Ett starkare psykologiskt försvar

Fru talman! Hans Wallmark har frågat mig hur jag avser gå vidare med arbetet att stärka det psykologiska försvaret av Sverige och hur jag ser på förslaget att återupprätta det psykologiska försvaret som egen myndighet.

I övergripande termer syftar psykologiskt försvar till att säkerställa ett öppet och demokratiskt samhälle med åsiktsfrihet och fria medier. Det handlar också mer konkret om att kunna identifiera och möta påverkanskampanjer och påverkansoperationer såväl under fredstida förhållanden som vid höjd beredskap och ytterst krig. Med andra ord berör det verksamhet i hela skalan från fred till och med krig.

Som konstaterades i Försvarsberedningens rapport samt riksdagens försvarsbeslut i somras ser vi en påtaglig försämring av omvärldsläget. Detta ställer krav på ett återupprättat totalförsvar och ett psykologiskt försvar anpassat efter dagens förhållanden. Regeringen konstaterade även i förvarsbeslutet att påverkanskampanjer mot Sverige och andra länder pågår.

Flera myndigheter har ansvar och roller att spela i dagens psykologiska försvar samt i arbetet med att identifiera och möta påverkanskampanjer. Det gäller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, rättsvårdande myndigheter och försvarsmyndigheter. I försvarspropositionen är regeringen tydlig med att myndigheterna ska utveckla sin förmåga och samtidigt öka samverkan.

En utveckling av verksamheten pågår nu inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt andra närmast berörda myndigheter. Jag och inrikesministern som närmast ansvariga statsråd och övriga berörda statsråd följer arbetet noga. Att skapa en särskild myndighet för psykologiskt försvar är i nuläget inte aktuellt.

När det gäller internationellt samarbete vill jag särskilt nämna Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom, i Riga. Centret bidrar till Natos arbete genom att bland annat leverera studier och expertutbyte kopplat till hur strategisk kommunikationsförmåga kan stärkas hos de allierade och hos intresserade partnerländer såväl som för olika Natoinstitutioner.

Som partnerland finns det flera sätt att samarbeta med centret. Svenska myndigheter har under 2014 och 2015 deltagit i flera aktiviteter som centret erbjudit. Frågan om ett formellt svenskt samarbete med centret bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Fru talman! Där lögnen är vapen är sanningen motmedel. Detta tål att upprepas. Det är därför det är så viktigt att vi uppmärksammar de psykologiska hot som riktas mot inte bara Sverige utan hela Östersjöområdet liksom de underrättelsehot som finns och de anfall som sker mot länder som Sverige.

Försvarsministern har själv varit engagerad här och betonat detta på olika sätt. Det tycker jag förtjänar beröm.

En dag som denna finns det all anledning att inse att Ryssland är ett annorlunda land. Det har nu kommit en rapport från Storbritannien om att mordet på Litvinenko i England eventuellt skedde med sanktion av den ryske statschefen. Det ger perspektiv som är rätt ohyggliga när det gäller vad det är som finns på andra sidan Östersjön.

Vi vet också att det finns så kallade röster, som Sputnik och andra, som rapporterar och försöker ge sin version av sanningen. Vi talar om trollfabriker i Kaliningrad. Allt detta är allvarligt och anmärkningsvärt, för det kan vara så att man blandar en häxbrygd av någon del sanning och väldigt mycket lögn. Så presenterar man det, och det skapar osäkerhet. Det undergräver och fräter. Det är en del av de syften och mål som man vill uppnå.

I samband med Folk och Försvars konferens i Sälen för några veckor sedan var försvarsministern mycket tydlig när han markerade mot de påståenden som nu florerar i samband med värdlandsavtalet, som vi har för avsikt att anta i kammaren under våren. Det finns groteska påståenden om att värdlandsavtalet skulle leda till kärnvapenbasering, att man skulle öppna baser och en massa annat. Försvarsministern ställde den kloka frågan: I vems syften sprids denna typ av felaktigheter?

Jag tror att det är klokt att vi återkommande ställer denna typ av frågor när det kommer grova påståenden. Vem tjänar på det?

Sedan kan man kanske lite självkritiskt från försvarsministerns sida fundera på om det inte finns en viss likhet mellan de rätt bisarra argument som nu möter värdlandsavtalet, som han är ansvarig för, och hela den Natodebatt som i många år fördes i Sverige. Även den har ju kantats av denna typ av påståenden. Det är bra att försvarsminister Peter Hultqvist vill vara med och röja i undervegetationen i samhällsdebatten, men det finns skäl att se djupare och bredare.

Fru talman! Från Moderaternas sida har vi sagt att detta med att återupprätta det psykologiska försvaret är intressant. Vi vet att det är avskaffat, men det borde undersökas vilka strukturer man ska ha för den nya tiden. Jag uppfattar att försvarsministern, även om han i dag avvisar tanken på att återupprätta en myndighet och inser att det inte går att uppväcka det gamla, inser att det kan krävas något nytt som svarar mot dagens och framtidens behov. Vårt förslag har varit väldigt konkret, nämligen att vi skulle ge FOI i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att återupprätta någon form av psykologiskt försvar, inte sådant det såg ut 2008 utan som det ska se ut för morgondagen, för att möta dagens och framtidens behov.

Den kampen måste föras dagligen och stundligen. Där lögnen är vapen är sanningen motmedel.

Fru talman! Regeringen har i regleringsbrev till MSB angett ett särskilt mål och återrapporteringskrav för myndighetens verksamhet när det gäller informationspåverkan. Man måste ha en god förmåga att identifiera och möta informationspåverkan inom det egna ansvarsområdet. Dessutom ska man bidra till övriga bevakningsansvarigas och berörda aktörers beredskap inom det här området.

Vidare ska rättsvårdande myndigheter och försvarsmyndigheter ta ansvar för relevanta uppgifter inom ramen för det psykologiska försvaret. Det gäller bland annat omvärldsbevakning, omvärldsanalys, underrättelseverksamhet och nationella åtgärder för att möta påverkanskampanjer. Myndigheterna måste skydda samhället och sin egen verksamhet mot bland annat påverkanskampanjer och påverkansoperationer, vilket ställer krav på ökad samordning av olika delar inom myndigheterna och mellan myndigheterna.

Jag tror inte att Wallmark och jag i djupet har några större uppfattningsdifferenser i det här. Det handlar väl mer om hur vi i så fall går till väga. Vi försöker nu sondera terrängen och genomföra ett internt beredningsarbete inom Regeringskansliet. Det handlar om att titta på de här frågorna ur olika aspekter och på hur vi ska ta oss fram. Vi har också i inriktningspropositionen markerat att det här är ett område som vi måste ta ut steglängden på, även om formuleringen kanske var lite annorlunda där.

Det här är en realitet som måste hanteras. Jag vill bara påminna om att Ryssland har fört in informationsarenan i 2014 års militärdoktrin som den fjärde arenan för krigföring, vid sidan av mark, sjö och luft. Informationsoperationer syftar oftast till att splittra, demoralisera, skapa myter och förvilla. Man använder vilseledning för att nå sina säkerhetspolitiska mål och syften.

Vi jobbar nu med att förbereda ett inträde i Stratcom i Riga, centret för strategisk kommunikation. Det handlar om att markera samhörighet med de baltiska staterna men också om att skapa en möjlighet att förstärka vår egen kunskap.

Vi har en förbättringspotential på det här området som vi måste ta på allvar. Det är regeringens uppfattning att det jobbet dels har påbörjats, dels ska utvecklas.

Tar man inte den här typen av frågor på allvar är risken stor att man hela tiden blir ett offer för omständigheterna och att man inte kan hålla reda på sanning eller lögn. Situationen blir förvillande för den breda allmänheten.

Man kan väl utifrån olika politiska utgångspunkter ha olika bilder av hur olika beslut kan slå. Wallmark och jag har olika uppfattningar i fråga om medlemskap i Nato. Sedan ska allt beskrivas på ett korrekt sätt även om man kommer fram till olika ståndpunkter. Men här kanske man på många håll kan göra sig skyldig till överdrifter och till lite väl hårdragna uppfattningar. Jag får väl spela tillbaka den bollen. Det handlar om någon form av självrannsakan även hos Wallmark och hans partivänner.

Men jag är i alla fall glad åt att vi på det här området i stort sett är överens, och det här är en debatt som vi har all anledning att föra.

Fru talman! Låt mig beskriva försvarsministerns senaste fyra minuter. Anförandet var liksom uppdelat i två delar. I den senare delen, då han talade mer fritt utan i förväg skrivna lappar, var han rätt intressant. Jag tror att vi i grunden tycker rätt lika på den här punkten. Däremot delar jag inte den här kålsuparteorin: att Natomotståndare och Natovänner skulle använda sig av lika felaktiga argument. Jag avvisar dessutom hela kålsuparteorin även i själva Natodebatten - den får stå för försvarsministern själv. Men jag tycker att det är bra att han deltar i uppröjningen av undervegetationen av konstiga argument som i alla fall förekommer när det gäller värdlandsavtalet.

I den första delen av anförandet läste försvarsministern huvudsakligen innantill. Jo, jo, det låter bra. Jag håller helt med om det. Det jag försöker säga och som jag på de minuter som är kvar skulle vilja få försvarsministern att erkänna handlar om: Är det inte en rätt bra idé som vi har från Moderaternas sida? Vi säger inte hur det ska se ut men att man ska utreda detta. Vi har dessutom angivit i vårt budgetförslag att man skulle kunna låta FOI göra detta.

Låt oss lämna de i förväg skrivna papperen! Kan vi inte enas om att det vore bra om oppositionen tillsammans med försvarsministern i den här frågan skulle kunna arbeta för ett återupprättande av ett psykologiskt försvar som möter dagens och morgondagens behov? Vi får naturligtvis undersöka exakt hur det ska se ut. Det ska inte se ut som 2008, utan det ska möta framtiden. Precis så som försvarsministern beskrev verkligheten försöker också jag beskriva verkligheten. Där lögnen är vapen är sanningen motmedlet.

Jag tycker att det är bra att försvarsministern nämner Stratcom i Riga. Jag har haft förmånen att besöka det. Jag har dessutom ställt skriftliga frågor till försvarsministern om processen för att Sverige ska bli en del av Stratcom, hur det går till. Då har försvarsministern sagt, precis som han gör i dag, fru talman, att ärendet bereds. Jag hoppas att det bereds skyndsamt, för jag tror att det är en bra idé. Det markerar vår närvaro gentemot de baltiska vännerna, men det är också ett viktigt frågeområde.

Just i Stratcom kan man få reda på en del av den desinformation som används. Där finns bland annat det mycket märkliga brev som plötsligt fanns. Försvarsminister Peter Hultqvist påstods ha skrivit ett brev till Ukraina och gratulerat dem till köp av Archersystem. Det är lögn, påhitt och fejk, men det visar just hur desinformationen, lögnen och propagandan används dagligen och stundligen. Det är därför det är viktigt att höja vår beredskap och vår förmåga.

Låt mig avslutningsvis påminna om att det här inte är nytt! Det är strider som har utkämpats på vår kontinent i decennier. Det är väl tack vare radioröster som BBC World Service och Radio Free Europe vi i dag lever i ett Europa där muren har fallit och järnridån har avvecklats. Tack vare röster som Winston Churchills och andras, förmedlade via sådana här kanaler, har människor i en tid av lögn förstått att det också finns sanning, rätt och klokhet.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant. När jag försöker vara lite hovsam när det gäller argumenten för och emot Nato går Wallmark plötsligt i god för alla insatser med argument för Nato. Här har det minsann aldrig skett några övertramp, utan här har sakligheten alltid varit på de himmelska höjderna. Det finns liksom ingenting att säga om detta.

En eventuell ödmjukhet från min sida besvarades i och för sig inte med någon hög röst men med en viss brutalitet från Wallmarks sida. Det får man väl notera. Hur ska man se på det? Jag tycker att det var ett rätt märkligt sätt att möta ett försök att tona ned detta och att vädja till någon sorts saklighet även i den debatten. Men var och en får stå för sitt - så är det.

Sedan handlar det om det som jag redogjorde för, det som Wallmark karakteriserar som innantilläsning. På det sättet försöker han tona ned vikten av det hela. Jag kan väl bara säga: Det kan inte vara särskilt fel att vi ger direktiv till myndigheterna om att de ska jobba med den här frågan och att vi ställer vissa krav på myndigheterna i fråga om vad de ska kunna nå upp till och att de ska ha omvärldsbevakning, omvärldsanalys och också åtgärdspaket för att möta påverkanskampanjer. Det är väl ingenting som man ska försöka förminska. Det är en rätt rimlig ståndpunkt från en regerings sida. Jag kan inte ens en gång tänka mig att Wallmark i praktiken skulle ha något emot detta. Och har han något emot detta bör han anmäla det, för då tycker jag att han intar en uppseendeväckande ståndpunkt. Men vi får väl se.

Det kan inte heller vara särskilt märkligt att man ställer krav på samordning mellan myndigheterna. Vi är i en situation där det här ligger på flera händer. Då måste man se: Hur kan man få det här att fungera på effektivast möjliga vis?

När det gäller framtida utredningar om myndigheters inrättande eller inte inrättande tänker jag inte ge något besked eller löfte. Däremot är det alltid enkelt att säga så här: Jaha, nu har det här hänt - då inrättar vi en ny myndighet. Det är sällan man tittar på om någon myndighet har överlevt sig själv och kanske inte har den funktion som den haft tidigare. Det inträffar visserligen ibland, men det är inte särskilt ofta.

Vi måste ha ett effektivt psykologiskt försvar utan att för den skull fastna i den organisatoriska formen. Det viktigaste just nu är kanske att sätta press på de instanser som jobbar med detta att vi från den politiska sidan vill se resultat och att det är någonting som vi prioriterar. Om vi i framtiden ser ett behov av en annan organisatorisk form har vi alltid möjlighet att återkomma till just den frågan. Jag vill bara notera att jag i mitt svar inledningsvis markerade att det inte är aktuellt, och det har säkert också Wallmark noterat.

Vi är dock överens om grundfrågan, det vill säga att detta är en utmaning där vi har ett beting att göra. Det var också det jag ville markera i mitt anförande i Sälen, och jag är glad åt att det gavs en viss uppmärksamhet som gör att debatten skärps i frågan, eftersom det driver på processen.

Fru talman! Stort tack för detta! Som svar på försvarsministerns fråga vill jag, som relief till den tidigare interpellationsdebatten, säga att jag inte ger uttryck för någon personlig åsikt, utan det här är den moderata uppfattningen. Ibland verkar det vara så att man måste klargöra detta i debatten, så jag vill bara på det sättet vara tydlig.

Det jag egentligen vill, fru talman, är att försvarsministern, utöver att läsa upp direktiv och inriktning, skulle kunna säga att det var en ovanligt bra idé som Moderaterna hade. Tänk om man kunde höra sådant i politiken lite oftare: Det där var väl bra!

Vi moderater säger inte att vi bums och omedelbart ska inrätta en ny myndighet, men låt oss utreda det. Sedan har vi till och med gett ett kreativt förslag på vem som skulle kunna göra det, nämligen FOI.

Låt oss därför, och det välljudande, få höra någon säga: Det där var faktiskt en riktigt bra idé - låt oss tillsammans hitta formerna för det! Jag säger inte att det ska vara här och nu, men jag säger att vi borde hitta strukturen för att möta dessa rätt allvarliga utmaningar i morgon, i framtiden, med det moderna medlen - inte som det såg ut 2008 utan som det ser ut framåt.

När det gäller kålsuparteorin vill jag avslutningsvis säga att det säkert finns de som begår fel. Men när jag recenserar de Natodebatter som har förts i Sverige de senaste åren vill jag ändå betona att jag tycker att överdrifterna och undervegetationen är större på den ena sidan än på den andra. Därmed inte sagt att någon går felfri, men min kritik och min invändning mot kålsuparteorin både i den här debatten och i den allmänna Natodebatten är att det är skillnad! Det finns skillnader mellan den ena och den andra sidan.

Fru talman! Då har vi i alla fall kommit till den punkten att ingen är felfri, och det är ju en bra insikt om mänsklighetens sätt att fungera. Den politiska debatten kan dra iväg lite på olika håll och kanter. Vi får väl se vad den insikten kan stå för i ett framtida perspektiv.

Jag tänker som sagt var inte ge uttryck för något personligt tyckande, för här representerar jag regeringen, vilket innebär att det jag står här och säger, det måste också genomföras. Men jag kan säga att vi nog är rätt så överens om engagemanget och om problembilden.

Däremot är jag inte beredd att stå här i dag och lova ut den organisatoriska lösningen. Wallmark verkar ha tänkt färdigt i frågan, men det är liksom ingen lösning på problemet att jag står här och lovar att vi gör som Wallmark säger, för det krävs så mycket mer för att komma fram. Det är många myndigheter som är inblandade redan, och det är många personer som jobbar med frågan. Det gäller att få ordning på detta till att börja med, att få upp en ökad effektivitet i organisationen. Sedan får vi se i vilket läge vi är beredda att ta nya initiativ.

Jag kan i alla fall säga så mycket som att vi har en försvarsgrupp där Wallmark själv ingår. Där ingår de partier som har slutit försvarsuppgörelsen, och det är ett forum där man kan utbyta uppfattningar om hur vi ska göra i framtiden för att göra någonting bättre. Jag uppskattar i grunden diskussionen om det psykologiska försvaret, eftersom det är ett problemområde med en förbättringspotential som vi måste ta på största möjliga allvar.

Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.