Elprisområden

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag anser att det är rimligt att skåningar betalar mer för elen än vad norrlänningar gör så länge Sydvästlänken inte är färdigbyggd. Boriana Åberg har också frågat om jag anser att det inte går att förutse var elbrist kommer att uppstå, med tanke på var i landet elen produceras och hur infrastrukturen ser ut, utan en indelning i elprisområden.

Bakgrunden till en del av Boriana Åbergs interpellation är kärnkraftsbolagens beslut om att stänga fyra reaktorer och diskussionen om lönsamheten för resterande reaktorer. I denna del vill jag säga att jag är väl medveten om de farhågor som lyfts angående kärnkraftens lönsamhet och att jag noggrant följer frågan. Detta ämne är också viktigt i de samtal som förs inom ramen för Energikommissionens arbete.

Sverige är som bekant sedan 2011, under alliansregeringens tid, indelat i elområden för att möta EU-kommissionens ambition att slå vakt om den inre marknaden och fri rörlighet för el. Vad gäller frågan om indelningen av Sverige i elområden och konsekvenserna av detta är min utgångspunkt att jag principiellt tycker att vi ska eftersträva ett gemensamt pris i Sverige och att den långsiktigt bästa åtgärden för att eliminera eventuella prisskillnader mellan elområden är att förstärka överföringskapaciteten. Det är också det som sker just nu. Det vore - som jag också tidigare framfört - att göra saker i fel ordning att först göra ett ingrepp på marknaden och sedan invänta idrifttagandet av Sydvästlänken. Jag kan dock konstatera att vi sedan flera år har generellt låga elpriser i Sverige och att prisskillnaderna mellan elområdena på Nordpool Spot regelmässigt varit små.

Vidare vill jag passa på att utveckla mitt svar på en fråga från Boriana Åberg tidigare i år avseende elområden. Gränserna för Sveriges fyra elområden följer av var i transmissionsnätet det finns begränsningar i överföringsförmågan. Begränsningarna fanns även före indelningen i elområden. Indelningen i elområden innebär att det blir tydligt var i Sverige det finns ett överskott respektive underskott på el eftersom priserna kan variera. Därmed blir det tydligt var investeringar i nät och ny produktionskapacitet kan behövas.

Jag vill avslutningsvis säga att regeringens viktigaste uppgift inom ramen för Energikommissionen är att skapa en bred politisk uppgörelse som långsiktigt säkrar Sveriges elförsörjning på ett sätt som gynnar såväl den svenska industrin och svenska hushåll som miljön och klimatet. Regeringen avser att diskutera med övriga partier i Energikommissionen hur detta kan genomföras.

Fru talman! Jag tackar energiministern för svaret.

När min initiala fråga ställdes hade vi haft dagar då elpriset i Skåne var dubbelt så högt som i Norrland, vilket borde uppröra energiministern i en regering som säger sig stå för rättvisa. Ministern skriver i stället att vi generellt har låga elpriser.

Vi kan konstatera att sedan ministern tillträdde sin post har han i alla fall haft tur med vädret. Kan två milda vintrar ha fått ministern att glömma hur det var för något år sedan - extrem kyla, halvtomma vattenmagasin och driftproblem med kärnkraftsreaktorerna? Då fick svenskarna elräkningar på 10 000-15 000 kronor i månaden. Människor grät i tv och bad sina elleverantörer om avbetalningsplaner. Där vill vi inte hamna igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt Svenska kraftnät räcker Sveriges egen produktion knappt en kall dag. Då måste det importeras stora mängder el, men det är inte säkert att Sveriges grannländer då har någon el att exportera. Under köldknäppen i början av januari hade varken Polen eller Tyskland något överskott.

Svenska kraftnät lämnar mycket klara besked om vad som kommer att hända om läget blir riktigt ansträngt: I första hand startas de oljeeldade kraftverken i Karlshamn. Vi eldar olja och ökar utsläppen. Hur rimmar det med regeringens intention att värna om miljön? Om det inte räcker kan Svenska kraftnät betala två stora pappersindustrier, Holmens bruk och Stora Enso, för att de ska sluta konsumera el. Det är helt orimligt att betala skattepengar för att fabriker ska stå still!

Den sista nödåtgärden är att tvingas stänga delar av nätet, så att medborgarna inte får någon el. Då får vi elransonering. Jag som kommer från Bulgarien, ett land som förr brukade styras av kommunistregimer, har upplevt elransonering under många vintrar. Man har två timmar med el och sedan två timmar utan. Det är inget man önskar, och det skulle vara en fruktansvärd tillbakagång i utvecklingen i Sverige, ett land som länge har haft en trygg, ren och säker elförsörjning.

Men Svenska kraftnät bedömer att hotet är realistiskt med tanke på den produktionsbrist som kommer att uppstå om kärnkraften avvecklas i förtid och på grund av illa genomtänkta politiska beslut. Läget i Skåne kommer att vara mest kritiskt, och jag vill gärna höra vad ministern kommer att göra för att alla medborgare, såväl i Skåne som i Norrland, ska ha en trygg elförsörjning till rimliga priser. Kommer ministern till exempel att se till att effektskatten sänks, helst redan nu i vårpropositionen?

Fru talman! Tack, Boriana Åberg, för att du tar upp väldigt viktiga frågor!

Det är min utgångspunkt att svenska hushåll och svenska industrier i alla lägen ska kunna räkna med att ha tillgång till elektricitet, gärna också till konkurrenskraftiga priser. Det är något vi med rätta räknar med. Vi har alla förutsättningar i världen att också kunna åstadkomma detta.

Energipolitiken i dag styrs utifrån de riktlinjer som lades fast i riksdagen 2010, riktlinjer som Boriana Åberg röstade för, för det var en del av den borgerliga uppgörelsen då. Redan när vi tillträdde som regering kunde vi konstatera att det inte räcker. Hela utgångspunkten för den politiken var ju att när de nuvarande reaktorerna skulle börja fasas ut - redan på den borgerliga tiden gjorde man bedömningen att det skulle börja ske runt 2020 - skulle de ersättas av tio nya reaktorer, som skulle byggas på helt privata initiativ. Det var politiken.

Det är väl bara att konstatera att väldigt få bedömare i dag tror att detta kommer att ske på de villkor som lades fast i riksdagen, alltså utan subventioner och utan statliga garantier. Det innebär alltså att vi på kort sikt har ett väldigt bra läge. Vi har stora överskott av el. Det är säkert inte obekant för ledamoten att vi hade den största elexporten någonsin i Sverige under förra året.

Vi har historiskt låga priser, och självfallet varierar de över året beroende på hur väderlek och annat är. Efterfrågan på el i Sverige varierar kraftigt. Under en normal sommar är efterfrågan någonstans kring 13 000-14 000 megawatt medan effektbehovet på vintern, särskilt om det är en kall period, går upp till mellan 26 000 och 27 000 megawatt. Då varierar naturligtvis också priserna. Men även under perioder då priserna gick upp var de ändå betydligt lägre än andra kalla perioder, exempelvis 2010 och 2011.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skillnaderna mellan prisområdena var som störst 2012, då de infördes av den förra regeringen. Då var både priserna högre och skillnaderna betydligt större mellan elprisområdena i norr och i söder, mellan 1 och 4. Sedan dess har vi visserligen haft skillnader men på en väldigt låg nivå.

Min ambition är att vi långsiktigt i Sverige ska kunna försörja våra medborgare och industrier med el men på ett sådant sätt att vi inte får flaskhalsar i överföringssystemet så att vi behöver ha elområden. Jag tror att vi kan vara helt överens i den här riksdagen om att i grund och botten är det här ingenting som vi ville göra. Jag tror inte heller att den förra borgerliga regeringen gjorde detta med glädje, utan det skedde efter en dialog med EU-kommissionen efter en anmälan från ett av våra grannländer, nämligen Danmark.

Vad är det då vi ska göra? Vi har tillsatt en energikommission för att tillsammans med alla partier i riksdagen ta fram en långsiktigt hållbar energipolitik. Investeringarna i energisektorn pågår ju 20-30 år, och då duger det inte att bara lägga fram en politik för fyra år. Ska vi kunna få fram dessa långsiktiga förutsättningar, så att vi får stabilitet i försörjningen av el för våra medborgare och industrier, krävs det att vi alla är beredda att samarbeta och se till att politiken blir blocköverskridande.

Fru talman! Tack, ministern, för intentionen att både företag och hushåll ska ha tillgång till el!

När det gäller Alliansens energiuppgörelse tycker jag inte att det var något fel med ambitionen att bygga tio nya reaktorer. Dessvärre kunde ni inte hänga med av diverse orsaker som vi inte har tid att klara ut nu med begränsad talartid.

Ministern nämnde också indelningen av landet i elprisområden, vilket förvisso var orsaken till de höga och stigande energipriserna i södra Sverige. Men problemen grundades långt tidigare, nämligen åren 1999 och 2005 när den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslutade att stänga de två fullt fungerande reaktorerna i Barsebäck. Jag minns det väl. Barsebäck ligger i min egen hemkommun Kävlinge.

Stängningen betraktades som en katastrof både för orten och för elförsörjningen i Skåne. Dåvarande kommunalrådet, respekterad socialdemokrat, åkte till Stockholm och försökte förgäves vädja till Göran Persson att inte äventyra arbetstillfällen och bidra till förstörelse av enorma ekonomiska värden.

Stängningen av Barsebäck orsakade också indirekt stora utsläpp. För varje timme med avstängd kärnkraft gav den ökade användningen av dansk kolkraft, enligt SMHI, ökade utsläpp i form av till exempel 1 700 kilo extra svavel, 860 kilo extra kväveoxider och 560 000 kilo koldioxid - enorma värden!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vågar hävda att det är politiska beslut som ligger bakom dagens problem och inte marknaden. När ministern skriver i sitt svar att han inte vill göra ett ingrepp på marknaden låter det bra, i alla fall för oss med liberala värderingar. Men i praktiken är elmarknaden ingen fri marknad, utan det är en marknad som är hårt styrd av politiska beslut - dessvärre mindre genomtänkta sådana, i alla fall på senare tid.

Energiministern har nu möjligheten att ändra på det i avvaktan på att Sydvästlänken ska bli färdig. Så varför inte uppdra åt Svenska kraftnät att garantera överföringen av en minimikapacitet mellan elprisområdena för att minska risken för prisskillnader mellan dem?

Sedan befarar jag att Sydvästlänken inte kommer att vara den långsiktiga lösning som vi alla skulle vilja ha. När Nordbaltkabeln, som utgår från södra Sverige, blir färdig kommer vi nog ånyo att få problem i Skåne, eftersom denna kabel mest kommer att användas för att exportera el från Sverige.

Jag undrar: Har ministern någon lösning för att avhjälpa det problemet?

Fru talman! Tack, Boriana Åberg, för frågan!

Det finns egentligen bara en lösning på detta, vilket jag tror att också Boriana Åberg är medveten om, och det är att göra någonting åt dessa flaskhalsar som finns i systemet. Det var också det svar som den förra borgerliga regeringen gav när dessa frågor ställdes i riksdagen, visserligen inte av Boriana Åberg utan av en del andra ledamöter i Sveriges riksdag.

Det här är ju en debatt som har pågått ett tag. Men faktum är att Boriana Åberg inte har deltagit i den här diskussionen, utan det är först nu. Jag välkomnar engagemanget; det är bra. Jag hoppas bara att det handlar om sakfrågan och inte om vilken regering som just nu sitter. Jag väljer ändå att tolka det positivt, att det är ett engagemang i sakfrågan, vilket jag välkomnar.

Dock måste jag säga att ledamotens hållning inte bygger på fakta. Hon säger att problemen var 1999-2005. Om vi tittar på fakta om vad som har hänt från 2005 till 2015, de senaste tio åren, kan vi konstatera att trots dessa nedstängningar av kärnkraftsreaktorer, som ledamoten relaterar till, har Sverige 20 terawattimmar mer elproduktion och 10 terawattimmar mindre användning på grund av att vi har en pågående energieffektivisering såväl i vår industri som i våra hushåll. Det är någonting positivt. Det är det som har gjort att Sverige har gått från att vara en nettoimportör av el till att bli en av Europas största elexportörer. Under förra året, 2015, var det dessutom rekord, 23 terawattimmar el, framför allt i vårt östra grannland Finland. Så ser fakta ut.

På kort sikt har vi låga priser och stora elöverskott. Men jag håller med ledamoten om att vi har stora utmaningar när det gäller elområdena. Som sagt tror jag att lösningen där handlar om att fortsätta bygga ut kapaciteten och på det viset bli av med flaskhalsarna och därmed inte behöva ha EU-kommissionen hängande över oss med krav på elområdesindelning.

Det andra är att vi naturligtvis behöver ha ett svar på vad vi gör den dagen kärnkraften i sin helhet faller för tekniken eller det ekonomiska, alltså marknadskrafterna.

Vi har ju fått besked om att fyra reaktorer kommer att fasas ut fram till 2020. Alla bedömare, såväl myndigheter som andra experter, gör bedömningen att vi klarar det, därför att vi just har stora överskott. Men det är klart att det inte räcker som svar, utan vi behöver också få fram en energipolitik som i alla lägen, såväl de kallaste vinterveckorna som under övriga året, förser våra medborgare med el och värme.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min ambition är ett Sverige med väldigt goda förutsättningar att generera elektricitet via vatten, via skog, via vind med mera och att vi också långsiktigt ska vara en nettoexportör av elektricitet. Sådana förutsättningar har vi. Men det jag tror krävs är att denna kammare tillsammans med regeringen nu kan komma överens om hur detta ska se ut. Lyckas vi inte få fram dessa långsiktiga förutsättningar riskerar perioden med väldigt få investeringar, till och med nollinvesteringar vissa perioder, att fortsätta. Det kan göra att vi hamnar i ett läge som är ganska mycket svårare än det vi har i dag. Dit ska vi inte, för vi har alldeles för goda förutsättningar för att göra det.

Jag avslutar, som i förra inlägget, med att säga att detta tror jag bara kan ske genom att vi samarbetar för att få fram just dessa långsiktiga förutsättningar. Det finns nämligen ingen regering, oavsett om det är en majoritetsregering eller en minoritetsregering, som kan lämna besked som gäller längre än den mandatperiod man sitter. Energisektorn behöver en betydligt längre framförhållning.

Fru talman! Jag kan försäkra energiministern om att jag var mycket engagerad i frågan redan under förra mandatperioden. Men när man har en egen regering som sitter i Rosenbad har man andra kanaler för att driva frågorna än i debatter här i kammaren.

Det glädjande att energiministern tänker följa frågan om kärnkraftens lönsamhet noga och att han vill uppnå ett brett samförstånd i riksdagen. Jag önskar dock att energiministern var mer positiv till kärnkraft och delade IF Metalls ordförandes inställning att vi borde satsa på nästa generations kärnkraft och avskaffa effektskatten.

Det finns ett talesätt som lyder ungefär: Man ska hoppas på det bästa men vara förberedd på det värsta.

Energiministern klarar den första delen utmärkt. Det går inte att ta miste på hans optimism när han talar om ökad kärnkraftsproduktion och besparingar i energianvändningen.

Jag är dock fortsatt lite bekymrad för den andra delen. Vad händer när kärnkraften, som i nuläget står för ungefär 40 procent av Sveriges energiförsörjning, måste avvecklas i förtid? Jag skulle gärna få ett mer konkret svar. Vad vill regeringen?

Fru talman! Jag inser att man som ledamot i regeringsställning har helt andra kanaler. Då bör det också stå ganska klart för ledamoten att den förra regeringen lämnade exakt samma svar om elprisområdena som den nuvarande regeringen, av det enkla skälet att detta inte är något som vi har drivit fram politiskt i Sverige. Detta kom ju som ett krav från EU-kommissionen efter en anmälan från Danmark.

Det är därför vi steg för steg måste bygga ut flaskhalsarna så att vi kan ta bort detta på sikt. Den inställningen har nog ganska brett stöd i riksdagen. Men där är vi inte ännu, och därför behövs de nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är en optimistisk person. Jag tror gott och positivt om detta land. Vi har gång på gång visat att när vi samlas är vi kapabla att möta stora utmaningar.

Det jag beskriver om överskott är ett historiskt faktum. Sedan 2005 har vi har ökat produktionen i Sverige med 20 terawattimmar och minskat användningen med 10 terawattimmar, vilket ger ett netto på 30 terawattimmar. Det är det som har gjort att vi har gått från att vara importör till att vara exportör av elektricitet.

Jag är också optimistisk till att vi har goda förutsättningar. Men bara för att vi har goda förutsättningar betyder det inte att det blir så. Det hjälper inte med stor optimism, utan vi måste också steg för steg skapa rätt förutsättningar för marknaden att göra investeringar.

Jag har landat i att detta bara kan ske om vi tar fram långsiktiga förutsättningar som gäller inte bara en mandatperiod utan kanske fem sex mandatperioder. Då inser alla som följer politiken att detta bara kan ske om det sker blocköverskridande. Det är därför vi har tillsatt en energikommission och för samtal.

Men då får det inte finnas heliga kor, utan vi måste steg för steg se till att pragmatiskt lösa dessa bekymmer så att Sverige kan stå starkt också i framtiden när det gäller energiförsörjningen.

Överläggningen var härmed avslutad.