En fossilfri fordonsflotta

Herr talman! Emma Wallrup har frågat mig hur jag bedömer möjligheterna att nå målet om fossilfrihet till 2030 samt vilka konkreta styrmedel jag bedömer att vi behöver stärka eller vilka nya styrmedel som jag bedömer behöver komma på plats för att möjliggöra måluppfyllelse.

Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland, och de nationella miljökvalitetsmålen ska nås. På regeringens förslag har riksdagen beslutat att växthusgasutsläppen från inrikes transporter - utom inrikes luftfart - ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med år 2010. För att nå målet behövs åtgärder på flera fronter där både samhällsplanering och utveckling av effektiva transportsystem, inklusive effektiva fordon, fossilfria drivmedel och åtgärder som hanterar transportefterfrågan, kan bidra. Naturvårdsverket har gjort en första prognos av möjligheterna för måluppfyllelse. Analysen visar att vi är på rätt väg men att ytterligare styrmedel behövs.

För att nå målen krävs vidare bland annat en fortsatt snabb teknisk utveckling av fordon och drivmedel som möjliggör en substitution av fossildrivna transporter. Samtidigt kommer omställningen till 2030 till stor del att ske med dagens fordonspark. Tillgång till biobränslen för den befintliga fordonsparken är därför avgörande för att nå sektorsmålet.

Regeringen har under mandatperioden redan vidtagit en lång rad åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från transporter. Här kan nämnas ett bonus-malus-system som stimulerar köp av fordon med relativt sett lägre utsläpp, en reduktionsplikt för successivt ökad inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel samt investeringsstödet Klimatklivet.

Regeringen har bland annat anvisat särskilda medel för Energimyndighetens samordning av en omställning av transportsektorn till fossilfrihet. Inom ramen för detta uppdrag har myndigheten, med bistånd av Transportstyrelsen, Trafikverket, Trafikanalys, Naturvårdsverket och Boverket, tagit fram en strategisk plan för omställningen, vilken utgör ett viktigt underlag för regeringens fortsatta överväganden inom området.

Regeringen har dessutom avsatt resurser för att införa en miljökompensation för godstransporter på järnväg. Vidare har Trafikverket regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för att elvägar på sikt ska kunna vara en del av det svenska transportsystemet.

Sverige är drivande i flera förhandlingar på EU-nivå, bland annat utsläppskrav för fordon samt revidering av Eurovinjettdirektivet, som är viktiga för våra möjligheter att nå klimatmålen på ett kostnadseffektivt sätt.

Under våren 2018 kommer regeringen att presentera en klimatstrategi, där omställningen till en fossilfri transportsektor utgör en viktig del. Under våren kommer regeringen även att besluta om en ny nationell plan för transportsystemet för åren 2018-2029 liksom en strategi för effektiva, hållbara och kapacitetsstarka godstransporter.

Redan i dag bidrar beslutade styrmedel till minskat fossilberoende, och regeringen arbetar på bred front genom ett flertal initiativ för att transportsektorns klimatmål ska nås. Regeringen följer noga utvecklingen och tar löpande ställning till behovet av ytterligare insatser.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag är positiv då det nu är på gång att ta fram flera bra planer och ett mer övergripande grepp. Detta välkomnar jag mycket.

Jag skulle vilja betona vikten av det som Naturvårdsverket har sagt och som andra - många forskare, IPCC, FFF-utredningen med flera - har påpekat, nämligen att det är viktigt att ha målstyrning och titta på samhällsplanering, inte bara på teknik. Det är viktigt att hela tiden föra fram detta i debatten eftersom det är lätt att stirra sig blind på teknik och tro att det ska leda ända fram, men vi behöver ett transportsnålt samhälle också. Detta påpekas i den strategiska plan för omställning av transportsektorn till fossilfrihet, som regeringen har gett i uppdrag åt Energimyndigheten och andra att ta fram, som jag nämnde i mitt tidigare anförande. De talar just om ha ett transportsnålt samhälle.

EU pressar på åt andra hållet, med regionförstoring. Det är en ren beställning från gigantiska företag, som har lättare att etablera sig i glesbygder runt om i hela Europa om det är stora regioner. Men man måste hela tiden vara medveten om vad som är det folkliga perspektivet och vad som gynnar den största kapitalägaren. Människor mår trots allt inte bra av att pendla. De får mindre tid för sin familj, fritid och så vidare. Det är alltså viktigt att ha klara glasögon och se vem man följer.

Sedan kan det vara bra med regionförstoring om man vill ha bättre kunskaper inom sjukvården och så vidare. Man måste se nyanserat på detta. Man ska veta vad man gör, och man ska veta att denna planering går tvärtemot det transportsnåla samhället. Jag tycker att det är viktigt att hela tiden titta på helheten i politiken så att man bygger ihop och inte går åt två olika håll samtidigt.

En annan sak som lyfts upp i den strategiska planen och som jag tycker är viktigt att debattera är att man behöver jobba med både morot och piska. Efter sommaren har vi fått ännu värre klimatrapporter: Det är gigantiska hål i tundran, husen sjunker, högre metanhalt i atmosfären rapporterades efter sommaren - man vet inte om det kommer från haven eller tundran - och så vidare. Läget skärps ytterligare hela tiden.

Jag är miljöaktivist och har jobbat för miljöorganisationer före riksdagen och så vidare, men i de tider vi lever i nu och inför valet tror jag ärligt talat att det är morötterna som gäller mer än piskorna. Vi måste få väljarna - alla - att känna: Vi ska ställa om, vi är med på det, vi öppnar dörren - ja, ställ om, rädda oss! Jag tror att det just nu är smartare med morötter. Vi behöver lite piskor, men framför allt morötter.

Vi behöver mer kollektivtrafik och järnväg. Vi har till exempel nattågen. I förhandlingarna diskuterade vi att rädda nattågen till Jämtland, som går varje dag, för att ge en morot till Norrland när flygskatten införs. Det ska vara en möjlighet att pendla med tåg. Att åka med nattåg upp till Östersund har gett möjlighet för hela Norrland att pendla med tåg, hör man när man pratar med norrlänningar som bor långt upp. Då kan de sova den vägen och sedan ta sig upp med andra transportmedel, och det är ett väldigt bra alternativ till flyget.

Dessa glasögon tycker jag att vi behöver vara jättenoga med nu och alltså ha ett markperspektiv: Hur gör vi det lättare för medborgaren när vi ställer om?

Herr talman! Emma Wallrup nämnde nattåget till Östersund. Det är klart att jag är jätteglad över att vi kunde presentera den lösningen. Det var inte kommersiellt gångbart, men vi gick in med samhälleliga medel för att underlätta förutsättningarna. Det är viktigt för Jämtland - det måste vi komma ihåg. Det handlar inte bara om stockholmares möjlighet att ta sig upp till skidorter, utan det handlar om hela Jämtland och regionens utveckling. Därför är det viktigt att vi nu förhoppningsvis skapar bättre förutsättningar för trafik att kunna bära sig i den regionen framöver.

Ambitionen är att hela Sverige ska kunna leva. Det är också bakgrunden till den stora satsning som vi gör på utlokalisering och omlokalisering och på att statlig service ska finnas i hela landet. Därför blir jag lite orolig i detta sammanhang. Jag tolkar Emma Wallrup som att tveksamheten till regionförstoring beror på att den leder till ökat resande, men alternativet är urbanisering.

Jag gillar inte riktigt den tanken. Jag gillar tanken på att jag ska kunna verka och bo hemma i Småland. Vi ska kunna flytta jobb dit, men jag ska också kunna ha en större region så att jag kan ta mig ned till Malmö eller till Köpenhamn med fungerande och snabba tåg.

Vi får alltså akta oss här så att vi inte använder styrmedel som bidrar till en fortsatt skarp ökning av urbaniseringen, för hela landet måste ha goda förutsättningar.

Jag tror att de flesta i Sverige förstår detta. Jag märker att det finns ett starkt engagemang. Tågåkandet har ökat dramatiskt. Stora internationella koncerner men även småföretag använder nu i sin upphandling mycket tydliga styrmedel för att främja ett fossilfritt resande. Vi kommer att underlätta det genom att också från regeringens sida gå fram med rätt styrmedel, så att vi främjar denna omställning.

Fordonsindustrin som för tio femton år sedan ibland kunde sitta med klackarna i backen och vara lite tveksam står nu snarare - åtminstone i Sverige - frustande och säger: Vad bra. Kan det inte gå lite fortare?

Jag har själv tittat på elvägarna i Sandviken och kunnat se hur man i ett stort internationellt projekt om eldrivna tunga fordon valde mellan att investera i Kalifornien eller i Sandviken. Och man valde Sandviken. Scania, Siemens och andra laddar nu tillsammans med Ernsts Express där sina lastbilar och klarar på det sättet av tunga transporter med eldrivlina helt fossilfritt.

Jag talar ofta om detta när jag är ute i landet och talar då om den permanenta världsutställningen. Ska vi nå målet om att bli världens första fossilfria välfärdsland måste vi gå från ett läge där vi bara har projekt och demoanläggningar till att faktiskt på riktigt implementera ny teknik för att visa att det är möjligt, bland annat för att det är bra och viktigt här.

Det är det moraliska imperativet, att vi ska göra det vi kan i vår tid för att se till att vi lämnar en bättre värld efter oss till våra barn och barnbarn. Men det finns naturligtvis också ett starkt handelspolitiskt och kommersiellt perspektiv när svenska företag är världsledande, när näringsliv, akademi och politik tillsammans faktiskt förmår göra smarta gemensamma upphandlingar och hitta bra transportlösningar som är fossilfria genom att tunga fordon kommer in i en digitaliserad hamn för att i större utsträckning använda sjöfart eftersom det är klimatsmart. Det är klart att omvärlden då i ännu större utsträckning kommer att komma till Sverige, inte minst asiatiska länder. Vi ser att miljöteknikexporten och exporten generellt nu ökar till Asien, just för att vi har vågat använda styrmedel.

Här skiljer vi oss från tidigare borgerliga regeringar som sa att marknaden får sköta detta. Det innebar också att vi i Sverige inte blev världsledande. Sverige är ett litet exportberoende industriland, och vi lever på att vi vågar vara i framkant och ha väl fungerande samverkan. Med tydliga klimatmål, som vi har, kommer vi att kunna nå målen om att kunna ha en fossilfri fordonsflotta.

Jag är fullständigt övertygad om att det finns ett brett starkt stöd både i den svenska befolkningen och hos det svenska näringslivet för en sådan omställning.

Herr talman! Jag tackar ministern för detta. Jag håller helt med om att det är mycket positivt att vi jobbar med ny teknik, elvägar och så vidare. Det är väldigt bra. Det ska vi fortsätta med och stärka detta arbete.

Det är också viktigt att inte glömma bort järnvägen och kollektivtrafiken, som ändå är det mest transporteffektiva och energieffektiva inom de båda områdena. Bara man har fokus på det också så att säga och inte låter den självkörande bilen eller de elektrifierade vägarna ta över debatten. Man ska göra båda sakerna samtidigt.

Jag vill gå in på det som också tas upp i den utredning som regeringen beställde i samband med FFF-utredningen, nämligen vägslitageskatten och att det är viktigt att utveckla geografisk och tidsmässig differentiering vad gäller avgiftsnivåer. Det har från Ostkusthamnar i samverkan kommit ett begrepp, nämligen regionalt baserad kilometerskatt. Det kanske kommer från andra håll också. Men det finns nu med i den text i budgeten som vi har förhandlat fram. Detta debatteras ganska lite. Men det är otroligt förmånligt för att nå alla mål som vi vill nå. Dessutom slipper man göra de avdrag som även Vänsterpartiet har diskuterat länge för skogsindustrin och så vidare för att vi inte vill ta bort jobb i Norrland och så vidare. Det handlar just om att man skapar små eller stora zoner - jag tänker mig ganska stora zoner - där det inte kostar så mycket. Men det kostar mer om man byter zon. Det skulle innebära att den lokala åkerinäringen, de svenska åkerierna och skogsindustrin inte drabbas, men man gynnar överflyttning till sjöfart och järnväg för de långa sträckorna.

Detta är så oerhört smart. Jag tror att det är Schweiz eller något annat lite mindre land i Europa som redan har detta. Jag tycker att det är mycket intressant. Men det har diskuterats så lite. Det är nästan bara jag som har lyft fram det i debatten i olika omgångar i trafikutskottet och så vidare. Det känns så tråkigt eftersom det är en sådan lösning som alla borde gilla. Jag har faktiskt även hört borgerliga ledamöter vid olika tillfällen säga att det inte ska vara några problem när man lägger fram den här modellen. Sedan vet jag inte om de vidhåller det när det kommer till kritan. Men dessa åsikter har i alla fall kommit fram.

Om vi ska nå en fossilfri fordonsflotta är det jätteviktigt att komma bort från den stora mängden lastbilar på våra vägar. Det är också viktigt att komma bort från cabotage och de farliga ekipage som kör onyktra, med dåliga lastbilar och så vidare.

Detta är en modell som jag gärna skulle vilja höra ministerns tankar kring och om man tittar mer på den.

Herr talman! Det är ingen tvekan om att vi tittar väldigt mycket på detta. Jag ska börja där Emma Wallrup slutade, nämligen med den lastbilstrafik som vi har. Vi har redan gjort flera insatser för att säkerställa att den sker på sjysta villkor, nämligen att det är tuffa kontroller, att vi har cabotagekontroller, att vi har klampning - vi avser att utöka denna möjlighet - och att vi har sanktionsavgifter. Detta är viktigt inte bara för de lastbilschaufförer som råkar illa ut eller utnyttjas av utländska åkerier. Det är också viktigt för svensk åkerinäring att det ska vara ordning och reda och att det ska vara sjysta konkurrensvillkor.

Jag tar nu ett flertal initiativ framöver för att gå vidare just för att säkerställa att vi har bra konkurrensvillkor. I detta sammanhang kan man notera att kravet på vinterdäck också är en viktig del för att säkerställa att de fordon som är på våra vägar framförs på ett säkert sätt. Detta tillsammans med alkobommar kan vi säkerställa att de fordon som kommer in i Sverige, till exempel tunga transporter, inte körs av berusade förare. Här görs alltså väldigt mycket.

Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att titta på hur vi kan klara av omställningen från väg till järnväg och till sjöfart. Ibland tror jag att det i den svenska debatten, utan att recensera den för mycket, har funnits mycket stora förhoppningar om att vi snabbt ska kunna växla över mycket gods från väg till järnväg. Det låter sig inte enkelt göras av det enkla skälet att det är väldigt fullt på våra järnvägar. Svenska folket vill resa mer, och företag vill skicka mer gods. Alltså är det otroligt fullt. Det har inte gjorts tillräckliga investeringar i järnvägssystemen under tidigare år.

När jag är ute och talar om infrastruktur nämner jag alltid de underinvesteringar som har varit i Sverige under lång tid. För inte så länge sedan hade vi en finansminister - Anders Borg - som vid ett flertal tillfällen sa att det var olönsamt att satsa på järnvägstrafiken. Priset för det är nu ett stort berg av underhållsinsatser i det järnvägssystem som vi har i dag. Men det är också ett skriande behov av nyinvesteringar. Det är därför som jag är glad över att vi kan lägga 100 miljarder mer i den nationella planen på investeringar, där en mycket stor del kommer att ske i inte minst järnvägssystemet.

I detta sammanhang är jag glad över att Emma Wallrup nämner hamnarna. Jag hade i går ett historiskt möte. Regeringen bjöd för första gången in Sveriges hamnar. Det har inte gjorts tidigare. Jag tror att det var företrädare för 54 hamnar på plats. Det var direktörer för hamnarna men också regionala politiker som ofta finns i styrelserna. Vi förde en mycket bra diskussion om den utveckling som hamnarna står inför. Det är en positiv utveckling som pågår. Nu ökar inflaggningen, nu stärks den svenska handelsflottan, inte minst tack vare tonnagebeskattningen, som vi förändrade. Ska vi utveckla sjöfarten ännu mer och lägga över mer gods på sjöfarten måste även hamninfrastrukturen fungera väl - tydlig digitalisering och tydliga stråk. I förlängningen tror jag nämligen att köpare av godstjänster inte fullt ut kommer att bry sig om huruvida det är lastbilen, tåget eller sjöfarten som utför dessa tjänster. Han eller hon vill veta om det är klimatsmart och tillförlitligt. Det handlar om mobilitet. Det är snarare den tjänsten som man köper.

Vi måste underlätta den omställning och den flexibilitet som kommer att behövas i godshanteringssystemet framöver. Här ligger nyckeln i att växla över Sverige till klimatsmarta transporter. Det är därför som jag har ambitionen att tillsammans med den nationella planen, där vi klargör investeringarna, också lägga fram en tydlig plan för godsstrategin framöver, så att aktörerna vet hur vi ser på att bygga stråk och hur vi kan kombinera BK4 och 74-tonslastbilar med smarta hamnar som är digitaliserade. Då klarar Sverige omställningen.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Det har kommit kritik mot alkobommarna - att det tar tid att få dem på plats. Det gäller alltså att vi agerar nu och får dem på plats. Många åkare jag pratar med är nämligen oroliga, för de vet att folk kör onyktra. På de rastcampingar där man bor och vilar ut förekommer det festande och så vidare, och sedan kör man vidare full. Det finns alltså ett stort problem här, och det är farligt.

Det är också viktigt att titta på omlastningsnoder. Jag talade med Näringslivets Transportråd på Transportforum, och man påtalade att det ofta inte finns omlastningsnoder där det behövs och att man därför inte kan välja järnväg och sjöfart. Här skulle vi alltså också behöva se ytterligare initiativ för att strategiskt titta på detta och stärka dessa bitar - nu när vi talar mycket om intermodalitet och så vidare. Jag hoppas alltså att det kommer upp på agendan ordentligt.

När det gäller detta med 74 ton är det så att det inom HCT-forskningen, som den förra regeringen tillsatte, var en forskargrupp som tittade just på hur man undviker omlastning till väg från järnväg när man går mot 74 ton. De påpekade att det är viktigt att använda de få resurser man har rätt, så att man i första hand stärker vägar och broar som går mot omlastning mot järnväg och sjöfart.

Enligt forskningen kan man alltså verkligen styra detta, och det tycker jag också att det förekommer för lite om i debatten - att det finns forskning på detta inom det statliga projekt som fanns inom HCT. Jag försöker lyfta fram det så ofta som möjligt så att ingen ska glömma bort det, för det känns så viktigt. Det handlar om att inte få en överflyttning, vilket vi fick förra gången vi ökade vikten på lastbilar.

Herr talman! Jag tror att vi delar målsättningen och synen att det finns fler saker att göra. Godsstrategin och den nationella planen är bra verktyg för detta.

När vi tittar på implementeringen av BK4 och lastbilar som väger 74 ton eller på prioriteringar i den nationella planen måste vi också ha ett näringspolitiskt perspektiv. Vi måste se hur den som köper godstransporter tänker, och då handlar det om tillförlitlighet och pris - men också klimatkrav i ökad utsträckning. Jag fick i går väldigt bra exempel på hur stora kunder ställer ganska tuffa klimatkrav på hamnarna framöver.

Detta måste vara utgångspunkten när vi utformar ett stråk och rätt prioriteringar. Vi kan inte och får inte hamna i ett läge där de investeringar som görs inte fullt ut kan nyttjas till följd av att de görs styckevis och delt eller inte samverkar med varandra. Det innebär att det är ganska tuffa prioriteringar som behöver göras framöver vad gäller vilka stråk som är viktigast för att stärka kedjorna och naturligtvis också var de tunga investeringarna ska ligga för att hela linjens transportled ska kunna fungera.

Jag märkte inte minst under mötet med hamnarna i går att det finns ett mycket starkt engagemang, och det är ju mot bakgrund av att intresset för sjöfarten ökar - 90 procent av Sveriges export går via sjöfart. Den utveckling vi ser är också att fler vill lägga mer gods på sjöfarten. Då kommer vi dock att behöva såväl digitalisera som göra tydligare prioriteringar och klara hela kedjan in, och här är ansvaret delat inom staten och även mellan ägarna av hamnarna.

Därför är det viktigt att nu få igång en sådan dialog. Det är så vi systematiskt arbetar med att Sverige ska bli den där permanenta världsutställningen för miljösmart teknik och kunna bli världens första fossilfria välfärdsland. Jag känner mig trygg i att vi med rätt politik faktiskt kan nå de målen.

Överläggningen var härmed avslutad.