koldioxidutsläppen.
Det är därför jag säger att vi måste klara av att diskutera flera saker samtidigt. Det är svåra avvägningar - jag håller med Anne-Marie om det - otroligt svåra. Men miljön måste finnas där vid sidan av hur vi tittar på elpriserna, och Sverige kan verkligen stå som modell för ett hållbart energisystem.
I grunden är det så att ska vi klara det här på sikt - det kommer att ta en tid innan vi har gjort det - kan vi ändå visa i Sverige hur man skulle kunna göra också i andra länder. Det är det jag försöker beskriva för Anne-Marie, att det är på det sättet som vi också delar med oss av de erfarenheter som vi har från kraftvärmeverken och fjärrvärmesystemen, från att vi har minskat oljeförbrukningen i bostadsuppvärmningen och allt detta. Det kan vi dela med oss av, och vi gör också det mycket aktivt.
Men jag vidhåller att marknadsekonomin är det bästa sättet att se till konsumenternas intressen, både när det gäller basindustrin och när det handlar om enskilda konsumenter. Marknadsekonomin, öppna gränser och att se till att vi får en ökad konkurrens är de absolut effektivaste sätten att få ned priserna. Men då måste vi också se till att det sker och att det ges möjlighet till det. Det är därför den integrerade marknaden i Norden får stå som exempel för hur jag ser på hur det kan komma att se ut framöver.
Jag är mycket optimistisk om att vi kommer att klara den här uppgiften på ett ansvarsfullt och bra sätt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.