Enkelrum eller dubbelrum i stödboenden

Herr talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om det var min och regeringens avsikt vid beslutet om den nya lagstiftningen att stödboende skulle vara i form av enkelrum och om Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd följer våra intentioner med lagstiftningen. Alexandra Anstrell har även frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att förenkla för Sveriges kommuner för att de lättare ska kunna ge ungdomar stödboende på ett bra sätt. Till sist har Alexandra Anstrell frågat mig om det är min bedömning att Kommunsverige kommer att lösa ekvationen med att få plats till alla när förutsättningarna är att stödboende ska vara enkelrum samtidigt som vi har akut bostadsbrist och ersättningen från staten minskar drastiskt.

Jag välkomnar frågorna och uppskattar att vi tycks dela ambitionen att den nya placeringsformen stödboende ska vara ett väl fungerande komplement till de övriga placeringsformerna.

Den 1 januari 2016 infördes den nya placeringsformen stödboende för barn och unga i åldern 16-20 år. Tänkbara målgrupper är barn och unga som tidigare varit placerade, barn och unga som lever i en otillfredsställande hemmiljö samt ensamkommande.

Regeringen ansåg det vara angeläget att det finns tillgång till fler placeringsformer för barn och unga som svarar mot barns och ungas faktiska behov. Även kommunerna efterfrågade fler alternativ på ytterligare placeringsformer. Stödboende infördes därför som ett kompletterande lagreglerat placeringsalternativ för barn och unga som inte har behov av sådana vård- och behandlingsinsatser som motiverar en placering i familjehem eller hem för vård eller boende, HVB.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av propositionen framgår att det huvudsakliga syftet med den nya placeringsformen är att, under trygga former, träna och förbereda barnet eller den unge för ett självständigt boende och vuxenliv och att det bäst uppnås genom att barnet eller den unge har ett eget boende.

Med ett eget boende avser regeringen ett boende som är mer självständigt än HVB, det vill säga att barnet eller den unge bor i en lägenhet eller i en liknande boendelösning. Ett eget boende utesluter dock inte ett delat boende med andra barn eller unga som är placerade i stödboende, vilket också framgår av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om stödboende.

Kommunerna har också möjlighet att tillgängliggöra stödboenden genom andra boendelösningar. Som exempel kan nämnas studentkorridorer eller liknande boenden i anslutning till en folkhögskola där barnet eller den unge har ett eget rum.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag börjat följa upp och utvärdera den nya placeringsformen. Socialstyrelsen lämnade i slutet av november 2016 en delredovisning av arbetet. Socialstyrelsen redogör för utmaningar för kommunerna i arbetet med att starta stödboenden. Bland annat nämns svårigheter att hitta lämpliga lokaler, vilket till stor del anses bero på en redan ansträngd situation på bostadsmarknaden. Myndigheten kommer att fortsatt följa utvecklingen av och bedöma hur placeringsformen stödboende svarar mot behoven hos flickor och pojkar samt vuxna och hur stödboenden utformas och bemannas.

Jag har full förståelse för att arbetet med att starta stödboenden inte är fritt från utmaningar. En rad saker påverkar självklart arbetet, inte minst den fortsatt ansträngda situationen inom socialtjänsten med anledning av flyktingmottagandet och att vi har en samhällsutmaning med att ordna nya bostäder. Placering av barn i olika placeringsformer, inklusive stödboende, ska dessutom ske efter en individuell bedömning utifrån barnets bästa, i enlighet med socialtjänstlagen. Det här medför att behoven av stödboenden kan skifta för olika kommuner och över tid.

Socialstyrelsen har redogjort för att totalt 140 kommuner har startat stödboenden under 2016. Trenden är att allt fler stödboenden startas, och det sker i snabbare takt. Myndighetens intryck är att samtliga kommuner har som mål att ha tillgång till stödboende i juli 2017, när det nya ersättningssystemet för mottagande av ensamkommande barn och unga träder i kraft. Det är positiva signaler.

I nuläget har regeringen inga planer på att vidta specifika åtgärder avseende kommunernas möjlighet att starta stödboenden. Men vi kommer fortsatt att följa utvecklingen noga.

Herr talman! Tack, Åsa Regnér, för ditt svar! I Haninge, som jag kommer från, har vi i dag ett HVB-hem med 15 platser. Det ska nu göras om till ett stödboende för att möta behovet av boenden för ensamkommande och för att möta den nya ersättningen, som börjar trilla ut från och med i sommar. För alla åhörare kan jag passa på att berätta att ersättningen alltså blir lägre från och med i sommar. Då vill vi ha bra boenden som också ligger inom budgetramen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet, herr talman, är Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om stödboende, beslutade i maj 2016. I de föreskrifterna kan vi läsa att de egna boenden som ingår i ett stödboende ska vara hemlika och bestå av rum för boende, utrymme för tillagning och intag av måltider samt rum för personlig hygien. Det är jättebra. Vidare finns det allmänna råd om att ett eget boende bör bestå av en egen lägenhet som den placerade disponerar. Men om det bedöms lämpligt kan ett eget boende utgöras av ett rum för boende och utrymmen som delas med andra barn eller unga som är placerade i stödboendet. Det är fortfarande bra. Men i 5 kap. 2 § spetsar Socialstyrelsen till det: Vid placering i ett stödboende ska barnet eller den unge enligt punkt 1 få disponera ett eget boende.

Min interpellation handlar om huruvida det är enkelrum eller dubbelrum som gäller.

Herr talman! Med den nya lagstiftningen om stödboende verkar kommuner runt om i Sverige göra väldigt olika. Man tolkar alltså lagstiftningen och Socialstyrelsens riktlinjer olika. En del kommuner gör tolkningen att man inte får dela rum, det vill säga att alla ska ha enkelrum. Andra kommuner gör tolkningen att man kan dela rum. Bara här i Stockholms län - jag har mejlat mina kollegor - ser det väldigt olika ut.

I dag är det en akut bostadsbrist i många kommuner. Ska man då följa Socialstyrelsens riktlinjer om att ge varje barn ett eget rum kommer det att innebära att man måste minska antalet boendeplatser totalt. I dag är det ju vanligt att man delar rum på ett boende, till exempel ett HVB-boende. När det gäller vårt exempel i Haninge skulle det innebära att 15 platser på ett HVB-hem blir ett stödboende för åtta personer för att man inte ska begå lagbrott eller gå emot Socialstyrelsens föreskrifter, som man har uppfattat dem.

Statsrådet Regnér har i sitt anförande framfört: "Ett eget boende utesluter dock inte ett delat boende med andra barn eller unga som är placerade i stödboende, vilket också framgår av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om stödboende."

Kan jag och Kommunsverige ta statsrådets svar som att det är okej att dela rum på ett stödboende, precis som på ett HVB-hem, så att man exempelvis inte behöver minska de befintliga 15 platserna på ett HVB-hem till 8? Är det enkelrum som gäller, eller är det okej med dubbelrum? Det är min fråga.

Herr talman! Tack så mycket, Alexandra Anstrell, för interpellationen och för ditt engagemang i de här sociala frågorna! På ett sätt är det en vanlig fredag, men på ett annat sätt är det verkligen inte det. Det är faktiskt dagen efter det att ditt parti öppnade för att samarbeta med Sverigedemokraterna. Det berör mig väldigt djupt. Jag kan inte bara hoppa över det när vi står här i kammaren. Det är en väldigt stor förändring och försämring, som jag ser det, av svensk politik.

När det gäller stödboende och olika placeringsformer i socialtjänsten ska man alltid utgå från barnets behov. Den flicka eller pojke som står framför en ska bedömas bo på det ena eller det andra stället utifrån sina möjligheter, sina rättigheter och sin situation. Det som hände hösten 2015 var att det kom många ensamkommande på en gång. Socialtjänsten hann inte med - så är det bara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stödboende är dock inte till enbart för ensamkommande - ibland pratar vi om det som att det skulle vara så. Det är en boendeform som man behövde och efterfrågade redan tidigare. Det fanns också förslag om det. Dock är jag glad att vi kunde samarbeta om att införa denna form av boende relativt fort, för vi behövde fler möjligheter i den situation som var.

Jag vet att socialtjänsten har ägnat 2016 - och man fortsätter med det 2017 - åt att göra bedömningar av ensamkommande och andra barn. De barn som har förutsättningar att ta ett mer självständigt ansvar och som inte behöver vård på samma sätt som de som bor på HVB ska kunna bo i stödboende. Då ska de kunna ha vuxna i sin närhet, men de behöver inte vård eller den omsorg som man behöver på ett HVB. Det är faktiskt så att många ungdomar som inte behöver bo på HVB har gjort det och sannolikt fortfarande gör det på många ställen, för man har inte haft andra alternativ. Nu ställer vi om så att de barn som lämpar sig för att bo i stödboende ska göra det.

Jag ska inte lägga mig i hur kommunerna gör. De ska följa lagen, och de ska följa föreskrifter. De ska göra bedömningar utifrån barnens behov och placera barnen. Jag antar att det är så här: Om man bedömer att två barn kan bo på ett stödboende och om de av något skäl vill bo ihop och alla är överens om det kan det säkert vara en bra lösning. Det är inte jag som ska placera barnen. Jag ska inte lägga mig i det.

Däremot behöver vi se till att det finns ett mottagande och en socialtjänst som fungerar. Därför har vi förstärkt socialtjänsten med medel till bemanning, till exempel. Därför har vi infört denna boendeform. Och därför ska vi följa upp det. Detta är en nyhet, och det kommer säkert att uppstå frågor. Därför är det bra att diskutera det. Jag kommer att följa upp det, men jag ser och noterar i Socialstyrelsens uppföljning att de flesta försöker lösa detta.

Det finns bostadsbrist i Sverige. Ja, det är jag medveten om. Därför har vi stimulansmedel till bostadsbyggande. Det byggs också mycket i Sverige.

Vi ska följa frågan, men jag tror ändå att det är helt nödvändigt att vi har den här formen av stödboende. Vi hade nämligen inte ett hållbart system förut när bara HVB fanns.

Herr talman! Tack, Åsa Regnér, för ditt svar! Jag är glad åt att ministern inte ska lägga sig i enskilda placeringsbeslut. Det vill inte jag heller göra, men jag tycker att det är viktigt att vi har tydliga riktlinjer för Sveriges kommuner.

Placeringsformen stödboende vänder sig till barn och unga i åldern 16-20 år som har bristande familjestöd och som bedöms kunna bo i eget boende med anpassat stöd utan särskilt vård- eller behandlingsbehov. I ett stödboende kan barn och unga under trygga former träna på att bo i ett eget boende och bli förberedda inför ett självständigt boende och vuxenliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur blir man då självständig? Jag tänker att man blir självständig när man tar makten och kontrollen över sitt eget liv. Krävs det då ett enkelrum? Det är frågan.

Herr talman! Vi är sex syskon i min familj, uppvuxna tillsammans på en bondgård i Jämtland. Jag tycker nog att vi har vuxit upp till väldigt självständiga personer, trots att vi har delat rum i olika konstellationer under hela vår uppväxt.

Att bo i enkelrum i sig kan inte vara den viktigaste faktorn när det gäller att bli självständig, tänker jag. Jag tror dessutom att man till och med kan bli mer självständig om man delar rum eftersom man måste visa hänsyn gentemot en annan person.

Vi moderater är tydliga med att vi vill att fler ska kunna dela boende, och vi anser att lagstiftningen här är väldigt otydlig, speciellt riktlinjerna.

Herr talman! Riktlinjerna blir ett problem när Sveriges kommuner tolkar dem olika. Som jag sa i mitt inledningsanförande planerar nu flera kommuner enkelrum, andra planerar dubbelrum och en tredje grupp planerar både och. Vad är det som gäller?

Statsrådet säger i sitt svar att regeringen i nuläget inte har några planer på att vidta specifika åtgärder för att reda ut det här med enkelrum eller dubbelrum. Statsrådet måste väl ändå hålla med om att detta är ohållbart. Ett system måste väl vara förutsägbart, rättssäkert och jämlikt. Ekvationen går inte ihop.

Herr talman! I Sverige har vi myndigheter som är ansvariga för att genomföra beslut och för att tolka lagstiftning. Det är inte min uppgift.

Intentionerna med lagstiftningen var att erbjuda fler boendealternativ än de två som fanns tidigare, det vill säga familjehem och HVB. Vi vet ju att en del framför allt äldre tonåringar bor och bodde i HVB, trots att de inte behöver den vård, omsorg och tillsyn som HVB-hem ska erbjuda. Därför fanns här en väldigt tydlig majoritet för att stödboende skulle införas.

Stödboende förutsätter att de äldre tonåringar som fortfarande är barn som bedöms kunna bo där har större möjlighet att ta hand om sig själva och förbereda sig för vuxenlivet. För att man ska bli en självständig individ, som ledamoten talar om, krävs förstås väldigt mycket.

En tanke med stödboende är alltså att man ska kunna förbereda sig för att ta ansvar för sin egen ekonomi och sitt eget liv när man sedan kommer ut på en vanlig bostadsmarknad och ska etablera sig i sitt vuxenliv. Men som jag sa: Finns det två personer som ska bo på stödboende och alla inblandade tycker att det passar bra att de bor tillsammans, inte minst de själva, ska jag inte lägga mig i det.

Herr talman! Jag ställde frågan om det var statsrådet Regnérs och regeringens avsikt vid beslutet om den nya lagstiftningen - lagen stiftas ändå här inne och inte hos myndigheten; de ska tolka den - att stödboende skulle vara i form av enkelrum.

Jag tycker inte att jag får några svar här. Det är tydligen så att intentionen var enkelrum, och då måste jag ändå fråga: Är det ministerns mening att man blir självständig endast i enkelrum? Hur ska vi annars meddela till våra kommuner vad det är som gäller? En lagstiftning och riktlinjerna måste vara konsekventa och enkla för kommunerna att fullfölja, och då kan vi inte stå här och vara så otydliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen, Åsa Regnér: Ja eller nej? Är dubbelrum okej?

Herr talman! Tack för interpellationen! Jag tycker att jag har svarat på det här ett antal gånger. Jag kommer att följa upp det, och det är mitt slutord. Jag vill att den här reformen ska fungera som ett boende för äldre barn som snart ska klara sig själva och som bedöms inte behöva HVB.

Man ska följa lagen. Nu har Socialstyrelsen tolkat den i sina riktlinjer, och jag ska följa upp hur detta fungerar.

Överläggningen var härmed avslutad.