En jämlik förskola

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Daniel Riazat har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att återupprätta en jämlik förskola för alla barn oavsett var de bor.

Förskolan spelar en viktig roll för barns allsidiga utveckling och bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar inför skolstarten. Det finns flera faktorer som påverkar kvaliteten i förskolan, till exempel det pedagogiska ledarskapet, personalens utbildning och möjligheter till fortbildning, personaltäthet samt barngruppernas storlek. Det är viktigt att alla barn får tillgång till en förskola av hög kvalitet, och det är därför regeringen riktar olika satsningar mot förskolan.

När det gäller barngrupper i förskolan anges i skollagen (2010:800) att huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö. Statens skolverk har även angett riktmärken för gruppstorlekar i kommentarerna till myndighetens allmänna råd om måluppfyllelse i förskolan.

Det finns sedan 2016 en satsning på mindre barngrupper i förskolan, och under 2020 uppgår statsbidraget till 1 228 miljoner kronor. Bidraget ska gå till insatser som minskar eller motverkar en ökning av barngruppernas storlek i förskolan. Gruppens storlek ska vara densamma under större delen av dagen och över tid. Det är inte tillåtet att använda bidraget för att skapa mindre barngrupper under en begränsad del av dagen. Skolverket ska följa upp och utvärdera effekterna av statsbidraget. Bidraget kan krävas tillbaka bland annat om det inte har använts till det ändamål det har lämnats för.

Skolverkets statistik visar att barngrupperna i förskolan har minskat kraftigt de senaste åren och inte har varit så små sedan 1992. Under åren 2015 till 2018 minskade den genomsnittliga barngruppen från 16,7 till 15,4 barn per grupp. Enligt Skolverket kan både införandet av riktmärket och statsbidraget ha lett till minskade barngrupper. Detta är en positiv utveckling som visar att regeringens politik har haft effekt.

Som Daniel Riazat nämner finns det reglerat i skollagen hur många timmar en kommun är skyldig att erbjuda barnen i förskolan. Detta är en miniminivå, och antalet timmar som erbjuds kan därför variera mellan kommuner.

Alla barn i förskolan har rätt att bli sedda och få möjligheter till lek och pedagogiska utmaningar. Det är grundläggande att vi har en likvärdig förskola i hela landet. Frågor som rör kvaliteten i förskolan är mycket viktiga. Regeringen följer därför noga effekterna av gjorda insatser och utvecklingen av förskolans kvalitet. Om satsningarna inte leder till förbättrad kvalitet kan regeringen i framtiden överväga ändringar i denna fråga.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Vänsterpartiet anser att förskolan ska vara en rättighet och en möjlighet för alla barn. Den uppfattningen delar vi såklart med regeringen. Förskolan har långsiktiga positiva effekter på barns lärande och utveckling. Förskolan har även en utjämnande socioekonomisk effekt; barn som kommer från resursfattiga familjer och som kanske bor i klassegregerade områden drar den största nyttan av att vistas i en förskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den målmedvetna satsningen på den svenska förskolan och hela införandet av den svenska förskolan, som de flesta av oss i den här riksdagen har varit överens om och är överens om, har varit unik och har intagit en särställning runt om i världen. Det handlar om att gå från en omsorgsverksamhet till en verksamhet även för lärande. För att den här jämlika förskolan ska kunna fortsätta menar vi helt enkelt att vi måste se till den verklighet som finns. Då räcker det inte med de siffror som ministern framförde.

Vi vet utifrån rapporter som förskollärarna själva lämnar att barngruppernas storlek kan se ut att vara mindre, men att man samtidigt till exempel har färre personal per barngrupp. Det sker också en minskning av den behöriga personalen inom förskolan. Andelen behöriga minskar sett till både antalet barn i förskolan och det totala antalet personal. Vi har gått från ett läge där ambitionen från alla våra partier har varit att en majoritet av dem som arbetar i förskolan ska vara utbildade att arbeta inom förskolan. I dag är trenden att väldigt många av dem som arbetar där egentligen inte har någon utbildning som har att göra med vår förskoleverksamhet.

I kombination med detta ska man också planera för nedskärningar i majoriteten av kommunerna. Redan i dag har man på många håll lokaler som inte är anpassade för förskoleverksamhet. Det är för höga bullernivåer. Personalen får arbeta med att vara inte bara förskollärare eller barnskötare utan också vaktmästare och allt annat.

Detta leder i slutändan till den situation som råder i dag. Det startas förskoleuppror. Förskollärarna har fått nog, i stad efter stad, från Jokkmokk i norr till Malmö i söder, där man till och med har haft demonstrationer i frågan och fortsätter att vara aktiv.

Vad leder den här arbetsmiljöproblematiken till? Jo, den leder till att förskollärarna - som har ett kvinnodominerat yrke - sticker ut när det kommer till sjukskrivningar. Det handlar om utmattningssyndrom. Om vi jämför med stora delar av arbetsmarknaden är det här en av de högsta siffrorna.

Jag fick svar på en hel del frågor, men jag tycker inte att jag har fått svar på frågan om vad vi ska göra på riktigt för att se till att återuppbygga en likvärdig och jämlik förskola där förskollärarna inte ska behöva känna att de inte räcker till.

Fru talman! Vi har all anledning att vara mycket stolta över vår svenska förskola. Ta till exempel den PISA-undersökning som kom i december förra året! Den visade mycket glädjande att de svenska eleverna numera lär sig mer än vad elever gjorde för tre år sedan, för sex år sedan och för tolv år sedan. Samtidigt visade PISA-undersökningen att de elever som fått gå i en pedagogiskt genomtänkt förskola i mer än ett år i genomsnitt ligger ett helt skolår före i matematik jämfört med dem som inte fått göra det. Det är också fantastiskt att besöka våra förskolor och se vilken fantastisk och fin verksamhet som erbjuds många barn.

Fru talman! Jag ska inte sticka under stol med att jag delar Daniel Riazats oro över mycket av det som sker i svensk förskola. Jag får också många vittnesmål om bristande arbetsmiljö. När jag för några år sedan var ute och träffade förskollärare och barnskötare fick jag höra mycket talas om behovet av att höja lönerna i verksamheterna. Nu för tiden reses allt oftare frågor just om arbetsmiljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar också Daniel Riazats oro när det gäller graden av behörighet. Vi har i svensk skola, och kanske ännu tydligare i svensk förskola, väldigt stora problem med brist på utbildad personal. Den bristen gäller förskollärare. Det ser vi framför allt i de förskolor som finns i de områden där barnen kanske behöver förskolan allra bäst. Där är det ofta en svårighet att rekrytera förskollärare.

Det är också så att vi har behov av en annan yrkesgrupp i förskolan, nämligen välutbildade barnskötare. Vi har under senare år kunnat se hur viktigt det är att rekryteringen till barn- och fritidsprogrammet på gymnasieskolan fungerar på ett sådant sätt att vi får många sökande på den kanten.

Jag delar Daniel Riazats åsikt att vi måste göra mer tillsammans för att stärka arbetsmiljön och behörighetsläget. Därför är det bra att regeringen arbetar med att se till att det finns resurser till den kommunala sektorn i allmänhet och till förskolan i synnerhet. Jag kan fråga Daniel Riazat om han kan peka på ett år när förskolan har fått mer statliga bidrag än vad den får nu.

Jag är väldigt stolt över den statistik som så tydligt visar att barngrupperna har minskat. Jag har stor förståelse för förskollärare som säger att de inte känner igen det från sin vardag. Men att avfärda statistik som är framtagen på ett vedertaget sätt med att det är siffror tycker jag är lite tråkigt när vi diskuterar saken i Sveriges riksdag.

Låt oss tillsammans, Daniel Riazat, se till att vi kan fortsätta att stärka förskolan. Den är väldigt betydelsefull för många barn. Låt oss tillsammans se till att motverka de många krafter som i dag ifrågasätter förskolan. De ifrågasätter att man ska ha en bra genuspedagogik, att barn ska leka i förskolan, eller å andra sidan att barn ska lära sig mycket i förskolan. Det finns mycket att göra för att stärka svensk förskola med samförståndet som grund.

Fru talman! Tack, utbildningsminister Anna Ekström, för svaret!

Jag kan börja med att säga det inte råder några tvivel om att om vi står varandra väldigt nära när det gäller frågorna om innehållet i förskolan, värderingar i förskolan, huruvida vi ska ha genuspedagogik eller inte, eller hur själva uppdraget ser ut. Det råder inga tvivel om att utbildningsministern har en bra syn på de frågorna.

Men jag menar också att det inte räcker med att bara dela min oro, även om jag är positivt överraskad över att utbildningsministern uttrycker att hon gör det. Någonstans är det ett faktum att ministern som högst ansvarig och företrädare för regeringen måste göra någonting för att åtgärda situationen.

Vi börjar i budgetfrågan. Det frågades här om jag kände till om det någonsin hade satsats mer på förskolan. Vi vet att det har riktats enorm kritik mot regeringen och i synnerhet mot utbildningsministern när det gäller budgetanslaget för utbildningsväsendet generellt men specifikt när det gäller barn i lägre åldrar.

Vi såg presskonferenser där det lät som att det skulle bli guld och gröna skogar när det kom till budgeten. Men i de faktiska siffrorna såg vi att det inte hade tillskjutits medel till skolväsendet förutom för några småsatsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad att utbildningsministern delar min oro för arbetsmiljön. Jag menade i mitt förra inlägg inte att ifrågasätta statistiken. Som före detta kommunpolitiker vet jag att situationen på golvet ibland inte ser ut så som den sedan ser ut när vi får en rapport om det på papper.

Det jag menar är inte att siffrorna inte stämmer. Snittet för en barngrupp sägs vara mindre enligt statistiken. Vi talar i dag om över 30 000 förskollärare och barnskötare som är med i till exempel förskoleupproret. De säger att det inte stämmer i deras vardag. Hur många berättelser från deras vardag ska det behövas innan vi börjar titta på hur det faktiskt ser ut?

Där menar jag helt enkelt att det inte räcker med att dela min oro. Någonting måste göras åt den arbetsmiljösituation som finns i dag. Det är för stora barngrupper. Det riktmärke som finns från Skolverket är inte bindande. Det gör att man gör olika från kommun till kommun.

I det läge vi befinner oss i dag kommer en stor majoritet av alla kommuner att göra nedskärningar i bland annat förskolan. Jag menar att det är orimligt att då fortsätta med linjen att det inte ska vara bindande vilken storlek det ska vara på barngrupperna.

Jag vill fråga utbildningsministern om hon är redo att göra riktmärkena till bindande regelverk i stället för att det ska vara frivilligt som det är i dag. Rådande forskning om storleken på barngrupperna och antalet pedagoger per barngrupp är väldigt tydlig. Det gäller likaså för anknytningsteorin.

Skolverkets rekommendationer har en påverkan även på barnen och inte bara på personalen. Om personalen inte mår bra kommer den inte att kunna hjälpa barnen på ett sätt som den egentligen vill göra.

Min fråga är: Vill utbildningsministern förändra regelverket så att vi får till en likvärdighet och en jämlikhet i hela landet och kan minska barngrupperna ytterligare?

Fru talman! Jag kan bara upprepa att det statliga anslaget till förskolan är oförändrat och oförändrat stort. Det är 1,2 miljarder i direkt riktade anslag till våra förskolor. Det ska syfta till små barngrupper i kombination med ett nyinfört riktmärke i Skolverkets kommentarer till de allmänna råden. Enligt Skolverkets egen utvärdering kan det ha gett effekt i form av minskande barngrupper.

Jag skulle kunna vända på diskussionen om det läge som nu gäller i svensk förskola. Vi lever i ett land där de stora 90-talistkullarna börjar få barn och lyckligtvis glädjande nog får många barn. Den svenska förskolan är då i mycket stort behov av resurser och personal.

Därför är det klokt av regeringen att tillskjuta medel, även om vi har respekt för att det är en kommunal angelägenhet att ansvara för finansieringen av förskolan. Det är klok politik att stärka förskollärarutbildningen, stärka barnskötarutbildningen och se till att fler kan gå ut som barnskötare.

Det är klok politik att se till att fler barnskötare kan validera sin rika och viktiga erfarenhet och ta steget att bli förskollärare i äldre åldrar. Det är också klok politik att arbeta med komvux och yrkespaket för att säkerställa att vi får fler barnskötare genom både en fullständig gymnasieutbildning och yrkespaket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inte sticka under stol med att det är ett ansträngt läge i många förskolor. Därför säger jag att jag delar Daniel Riazats oro. Jag är ute och träffar personal, föräldrar och barn i förskolan. Så sent som i går var jag i Nyckelpigans förskola i Vårby gård och såg en fantastisk verksamhet med ganska svåra förutsättningar.

Jag är väl medveten om att ska vi se till att stärka kunskapsresultaten i Sverige ordentligt ska det livslånga lärandet börja i förskolan. Därför kommer jag att se till att vår förskola kan fortsätta att vara en förskola att vara stolt över.

Ska jag klara det måste jag kunna ta in två saker samtidigt. Jag måste kunna se att regeringens insatser har effekt. Jag måste också kunna se till att jag har en bra kontakt med verksamheterna så att jag vet på vilket sätt man kan stärka med ytterligare insatser.

Daniel Riazat ställde en specifik fråga om riktmärket. Eftersom jag personligen var ansvarig för att ta fram riktmärket när jag arbetade på Skolverket vet jag att det vi fick från forskarsamhället på den tiden - och det är säkert samma sak som gäller nu - var siffror som var ganska runda i kanten.

Vi fick siffrorna 6-12 för små barn och 9-15 för större barn. Jag tar det nu fritt ur minnet, fru talman, så jag ber om ursäkt om det blir felaktiga siffror. Skälet till att vi fick det var att forskarna så tydligt sa till oss att ett stelt riktmärke aldrig kan ta hänsyn till samtliga förutsättningar på en förskola. För en pedagogisk verksamhet på en förskola spelar barngruppens sammansättning en jättestor roll.

Det spelar väldigt stor roll hur många av barnen som har svenska som modersmål. Det spelar väldigt stor roll vilken miljö förskolan finns i. Hur ser utegården ut? Finns det en bra utemiljö att leka i? Personalens sammansättning spelar också roll. Hur många är de? Vilken utbildning har de? Vilken erfarenhet har de?

Allt det här gjorde att forskarnas starka rekommendation till Skolverket på den tiden var att detta skulle vara ett riktmärke att sikta mot. Jag tror att det är klok politik, fru talman, att inte låsa varenda barngrupps storlek alltför hårt från ett sammanträdesrum i Stockholm.

Fru talman! Återigen: Tack för svaret, utbildningsministern! Jag håller absolut med om att den här frågan inte bara ska handla om att vi ska fatta stela beslut från landets högst beslutande organ riksdagen. Det är inte vad detta handlar om.

Det handlar om vad en stor majoritet av förskollärarna och personalen kräver när man ser till både de fackliga organisationerna och deras protester och det förskoleuppror som har varit runt om i landet. Jag har bra kontakt med dem också. Frågan handlar inte om att vi ska ha bindande riktmärken. Det handlar inte om att fatta några beslut som binder upp någon att försämra verksamheten på något sätt.

Det är klart att allas behov ser olika ut och att det kan vara lite olika siffror runt om i landet, men det måste också finnas ett maxtak någonstans. Jag håller helt enkelt med förskoleupproret och förskollärarna och barnskötarna i denna fråga. Men tyvärr hör jag att regeringen inte är redo att ändra sig i frågan.

När det kommer till en förskola att vara stolt över är det ganska intressant, för det är exakt vad förskollärarna säger. De är stolta över att vara förskollärare, och de vill verkligen göra sitt bästa. Men de känner att de inte längre räcker till. De går på knäna. De har för få kollegor, de har för få utbildade kollegor, de har för många sysslor och de har för lite resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det kommer till resursfrågan vill jag återigen påpeka att det självklart är positivt att vi nu från Vänsterpartiets sida tog initiativ till att kommunerna mot regeringens vilja skulle få mer resurser. Men i det stora hela var budgeten till utbildningsväsendet en stor besvikelse för samtliga aktörer som påverkas av den.

Fru talman! En jämlik förskola, som det står i Daniel Riazats interpellation, är en förpliktande rubrik. Har vi i dag en jämlik förskola i Sverige? Vi har en förskola som jag är stolt över, men vi har en förskola som måste göra mer för att alla barn och elever ska ha lärt sig riktigt mycket när de sedan kommer till skolan.

En sak som vi inte har berört i den här interpellationsdebatten är de stora satsningar som görs på att stärka språkutvecklingen tidigt i förskolan och att göra detta på ett sätt som stämmer väl överens med förskolans pedagogiska uppdrag, nämligen en pedagogik som bygger på en undervisning som bygger på lek. Vi utreder just nu hur man kan stärka den svenska språkförskolan och hur vi också kan se till att fler barn går i förskolan.

Statistiken talar nämligen ett obarmhärtigt språk. Den visar att just de barn som bäst behöver förskolan - barn till arbetslösa, barn till nyanlända och barn till föräldrar som inte har så lång utbildning - hör till de grupper där deltagandet i förskolan är som lägst. Det finns alltså mycket att göra för att stärka en likvärdig förskola.

Men vi måste också gå vidare med att se till att vi får personal till förskolan. Vi måste se till att fler vill bli förskollärare, att fler vill bli barnskötare och att fler barnskötare också går vidare och blir förskollärare. Det är mycket som måste göras samtidigt.

Allt detta kräver förstås resurser, och därför är det positivt att regeringen, väl medveten om att detta är ett kommunalt ansvar, bidrar till den kommunala ekonomin. Men regeringen säkerställer också att vi har statliga bidrag som återigen, vill jag hävda, ligger på en nivå som det är svårt att hitta motsvarigheten till när vi tittar på de statliga bidragens historia.

Allt detta är nödvändigt om vi ska ha en förskola att vara stolta över. Jag är mycket medveten om att vi måste göra mer, för vår svenska förskola förtjänar stöd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.