Herr talman! Tack, ministern, för svaret och tack för ett svar i tid! Flera av ministerns kollegor har en svarstid på flera månader vilket inte är helt okej.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag skrev den här interpellationen för några veckor sedan efter att ha deltagit i en konferens där flera organisationer från djurhållning, djurskydd och konsumentorganisationer medverkade. På konferensen var det stora samtalsämnet den kommande djurskyddspropositionen och vad den skulle innehålla, alltså samma ämne som berörts så många gånger tidigare på liknande konferenser och ofta med ett stort missnöje över att den utlovats tidigare men sedan tagits tillbaka ur propositionslistan.
Både ansvarig minister och hans samarbetspartner har haft ett väldigt högt tonläge i debatten, både under förra mandatperioden och i början av denna, om hur enkelt det skulle vara att lägga fram en ny proposition för riksdagen och hur mycket som skulle inkluderas i den nya propositionen. Därför är både förväntan och rädslan stor bland de organisationer som berörs av det kommande beslutet.
Det behövs en modern djurskyddslagstiftning anpassad till en modern tid, och det är bra om regeringen lägger ett sådant lagförslag på bordet i enlighet med livsmedelsstrategins ambitioner om att Sverige kan producera mer och smartare än i dag.
I dag träffar jag djurhållare som vill bygga om eller göra tillbyggnader och unga blivande lantbrukare som inte vågar investera i nya stallar eftersom ingen vet vilka regler som kan komma att gälla efter beslut här i kammaren, eller om det kommer något beslut över huvud taget.
Varje vår debatterar miljö- och jordbruksutskottet frågan här i kammaren. I tre års tid har debatten varit väldigt tunn med hänvisning till att det ska komma en proposition snart. Om det ministern nu säger är sant hoppas även jag på en mer konkret och fylligare diskussion om denna mycket viktiga fråga senare i vår.
Jag hoppas att propositionen innehåller text om de förslag som riksdagen har gett regeringen till känna, och jag tänker främst på det arbete som måste genomföras på Europanivå. Att se till att våra grannländer inom den europeiska unionen höjer sin ambitionsnivå till den gemensamt beslutande miniminivån borde vara en självklarhet, men man är långt därifrån. I många länder används undantagen som regel utan någon ambition om förbättringar.
Min följdfråga till ministern blir därför: Vilka verktyg avser ministern att använda för att öka den svenska konkurrenskraften inom djurskyddsarbetet?