Ett paradigmskifte i fiskeripolitiken

Fru talman! Roland Utbult har frågat mig när jag och regeringen kommer att göra en samlad bedömning av vilka system som behövs för fiskets bedrivande i en ordning med en landningsskyldighet.

På grund av svårigheten att styra ett fiske mot den önskade arten kan ett fartygs fångst innehålla fisk som inte omfattas av den enskilde fiskarens individuella fiskeranson. Landningsskyldigheten innebär att fiskarna kommer att vara skyldiga att landa även sådan oönskad fisk och räkna av den från kvoten. För att denna landningsskyldighet ska fungera i praktiken krävs selektiva redskap som minimerar den oönskade fångsten, men vid behov måste fiskarna också snabbt kunna överlåta fiskeransoner sinsemellan för att anpassa sina ransoner efter den fisk som fångats.

Mot den bakgrunden beslutade regeringen i fjol om vissa förordningsändringar för att möjliggöra ett mer flexibelt system under en landningsskyldighet. I fiskeförordningen infördes ett bemyndigande för Havs- och vattenmyndigheten att meddela föreskrifter om fördelning av fiskeransoner och om överlåtelser av fiskeransoner under året. Sådana överlåtelser påverkar inte nästföljande års ransoner. Myndigheten har nyligen utnyttjat detta bemyndigande genom att föreslå en möjlighet till tillfällig omfördelning av fiskemöjligheter för svenska räkfiskare.

Vidare gjorde regeringen i fjol ändringar i Havs- och vattenmyndighetens instruktioner, i syfte att göra det enkelt för dem som önskar överlåta fiskeransoner att göra det på elektronisk väg och snabbt få myndighetens godkännande. Genom dessa ändringar, som möjliggör frivilliga överlåtelser av fiskeransoner under året, bedömer regeringen att de nödvändiga förutsättningarna finns på plats för att genomföra landningsskyldigheten på nationell nivå.

Sådana överlåtelser som sker under året skiljer sig emellertid tydligt från det system med överlåtbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket som Roland Utbult nämner i sin interpellation. Det systemet handlar i stället om att minska fiskeflottan och öka fiskets lönsamhet genom köp och försäljning av fiskerättigheter som tilldelats för en period av tio år. En eventuell utvidgning av detta system till andra fisken än det pelagiska måste dock föregås av noggrann utredning av konsekvenserna för såväl fiskerinäringen som miljön. Den frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tycker att statsrådet Sven-Erik Bucht har gett ett bra svar, på ett bra sätt.

Det är väldigt viktigt med bland annat de selektiva redskap som utvecklas lite här och där i Sverige och som har en möjlighet att få mycket stor betydelse framöver. Samtidigt är det så med selektiva redskap att det inte finns möjlighet att fånga enbart den typ av fisk man vill fiska, utan det blir alltid bifångster. Havet är ständigt i rörelse, och fiskarna rör sig lite som de vill. Det blir alltså alltid en del bifångster.

Det är bland annat därför det är viktigt med möjlighet att överlåta, så att fisket fortsättningsvis kan bedrivas på ett korrekt och lönsamt sätt i en ordning med landningsskyldighet. Den tidigare utkastskyldigheten var enligt min mening egentligen helt absurd. Vi går alltså från högsta kvantitet landad fisk till högsta kvantitet fiskad fisk.

Jag har noterat att Havs- och vattenmyndigheten nu i dagarna har beslutat möjliggöra samfiske, det vill säga att två fartyg kan gå samman och fiska som ett inom räkfisket. Havs- och vattenmyndigheten menar att någon form av överförbara rättigheter krävs och att det är en välbehövlig åtgärd som skapar möjligheter till ett lönsamt fiske. Det är långt ifrån att sälja fiskerättigheter, som ministern nämnde mot slutet av sitt svar.

Det finns naturligtvis en oro bland yrkesfiskarna och fiskarna i Bohuslän när det gäller just vad som kommer efter landningsskyldigheten. Jag tycker att oron ska tas på allvar. Det börjar med att man får ett samarbete där två fiskare kan gå samman, alltså att man kan hyra ransoner av den andra och så vidare, och det finns en oro över vad som händer framöver och hur det utvecklas. Jag tycker att det är viktigt att man tar oron på allvar. Det finns dock regler som hindrar riktigt stora båtar att ta över ransoner från de mindre båtarna, så det finns regler som Havs- och vattenmyndigheten hanterar.

I framtagandet av system för fiskets bedrivande är det min övertygelse att det bästa resultatet nås om man har en samverkan mellan forskningen och yrkesfiskarna. Jag har varit här många gånger och talat för att man ska lyssna på yrkesfiskarna och dem som håller på med detta dagligdags. Det har varit väldigt mycket snack om att det ska vara forskarna hela tiden, men båda är oerhört viktiga. Vi ska inte heller glömma att fiskaren när det gäller de överlåtbara ransonerna, som det talas om i landningsskyldigheten, har makten att överlåta eller behålla fångstmöjligheten.

En fråga till ministern är när regeringen kommer att göra en samlad bedömning av vilka system som behövs för att människor ska kunna leva på fiske i framtiden, med nya regler om landningsskyldighet. Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Herr talman! EU:s nya fiskepolitik är sjösatt, framför allt i Östersjön där man har infört det nya regelverket. Tyvärr finns det inget regelverk för hur man ska hantera de beslut som nu är fattade, så fiskarna står där och begår lagöverträdelser egentligen varenda dag. Som politiker skäms jag för att vi sätter något i sjön som inte är klart.

Riksdagen har samfällt, gång på gång, sagt sig värna det småskaliga fisket. Det är också ett miljömål - en levande kust och skärgård. Det är jätteviktigt, tycker vi. Fisket i sig har inte så stor nationalekonomisk betydelse, men bieffekterna har det. Försvinner fisket från mina hemtrakter, Bohuslän, kommer det att påverka turismen stort. Vad är Strömstad, Fjällbacka, Grebbestad, Kungshamn och Smögen utan fiskebåtar? Det är ju hjärtat i vår kultur.

Roland Utbult framför att utvärderingen av det pelagiska fisket och införandet av försäljningsbara kvoter visade på positiva erfarenheter. Ja, om man vill ha en reducering av den pelagiska fiskeflottan var det positivt. Det var också det som var syftet, och det lyckades vi med. Inom räkfisket och kräftfisket finns dock inte behovet av strukturomvandling, utan här kommer ett annat problem fram: Hur ska vi se till att unga har råd och möjlighet att börja fiska? Vi har en relativt hög medelålder inom fiskarkåren, och löser vi inte problemet med föryngring har vi inga andra problem heller med fisket. Då försvinner det automatiskt.

Skulle vi gå den väg pelagikerna har gjort har vi ett litet antal båtar som klarar att ta upp hela den svenska kvoten - tre fyra båtar räcker för att ta upp de räkor och kräftor vi får lov att ta upp. Min människokännedom är också så skadad att jag tror detta: Om en fiskare kan välja mellan att sälja sina fiskekvoter och överlåta båten till en ny generation och att sälja kvoterna till högstbjudande kommer den som bjuder högst att få kvoterna. Då får säljaren en redig pension.

Som ministern nämnde har Havs- och vattenmyndigheten startat ett prov med så kallat polfiske. I en artikel i lokalpressen hemma är man djupt oroad över vilka konsekvenser det får. Men det är inget att vara orolig över, säger myndigheterna.

När förslaget tillkännagavs steg värdet på en räkbåt från 4,7 miljoner på söndagen till 11 miljoner på måndagsnatten. Över en natt höjde myndigheten värdet med hundra procent. Risken med ett prov är att det inte går att backa. Det kunde vi inte med det pelagiska, och det kommer vi att kunna med det här heller.

De som gör dessa affärer för att komma över kvoter vill jag meddela att jag som politiker inte känner några som helst förpliktelser mot dem. Den som köper upp och banken får ta den ekonomiska risken. Jag kommer inte som politiker att gå in och försöka förhindra att de får ta den smällen.

Jag hade hoppats att yrkesfisket skulle få ta den här matchen och försöka komma fram med ett gemensamt förslag. Men det ansvaret har myndigheterna lyft ifrån dem, och det tycker jag är djupt olyckligt.

Här är det en konflikt mellan stora och små båtar. Det hade varit bra om de själva först hade fått bena ut det här problemet så mycket de kunde.

Herr talman! System med överlåtbara fiskerätter kan givetvis se olika ut beroende på syftet. Sedan kan ju en fiskare aldrig helt förutse sin fångst, oavsett hur selektiva redskap han eller hon fiskar med. Vi har tillfört medel för inköp av selektiva redskap. Anslaget är 38 miljoner under fyra år, och det är för att underlätta och förbättra situationen.

Jag tycker liksom Roland Utbult och Jan-Olov Larsson att det är glädjande att systemet i det pelagiska fisket verkar fungera som det var tänkt. Vi har sett att kapaciteten minskar och lönsamheten ökar i det fisket. Men varje fiske har unika förutsättningar. Om detta system ska tillämpas även på annat fiske måste man ha en god uppfattning om konsekvenserna. Vi kommer att titta vidare på frågan.

Jag håller med om att det är viktigt att man får en förankring i fiskenäringen när man går vidare. Det är viktigt med en nära dialog mellan myndighet och näring.

Herr talman! Jag tackar ministern.

Jag kanske ska säga någonting om bakgrunden till att jag är engagerad i detta. Jag sitter inte i miljö- och jordbruksutskottet utan i socialförsäkringsutskottet, men det här är viktiga frågor för mig. Det beror på min bakgrund i Öckerö i Bohuslän. Jag bor i Uddevalla men kommer från Öckerö. Ropar någon Utbult på Öckerö vänder sig halva befolkningen om, så det är inte ett så ovanligt namn därute.

Min far var fiskare liksom min farfar. Ända sedan 1600-talet har vi fiskat i vår släkt. Vi har fiskat demersalt, alltså på botten med bottentrål, och pelagiskt med flyttrål. Det har vi som sagt hållit på med i flera hundra år. Jag har också varit med ute och fiskat. Därför finns ett stort intresse av vad som händer framöver.

Jan-Olof Larsson och jag sjunger i nästan samma tonart, men det kanske är lite dissonans här och där. Jag upplever att Jan-Olof Larsson vill ha det som det är. Vi har haft bekymmer med utkastskyldigheten, alltså en skyldighet att kasta ut fisk. Jag vill någonting annat. Jag vill få upp all fisk och få den landad.

Sedan finns det en oro i Bohuslän, som jag tycker ska tas på allvar, när det gäller räkfisket och detta med båtarna. Det är viktigt att det blir en samverkan mellan fiskenäring, beslutsfattare och myndighet.

Jag har dock inte uppfattat yrkesfisket som en näring som är emot kontroll. I stället visar vederhäftig kontroll att det inte har blivit många åtgärder. Hela arbetet mellan myndighet och fiskare bygger egentligen på tillit, att man måste ha tillit till fisket.

I Norge finns det inga kameror. I Norge har man byggt på tillit. Där har man haft utkastförbud i 25 års tid, och man har byggt det på tilliten. Norge är ett föregångsland, säger vi ofta i många olika sammanhang. Men när det kommer till kontroll blir det tyst här i Sverige, för man vet inte riktigt hur man ska hantera det. Men jag menar att yrkesfisket inte är emot kontroll. Och det har visat sig att det händer väldigt lite på det området när det gäller att det skulle behöva kontrolleras. Det är så här vi ska arbeta i Sverige, med tillit.

Jag blir lite bekymrad när Jan-Olof Larsson i en artikel skriver att han och ett par till vill ha kameror ombord, alltså kontrollera yrkesfiskarna med kameror. Jan-Olof får väl förklara eller möjligen försvara vad som var tanken med det. Det talades om att det skulle bli något slags frihet för yrkesfisket på det sättet. Det får i alla fall inte jag ihop.

Nej, det måste handla om tillit. Och jag är övertygad om att yrkesfiskarna vill ha ett reglerat fiske som säkerställer framtida möjligheter. Men jag tror inte att de vill ha en kontroll som inkräktar på deras integritet, för frihet är det starkaste uttryck vi har i Bohus, och det har det varit i flera hundra år.

Herr talman! Vi kan konstatera på en gång, Roland Utbult, att jag inte vill ha några kameror. Det var nog en misstolkning av artikeln.

Jag tillhör också en släkt som har varit fiskare sedan generationer tillbaka. Men min far sa till mig: Om du blir fiskare slår jag av dig ryggen. Det ville han absolut inte att jag skulle bli, och det förstår jag nu. Men jag vill inte tillhöra den generation i fiskarsläkten som ser till att det svenska fisket försvinner. Och det gör vi om vi, som Havs- och vattenmyndigheten nu har föreslagit, inför systemet med polfiske.

Det finns redan de som har köpt upp båtar sedan några år tillbaka - de har fiskat med bägge båtar, men nu räcker det att de fiskar med en i stället - för att komma över kvoter. Det blir så här med det system som föreslagits: Det är pengarna som styr.

Inte minst är det en konflikt mellan stora och små fiskebåtar som de har haft svårt att reda ut. Nu har den statliga myndigheten lyft av yrkesfisket bördan att komma överens. Tyvärr har många av dem gett upp. Nu har de gått en part till viljes. Jag vill inte ta ansvaret från dem som ska komma med ett gemensamt förslag, men om förslaget ska komma från politiskt håll är riksdagens ställning sedan många år att vi ska värna det småskaliga fisket, vilket för mig innebär att det finns fiskebåtar kvar utefter hela Bohuskusten, Hallandskusten och så vidare. Om vi ska ha ett system med fördelning av kvoter kan vi inte överlåta dem på båtarna längre. Då får vi överlåta dem geografiskt. Då får SD-, LL- och GG-distrikten kvoter utifrån hur mycket de har fiskat, och då stannar kvoterna geografiskt. Men jag vill helst se att fiskarna själva kommer med ett förslag.

Jag är djupt oroad över myndighetens förslag och hoppas att ministern tar till sig det.

Herr talman! Tilliten som Roland Utbult tar upp är jätteviktig, och den tror jag att man får om man har en nära dialog mellan myndighet och näring. Det var därför som jag sade i mitt förra inlägg att det är så oerhört viktigt att den dialogen finns, och det har också Jan-Olof Larsson varit inne på.

Sedan är det lite svårt att diskutera, för vi verkar vara så överens i de här frågorna, men något vill jag säga.

Jag kan inte kommentera, Jan-Olof Larsson, myndighetens hantering av beslut. Men jag kan säga att Havs- och vattenmyndigheten har i dag en möjlighet att hantera tilldelningen av individuella årsransoner och formerna för byten och andra överlåtelser. Man för också en dialog med näringen och tar särskild hänsyn till det småskaliga fiskets förutsättningar där det är relevant. Mer än så kan jag inte kommentera myndigheten utifrån min roll.

Det stora problemet i frågan om landningsskyldigheten är omnibusförslaget som inte är klart och den oenighet som råder mellan kommissionen, ministerrådet och parlamentet. Det är mycket olyckligt att det inte har kommit på plats. Det skapar nationella problem för näringen och för våra myndigheter vad gäller hur detta ska hanteras.

Jag hoppas verkligen att vi får det på plats. Det lettiska ordförandeskapet har en tydlig ambition att få det på plats, och jag hoppas att vi lyckas med det så fort det bara går.

Herr talman! I interpellationssvaret skriver ministern om selektiva redskap att "vid behov måste fiskarna också snabbt kunna överlåta fiskeransoner sinsemellan för att anpassa sina ransoner efter den fisk som fångas". Det är bra att ministern har denna inställning.

Jag är glad över att ministern uttrycker att det är viktigt med en dialog mellan näring, myndighet och forskning.

Det finns många frågor vad gäller landningsskyldighetens införlivande i svensk fiskes vardag. Vad ska fiskarna göra med den fisk som inte får säljas? Kommer det nya regelverket att fordra att fiskarna bygger om sina fartyg? Kan de modifiera sina fiskeredskap för att fiska mer selektivt?

Det är min förhoppning att alla parter samverkar så att landningsskyldigheten tillämpas på ett klokt och balanserat sätt, framför allt så att inte den enskilde fiskaren lider skada till följd av oklarheter när detta införs.

Låt mig avsluta med några frågor till ministern. Nu har ni makten. Statsrådet är ansvarig för den svenska fiskeripolitiken. Jag vill att ministern utifrån att betrakta lönsamheten i fisket ska tala om för mig och svenska folket hur framgångsmöjligheterna ser ut för det svenska fisket framöver. Hur får man fart på näringen? Hur ser man till att inte tappa fler i näringen? Var finns regeringens jobbpolitik på detta område?

Herr talman! Jag tror att det svenska fisket har en framtid och är betydelsefullt. Fisk är en viktig råvara när vi diskuterar framtida nationell livsmedelsstrategi.

Jag håller med Roland Utbult om att det finns många frågor som gör det besvärligt. Att man inte har löst detta på EU-nivå drabbar fiskenäringen i många länder, inte bara i Sverige. Det är ett problem, och vi måste få ordning och reda på detta. Från svensk sida har vi ambitionen att göra allt för att få det på plats så fort som möjligt.

Jag besökte den lettiska jordbruksministern i Riga den 2 december inför ordförandeskapet för att lyssna av hans prioritering. Bland annat lyfte vi upp denna viktiga fråga vid detta tillfälle.

Vi har infört ett antal verktyg på nationell nivå, men vi måste vara beredda att reagera på situationer som uppstår längre fram. Det kan uppstå saker som vi inte kunnat förutse. Oavsett de åtgärder som vidtagits innebär landningsskyldigheten en stor utmaning för fisket. Det är också viktigt att fortsätta titta på möjliga åtgärder för att anpassa strukturen i flottan och skapa förutsättningar för ett lönsamt fiske och ett levande kustsamhälle.

Jag tackar för en bra debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.