En rättssäker bedömning av yrkesförares högre behörigheter

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att yrkesförare får en rättssäker bedömning av sina högre körkortsbehörigheter och om jag avser att aktivt bidra till att EU-kommissionens undantag tillämpas av Transportstyrelsen.

De gemensamma minimikraven för förares medicinska lämplighet i EU:s körkortsdirektiv är en viktig del i att få säkra förare på vägarna. De medicinska kraven för körkort vid epilepsi är högre för yrkesförare än för andra förare. Sveriges reglering ligger här i linje med minimikraven.

Då förhållandena inte har ändrats sedan vi debatterade frågan i höstas ger jag samma svar. Jag anser att prövningen som görs är rättssäker.

De svenska reglerna baseras på körkortsdirektivet. För tunga behörigheter krävs enligt direktivet tio års anfallsfrihet utan medicinering. För förare med god prognos kan denna tid kortas. Bedömningen görs i det enskilda fallet av Transportstyrelsen. På så sätt tillämpar Transportstyrelsen körkortsdirektivets möjligheter till undantag, och är personen missnöjd kan beslutet överklagas.

Fru talman! Tack, statsrådet Tomas Eneroth, för svaret! Ja, vi har diskuterat den här frågan. Den har varit uppe till debatt, och det har skett en förändring som är ganska dramatisk för en stor del av våra yrkesförare i landet.

Trafiksäkerheten är jätteviktig. Det får aldrig vara så att man tullar på just trafiksäkerheten. Vi måste alla kunna vara ute på vägen och känna en trygghet i att de som är där också är kapabla att framföra fordon, speciellt om det handlar om tunga fordon.

De människor vi talar om är personer som har haft en mildare variant av epilepsi som barn och som har medicinerat i förebyggande syfte upp i vuxen ålder. Det finns även förare med synfältsbegränsningar, som har haft dispens tidigare och har fått köra. Detta förändrades plötsligt. Över en natt fick de plötsligt inte fortsätta köra.

Rent medicinskt har ingenting skett. De har inte blivit sämre. Men man har tagit beslut om att de inte får fortsätta köra. Det är en striktare hållning som har inneburit denna förändring.

De förare som har epilepsi kan ha 20, 30 eller 40 års prickfri körning bakom sig. De kan ha 240 000 mil i ryggen utan att det har hänt någonting. De har varit föredömliga i trafiken. Detta kan man jämföra med en privatbilist, som under hela sin livstid möjligen kommer upp i 60 000 mil bakom ratten.

Dessa förare går på ständiga läkarundersökningar. När man talar om risken för en medvetandestörning bakom ratten säger läkarna att denna kategori förare med den behandling de får löper en lägre risk för medvetandestörning än vi andra, som betraktas som friska. Det är ganska slående.

Med anledning av detta ställde vår EU-parlamentariker Peter Lundgren en fråga till kommissionen om man kunde ha ett undantag från bestämmelserna i det nya direktivet.

I svaret som han fick av kommissionen står det: I punkt 12.12 föreskrivs också att nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för en god prognos tillstånd att föra motorfordon tidigare. Frågan om att utnyttja denna möjlighet överlåts dock på de nationella myndigheterna och deras medicinska experter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De medicinska experterna - jag utgår från att neurologerna, läkarna som håller på med just dessa diagnoser, är experter - säger att vid den typ av medicinsk behandling som dessa förare har är risken mindre än för en frisk individ. Risken för att få en medvetandestörning bakom ratten är alltså mindre för dessa individer än för oss andra.

Det finns en dom som jag senare kommer att läsa ett parti ur som är ganska intressant i sammanhanget. Vad handlar detta om? Det handlar om att förarna på ett trafiksäkert sätt ska kunna framföra sitt fordon på väg utan att riskera sin egen eller andras säkerhet. Dessa förare, med många års erfarenhet och med många års prickfri körning, har med råge bevisat att de är kapabla att framföra sina fordon. De har alltså inte utgjort en fara för andra eller sig själva.

Fru talman! Vi har diskuterat denna fråga flera gånger, Thomas Morell. Jag vill ändå inledningsvis säga att jag verkligen uppskattar engagemanget, för det är viktigt. Det är viktigt att vi ser till att så många som möjligt kan få använda den erfarenhet och kompetens som de har. Vi behöver nämligen duktiga yrkesförare i Sverige. Det är brist på det. Och vi behöver ge goda möjligheter för personer, även om de har haft en sjukdom, att komma tillbaka och vara aktiva yrkeschaufförer.

I detta fall ska vi dock komma ihåg att bakgrunden till Transportstyrelsens tillämpning är att kommissionen i ett överträdelseärende påpekade för oss i Sverige att vi hade en för generös tolkning av de regler som finns. I Peter Lundgrens fråga till EU-kommissionen framgår det inte riktigt att det är möjligt att göra en annan tolkning. Kommissionen är därför tydlig tillbaka och säger att Transportstyrelsens sätt att tillämpa reglerna är korrekta. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg detta. Det är inte en snävare tolkning, utan det är en korrekt tolkning.

Vi har rättssäkerhetsaspekter som är viktiga ur individsynpunkt. Det är inte vi, jag som statsråd eller Thomas Morell som riksdagsledamot, som kan gå in och uttala oss om hur det enskilda ärendet ska hanteras, utan det är faktiskt myndigheter som tolkar och tillämpar. Är man inte nöjd kan man överklaga.

Grundfrågan är: Tycker jag att det är en rättssäker prövning? Ja, det är en rättssäker prövning. Den som får sitt ärende prövat har möjlighet att överklaga, och så får domstolar sätta praxis.

Jag tror att det är viktigt att vi är noga med att vi har den ordningen. Det är en skillnad mellan en yrkesförare och andra förare i trafiken. Jag tänker inte minst på kravet på tio års anfallsfrihet utan medicinering. Det är viktigt att veta att man framför ekipage som kanske är på 60, 70 ton. Det är ett mycket stort ansvar man har som yrkesförare. Det är skälet till att man från EU-kommissionens sida ställer hårdare och högre krav, och jag tycker att det är rimligt ur trafiksäkerhetssynpunkt.

När det gäller de ärenden som Thomas Morell lyfter fram är det upp till individerna att överklaga. Skulle det visa sig att domstolar i Sverige ser behov av en annan tolkning är jag naturligtvis beredd att gå vidare. I grunden delar jag nämligen inställningen att det är viktigt att vi använder så mycket som möjligt av den kompetens som finns i fråga om erfarna yrkesförare, men det ska vara tryggt och säkert. Direktiven som vi gemensamt har kommit överens om i EU är sådana att man faktiskt ska säkerställa att man inte kan få ett anfall under pågående körning. Man ska ha varit anfallsfri under de senaste tio åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Tomas Eneroth! När det gäller säkerhet har vi samma uppfattning. Det är jätteviktigt att vi har en hög säkerhet på våra vägar - det är inte tal om annat. Men man får inte bortse från vad läkarna faktiskt säger om dessa människor.

Detta får också lite andra konsekvenser. Mediciner används emellanåt för andra ändamål än vad de är framtagna för. Förare av tunga fordon har drabbats när man exempelvis har satt in epilepsimedicin för att ta ned en svullnad efter slag mot huvudet. Helt plötsligt blir de av med sitt körkort och måste vara anfallsfria i tio år. De har inte haft epilepsi. De har inte haft några anfall. Men de har fått en medicin för att dämpa en svullnad. Konsekvensen är att de har blivit av med körkortet. Konsekvenserna blir alltså väldigt konstiga. Det finns inte någon medicinsk grund för att ta körkortet från dessa individer.

Säkerheten är som sagt var viktig. Det finns ingen som säger någonting annat, utan säkerheten måste sättas främst. I detta fall säger läkarna att de berörda förarna - jag tror att det var 300 eller 400 förare - har en lägre risk än vi andra, som betraktas som friska.

Det kom en dom i Förvaltningsrätten i Jönköping den 14 augusti som jag tycker är oerhört spännande. Det står så här i förvaltningsrättens bedömning: Frågan i målet är om det på sannolika skäl kan antas att - jag säger inte namnet nu - förutsättningar för att köra ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort.

Förvaltningsrätten kom fram till att det inte fanns några sådana problem, så man upphävde Transportstyrelsens beslut.

Jag tycker att det är jätteviktigt. Här har vi alltså en dom i förvaltningsrätten där man går in och tittar på individen. Är han ett bekymmer för trafiksäkerheten? Kan han framföra ett fordon på ett trafiksäkert sätt eller inte? Förvaltningsrätten kom fram till detta: Ja, det kan han. Han kan köra ett fordon. Han utgör ingen fara för andra.

Det sätter lite grann ljuset på att Transportstyrelsen trots allt kan göra individuella bedömningar, men man gör det inte. Nu har förvaltningsrätten pekat med hela handen, och nu får vi hoppas att vi får en annan ordning så att vi kan följa det som faktiskt står i det svar som gavs: att det är upp till de medicinska experterna i respektive land. Där kan man nu få ett stöd av förvaltningsrättens dom.

Fru talman! Jag tycker att detta visar att det fungerar precis som det är tänkt, det vill säga: Om man inte är nöjd med det beslut som myndigheten har fattat har man rätt att överklaga. Det är därför det är ett rättssäkert system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det här fallet har domstolen - detta kan varken jag eller Thomas Morell har några synpunkter på - tolkat lagen, om jag förstår saken rätt, till den klagandes fördel. Det är precis så det ska fungera i en rättsstat.

Det är rimligt att myndigheten därefter noterar detta och har det i åtanke när den i fortsättningen tar beslut i ärenden. Det är så vi formar praxis. Det är så rättstillämpningen ska fungera. Det är bra om det kommer flera vägledande domar, för det underlättar när det gäller rättssäkerheten.

Jag förstår också bakgrunden. Efter ett överträdelseärende fick vi från kommissionen kritik för att vi hade en för generös tillämpning.

Nu får vi en möjlighet genom domstolsutslag att faktiskt se hur tillämpningen ska vara framöver. Jag tror att utgångspunkten måste vara att individen ska känna trygghet i att man får sin sak prövad och att man har rätt att överklaga och sedan få ett utslag. Vi ska kunna känna oss trygga som allmänhet och som beslutsfattare i att man utgår från det regelverk som finns men också från trafiksäkerheten. Det är det som man har gjort i detta fall. Man gör en bedömning, och därefter kommer man till en slutsats.

Jag tycker att detta talar för - jag hoppas att Thomas Morell delar den uppfattningen - att vi har en rättssäker prövning. Man har som förare möjlighet att överklaga, och därefter är det domstolar som fattar beslut. Det är så det ska vara i Sverige.

Fru talman! Tack för svaret, Tomas Eneroth! Nu hör det till saken att denna dom kom för knappt en vecka sedan. Den var inte ens på bordet när interpellationen skrevs. Det ska också sägas i sammanhanget att den inte berör epilepsi - det var ett annat sjukdomstillstånd. Men det spelar ingen roll. Den är ändå ganska vägledande i hur man bör se på detta.

Det ska vara en hög säkerhet på våra vägar. Det ska vara en hög säkerhet i fråga om förarna som kör, framför allt om de kör tunga fordon. Men uppfyller man de medicinska kraven - man är inte ett problem, och man är inte en fara för sig själv eller andra - ska inte myndigheten gå in och göra ingripanden när det gäller körkortet.

För mig är det oerhört tillfredsställande att läsa denna dom. Jag hoppas innerligt att vi nu får en något nyktrare syn - om uttrycket tillåts - när det gäller att förare med lång erfarenhet men med en medicinsk bedömning kan få behålla sitt körkort så länge de medicinska förutsättningarna för det som tidigare var grunden för deras dispens fortfarande uppfylls. Det får ju inte vara så att det hela försämras, för då är saken en annan.

Sedan är det också så att nya körkortstagare inte ska beredas den möjlighet som de gamla hade, utan redan från början ska de nya reglerna gälla. På det viset fasas de äldre förarna ut allteftersom.

Jag får tacka för en bra debatt!

Fru talman! Jag tackar Thomas Morell.

Jag tycker att detta är ett bevis för att tillämpningen fungerar här. Det är också den avvägningen som domstolarna faktiskt gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen: Det krävs tio anfallsfria år utan läkemedel mot epilepsi. Nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för god prognos tillstånd att föra motorfordon tidigare. Detta innebär att man kan bevilja undantag från kravet på anfallsfri tid på tio år efter en individuell bedömning men inte från kravet på att vara medicinfri.

Det kommer vägledande domar. Det har tidigare kommit en kammarrättsdom, och uppenbarligen - om detta är fallet - ytterligare en dom. Det är så rättstillämpningen ska vara.

Låt oss fortsätta att bevaka frågan, och låt oss säkerställa att vi har det tryggt på våra vägar!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.