Ettåriga uppehållstillstånd

Svar på interpellationer

Herr talman! Fredrik Malm har frågat mig hur jag anser att den nya restriktiva asyllagstiftningen och framför allt reglerna om ettåriga uppehållstillstånd är förenligt med realistiska möjligheter för nyanlända att på kort tid etablera sig på svensk arbetsmarknad.

Fredrik Malm har också frågat mig vad jag gör för konsekvensanalys avseende regeringens lagförslag om ettåriga uppehållstillstånd och möjligheten för nyanlända att få bra och långsiktiga förutsättningar i samhället, samt hur mitt arbete med de så kallade snabbspåren påverkas av de ettåriga uppehållstillstånden.

Asylsystemet har satts under stor press, och regeringen bedömer därför att åtgärder måste vidtas för att tillfälligt anpassa de svenska asylreglerna efter miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner, samtidigt som kapaciteten i mottagandet och etableringen förbättras.

Det finns en risk för att tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ha negativ inverkan på etableringen. En grundförutsättning för en långsiktigt fungerande etablering är dock samtidigt att vi har möjlighet att ge dem som kommer hit ett bra mottagande och goda förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället. Därför är det nödvändigt att regeringen agerar för att hantera situationen.

Herr talman! Jag får tacka för det uttömmande svaret. Det bestod väl i huvudsak av en mening som berörde min interpellation. Jag återkommer snart till det.

Bakgrunden till detta är att i den överenskommelse som slöts i höstas mellan regeringen och allianspartierna ingår att många asylsökande får tillfälliga uppehållstillstånd i tre år. Om man lyckas få ett jobb eller om skyddsskälen kvarstår kan det tillfälliga uppehållstillståndet senare omvandlas till ett permanent uppehållstillstånd.

Detta är någonting som mitt parti Liberalerna ställde upp på. Därefter har dock regeringen gått fram med ett eget förslag som innebär att en stor grupp människor inte ska få tillfälliga uppehållstillstånd i tre år utan bara i ett år. Detta går betydligt längre, och det är vi betydligt mer kritiska till av det skälet att hela det system som vi har i Sverige för etablering bygger på att man gör en etableringsplan och går in i olika typer av praktik, svensklärande och annat, och detta uppdrag omfattar två år.

Det är därför inte särskilt märkligt att praktiskt taget alla remissinstanser sågar det här förslaget från regeringen och menar att det kommer att försämra integrationen.

I dag kan det ta sju åtta år för en person att bli redo för arbetsmarknaden i Sverige. Etableringstiden är alltså två år, och nu vill regeringen korta den för framför allt syriska krigsflyktingar till ett år.

Då är frågan: Hur realistiskt är det att en person som har flytt krigets Aleppo ska vara redo för svensk arbetsmarknad efter ett år i Sverige när kanske halva den tiden är väntetid och ungefär halva tiden i slutändan är det som blir faktisk etablering? Det är nere på sex sju eller kanske åtta månader för de här människorna, och det är klart att det blir väldigt svårt att klara det etableringsuppdrag som ändå riksdagen har gett Arbetsförmedlingen och i praktiken ålagt dem.

Man kunde tänka sig att regeringen skulle lyssna på remissinstanserna - på Arbetsförmedlingen, Akademikerförbundet och på alla andra som säger att det blir väldigt svårt att på halva etableringstiden lyckas få en krigsflykting att bli redo för arbetsmarknaden. Då säger regeringen vid presskonferensen i går att de är beredda att sträcka sig från ett år till 13 månader. Herregud, det är ju ingen större förändring, och det är tydligen för att jacka in det här i bidragssystemen, vilket gör att jobbfokus försvinner ännu mer.

Då, herr talman, blir det lite bekymmersamt när jag bemödar mig om att skriva en interpellation på drygt två sidor och svaret från regeringen är knappt en sida, varav halva svaret går ut på att återupprepa mina frågor. Därefter kommer ett stycke som handlar om varför regeringen vill ha en restriktiv lagstiftning. Men det är inte det jag har frågat om, herr talman. Jag är inte intresserad av att veta regeringens argumentation för varför man vill ha en restriktiv asyllagstiftning. Det jag frågar om är vad konsekvenserna av detta blir.

Det enda som regeringen lyckas svara på detta, med en enda mening, är: "Det finns en risk för att tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ha negativ inverkan på etableringen." Ja, jag biträder den uppfattningen. Det är bara det att detta är en fullständig kapitulation, Ylva Johansson. Är detta ert enda svar på frågan om vad konsekvenserna för etableringen blir, om konsekvenserna för Arbetsförmedlingens uppdrag, om konsekvenserna för snabbspår? Det kan ha negativ inverkan, svarar regeringen.

Ni har fullständigt kapitulerat inför detta. Ni har inga svar, ingen analys - ingenting.

Herr talman! Jag ska börja med att be Fredrik Malm om ursäkt för det korta svaret. Det har att göra med att processen att ta fram interpellationssvaret har skett parallellt med processen att ta fram den lagrådsremiss som regeringen beslutade om i går. Det har varit svårt att driva parallella processer och gå före med interpellationssvaret innan lagrådsremissen var färdig.

Nu är den färdig, och regeringen tog beslut igår.

Det är så, och det tycker jag inte att man ska sticka under stol med, att korta uppehållstillstånd - och detta är min bedömning - kommer att göra det mycket svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är därför olyckligt med tillfälliga uppehållstillstånd, särskilt korta sådana.

Jag tror att etablering på arbetsmarknaden underlättas av att man har en trygghet i att man ska stanna och att man kan få hit sin familj. Jag tror att det fungerar på det sättet. Man kan inte veta säkert, men det är vad jag tror.

Nu är det så att Sverige har haft permanenta uppehållstillstånd som en huvudregel, och det fanns ett skäl till att ha det på det sättet. Den situation vi upplevde under förra året var dock att vi blev alltmer som en ensam ö med, vad jag tycker, bra regler för uppehållstillstånd. Vi kom att skilja oss väldigt mycket från andra länder inom EU, och detta ledde till att Sverige blev det land inom Europeiska unionen som tog emot absolut allra flest asylsökande, långt fler än Tyskland som var det land som låg tvåa.

Den situationen är inte hållbar, och jag är den första att beklaga att det ser ut så i sammanhållningen och samarbetet inom Europeiska unionen. Den här regeringen har från första dagen varit oerhört engagerad i att försöka påverka andra länder inom EU för att få fler länder att ställa upp på ett mer generöst och bättre asylmottagande så att vi kan se till att verkligen fokusera på att de människor som kommer också ska kunna etablera sig och påbörja sitt nya liv i sitt nya land. Det är den situation vi skulle vilja ha: att vi var många länder som gjorde detta.

Men när vi hamnade i en situation där Sverige blev ensamt om att ha en väsentligt generösare och på många sätt bättre asyllagstiftning än andra länder ledde det till att vi fick ta emot en oproportionerligt stor andel av de flyktingar som kom till EU. Hade EU-länderna ställt upp solidariskt hade vi på ett bra sätt klarat det flyktingmottagande som Europa hade under förra året. Nu har vi inte den situationen, och det är bakgrunden till att regeringen gör dessa förändringar.

Vi ska inte sticka under stol med syftet. Vi tror inte att förändringarna i sig kommer att underlätta etableringen. Vi gör dem för att vi tror att det är nödvändigt för att fler ska söka asyl i ett annat EU-land och färre i Sverige. Det är i sig, i den situation Sverige nu befinner sig i, faktiskt en förutsättning för att vi ska lyckas bra med etableringen.

Det kom 163 000 asylsökande till Sverige förra året. Det finns i dag 180 000 personer i asylsystemet. Det är många.

Det är min bedömning att vi kommer att klara att människor ska få etablera sig i Sverige och komma in på arbetsmarknaden, men Sverige klarar inte att ta emot lika många i år. Därför är det viktigt att vi också har en politik så att fler ska söka asyl i ett annat land och färre i Sverige.

Herr talman! Liberalerna är en del av den överenskommelse som slöts i höstas, och vi delar i mångt och mycket statsrådets uppfattning att Sverige ska ställa upp för människor som flyr. Men Sverige kom till en situation i höstas där läget blev ohanterbart.

När regeringen gick fram unilateralt - bilateralt, det är i alla fall två partier i regeringen - och föreslog till exempel id-kontroller förde Liberalerna betydande interna diskussioner i frågan. Vi accepterade också detta förslag för att Sverige ska klara rådande situation och för att andra EU-länder också ska ta ett större ansvar.

Men, herr talman, det är inte detta min interpellation handlar om. Statsrådets svar är en lång omvärldsbeskrivning av varför regeringen vill ha en så restriktiv asyllagstiftning som möjligt. Min interpellation handlar om vad konsekvenserna blir av detta. Jag noterar att statsrådet fortfarande inte kan svara något annat vad gäller konsekvenserna än att etableringen försämras.

På vilket sätt försämras etableringen? Om tiden för etableringen ska vara ett år i stället för två år, vad är då statsrådets uppfattning att man bör avstå från under etableringstiden? Är det jobbpraktiken som ska få stå tillbaka? Är det svenskundervisningen som ska få stå tillbaka? Är det något annat som ska få stå tillbaka?

Jag ställer också en fråga i min interpellation om hur arbetet med snabbspåren påverkas. Inte heller här har statsrådet lyckats få ur sig något svar. Hur påverkar snabbspåren? Ja, de ska gå ännu snabbare. Det kan vi enas om. Men på vilket sätt? Hur ska ett snabbspår in i läkaryrket, ett snabbspår in i byggsektorn eller ett snabbspår in i handelssektorn påverkas av väsentligt kortare tider? Även här kommer inga konkreta svar.

Jag har förståelse för processerna i Regeringskansliet. Jag förväntar mig ingen doktorsavhandling till svar på min interpellation, men i alla fall några fler resonemang.

Jag tror att både medborgare och alla vi i politiken å ena sidan uppskattar den brutala uppriktigheten från regeringens sida, nämligen att syftet är att stänga gränsen och att andra länder ska ta emot asylsökande. Men å andra sidan räcker det inte. Det svaret statsrådet ger här är i praktiken en kapitulation. Det enda regeringen säger är att det nu kommer så många asylsökande att vi måste kapitulera.

Poängen är att konsekvensen av lagstiftningen inte berör människor som vill komma till Sverige. Den berör människor som är i Sverige, som har fått myndighetsbeslut att de får stanna i Sverige. Den berör människor där regeringen i budgetallokeringar och regleringsbrev har ålagt Arbetsförmedlingen att göra dessa människor redo för arbetsmarknaden. Det enda svaret statsrådet ger är att etableringen kommer att fungera sämre. Det är inget svar till dessa människor, det är inget svar till dem som arbetar på Arbetsförmedlingen och det är inget svar till oppositionen i kammaren.

Herr talman! Låt mig påminna om att det inte var jag som tog upp frågan om id-kontroller. Innan id-kontrollerna infördes var det mycket riktigt så att Liberalerna stödde förslaget. Men när ni röstade i kammaren gjorde ni inte det. Så var det. Ni röstade inte ja till id-kontrollerna. Trots att ni i överläggningarna och samtalen innan hade sagt att ni skulle stödja förslaget gjorde ni inte det i kammaren. Så var det.

Fredrik Malm väljer att misstolka mig. Regeringen inför en mer restriktiv asylpolitik tillfälligt i syfte att färre ska komma hit och fler ska söka asyl i ett annat land samt i syfte att vi ska klara etableringen av alla dem som redan har sökt asyl i Sverige.

Det är inte så att den som redan har fått beslut om uppehållstillstånd påverkas av de nya asylreglerna. Det är för dem som ännu inte har fått beslut. Det gäller inte heller de ensamkommande barn eller barnfamiljer som kom före den 24 november - om jag minns datumet rätt.

De som har flyktingstatus kommer att få ett treårigt tillfälligt uppehållstillstånd. Vi talar nu om vuxna som har kommit utan barn och som inte har flyktingstatus utan är alternativt skyddsbehövande. De kommer att få uppehållstånd först ett år - 13 månader - och sedan en förlängning med ytterligare två år. Det är så det ser ut.

Jag har svarat på frågan. Jag bedömer att det är nödvändigt att ha en restriktivare asylpolitik för att vi ska klara etableringen av dem som redan har kommit till Sverige. Att inte genomföra förändringar och riskera en situation där Sverige tar en lika stor andel av de asylsökande som Sverige gjorde förra året kommer att innebära att vi inte kommer att klara etableringen på ett bra sätt.

Det är två saker som ligger i vågskålen. Korta tillfälliga uppehållstillstånd underlättar inte etableringen - tvärtom. Förutsättningen för att vi ska klara etableringen på ett bra sätt är, som jag bedömer situationen i dag inom EU, att Sveriges asylregler inte skiljer sig alltför mycket från dem som gäller i de andra EU-länderna.

Herr talman! Det blir lite semantiskt ordvrängeri när statsrådet säger att lagstiftningen inte berör dem som redan är här utan de som ska komma hit. Men den berör människor som får ett besked att de har rätt att uppehålla sig i Sverige i ett år. Därmed är de som omfattas av lagstiftningen personer som kommer att vara i Sverige. De kommer att ha fått ett beslut av svenska myndigheter att de får stanna i Sverige. De kommer att finnas inom Arbetsförmedlingens hägn såtillvida att en etableringsplan ska upprättas. Grundtanken är att de ska vara redo för svensk arbetsmarknad efter etableringstiden.

Bekymret är att när etableringstiden blir så kort blir det svårt för dessa människor att vara redo för arbetsmarknaden. Det är inte realistiskt.

Människorna har inte flyktingskäl, säger statsrådet. Det är delvis en sanning med modifikation. I huvudsak handlar det om människor som har lämnat Syrien. Om de sedan inte är konventionsflyktingar utan betraktas som alternativt skyddsbehövande inom de kategorier som finns måste vi ändå vara på det klara med vilka som omfattas av förändringen. Det är människor som har lämnat Syrien.

Herr talman! Jag är också brutalt uppriktig. Min uppfattning är att det är i stort sett orealistiskt att dessa personer ska vara redo för att få ett arbete till avtalsenlig lön i Sverige efter 13 månader. Det är orealistiskt.

Jag hade förväntat mig att statsrådet och regeringen skulle ha någon sorts idé eller plan för hur man kan underlätta etableringen för dessa personer, men jag har förstått att den inte finns.

Herr talman! Det är väl tyvärr stor risk, Fredrik Malm, att det efter 13 månader inte är ett sådant läge i Syrien att man kan åka tillbaka. Då får man ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd. Vi önskar alla att det ska bli fred i Syrien och att människor ska kunna återvända, men prognosen för att det ska ske inom 13 månader är tyvärr ganska dålig. Då blir det en förlängning - man får ytterligare ett uppehållstillstånd på två år.

Herr talman! Jag tycker att det är lite synd att Fredrik Malm för en så pass polemisk diskussion om detta. Det här är ett svårt läge. Sverige befann sig under förra året i ett svårt läge. Vi kände oss tvingade till att vidta restriktiva åtgärder som vi inte hade önskat. Om andra länder hade ställt upp på ett annat sätt hade vi inte behövt göra det. Om fler länder hade gett permanenta uppehållstillstånd till dem som flyr och får uppehållstillstånd hade vi haft en annan situation. Det här uppstod ur att Sverige blev ensamt om sitt regelverk. Andra länder har en väsentligt lägre ambitionsnivå när det gäller asyllagstiftningen, och det är det som gör att Sverige har tvingats till detta.

Vi står inför stora utmaningar. Det kommer att vara svårt - svårare, tror jag - för Arbetsförmedlingen att arbeta med och motivera personer som har ett kortare uppehållstillstånd. Det är sådana frågor som vi nu arbetar med tillsammans med Arbetsförmedlingen - hur det ska utformas och hur vi ska jobba med snabbspåren.

Jag vill ändå poängtera att väldigt många av dem som kommer att finnas i etableringsuppdrag även fortsättningsvis kommer att ha permanenta uppehållstillstånd och att många kommer att ha tillfälliga uppehållstillstånd på tre år.

Överläggningen var härmed avslutad.