Elnätsavgiftens storlek

Fru talman! Jan Ericson har frågat mig vad jag avser att göra för att inte nätavgifterna ska bli ännu mer betungande för elkonsumenterna i framtiden.

Elnät är en grundläggande infrastruktur för att vårt samhälle ska fungera och skapa tillväxt. Elnät är också ett så kallat naturligt monopol eftersom det inte är samhällsekonomiskt motiverat att ha två parallella elnät som konkurrerar med varandra. Det ligger därför i samhällets intresse att regleringen av elnätsverksamheten fungerar.

Vad gäller kostnadsutvecklingen kan jag konstatera att sedan nuvarande regleringsmodell infördes 2012 har kostnaderna för elnätskunderna ökat med upp till 30 procent. Jag kan också konstatera att elnätsföretagens årliga investeringstakt mer eller mindre varit konstant under samma period. Det betyder att de kostnadsökningar som vi hitintills har sett inte kan förklaras med ökade investeringar. Elnätsavgifterna har i många fall fastställts först efter långdragna domstolsprocesser och då i princip alltid till elnätsföretagens fördel.

Under föregående mandatperiod gjorde regeringen förändringar i regleringen. Vi ser nu att elnätsavgifterna under 2020 sänktes för första gången på 26 år. Det är positivt, men det finns fortfarande grundläggande problem på elnätsmarknaden som måste lösas. Sverige har ett ålderstiget elnät som behöver förnyas. Samhället ser inte heller ut på samma sätt som när elnäten byggdes. Min ambition är att framtidssäkra regleringsmodellen så att den ger rätt signaler till elnätsföretagen att investera i elnäten där det behövs och att det ska ske till så låga kostnader som möjligt för samhället som helhet.

Därför har jag bjudit in till en elnätsdialog där både kunderna, elnätsföretagen och riksdagspartierna är representerade. Syftet är att skapa en reglering som ger konkurrenskraftiga priser, ger incitament till samhällsekonomiskt motiverade investeringar, minskar osäkerheten samt ger förutsättningar för att möta en framtida elektrifiering. Jag tror att det vore bra om vi kunde få en större långsiktighet och en större samsyn kring elnätsregleringen.

Fru talman! Sverige var faktiskt en gång ett land med billig el och låga elnätsavgifter. Detta är tyvärr historia. I dag är elkostnaderna mycket höga för hushållen och för företagen, eftersom skatter och moms läggs på elen. Ovanpå detta kommer mycket höga och stadigt stigande nätavgifter, även om det har varit en liten sänkning det senaste året. Men det är fortfarande och långsiktigt en väldigt kraftig höjning som äter allt större hål i svenska folkets plånböcker. Och även på dessa nätavgifter läggs ju, som bekant, moms.

En viktig orsak till stigande nätavgifter är utbyggd vindkraft och annan lokal elproduktion som kräver förstärkning av näten, vilket till stor del hamnar på konsumenternas räkning.

En annan orsak är fortsatt ökad elektrifiering, både hos företag och hos hushåll, som kräver förstärkta nät.

Ytterligare en viktig orsak är de obalanser som uppstår i hela elsystemet till följd av att stabil kärnkraft har ersatts med instabil vindkraft. Det medför också behov av förstärkta elnät.

För en ägare av ett fritidshus med minimal elförbrukning kan i dag nätavgiften vara betydligt högre än kostnaden för själva elen. Och till skillnad mot leveransen av själva elen kan man ju inte välja nätägare, utan man sitter fast i det avtal som gäller med det nätföretag som är aktivt där man bor. Med ständigt stigande nätavgifter kommer kostnaden för själva elen att utgöra en allt mindre del av hushållens samlade elkostnad. Det ger ju ett väldigt litet incitament att spara på el, eftersom nätavgiften i allt väsentligt blir oförändrad.

Anledningen till min interpellation är den uppgivenhet som jag möter hos människor över en stadigt stigande nätavgift som man inte på något sätt själv kan påverka. Vi vet att dessa problem inte är tillfälliga utan snarast växande. Om inte politiken agerar för att hålla tillbaka elkonsumenternas nätavgifter tror jag att vi kan räkna med någon form av eluppror på allvar i Sverige.

Vi behöver en diskussion om både hur kostnaderna totalt sett kan hållas nere och även kanske hur de ska fördelas mellan olika aktörer. Vi har de senaste åren sett exempel i statens budget på helt meningslösa så kallade klimatsatsningar, exempelvis klimatångestterapi och elcykelpremier. Kanske kunde en del av klimatpengarna i framtiden i stället användas för att bekosta delar av de stora elnätens utbyggnad. Jag vet inte, men jag tycker i alla fall att alla vägar borde prövas för att hantera den här frågan, för det är faktiskt väldigt många människor som är bekymrade.

Fru talman! Tack för möjligheten att delta i en sådan här viktig debatt om elnäten!

Min vision för el- och energisystemet framåt handlar om att kunna ha en kraftig ekonomisk utveckling och kombinera det med en grön omställning, inte minst om vi ska kunna ha fler elfordon och industrier som byter från fossil energi till grön och bra fossilfri elektricitet.

Vi kan se hur elnäten över tid har kommit att bli viktigare. Det gjordes ju en avreglering för lite drygt 20 år sedan i Sverige, där man i någon mening lite förenklat sa att elnäten var färdigutbyggda och att konkurrensen skulle vara på elhandel. Så skulle man tygla det naturliga monopolet, och ett naturligt monopol som ska tyglas är det. Men vi kan också se att näten har kommit att bli väldigt mycket viktigare.

Vi har också, fru talman, ett antal både problem och utmaningar framför oss. Vi har haft drygt ett decennium av väldigt mycket rättstvister eller, om man så vill, regulatoriska osäkerheter. Regeringen och staten har i princip förlorat nästan varenda rättstvist där elnätsbolag har överklagat. Detta skapar en stor osäkerhet, en osäkerhet som trycker upp risker och kostnader i elnäten. Varken elnätsbolag, energibolag eller andra intressenter är betjänta av en osäkerhet och en så stor ryckighet i prissättning.

Det finns också en rad frågor som inte var aktuella för några decennier sedan, då marknaden avreglerades, men som blir viktigare nu. Det finns till exempel ingen formell anslutningsplikt för elnät. Man får som nätbolag bara under begränsade former arbeta med lagring, trots att det blir allt viktigare i vårt el- och energisystem. Man prioriterar också på grund av tid om man ska ansluta en ny kund. Man gör egentligen inte någon värdering av om någon kund eller något samhällsintresse är viktigare.

Detta är bara några exempel på frågor som jag tycker att man borde värdera på olika sätt och samtidigt ta in att Sverige har haft tre elkriser under loppet av lite drygt ett år, först i Skåne och Stockholm och sedan i södra Sverige. Det fanns flera orsaker till detta: regeringens skattehöjningar på lokal elproduktion och ett antal andra delar. Men kärnan i en del av lösningen landar i ökade investeringar i elnät som Svenska kraftnäts stamnätsledningar men också regional- och lokalnät.

Elnäten regleras i tidsperioder om fyra år. Nästa regleringsperiod börjar gälla den 1 januari 2024 och löper ett antal år framåt. Ska vi ha en chans att utveckla en ny nätreglering i Sverige måste man ganska snart ta fram förslag. Vi har bara tre år på oss. Det måste utredas, det måste remitteras, det måste riksdagsbehandlas och det måste tas av myndigheter för att kunna appliceras. Då är tre år med ett val emellan en ganska kort tid.

Jag kan notera att regeringen har haft rådslag och diskussioner, och det behöver inte vara fel. Men det som krävs, om vi ska ta ansvar för det svenska elnätet och utveckla elnätsregleringen, är att man tillsätter en ordentlig elnätsutredning som tar fram konkreta lagförslag som i demokratisk ordning och öppenhet kan remitteras, diskuteras och landa på riksdagens bord.

Mina frågor, fru talman, till Anders Ygeman är för det första: Kommer energiministern och regeringen att tillmötesgå Moderaternas krav på att tillsätta en elnätsutredning med sikte på nästa regleringsperiod? För det andra: När kommer ministern i så fall att tillsätta en sådan utredning?

Fru talman! Det blir lite speciellt med två moderater i samma debatt som har så diametralt olika anslag.

Låt mig börja med Jan Ericson, vars verklighetsbeskrivning närmast liknar sagofens med svag kontakt med verkligheten. Den debatt som han ger uttryck för borde han föra på den moderata partistämman. Det är nämligen så att den elnätsreglering som har sänkt elnätspriserna för första gången på 26 år ville Moderaterna riva upp. Jag citerar Ulf Kristersson i Dagens industri den 11 juni 2019: "Regeringen måste dra tillbaka elnätsregleringen som siktar mot att sänka elnätspriserna med mångmiljardbelopp." Om Moderaterna hade fått bestämma hade alltså elnätspriserna varit väsentligt högre. Vi hade inte fått se de första sänkningarna på 26 år. Om Jan Ericson på allvar är engagerad i frågan om elnätspriserna borde han ta en rejäl diskussion med sin partiledare Ulf Kristersson.

Min ambition är, som jag sa i mitt interpellationssvar, att söka samarbete i energipolitiken. Vi hade den ordningen att vi hade en gemensam energipolitik. Moderaterna tillsammans med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet har ju utformat grunderna till den energipolitik som fortfarande bedrivs, även om Moderaterna och Kristdemokraterna tyvärr valde att lämna den efter tre år trots att vi hade en betydligt längre tidshorisont.

Trots detta har regeringen bjudit in alla riksdagens partier till ett samtal om framtidens elnätsreglering. Bortsett från Lars Hjälmereds något överdrivna verklighetsbeskrivning delar jag i allt väsentligt hans utgångspunkter för diskussion. Min förhoppning är att vi, Moderaterna och flera andra kloka riksdagspartier tillsammans ska kunna diskutera oss fram till vad som är en bra elnätsreglering för framtiden.

Jag vill dock inte låsa mig vid att det ska ske genom en utredning. Det kan vara så att de underlag som vi har begärt in från myndigheterna räcker för att föra denna fråga vidare och att det i så fall är en betydligt snabbare och effektivare åtgärd än den utredning som Moderaterna önskar.

Men låt oss analysera det tillsammans när vi har myndighetsunderlaget. Är det så att det då fortfarande finns behov och att en bred majoritet av partierna önskar en sådan utredning ska jag givetvis inte hindra det. I dagsläget tror jag dock att det finns snabbare och effektivare sätt att nå våra gemensamma mål.

Fru talman! När energiministern får frågor blir han ofta snudd på arrogant. Att kalla en motdebattör för sagofe är ganska lågt.

Han påstår också att detta har svag förankring i verkligheten. Men jag sa just att anledningen till min interpellation är människors verklighet. Människor upplever exakt det jag säger: att nätavgifterna över tid blir allt högre, att den totala elkostnaden blir allt högre och att nätavgiftens andel av den totala elkostnaden blir allt större. Detta gör att människor känner maktlöshet. Man kan byta elleverantör men av naturliga skäl inte nätbolag. Det gör att man sitter fast med sitt nätbolag och inte kan påverka storleken på nätavgiften. Vad man än gör blir denna del dyrare och dyrare.

Detta är ett riktigt problem, energiministern. Det har inte svag förankring i verkligheten, utan detta är människors verklighet. Det får energiministern faktiskt respektera.

Som vanligt går energiministern in på en massa andra frågor som inte har med detta att göra, till exempel energiöverenskommelsen. Det lämnar jag med varm hand över till Lars Hjälmered att bemöta. Jag vet dock att det fanns mycket god anledning till att Moderaterna lämnade denna överenskommelse. Ibland vill vi kanske inte spela med i det spel regeringen spelar, och då får vi tyvärr kliva av. Det har vi gjort i andra frågor också.

Jag hörde att energiministern hade synpunkter på hur Moderaterna har agerat och nämnde debattartiklar av Ulf Kristersson som jag inte ens har läst, så jag vet inte vad han syftar på. Därför avstår jag från att bemöta det.

Fru talman! Den tidigare energiöverenskommelsen innehöll inga delar om elnätsreglering. Det fråntar oss inte ansvaret att ta den diskussionen nu och framåt. Jag kan se att både röda och blå regeringar inte har gjort tillräckligt i detta. Vi måste tygla det naturliga monopolet och utveckla elnätsregleringen. Vi måste titta på de framtida utmaningarna, inte minst när det gäller den viktiga elektrifieringen av transporter med ökade behov på både lätta och tunga fordon.

Detta är ett typexempel på ett område där ett elnätsbolag i dag inte får bygga på spekulation och inte kan ta en position. Man kan fundera på om man kan utvärdera deras roll och uppgift i detta, inte att det ska slumpas bort pengar eller chansas men att de ska kunna ta en tydligare roll så att vi kan trycka igenom och inte bromsa, som annars kan vara risken, en viktig elektrifiering av transportsektorn.

Vi har också avkastningsränta, prioritering mellan olika kunder som vill kopplas in och en lång rad andra frågor.

Fru talman! Allt detta behöver utredas. Lagstiftning som ska beslutas av riksdagen kan man inte ta fram på diskussioner och rådslag, utan man måste ha myndighetsuppdrag, en statlig utredning eller andra former. Så här långt har det varit mer av rådslag och inte den typ av viktiga utredningar som behövs för att ta fram lagförslag från regeringen. Sådana behöver komma. Enligt min bedömning räcker myndighetsuppdragen inte till för att ta fram tillräckliga förslag för att utveckla nätregleringen.

Det kan vara en utredning eller i annan form. Fördelen med en statlig utredning är att den är demokratisk och öppen. Man fattar beslut om ett direktiv som hela omvärlden kan se och förhålla sig till. Men det viktigaste är att regeringen får ändan ur vagnen, tillsätter en utredning och tar fram och lämnar förslag till riksdagen så att vi inte slarvar bort chansen att få en ny nätreglering på plats till den 1 januari 2024.

Fru talman! Först till Lars Hjälmered: Vi verkar vara överens om det mesta. Vi har lite olika syn på fördelar och nackdelar med en statlig utredning. Öppenhet och bred politisk förankring är fördelar med en statlig utredning. Den stora nackdelen är att det tar tid. Fördelar med myndighetsuppdrag är att de är lika öppna, att det finns en stor samlad kompetens på våra myndigheter och att det har potential att gå betydligt fortare. Men kanske behövs det en kombination av båda, och det för jag gärna en dialog med Lars Hjälmered och Moderaterna om så att vi kan komma vidare framåt.

Fru talman! Jag ber om ursäkt om Jan Ericson bibringades uppfattningen att jag kallade honom för sagofe. Det gjorde jag absolut inte. Jag sa att hans verklighetsbeskrivning ledde tankarna till sagofens. Detta vidimerade han ytterligare i sitt inlägg.

Låt mig för sakens skull nämna några fakta. Sverige har sjunkande elnätspriser för första gången på 26 år. Den moderata linjen var att vi skulle fortsätta höja elnätspriserna, enligt citatet jag nämnde från Dagens industri. Man ville riva upp denna reglering.

Vi har de lägsta elpriserna någonsin. De svenska elpriserna är en tredjedel av Tysklands elpriser. Vi har till och med lägre elpriser än Polen.

Om inte Jan Ericson är alltför upptagen med att skriva interpellationer rekommenderar jag honom att läsa de moderata uttalandena i tidningar och tidskrifter.

Fru talman! Man kan ha olika ingångar när man arbetar politiskt. Antingen kan man slingra sig, börja diskutera historiebeskrivningar och lägga energi på det. Eller så kan man lyssna på vad vanliga människor i vårt samhälle har för problem och hur de ser på saken. Det är ändå de som är våra uppdragsgivare. Det är mina väljare där hemma som är mina uppdragsgivare, och jag lyssnar på dem och hör vad de tycker är ett problem. De tycker att det är ett problem att sitta fast med ett nätbolag som de inte kan byta när de ser hur stor del av den totala kostnaden som är nätavgift.

Om vi samtidigt vill att svenska hushåll och företag ska elektrifiera mer genom att köra elbil, elektrifiera industriprocesser och så vidare borde politiken och partierna gemensamt verka för att Sverige har en billig och stabil elförsörjning och rimliga nätavgifter. Det borde vara överordnat allt annat. Men så upplever inte människor det.

Vi återkommer till elförsörjningen i kommande interpellationer.

Jag tycker att energiministern borde ta till sig detta om han på allvar vill vara en energiminister för Sverige och lyssna på vad svenska folket faktiskt tycker.

Fru talman! Jag lyssnar givetvis både på vad folk säger och uppfattar, Jan Ericson. Men det gör inte att jag inte ser det faktum att vi har ett trendbrott. Nils Holgersson-undersökningen har i 10-15 år studerat elnätsprisutvecklingen i Sverige, och den konstaterar att vi förra året hade ett trendbrott. Elnätspriserna sjönk för första gången på 26 år. Jan Ericson borde glädjas åt det.

Låt oss arbeta tillsammans för att detta inte ska vara en engångsföreteelse utan att vi även framöver ska kunna ha konkurrenskraftiga elnätspriser och ökade investeringar i elnätet. Det tror jag är det bästa för Sverige.

Jag välkomnar om Jan Ericson i framtiden inte bara lyssnar på grannar och vänner, vilket är nog så viktigt, utan även på den moderata partiledningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.