En generell tillståndsplikt inom socialtjänsten

Svar på interpellationer

Fru talman - jag gratulerar till uppdraget! Tack, ledamoten, för interpellationen! Jenny Petersson har frågat mig hur det kommer sig att jag och regeringen inte respekterar riksdagens tillkännagivande om att en generell tillståndsplikt bör införas för all verksamhet inom socialtjänsten. Jenny Petersson undrar även om jag anser att det är lämpligt att brukare och medarbetare inom kommunalt driven verksamhet riskerar att få sämre villkor än de krav som tillsynsmyndigheter ställer på motsvarande utförare som drivs i privat regi.

Riksdagen beslutade i mars 2017 om ett tillkännagivande med innebörden att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att samma krav på tillstånd som gäller för enskilda för att yrkesmässigt bedriva verksamhet inom socialtjänsten även ska gälla för offentlig verksamhet.

Regeringen slutbehandlade tillkännagivandet i budgetpropositionen där skälen till regeringens bedömning att inte tillgodose tillkännagivandet framgår. De är följande: Kommuner och privata aktörer inom socialtjänsten har olika roller och ansvar. Kommunerna har ett lagstadgat ansvar att tillhandahålla socialtjänst åt medborgarna. Därutöver kan privata aktörer ansöka om tillstånd för att vara verksamma inom socialtjänsten. Tillståndsprövningen syftar framför allt till att förhindra oseriösa aktörer och säkerställa att grundläggande krav är uppfyllda, såsom verksamhetsansvarigas och föreståndares utbildning och erfarenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommunernas ansvar innebär också att de är huvudmän för socialtjänstverksamhet som överlämnas till privata utförare. Ansvaret innebär att kommunerna alltid måste utöva någon form av kontroll för att kunna uppfylla sina skyldigheter. Tillståndskravet verkar som ett komplement till den här kontrollen i syfte att säkerställa lämpligheten hos ägare och ledning och förutsättningarna för att verksamheten ska kunna hålla en viss kvalitet.

Vad gäller start av socialtjänstverksamhet i kommunal regi bedömer regeringen att samma behov av tillståndsprövning inte föreligger som för enskild verksamhet. Ett viktigt skäl till det är den lagstadgade skyldigheten och det yttersta ansvaret att tillhandahålla välfärdstjänster. Med det kommer även kunskap och kompetens inom socialtjänstverksamhet, vilket privata aktörer som söker sig till branschen inte alltid har. Dessutom bedömer regeringen att ett tillståndskrav skulle innebära en inskränkning i det kommunala självstyret utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Ett tillståndskrav för kommunal socialtjänstverksamhet skulle därmed inte vara förenligt med den grundlagsfästa proportionalitetsprincipen i regeringsformen 14 kap. 3 §. En tillståndsprövning skulle innebära en detaljstyrning av ett redan lagstadgat ansvar. Det skulle även riskera att försvåra för kommuner att snabbt och effektivt kunna bemöta förändrade lokala behov, till exempel vid en akut flyktingsituation.

Kvaliteten i vården och omsorgen är en central fråga för regeringen. Det handlar om att verksamheten ska följa lagstiftningen och att de kvinnor, män, flickor och pojkar som har kontakt med socialtjänsten får det stöd de behöver. Det finns olika krav i lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som verksamheterna ska förhålla sig till, och de kvalitetskrav som genom författning styr socialtjänsten är omfattande.

Att kommuner inte behöver söka tillstånd för verksamheter som drivs i egen regi innebär inte att kraven är lägre vad gäller tjänsternas kvalitet. Oavsett om tillståndsplikt är ett krav eller inte utövar Inspektionen för vård och omsorg tillsyn över både offentlig och enskild verksamhet. Den statliga tillsynen innebär en granskning av att verksamheter uppfyller de krav och mål som formulerats i lagar och andra föreskrifter. Kvalitetskraven är desamma oavsett regi.

Det pågår, på initiativ av regeringen, ett omfattande arbete med att stärka kvaliteten inom socialtjänstens olika verksamhetsområden. Sedan 2015 samverkar ett flertal olika myndigheter för att stödja kunskapsutveckling i socialtjänsten. Stärkta resurser och ökad reglering för att säkerställa tillräcklig bemanning är andra initiativ.

Syftet med tillståndsplikten är inte att ta sikte på kommunalt driven verksamhet, som har en helt annan funktion och organisation än en privat aktör. Kommuner har ett lagstadgat ansvar och en skyldighet gentemot medborgarna, och i detta ingår att tillhandahålla en socialtjänst. Det är en del av den kommunala kompetensen. Regeringen har ingen anledning att ifrågasätta detta yttersta ansvar, utan vi har tillit till det kommunala självstyret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi moderater har varit tydliga med att vi vill se en generell tillståndsplikt. Den ska alltså gälla alla, oavsett utförare.

Vi vill att svensk välfärd ska byggas så att mångfald kan förenas med noggrann kontroll av våra gemensamma resurser. Kvaliteten måste alltid vara i fokus. Och vi måste ställa hårda kvalitetskrav, oavsett vem utföraren är.

Precis som Åsa Regnér säger infördes i april tillståndsplikt för privata vårdgivare som driver äldreboende och boende för funktionshindrade inom socialtjänstlagen. Det gäller däremot inte boenden som drivs i kommunal regi.

Det är tråkigt att kraven inte gäller alla. I budgetförslaget för 2018, som presenterades i september, avvisar regeringen riksdagens tillkännagivande om att en tillståndsplikt bör införas för all verksamhet inom socialtjänsten. Man tycker därmed att riksdagens tillkännagivande har slutbehandlats.

Det är som sagt tråkigt och beklagligt att vi inte säkrar kvaliteten för alla verksamheter som tillhandahåller välfärdstjänster, såväl privata som offentliga. Det ska vara god kvalitet och säkerhet. Om man inte når upp till kvalitetskraven, oavsett om man är en privat eller offentlig aktör, ska man inte få utföra detta.

Vi har varit tydliga med att vi vill ha en generell tillståndsplikt. Regeringen hänvisar till att det skulle strida mot det kommunala självstyret. Jag håller inte med om det. Visst är kommunerna huvudmän för socialtjänstens verksamheter och kan överlämna detta till privata utförare. Men jag menar att det är vi som stiftar lagar på området. Sedan är det kommunerna som är huvudmän och kan överlämna detta. Jag ser inte att den generella tillståndsplikten skulle strida mot det kommunala självstyret.

Om regeringen hade velat gå riksdagen till mötes när det gäller tillkännagivandet skulle man till exempel ha kunnat titta på generell tillståndsplikt, utreda om det skulle strida mot det kommunala självstyret och lägga fram ett förslag. Nu avskriver man det lättvindigt med argumentet att det strider mot det kommunala självstyret.

Det är beklagligt att regeringen avskriver tillkännagivandet. Jag kommer att återkomma i frågan. Jag håller som sagt inte med om att det skulle strida mot det kommunala självstyret.

Varför har regeringen inte utrett detta eller gjort någon snabbgenomgång för att kolla om det strider mot det kommunala självstyret?

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret och även tacka interpellanten för en, enligt mig, viktig interpellation.

Det här är en ny lag som har tagit många, kommuner och inte minst de privata utförarna, på sängen. Det är alltså 800 boenden som ska tillståndsgranskas. Enligt vårdföretagen riskerar närmare hälften av boendena att inte klara kraven, på grund av att fastigheterna är undermåliga eller äldre. Det känns märkligt.

Tillstånden är tydligen också ganska svåra och byråkratiska. Och det här infördes på ett ganska märkligt sätt redan från början. Det gällde egentligen HVB-hem och deras verksamheter. Även vi tyckte att det skulle finnas tillstånd för att bedriva sådana. Då smögs det in att det skulle gälla all omsorgsverksamhet. Det kom lite märkligt, och många togs som sagt på sängen av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur tillståndsreglerna ska tolkas verkar dessutom lite oklart. Det har åtminstone framkommit i kritiken. Ska skicket på fastigheterna påverka verksamheten, så att den kan bli av med eller inte få sitt tillstånd?

IVO har dessutom en intensiv period nu, på grund av alla dessa ansökningar. Enligt uppgift är det nio månaders väntetid. Det innebär att planerade inflyttningar kan skjutas upp, och befintliga boenden kan faktiskt drivas olagligt under väntetiden.

Har regeringen funderat över om kommunerna ska tvingas ta över eller ta tillbaka verksamheterna? Hur det ska gå till nämns inte i svaret. Men det kan bli verklighet, eftersom det många gånger kan bli på det sättet att man inte hinner få sina tillstånd i tid. Och det är ingen som vill att man ska behöva bryta mot lagen.

Hur är det med lokalerna? Ska de räknas in eller inte? Många gånger handlar det om kommunala lokaler där verksamheten har övergått till privat regi. Då kan man undra om det är rimligt att kommuner ska kunna driva verksamhet i lokaler som inte anses vara godtagbara för privat verksamhet? Det är samma äldre som ska bo i och bli omhändertagna i de här lokalerna.

Jag skulle vilja höra hur ministern ser på konsekvenserna av besluten.

Fru talman! Målet för regeringen - jag tror att det gäller också interpellanten och ledamoten - är att det ska vara så god kvalitet som möjligt på socialtjänstens tjänster. De som behöver stöd och insatser som förmedlas genom socialtjänsten är inte sällan personer som inte alltid kan göra sina röster hörda, utan de är helt beroende av att få den bästa servicen och det bästa stödet.

Vi anser att de resurser som socialtjänsten har ska gå till att säkerställa den här kvaliteten. Det är väldigt viktigt att IVO, som är en statlig myndighet, har i uppgift att kontrollera kvaliteten och att de verksamheter som socialtjänsten förmedlar efterföljer lagar och regler, oavsett om det handlar om offentliga eller privata verksamheter.

Jag tycker också att det är viktigt att det finns både kommunala och privata alternativ och att det finns så stor mångfald att både kommunen och den enskilde kan välja; det beror på vad det handlar om.

Däremot är det så i dag att IVO arbetar väldigt mycket med dessa tillstånd, och vi har också tillskjutit medel till IVO. I dag har man att fatta ungefär 2 500 beslut per år som handlar om tillståndsprövning. Om offentligt driven verksamhet också skulle omfattas av detta skulle det innebära tillståndsprövning för minst 8 000 verksamheter. Eftersom det inte finns några tydliga skillnader mellan kvalitet hos privata och offentliga utförare ser jag verkligen inte värdet av att använda medel och tid för denna administration när det gäller IVO:s arbete.

Om man tycker att det är för mycket administration med den tillståndsplikt som redan har införts har jag svårt att förstå varför man vill utöka tillståndsplikten för den verksamhet som har lagstadgad skyldighet att tillhandahålla dessa tjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I min värld är det dessutom konstigt att införa tillståndsprövning för kommunerna som har ett lagstadgat ansvar och skyldighet att tillhandahålla socialtjänst till medborgarna, och denna skyldighet har man ju till skillnad från privata aktörer. Det yttersta ansvaret för socialtjänstens verksamheter förs i så fall bort från kommunernas ansvar.

Jag ser helt enkelt inte värdet med det här. Jag anser att socialtjänstens och IVO:s tid och resurser ska användas till att säkerställa kvalitet.

Fru talman! Tack för svaret, Åsa Regnér!

Om vi backar bandet så genomförde alliansregeringen olika reformer för att stärka skyddet för barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Det ville vi fortsätta med, och det var därför vi välkomnade propositionen. Men genom vårt tillkännagivande vill vi gå ännu längre. Vi var tydliga med att det ska ställas krav på kvalitet och säkerhet i välfärdens verksamheter. Det gäller både i privat och i offentlig regi. Oavsett om man är privat eller offentlig utförare ska det kunna visas vad våra pengar går till, eftersom vi vill ha den bästa kvaliteten och den bästa välfärden.

Jag tycker att det är tråkigt att ett generellt tillståndskrav inte ställs på den offentligt drivna välfärdsverksamheten på samma sätt som det ställs på den privata verksamheten. Det innebar vårt tillkännagivande.

När jag läser mellan raderna i svaret eller hör Åsa Regnér här i kammaren framgår det att ni inte är intresserade av att sätta press även på de offentligt drivna verksamheterna att de ska leverera hög kvalitet. I Reepalus utredning om vinster i välfärden sägs det bestämt att man inte kan mäta kvalitet och att man inte ens ska lägga möda på att försöka att göra det. Det tycker vi är fullständigt felaktigt.

Kvalitet går att mäta oavsett vem som utför tjänsten. Det är centralt att mäta kvalitet på och göra en kontinuerlig utvärdering av välfärdsverksamheterna. Kvaliteten är det som alltid ska vara i fokus.

Det tillkännagivande som Alliansen gjorde här i riksdagen var centralt för att kunna driva igenom att det skulle vara ordning och reda i välfärden. Det ska ställas krav, resultat ska följas upp och det ska ske en gedigen prövning innan man startar en verksamhet. Där är den generella tillståndsplikten viktig för att man ska pröva lämpligheten oavsett vem som vill utföra verksamhet i välfärden. Detta är centralt, och jag tycker, som sagt, att det är beklagligt.

Jag fick inte svar på min ena fråga om varför ni avfärdade detta i budgetpropositionen. Jag håller inte med om att det strider mot det kommunala självstyret. Vad bygger Åsa Regnér det på? Bygger det på någon utredning eller bara på den paragrafen? Vi stiftar lagar här i riksdagen. Det kommunala självstyret ligger utanför riksdagen, men kommunerna ska följa de lagar och regler som vi beslutar om. Utanför de lagar som Sveriges riksdag stiftar kan kommunerna göra vad de vill enligt det kommunala självstyret. Så jag bara undrar: Varför gjordes det inte någon utredning av detta? Vad ligger till grund för det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag fick inget svar på mina frågor om konsekvenserna av det här beslutet. Jag kan hålla med ministern om att man ska hålla hög kvalitet, att detta ska utvärderas på bästa sätt och att vi vill det bästa för dessa människor. Men det verkar ju inte som att regeringen gjorde någon konsekvensanalys före införandet. Det kom ju som en blixt från klar himmel.

Man kan fråga sig vad som händer om verksamheten går tillbaka till kommunal regi därför att kraven inte kan tillgodoses. Hur kan man då tycka att det är okej att driva verksamheten i samma lokaler i offentlig regi, om det inte var okej att driva den i privat regi? Vad är skillnaden?

Detta har också skapat en stor oro både bland boende och bland privata utförare, men även hos kommunerna, som ju blir helt förskräckta om de ska behöva att ta över dessa verksamheter.

Vi ha sagt att vi vill ha generella tillstånd för alla. Men då måste man tillföra tillräckligt med medel till IVO för att man ska klara detta med tanke på att väntetiden är nio månader. Konsekvensen av den väntetiden kan vara att verksamheter blir olagliga och att vissa verksamheter inte ens kommer igång.

Det är klart att vi ska titta på kvaliteten, men det verkar ju inte som att regeringen gjorde det innan man fattade det här beslutet för att förstå vad detta innebär för de boenden som bedrivs i privat regi. Om de inte klarar bedömningen, vad sker då? Och framför allt: Är det samma kvalitet i det ena eller andra fallet om verksamheten övergår i kommunal regi när den ser likadan ut?

Fru talman! Jag hade inte tänkt att gå upp i talarstolen, men jag tycker att man från den borgerliga sidan har tänkt fullständigt fel när man gjorde tillkännagivandet. I svaret står det följande: "Kommunerna har ett lagstadgat ansvar att tillhandahålla socialtjänst åt medborgarna. Därutöver kan privata aktörer ansöka om tillstånd för att vara verksamma inom socialtjänsten."

Om kommunerna skulle åläggas att begära tillstånd för att bedriva en verksamhet som de är ålagda att tillhandahålla, då blir det väldigt knepigt i mina öron. Vad händer i så fall om man inte får tillstånd? Vem ska då utföra dessa tjänster som kommunerna är ålagda att utföra? Det vore spännande att höra hur interpellanten har tänkt sig ett sådant scenario.

Det var det som jag satt och funderade över. Jag hoppas att jag kan få detta utrett.

Fru talman! Det här är lite förvirrande. Interpellanten vill att det ska finnas fler tillstånd och att ännu fler ska avkrävas tillstånd. Den moderata riksdagsledamoten ifrågasätter att man alls ska införa tillstånd. Detta verkar svårt att förena.

Jag fick kritik för att jag inte svarade på frågan om vad som händer om man inte har tillstånd för privat verksamhet. Jag instämmer i Lennart Axelssons fråga: Om man inte får tillstånd i den kommunala verksamhet som kommunerna har lagstadgad skyldighet att tillhandahålla, vad händer då? Då befinner vi oss verkligen i ett vakuum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den kommunala verksamheten måste ha hög kvalitet. Till skillnad från många privata aktörer som söker sig till den här branschen har man lång erfarenhet inom den kommunala socialtjänsten. Man får utbildning när man arbetar där, man har också kollegor i en verksamhet som har drivits i många år och det finns en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla dessa tjänster.

Jag håller med om att det var bra när man under Alliansens tid införde olika regler för skydd av barn inom socialtjänsten. Jag tycker att syftet med de förändringarna var mycket goda. Vi vet dock att administrationen blev väldigt hög, och den tar fortfarande oerhört mycket tid från dem som arbetar i denna sektor.

Alliansen tillförde tyvärr inte heller tillräckliga medel till socialtjänstens verksamhet och arbete för att kunna upprätthålla kvaliteten och för att också kunna arbeta med klienterna, till exempel barn. Vi har mätt detta och vet att om man har en dags arbete med ett ärende som rör barn ägnar man i genomsnitt tio minuter åt barnet. Resten av tiden går till dokumentation och pappersarbete.

Återigen: Mycket av denna dokumentation är oerhört viktig för rättssäkerheten, men det har blivit en stark slagsida här. Den blev värre av att det inte tillsköts medel så att personal kunde ägna sig åt kvalitetsarbete gentemot barnet och gentemot utförarna av dessa tjänster. Vi har därför tillskjutit mycket medel under den tid som vi har haft ansvar, och vi kommer att fortsätta med detta.

När man jämför kvalitet, och vad vi vet om kvalitet, i socialtjänstens olika tjänster kan man inte se någon större skillnad mellan privata och offentliga aktörer. Det skiljer sig något i olika bemärkelser, men det går verkligen inte att säga att den ena eller den andra har en mycket bättre kvalitet.

Man kan däremot säga att den kommunala socialtjänsten har en helt annan bakgrund och ett helt annat uppdrag, som jag värnar, än vad de privata har. Därför tycker jag att denna ordning är bra. Och jag vill helt enkelt inte lägga till ytterligare administrativa krav, för jag ser inte varför vi ska använda medlen till detta i stället för till mer tid för barnen eller andra klienter som besluten handlar om.

Fru talman! Tack igen, Åsa Regnér, för svaret! Låt mig bara upprepa varför vi vill ha denna generella tillståndsplikt. Vi vill ha en tillståndsgivning som är konkurrensneutral, vilket också är svar på den socialdemokratiska ledamotens fråga om varför vi vill ha detta.

Det vore intressant att få höra om det ska få fortsätta om det hela inte fungerar i kommunal regi. Detta går i så fall ut över brukaren och över anhöriga. Det är ytterligare ett argument för en generell tillståndsplikt för både privata utförare och det som bedrivs i offentlig verksamhet. All välfärd, oavsett utförare, ska leverera hög kvalitet på hög nivå. Konkurrensneutralitet och hög kvalitet oavsett utförare är alltså skälet.

En generell tillståndsplikt med tydliga konsekvenser är rätt väg att gå, tror jag. Man ska ha en generell tillståndsplikt oavsett utförare. När någon utförare inte har en hög kvalitet, inte håller måttet, i välfärdstjänsterna ska det finnas tydliga konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan absolut tala om valfriheten som behöver utvecklas och bli mer tillgänglig och transparent. Och vi kan tala om hur socialtjänsten kan underlätta för medarbetarna och vad den kan göra för att de ska få mer tid med de barn som de arbetar med. Jag instämmer i att det i dag finns väldigt mycket att göra här.

Just detta handlade dock om den generella tillståndsplikten. Och enligt mig avfärdas detta för lättvindigt.

Fru talman! Jag fick egentligen inget svar på huvudfrågan om vad som skulle hända om kommunen mot förmodan fick ett avslag på en tillståndsprövning. Någon måste utföra dessa uppgifter som kommunerna är ålagda att utföra.

I min värld har vi som kommunmedborgare gett politiker ett ansvar att se till att den kommunala verksamheten sköts på ett bra sätt. Detta tillstånd begär vi att få från befolkningen vart fjärde år. Och det här gäller all kommunal verksamhet som har en politisk styrning. Självklart har kommunen ett ansvar att verksamheten sköts på ett riktigt sätt.

Ett svar på den första frågan återstår: Vem har ni tänkt ska sköta detta om man kommer fram till att kommunens verksamhet inte sköts på ett bra sätt? Det känns lite som att det här är ytterligare en del i debatten om vinster i välfärden och det privata kontra det offentliga. Ni värnar mer om den privata verksamheten än om helheten, det vill säga att det finns en bra verksamhet totalt sett.

Fru talman! Tack, Jenny Petersson, för interpellationen! Jag tror att vi delar omsorgen om socialtjänsten. Vi delar omsorgen om barn och äldre som får tjänster utförda. Vi delar också kraven på kvalitet. Detta är jag glad för, för det här är viktiga saker i ett samhälle.

Jag anser att de medel som vi har till vårt förfogande ska användas till kvalitetsökning på plats gentemot det barn eller vilken person det än är som behöver dessa tjänster. Vi vet att det finns mycket att göra här.

IVO har lika mycket tillsyn över privat och offentlig verksamhet inom socialtjänsten. Detta tycker jag är väldigt viktigt. Vi har till exempel tyvärr en sorglig historia av vanvård när det gäller barn som kommer till socialtjänsten. Det är otroligt viktigt att ständigt arbeta med detta.

Regeringen har inte bara tillskjutit medel utan har gjort en mängd insatser för att öka möjligheterna för framför allt den sociala barn- och ungdomsvården att kunna arbeta på det kvalitetsmässigt absolut bästa sättet. Eftersom vi inte ser tydliga skillnader mellan kommunal och privat verksamhet har jag därför väldigt svårt att försvara varför man skulle använda resurserna till en tillståndsgivning även på detta område. Jag ser inte tillräckliga skäl till detta. Jag tackar för debatten, som lär fortsätta.

Överläggningen var härmed avslutad.