Ett reformerat utjämningssystem för att stärka välfärden i Sverige

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att agera och lämna fram ett förslag på förnyat utjämningssystem för att stärka likvärdigheten i välfärden i hela landet, hur jag motiverar att regeringen hittills inte presenterat något sammanhållet förslag och när kommuner och regioner kan förvänta sig ett besked.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet är viktigt för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommunerna och för regionerna trots skillnader i exempelvis bebyggelsestruktur och befolkningsutveckling. Det är viktigt att systemet utvecklas i takt med samhällsutvecklingen och att det inte skapar osunda incitament, till exempel sådana som riskerar att motverka effektivisering, utveckling och tillväxt.

Enligt gällande regler uppdateras årligen utfallet i systemet i stora delar för varje kommun och region, till exempel utifrån utvecklingen av demografi, skattekraft och socioekonomiska faktorer.

Utjämningskommitténs förslag bereds inom Regeringskansliet. Finansdepartementet har vidare remitterat en promemoria med förslag om ändring av ersättningen för merkostnader för administration i kostnadsutjämningen för kommuner. Även detta förslag bereds inom Regeringskansliet. Jag kan inte föregå den processen.

Fru talman! Oavsett vem du är och var du bor ska du kunna lita på att samhället finns där, att ditt barn får en bra utbildning, att du får vård när du behöver den och att du får en trygg omsorg när du blir äldre. Det är grunden i den svenska välfärdsmodellen, och det är också grunden i den socialdemokratiska idén om jämlikhet. Men så ser det inte ut i dag.

Just nu befinner sig välfärden i ett tufft läge, och det slår olika hårt. Små kommuner, glesbygdskommuner och kommuner med stora socioekonomiska utmaningar har betydligt sämre förutsättningar än andra. Samtidigt ökar behoven – fler äldre, större kompetensbrist och ökade kostnader. Resultatet blir att barns skolgång, äldres omsorg och människors tillgång till vård riskerar att avgöras av postnummer. Det är inte värdigt ett land som Sverige.

Därför är det kommunala utjämningssystemet så avgörande. Det är ett av de viktigaste verktyg vi har för att hålla ihop vårt land. Det handlar om solidaritet mellan kommuner och mellan människor.

I april 2022, alltså förra mandatperioden, var hela riksdagen överens om att en ny översyn behövdes. Till och med de partier som nu sitter i regeringen var angelägna om att utredningen skulle genomföras. Det visade tydligt att förändringar behövs för att säkerställa likvärdiga förutsättningar. Vi kanske inte var helt överens om grunden till det, men vi drev på för att de likvärdiga förutsättningarna skulle vara bärande i den här utredningen.

I juli 2024 överlämnades slutbetänkandet till regeringen. Förslagen har varit på remiss. Allt underlag finns. Men inget händer. Den proposition som kommuner och regioner väntat på finns inte med i regeringens planering, och den deadline som hela processen arbetade mot – ett genomförande från den 1 januari 2026 – har redan passerat.

Fru talman! Jag hoppades ändå på att få ett svar. Det är inte första gången som jag och civilministern debatterar den här frågan. Jag känner mig som en budbärare för ganska många kommuner och regioner men faktiskt inte bara för dem. Människor som bor ute i landet undrar vad som händer. Jag har inte fått mycket till svar. Det svar som har kommit i dag tackar jag naturligtvis för, men det är nog det mest intetsägande svar jag fått. Det säger bara att det arbetas, men det säger inte när, inte hur, inte varför.

Det är precis som statsrådet säger: Man har gett ett förslag, som civilministern har argumenterat för. Han vill ha kommunsammanslagningar.

Jag vill lyfta fram en kommun som ett exempel. Jag är från Östergötland – det brukar höras. En av kommunerna i södra Östergötland heter Ydre kommun. Det är en av Sveriges minsta kommuner. De har reagerat; de har skrivit en skrivelse till alla riksdagsledamöter och till statsrådet i vilken alla civilsamhällesorganisationer och näringslivet säger: Gör inte det här! Vi behöver mer resurser, inte en kommunsammanslagning.

Fru talman! Jag ska faktiskt till en av de här mindre kommunerna i Östergötland i morgon bitti – till Ödeshög, som är en annan liten kommun i Östergötland.

Nu är inte det här en debatt om kommunsammanslagningar. Den har jag hemskt gärna vid ett annat tillfälle. Men vi ska inte tvångssammanslå några kommuner. Vill Ydre fortsätta vara en egen kommun får man vara det. Man går därmed miste om storskalighetsfördelar, tror jag, men det är en annan debatt.

Jag förstår att det här svaret kan uppfattas som lite tråkigt och intetsägande, för det är lite tråkigt och intetsägande i den meningen att vi inte har några nya besked att ge sedan de föregående interpellationsdebatterna. Frågan bereds fortfarande, och därför finns inga besked om när och hur det här förslaget eventuellt ska läggas fram. Att det inte finns beror på att frågan fortfarande bereds och att det inte finns ett färdigt förslag från Regeringskansliet.

Det är mycket riktigt att vi har ett färdigt kommittéförslag om att kompensera gleshet snarare än litenhet i kommunstrukturen. Det har varit ute på remiss, och sedan har vi skickat ut ytterligare en promemoria utifrån det. Den var färdigremitterad i februari, det vill säga förra månaden, och sedan dess har inte regeringen lagt fram något konkret förslag. Det finns fortfarande en teoretisk möjlighet att lägga fram en proposition, men i och med att den ännu inte finns med på propositionslistan ska man inte ha för stora förväntningar på det. Jag tycker inte heller att man som kommun ska räkna med att det införs ett nytt system från nästa årsskifte.

Jag vill ändå säga att resultaten i kommunsektorn nu förbättras. Det är en rejäl förbättring 2025 jämfört med 2024 – kommunsektorn beräknas ha gått 40 miljarder kronor plus 2025. Det gäller även de mindre kommunerna, vill jag säga. Det är inte bara ett storstadsfenomen att ekonomin går bättre, utan det gör den också i mindre kommuner. Sedan finns det enskilda exempel där det inte går lika bra; så är det absolut. Men på totalen går alltså kommunsektorn nu 40 miljarder plus. Det beror på tillskott av både riktade och generella statsbidrag från regeringen. Men inte minst beror det på den nedtryckta inflationen, vilket har haft en otroligt stor effekt på kommunsektorn.

Vi ser också en ökad aktivitet i ekonomin. Vi ser nu för sjunde månaden i rad – tror jag att det är – färre inskrivna på Arbetsförmedlingen. Detta betyder också väldigt mycket för kommunsektorn. Jag tycker att det är ett glädjande besked och ett glädjande tecken att ekonomin nu ser allt bättre ut.

Vad gäller själva utjämningssystemet uppdateras det med de parametrar som finns även om vi inte ändrar på det här och nu. Siffrorna i detta uppdateras, vilket gör att de som har de största behoven av kostnadsutjämning får uppdateringar varje år även med det system som finns i dag. Sedan får vi se om regeringen utifrån det kommittéförslag som nu finns kommer att gå vidare med ett nytt system eller inte. Hittills finns dock inga sådana besked, och jag har inte mer besked än så att ge i den här frågan.

Fru talman! Det är faktiskt ganska upprörande att vi har tre förlorade år för Sverige då arbetslösheten har ökat dramatiskt och resurserna till välfärden har minskat. Det är faktiskt så att kommunerna och regionerna fått mycket mindre resurser till att bedriva den välfärd som så väl behövs i hela landet. Det är bristfälligt och otillräckligt stöd till hela välfärden, och dessutom har man tagit bort det särskilda stöd till just de kommuner vi pratar om i gles- och landsbygd. Man drog bara bort det.

Det finns inga besked om en förbättrad och mer jämlik kostnadsutjämning så att hela Sverige får tillgång till en bra välfärd. Och sedan kommer – som ett hån mot många av de kommuner som kämpar allra hårdast – ett litet utdrag ur utredningen, som innebär en försämring för många av de små kommuner som kämpar allra mest. Jag kan inte se annat än att man faktiskt sviker kommuner, och naturligtvis också människor, i gles- och landsbygd. Jag blir upprörd av det. Jag tycker att människor ute på landsbygden förtjänar bättre välfärd.

Jag har inte hört ett enda argument gällande varför man inte har gjort mer för att förbättra välfärden i hela Sverige. Jag förstår det inte. Det som sägs ibland är att man behöver effektivisera, men vi ser snarare tvärtom att många av de små kommunerna i gles- och landsbygd är extremt effektiva. De bedriver en mycket bättre välfärd än vad man skulle kunna tro med de bristande resurser de har därför att de hittar många sätt att försöka effektivisera.

Trots detta struntar man i befolkningen i glesbygd och på landsbygd – jag tycker verkligen att man gör det. Välfärden är inte viktig bara för människor i större kommuner och i större regioner utan också i små regioner och i små kommuner.

I grunden handlar det faktiskt om vilken riktning man vill ha i Sverige. Vill man att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas måste man ju se till att ta fram reformer och förslag för att göra det bättre för hela Sverige. Det handlar både om ett bättre utjämningssystem och om mer resurser till kommuner och regioner.

Sammantaget med andra frågor, som vi inte ska diskutera här men som handlar om att man har dragit bort till exempel servicekontor och andra insatser för att näringslivet ska blomstra och leva i andra delar av landet, tror jag att det här riskerar att förstöra tilliten. Jag tror inte att statsrådet egentligen vill det. Jag hoppas och tror att vi verkligen vill ha ett land som håller ihop och där alla har goda förutsättningar för att leva också i gles- och landsbygd.

Jag tycker att statsrådet borde kunna ge mer besked. Nu har vi hört att det inte kommer något i år – så verkar det ju – men varför?

Fru talman! När det gäller det sista är vi helt överens. Man ska kunna leva, verka och bo i hela landet. Jag får verkligen säga att den här regeringen till skillnad från den föregående har ökat förutsättningarna för just detta.

Ta bara drivmedelspriserna som exempel. Innan kriget nu blossade upp i Mellanöstern på nytt kunde vi se drivmedelspriser som nästan halverats jämfört med när Tidöpartierna tog över regeringsmakten. I går kunde ett nytt beredskapssjukhus presenteras, och detta kanske kommer att kunna rädda ett av alla de nedläggningshotade sjukhusen runt om i landet – ofta har de Sstyrda regionråd. Det är bara ett exempel, och jag kan nämna många fler. Min kollega Peter Kullgren som är landsbygdsminister och som ska ta vid efter mig i debatten kommer att kunna ge väldigt många andra exempel på detta och på den politik vi bedriver för beredskapsfrågor och annat för att skapa likvärdiga villkor runt om i landet.

Det här är Socialdemokraternas lp-skiva om tre förlorade år som går på repeat; det är inte tre förlorade år. Regeringen har tagit ansvar under mandatperioden för att reda upp den oreda som gällde efter åtta år med S-styre.

Regeringen var trött på samhällsutvecklingen hösten 2022, och man ville ha en ny riktning för Sverige. Vi har gett Sverige en ny riktning, och vi ser nu resultat på område efter område. Det är otroligt många leveranser från den här regeringen. Vi ser också att detta rent opinionsmässigt börjar ge utdelning i ett ökat förtroende och ett ökat opinionsstöd för regeringspartierna.

Det är helt enkelt inte sant när man säger att regeringen inte har gett resurser till välfärden. De två första budgetarna vi lade fram var BP 23 och BP 24. En tredjedel av reformutrymmet i den första budgeten gick till kommuner och regioner, och 40 procent av reformutrymmet i den andra budgeten gick till att säkerställa att just välfärden inte skulle drabbas orimligt mycket i den tid vi då levde i, med både lågkonjunktur och hög inflation.

Vi ser nu hur våra mycket strategiskt riktade insatser mot vårdsektorn gör att vårdköerna minskar och i dag är 28 procent lägre än när väljarna gav oss sitt förtroende hösten 2022.

När det gäller tillväxtpolitiken, vilket är den absolut viktigaste faktorn för kommunernas ekonomi – att vi har tillväxt i ekonomin och fler arbetade timmar – har vi gått från botten i tillväxtligan när vi tog över regeringsmakten till att nu ligga i toppen. Vi blev också utnämnda till världens näst mest innovativa land. Man säger att det är tre förlorade år, men jag tycker att det är en retorik som verkligen ekar tomt.

Apropå att kommunerna ska kunna jobba mer effektivt stöder vi kommunerna i form av både en digitaliseringsstrategi och en AI-strategi. Vi håller nu på att jobba fram en AI-verkstad för att kommuner, regioner och hela den offentliga sektorn ska kunna ha breddning för och kunna skala upp innovationer och AI-lösningar som kan effektivisera arbetsprocesser och sänka kostnaderna.

Vi stöder kommunerna med en färdplan för offentlig upphandling, för om vi kan effektivisera upphandlingen med bara några procent betyder det mångmiljardbelopp för kommunsektorn. Vi har därtill gett pengar till en effektiviseringsdelegation till regionerna, där man kan få stöd för investeringar som på sikt sänker de löpande kostnaderna.

Vi har en regiongranskningsfunktion för att öka stödet till regionerna för att de ska kunna ha en mer effektiv ekonomistyrning. Vi stärker de mindre kommunernas kapacitet genom ett särskilt stöd till just kapacitetsanalyser för att man ska klara den långsiktiga finansieringen. Vi har också gett Statskontoret i uppdrag att komma med förslag på regelförenklingar, eftersom vi vet att detta tynger många kommuner och regioner.

Jag tycker att det ekar väldigt tomt i den retorik som Eva Lindh för – och som är lite utanför ämnet för interpellationen, kan jag lägga till.

Fru talman! Jag måste ändå svara på detta. Det är tre förlorade år därför att tillväxten har varit i EU:s bottenliga och därför att arbetslösheten är rekordhög. Om Sverige hade presterat åtminstone som i de jämförbara länderna i EU hade vi inte haft den här ökande arbetslösheten. Vi hade haft mer resurser till att exempelvis stärka välfärden i hela landet – också i storstadskommuner.

Civilministern ger exempel och säger att det nu finns beredskapspengar till nedläggningshotade sjukhus. Ja, det finns ju ett skäl till att de är nedläggningshotade, nämligen att man inte har gett tillräckliga resurser. Inflationen drabbade inte bara enskilda personer utan också kommuner, och det finns även andra skäl. Man har inte gett kommuner och regioner tillräckligt med resurser för att klara välfärden på det sätt som åtminstone vi i Socialdemokraterna har ambitionen att göra, det vill säga se till att välfärden är bra i hela landet.

Drivmedelspriserna kommer upp varje gång; det känns som att det är det enda bärande argumentet. Ja, de var höga – på grund av världsmarknaden. Men jag ska inte gå in på det, utan det här ska handla om att jag tycker att det är helt orimligt att inte ge små kommuner i gles- och landsbygd och socioekonomiskt utsatta kommuner de resurser som krävs för att vi ska klara att leverera en bra välfärd i hela landet. I beslut efter beslut har man i stället försvårat för de här kommunerna. De har inte bara fått mindre pengar totalt utan också mindre pengar eftersom regeringen har beslutat att ta bort de extra resurser de hade i början av mandatperioden.

Jag tycker inte att detta är värdigt. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta arbeta för att stärka välfärden i hela landet.

Fru talman! Jag tycker att Eva Lindh försa sig lite när hon valde tempus. Hon sa nämligen att Sverige har varit i EU:s bottenliga när det gäller tillväxten. Ja, så är det ju, men vi har tagit oss ur den bottenstriden och är nu i stället i toppstriden. Det är det som har hänt under dessa tre och ett halvt år: Vi har tagit oss från botten till toppen. Det är fantastiskt, och det visar att regeringens politik har gett effekt. Det kommer att spela väldigt stor roll för just kommunsektorn.

Trots Eva Lindhs inlägg finns det all anledning att påminna om att kommunsektorn går mycket bättre nu. Kommunsektorn har tuffa år bakom sig men förväntas nu redovisa ett överskott på totalt 40 miljarder kronor för 2025. Jag tycker att det är en fantastisk framgång. Vi har visat att vi under de tuffaste åren verkligen har prioriterat kommunsektorn när vi har gjort våra budgetsatsningar – för att sedan, i de två senaste budgetarna, växla över till att prioritera hushållen. Det var nämligen deras tur, och det kommer dessutom att få igång ekonomin och tillväxten samt öka antalet arbetade timmar, vilket i sin tur kommer att spela stor roll för kommunsektorns ekonomi.

Eva Lindh får det att framstå som att det skiljer otroligt mellan oppositionens och regeringens budget, men det är på promillenivå. Socialdemokraternas föreslagna ökning till kommunsektorn med 6 miljarder kronor utgör ett par promille av kommunernas totala ekonomi, och det är inte där skillnaden mellan en raserad och en upprätthållen välfärd ligger. Skillnaden ligger i stället i att bedriva en tillväxtvänlig politik som gör att fler människor betalar kommunalskatt. Det är den viktiga frågan, för det är det som kommer att säkerställa kommunernas ekonomi och därmed välfärden framöver.

Jag tackar för denna debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.