Elförsörjningen i vinter

Fru talman! Jan Ericson har frågat mig om jag kan garantera att Sverige klarar sin elförsörjning i vinter och inte, enligt de reservplaner som finns, tvingas stänga ned bostadsområden eller industrier enligt ett förberett schema för att elen helt enkelt inte räcker till. Om svaret är nej undrar Jan Ericson vad jag i så fall avser att vidta för åtgärder.

Det är en dyster bild som Jan Ericson försöker måla upp. Faktum är att Sverige har en bra utgångspunkt för elförsörjningen, också inför en ökad elektrifiering av industrin och transportsektorn framöver. Vi har hög leveranssäkerhet. Inga elförbrukare har behövt kopplas bort på grund av effektbrist. Vi har historiskt stora elöverskott. Sveriges medelstora och stora företag har de lägsta slutkundspriserna inom hela Europeiska unionen, och vi har en elproduktion med mycket låga koldioxidutsläpp i jämförelse med andra länder. Bara en handfull länder i världen har en elförsörjning med lika låga utsläpp som Sveriges.

Affärsverket svenska kraftnät publicerar årligen en rapport med en prognos vad gäller kraftbalansen för den kommande vintern. Den senaste rapporten pekar på en mer ansträngd situation under de timmar som elförbrukningen är som högst. Visst finns det utmaningar, framför allt lokalt, men Svenska kraftnäts beräkningar visar att risken för effektbrist är fortsatt låg i Sverige.

Vi följer utvecklingen noga för en fortsatt hög leveranssäkerhet. Regeringen tog redan 2016 initiativ till att förlänga den så kallade effektreserven till 2025. Effektreserven finns tillgänglig under vinterhalvåret för att säkerställa att det finns eleffekt när behovet är som störst. Regeringen och nätföretagen i Malmö och Stockholm tog också förra hösten ett gemensamt initiativ för att säkerställa kapaciteten i Malmö och Stockholm, på både kort och lång sikt.

En viktig fråga för leveranssäkerheten men även för elektrifieringen är att utveckla och använda elnäten effektivt. Svenska kraftnät har nu en hög investeringstakt och planerar de kommande tio åren att investera cirka 50 miljarder kronor i transmissionsnätet, varav 17 miljarder kronor redan under den kommande treårsperioden.

Fru talman! Förra året i juli, mitt i sommaren, tvingades Sverige starta oljekraftverket i Karlshamn för att klara den svenska elförsörjningen. Det blev en väckarklocka för alla, utom för regeringen. Vi moderater insåg att om man ovanpå detta skulle stänga ned ännu en reaktor i Ringhals skulle problemet med elförsörjning bli akut. Och redan förra året kom larmen i en strid ström.

Den 9 juli bedömde Tillväxtverket att mellan 40 000 och 124 000 jobb hotas i södra delen av landet till följd av att elbehovet inte möts.

Den 21 oktober rapporterade SVT Nyheter att satsningarna på tung industri i norr kräver mer el än vad Luleälven producerar. Det handlar om stora serverhallar, vätgasproduktion, satsningen på Hybritprojektet för koldioxidfri stålproduktion, elkrävande koldioxidlagring när det gäller elintensiv batteritillverkning och så vidare som medförde att hela dagens överskott i norra delen av landet gick åt. Det fanns då ingen överskottsel kvar att skicka söderut.

Fru talman! Satsningar på stora elberoende anläggningar sker inte endast i norra Sverige. I dag meddelar Trollhättans kommun i ett pressmeddelande att man tecknat ett markanvisningsavtal med tyska SAP för byggandet av ett datacenter i Stallbacka industriområde. Det är en oerhört viktig satsning för Trollhättan, men den kommer att kräva tillförsel av väldigt mycket el.

Under hösten har det kommit en strid ström av larm från drabbade företag. Sverigechefen för Kemira kallar energiministerns tal om nationellt överskott för rappakalja. Vd:n för Borealis talar om oro för ett akut läge på elmarknaden. Ikems chef för public affairs kallar situationen oerhört allvarlig. Trioplast ser ökade risker för elförsörjningen i framtiden. Möbelföretaget Spaljisten hotar med nya storsatsningar utomlands på grund av hotande elbrist. Profilgruppens vd säger att det kan bli mer förmånligt att ha produktionen i ett annat EU-land på grund av problematiken kring elförsörjningen.

Så här kan man fortsätta. Problemen med hotande elbrist och att få en önskad elanslutning finns bland både små och stora företag, och vi får hela tiden nya rapporter om detta. Det här gällde alltså redan före nedstängningen av den senaste Ringhalsreaktorn.

Senare under hösten har näringslivsorganisationer som Sydsvenska Industri- och Handelskammaren vädjat till regeringen om att stoppa nedstängningen av den senaste Ringhalsreaktorn. Samma linje drev Moderaterna envist i näringsutskottet, men utan resultat, och vid årsskiftet stängdes ytterligare en Ringhalsreaktor i förtid, en reaktor i gott skick som med små investeringar hade kunnat köras längre och producera billig och ren el. Den ena delägaren ville köra verket vidare, men majoritetsägaren - statligt ägda Vattenfall - sa nej till alla sådana förslag. Vattenfall styrs som bekant med ägardirektiv från regeringen, och det var med andra ord i praktiken ett rent politiskt beslut att stänga ned Ringhals 1 och 2.

En vecka senare fick vi beskedet att Sverige redan fredagen den 8 januari tvingades importera kolkraftsel från Polen. Det var Naturskyddsföreningens energiexpert som larmade om saken, och hon hade helt rätt. I stället för att Sverige skulle fortsätta att exportera utsläppsfri kärnkraftsel tvingades vi importera el från kolkraft. Samtidigt stiger nu elpriserna i södra Sverige till de högsta på fem år.

I förrgår larmade Svenska kraftnät om en mycket ansträngd situation. Man konstaterade att marginalerna i den svenska effektförsörjningen utan tvekan har minskat kraftigt på senare år på grund av att planerbar elproduktion lagts ned då fyra kärnkraftsreaktorer permanent tagits ur drift de senaste åren. I intervjun konstaterade driftschefen att risken inte är obefintlig för att det kan behövas manuell frånkoppling av delar av elsystemet denna vinter för att undvika totala nationella avbrott, något som Pakistan nyligen drabbades av. Bara det att Sverige nämns i samma mening som Pakistan när det gäller trygg elförsörjning borde få energiministern att tänka efter vad regeringen håller på med.

Fru talman! Företag och hushåll i Sverige ska kunna räkna med en trygg tillgång till el och energi, och väldigt ofta fungerar det på ett utomordentligt sätt. Historiskt har det fungerat väldigt väl i Sverige, med en hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och rimliga priser.

Jag tycker dock att vi ser att detta prövas lite mer efter hand i Sverige. Vi har haft tre elkriser inom loppet av drygt ett år, först i Stockholm och Skåne och sedan i södra Sverige, som visar att vi inte kan ta den trygga elförsörjningen, som har varit en stor konkurrensfördel, för given utan att det krävs politiskt ledarskap och tydliga reformer för att säkra tryggheten för hushåll och företag.

Jag tycker att det var rätt av regeringen att tillsätta krispaketen för Stockholm respektive Skåne, för alternativet kan vi inte acceptera: att man inte kan göra rimlig utbyggnad av kollektivtrafik och sjukhus och att företag inte får el för expansion och sådant, vilket var hotbilden innan krispaketen kom på plats.

Sedan tog det vid att vi tillsammans med andra partier samlade en majoritet i riksdagen och tvingade fram att krispaketen ska utvärderas, för detta tror jag är en viktig bit inför eventuella kommande elkriser i Sverige. Om det skulle inträffa, vilket vi naturligtvis inte hoppas, ska vi veta i Sverige att vi gör rätt saker. Vi ska inte tro, vi ska inte hoppas och vi ska inte direkt gå och göra en kopia av vad stockholmare och skåningar gjorde i hopp om att det är rätt, utan faktiskt titta på de ingående åtgärderna med flexibilitetsmarknad, stopp av elexport, som det handlade om i Skåne, och ett antal andra åtgärder för att se om det var kostnadseffektivt, om myndigheter i Sverige hade rimlig beslutskraft, om regeringen och ministern gjorde sitt jobb eller om det finns lärdomar vi kan dra i valda delar av detta så att vi står redo om eller när en kris kan komma vid ett kommande tillfälle.

Nu kan vi också se att Svenska kraftnät har pekat på att marginalerna i det svenska el- och energisystemet minskar. Vi har fortfarande överskott på veckobasis, månadsbasis och årsbasis, men det är regionalt och emellanåt tajt i det svenska el- och energisystemet. Det är alltså inte bara Moderaterna som säger detta. Till exempel har företaget Borealis, på min egen västkust, uttryckt sig så här: "Vi är väldigt oroade och frustrerade över utvecklingen på elmarknaden som börjar bli akut. Utvecklingen med enorma prisfluktuationer och risk för rena bristsituationer är ohållbar för oss och andra inom industrin som är helt beroende av en säker elförsörjning och internationellt konkurrenskraftiga priser." Jag tycker, fru talman, att Borealis i citatet från Dagens industri sammanfattar det hela väldigt väl när de pekar på vad vi riskerar framöver.

Sedan hade vi nu senast vid årsskiftet stängningen av Ringhals 1. En redan ansträngd situation, som bland annat Svenska kraftnät pekar på, blir mer ansträngd efter att ett stort kraftverk i södra Sverige stänger.

Där hade regeringen möjlighet som ägare och ansvarig för Vattenfall att agera, att ta en diskussion och att förutsättningslöst titta på en fortsatt drift för klimatet, för ekonomin och för stabiliteten i systemet. Det gjorde man inte.

Vi hade en omröstning i riksdagen där ministerns parti, Socialdemokraterna, valde att rösta för att stänga Ringhals reaktor 1 och inte agera för att kunna behålla den. Varken Socialdemokraterna här i riksdagen eller regeringen har pekat på något alternativ. Vad händer om en elkris uppstår? Ringhals 1 användes i somras. Vad blir alternativet om det skulle hända nu i vinter eller framåt nästa sommar?

Min fråga till energiministern är: Hur ser hans och regeringens alternativ till Ringhals 1 ut för att hantera en eventuell elkris om en sådan skulle inträffa nu i vinter, nästa sommar eller framöver?

Fru talman! Statsrådet gör sin vana trogen en beskrivning av att det inte råder någon brist på el. Tillgången till el i Sverige är god. Och i sitt svar tar statsrådet upp att vårt land var nettoexportör 2019.

Detta svarar på inget sätt upp mot frågan om vad som händer här och nu om det uppstår ett elavbrott. Då hjälper inte statsrådets återkommande mantra.

Problematiken ligger i att landet Sverige är sårbart och att det blir irrelevant hur det ser ut ett antal dagar om året. Vi kan ju inte lagra el. El förbrukas i samma stund som den produceras. Det ställer krav på att det finns tillräcklig effekt och överföringskapacitet i varje givet ögonblick. Om så inte sker blir det elavbrott. Det uppkommer där och då, och det tar ingen hänsyn till hur det har sett ut tidigare. Det är detta som vi talar om när statsrådet berättar om export av el. Det blir faktiskt ganska dumt.

I Dagens industri den 8 december uttrycker ett antal företag sin syn på läget för näringslivet med anledning av växande problem på elmarknaden med försörjningstrygghet och prisfluktuationer.

Företrädare för företaget Kemira säger: Att som energiminister Anders Ygeman prata om att vi har nationellt elöverskott på årsbasis är politisk rappakalja och ett sätt att blunda för de stora och snabbt växande problem vi har med försörjningstrygghet och prisfluktuation.

Fru talman! Sedan länge har skånska företag, kommuner och transportörer varnat för konsekvenserna i spåren av den saknade elkapaciteten.

Färjetrafiken i Ystad fick signaler om att elleverantören inte kunde leverera el och att färjetrafiken inte skulle använda el på morgontimmarna. Det skulle släcka ned kommunen. Läget beskrevs som att människor inte kan starta kaffebryggaren på morgonen innan de ska i väg till arbetet samtidigt som fartygen ska laddas. Det tyder på ett bräckligt system, och det pågår samtidigt som det är skört när vi gör en omställning till just elanvändning. Och det påverkar.

Färjetrafikens svar till elleverantören i Ystad blev: Ja, visst kan vi stänga ned elen. Men då måste vi använda oss av andra drivmedel. Det får och kan vi inte om ni inte skriver på papper till oss. Annars hamnar vi i rättssystemet.

Statsrådet har lyssnat på Sydsvenska Industri- och Handelskammaren. Vi har vid olika tillfällen tagit upp företaget Polykemi i Ystad och att de inte kan köra med full kapacitet som de skulle önska och kunna, och då har vi inte talat om pandemin. De får köra i skift med maskinerna för att elförsörjningen ska fungera. Detta betyder att det är ett företag i vårt land som inte kan köra med full kapacitet. Det betyder att intäkter uteblir och att arbetstillfällen inte blir av. Vad innebär det i stort för landet? Hur många Polykemi har vi i vårt land som inte kan nå full räckvidd och därmed inte genererar de inkomster till landet som vi behöver och alla de arbeten som vi också behöver?

Fru talman! Skåne har inte den beredskap som är nödvändig för att klara ett större elavbrott. Det visar en ny rapport. Därmed riskerar hela systemet att slås ut vid en störning. Skånska företag riskerar stora produktionsförluster och intäktsbortfall, och viktiga samhällssektorer riskerar att förlora sina möjligheter att driva sina verksamheter.

Fru talman! Låt mig börja från början. Jag har, precis som Ann-Charlotte Hammar Johnsson, träffat både Sydsvenska Industri- och Handelskammaren och nätägaren, som har både anslutningsplikt och är ansvarig för näten i Skåne. Vid detta möte framkom, vilket nätägaren också har sagt i medierna, att det inte finns någon känd anslutning som de inte kan koppla upp till nätet på grund av effektbrist i Skåne. Därför kan vi lämna detta påstående därhän.

Däremot kan det finnas andra skäl. Man kan tycka att priset är för högt. Det kan också finnas geografiska problem eller andra saker. Men det finns ingen som inte kan anslutas på grund av effektbrist i Skåne, säger nätägaren, och det är nätägaren som är ansvarig. Det är varken jag eller Ann-Charlotte Hammar Johnsson som är nätägare i Skåne.

Vi har de lägsta elpriserna någonsin. Det har vi för att vi har de största elöverskotten någonsin. Det är inte som Ann-Charlotte Hammar Johnsson säger att det är ett år som vi har haft ett nettoöverskott. Vi har haft nettoöverskott och exporterat el varje år sedan 2011. Vi är alltså inne på tionde året i rad av nettoexport av el. Och vi har aldrig exporterat så mycket el som 2019, tror jag. Vi får se. År 2020 kan det ha varit lite lägre än 2019. De sista siffrorna har inte kommit in än. Det kan vara lite lägre. Men det är i alla fall i paritet med detta. Vi har alltså de två senaste åren exporterat mer el än någonsin tidigare.

Sin vana trogen slänger Jan Ericson ur sig en rad påståenden, där många är felaktiga eller halvsanna. Exempelvis startades Karlshamnsverket i somras inte på grund av någon effektkris - vi hade stora överskott av el, och vi hade rekordlåga elpriser i somras - utan det startades helt enkelt därför att kärnkraften inte var lönsam på marknaden. Man valde då att dra ned på kärnkraftsproduktionen. Därför behövdes det stödtjänster som kärnkraften annars står för på marknaden - rotationsenergi, frekvensstabilitet etcetera. Detta tillsammans med de periodiska underhåll som görs av kärnkraften var skälet till detta.

Det är också bakgrunden till att jag har gett Svenska kraftnät i uppdrag att utarbeta fler sådana stödtjänstmarknader. Såvitt jag förstår är det en politik som Moderaterna står bakom och välkomnar för att elkonsumenterna ska få så billig och stabil elkraft som möjligt.

Sedan har jag ändå en fråga till de moderata debattörerna som värnar så mycket om kärnkraften. Jag välkomnar det. Kärnkraften är en stor del av svensk energiförsörjning och kommer att vara det i många år framöver. Men varför värnar ni bara om kärnkraften? Varför ställer ni inga frågor om de tiotals eller tjugotals vindkraftverk som har stängts under de senaste åren, eller om de kraftvärmeverk som har stängts? Varför oroar ni er inte för den påverkan på effektförsörjningen? Varför finns det bara ett kraftslag och inte fler på den moderata energikartan?

Till sist vill jag bara göra ett litet påpekande. Vi kan lagra el. Det är en av Sveriges stora tillgångar. Vi har vattenmagasin som lagrar enorma energiresurser. Vi kan lagra el i vätgas, vilket Hybrit nu håller på och gör. Det är ett storslaget industriprojekt i norra Sverige. Vi kan också lagra el i någon av de nästan 100 000 elbilar som finns i Sverige.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att energiministern gör på samma sätt som ett antal andra ministrar i regeringen och skyller alla problem på andra och försöker prata bort de problem som faktiskt finns.

Men faktum är att Sverige under mer än 50 år har haft en trygg, billig och stabil energiförsörjning, i princip helt utan miljöskadliga utsläpp. Vår vattenkraft och kärnkraft har producerat el till en låg kostnad och tryggat elförsörjningen för både industri och hushåll.

I dag går många länder ifrån kolkraftsel och oljekraftverk och satsar på en renare elproduktion. Andelen el från miljöskadliga energikällor minskar i flertalet länder i Europa - man stänger till exempel ned kolkraft - men inte i Sverige. Här går vi i stället åt andra hållet. Vi tvingas importera kolkraftsel från Polen, och oavsett vad energiministern skyller det på är det ett faktum att vi både har startat oljekraftverk och har gaskraftverk redo som reservkraft. Samtidigt blir elen dyrare och elförsörjningen mer osäker.

Stora och elintensiva kunder är faktiskt oroliga, men ansvarig minister pratar bort det och säger att det inte finns några problem. Det finns tydligen inga problem i Skåne över huvud taget, trots att både företagen och Sydsvenska Handelskammaren hela tiden larmar om att det finns problem i Skåne. Hur kan regeringen ställa till så mycket på så kort tid och dessutom helt förneka att problemen finns?

I sitt svar upprepar energiministern det här om historiskt stora elöverskott, och nu är vi flera som har konstaterat att Sverigechefen på Kemira faktiskt kallar det rappakalja. Det hjälper nämligen inte om vi har elöverskott på årsbasis eller månadsbasis; elen måste finnas hela tiden, varje dag och varje minut. Årssiffrorna är faktiskt ointressanta för den som drabbas av elbrist vid ett konkret tillfälle.

Sedan kan man diskutera om elexporten är lönsam. Vi exporterar el när alla andra också har överskott. I somras fanns det uppgifter i medierna om att vi knappt fick något betalt alls för överskottet - det var nere på kanske något öre per kilowattimme - eftersom det helt enkelt inte fanns någon efterfrågan på elen. Det var mitt i sommaren, vindkraften gick för fullt och ingen ville köpa elen. Men när vi sedan behöver importera el är det oftast kallt, och då är efterfrågan på el stor. Det är när vindkraften står stilla, och då har ofta alla våra grannländer samma problem. Då kostar det. Då är det brist på el, och då får vi betala jättemycket.

Det här att exportera massor av el för kaffepengar och betala dyrt för import brukar vi ju kalla Ebberöds bank, och jag vet inte om det är något att skryta om. Jag har faktiskt bett riksdagens utredningstjänst att titta på detta: Hur mycket tjänar vi egentligen på att exportera el? Jag är inte säker på att det är så mycket som vissa tror.

Nåväl! Jag upprepar min första fråga, som jag ställde i min interpellation. Den är faktiskt väldigt rak: Kan energiministern garantera att Sverige klarar sin elförsörjning i vinter och inte, enligt de reservplaner som finns, tvingas stänga ned elförsörjningen för bostadsområden, hela orter eller industrier för att elen helt enkelt inte räcker till? Jag skulle egentligen bara vilja ha ett rakt och tydligt svar på det: ja eller nej.

Fru talman! Vi har nu en debatt om elförsörjningen i vinter. Det handlar om tryggheten för hushåll och företag. Även om vi har stora överskott på helårsbasis i Sverige är det en mer ansträngd situation, vilket bland annat Svenska kraftnät påpekar.

Det har från energiministerns sida refererats till ett möte i södra Sverige mellan Sydsvenska Handelskammaren, nätbolaget Eon och energiministern. Efter en tidigare debatt i riksdagen har det inkommit ett brev till Regeringskansliet och riksdagen där Sydsvenska Handelskammaren konstaterar att man inte delar ministerns uppfattning. Man hävdar i stället att det finns kunder i Skåne som inte har fått el i den mån de önskar. Det finns alltså olika uppfattningar där.

Energiministern säger också att vi har historiskt låga elpriser, och det är alldeles riktigt på spotmarknaden. För svenska företag är det dock den totala elkostnaden som är relevant, det vill säga vad man betalar även inräknat energiskatt, moms, utsläppsrätter och hela baletten. Det handlar också om att ha en trygghet och inte alltför stora prisfluktuationer.

Medan vi har den här debatten har det kommit en flash från tidningen Dagens industri. Man konstaterar att priserna nu rusar i Sverige - nu kommer rysskylan. Så kan det bli en svensk vinter. Vad man också konstaterar i Dagens industri är att vi har bristande överföringskapacitet. För att kunna föra över el från norra Sverige till södra Sverige måste man ha någonting som elektrikerna kallar reaktiv effekt, och det har man bland annat i Ringhals reaktor 1 och hos andra stora kraftproducenter i södra Sverige. Det innebär att överföringskapaciteten minskar om den typen av anläggning stängs, och då blir läget för kunder i södra Sverige än mer utsatt.

Vi har läget att Socialdemokraterna i riksdagen röstade för att stänga Ringhals reaktor 1 utan att de eller ministern har något alternativ. Min fråga blir därför ånyo, fru talman: Hur ser Anders Ygemans alternativ till Ringhals 1 ut när det gäller att hantera en eventuell kommande elkris i södra Sverige - i vinter, i sommar eller längre fram?

Fru talman! Läget är skakigt. Lars Hjälmered har redogjort för Ringhals 1 här.

Statsrådet säger att företagen inte har anmält och fått nej till att starta. Men man kan ju kan höra av sig till sin länsstyrelse. I alla fall skriver länsstyrelsen så här: Bara de senaste veckorna har nya uppgifter kommit om att svaret vid konkreta förfrågningar om investeringar i Skåne är att kapaciteten för anslutning saknas och att det kan hanteras tidigast om två tre år. Industriföretag larmar om att de kan tvingas flytta sin produktion på grund av osäkert läge, om de inte redan gjort det.

Fru talman! Sydsverige, Skåne, har färjor som går på el - i alla fall när det funkar. De slukar ström. Färjorna mellan Helsingborg och Helsingör slukar ett helt Rydebäck, vilket är ett samhälle på ungefär 7 000 personer. Företag signalerar att de inte kan expandera; Sydsvenska Handelskammaren har signalerat detta. Vi har räknat upp företag som Pågen, Lindab, Polykemi med flera, som har hört av sig längs vägen. Kommuner signalerar att bostäder inte kan byggas. Vi har ett stort kluster med ESS, MAX IVlaboratoriet och annat i Lund. Hela regionen behöver elanvändning vid omställning. Människor ska arbetspendla. Laddstolpar ska på plats, och elbilar ska användas.

Jag skulle vilja fråga statsrådet om han kan garantera att Sverige klarar sin elförsörjning i vinter, i hela landet, och hur det kommer att se ut framöver. Det inkluderar även trygghet gällande el i Skåne och Sydsverige.

Fru talman! Som jag har konstaterat i mitt interpellationssvar har Sverige lika god eller bättre beredskap för leveranssäkerhet när det gäller el jämfört med våra grannländer.

När det gäller debatten om Skåne, låt oss bara få detta avklarat: Ni behöver inte lyssna eller lita på mig! Det är inte jag som står för anslutning av elnätskunder i Skåne, utan det är det nätägaren som gör. Den 18 september i år garanterade Eon, alltså nätägaren, att det finns tillräcklig effekt till alla kunder i Skåne. Har ni en annan uppfattning än nätägaren får ni nog prestera någonting bättre än det ni har lyckats prestera i den här debatten. Jag kan bara konstatera att nätägaren säger att man kan uppfylla alla kända och framtida kända krav på anslutningar. Det innebär inte att du kan få el på en sekund, en minut eller ens en vecka, för det kan ibland ta tid att bygga elledningar. Jag tycker att den tiden ska kortas, och jag hoppas kunna hitta enighet om förslag för att förkorta den. Men effekten är inte ett problem när det gäller att ansluta elkunder i Skåne, enligt nätägaren.

Jan Ericson pratar om elexport och har skrivit en fråga till riksdagens utredningstjänst. Det hindrar honom dock inte från att själv dra slutsatser om vad han tror. Jag ser fram emot att se resultatet av Jan Ericsons uppdrag till utredningstjänsten. Jag ska också be Jan Ericson titta lite närmare på import- och exportstatistiken. Då kommer han att se att en del av den el vi importerar från Polen och som han ondgör sig över exporterar vi vidare till kärnkraftsnationen Finland, som har ett stort behov av att importera el. Det är alltså inte så att den används i Sverige.

Jag kan också glädja Jan Ericson med att koldioxidutsläppen från energiproduktion minskar i Sverige, i motsats till vad han tycks tro. Vi stampar ut fossila energikällor. Visst har vi reservkraft, och det finns en liten, liten del av reservkraften - Karlshamnsverket - som fortfarande bygger på fossila källor. Det ska vi naturligtvis stampa ut. De övriga har vi bytt ut till bioenergi, utan koldioxidutsläpp. Om jag förstod Lars Hjälmered rätt har Moderaterna välkomnat det utbytet. Jag hoppas att även denna del av Moderaternas energipolitik kan nå fram till Jan Ericson.

De senaste åren, efter det att Moderaterna, Socialdemokraterna med flera slöt energiöverenskommelsen, har svenskt näringsliv investerat i storleksordningen 80 miljarder kronor i ny energiproduktion. Energiuppgörelsen möjliggjorde ju investeringar i kärnkraft. Hur stor del av svenskt näringslivs energiinvesteringar har då skett i denna energikälla, som så hårt omhuldas av Moderaterna? Det tycker jag att Jan Ericson borde fundera på.

Det är faktiskt möjligt att investera i kärnkraft i Sverige, både i nya kärnkraftsanläggningar och i befintliga anläggningar. Men trots att de ekonomiska driftsförutsättningarna för svensk kärnkraft aldrig har varit bättre efter att kärnkraften byggdes finns det inte en vilja att investera i svensk kärnkraft. Det beror inte på att kärnkraften är dålig, utan det beror på att produktionskostnaderna för de andra energislagen har sjunkit så att det går att få billigare el för svenska konsumenter genom att investera i andra energislag.

Fru talman! Nu är vi tre ledamöter som har stått i den här talarstolen i kanske en halvtimme och berättat om problem som finns runt om i Sverige och om företag som ser problem med elförsörjningen, men energiministern viftar bort alltihop och säger att det inte finns några problem. Allting är jättebra. Det är vi som hittar på, och Anders Ygeman har rätt.

Fru talman! Anders Ygeman säger att han inte är nätägare och att han därför inte behöver bry sig. Nej, det är han inte, men Anders Ygeman är energiminister. Om det finns problem med energiförsörjningen i Sverige bör väl ändå energiministern bry sig och inte gömma sig bakom en nätägare i Skåne som säger någonting som dessutom verkar väldigt oklart eftersom det finns motstridiga uppgifter om saken, som Lars Hjälmered berättade alldeles nyss? Energiministern skakar på huvudet, men det här handlar om ett brev som har inkommit till Regeringskansliet. Jag konstaterar att ord står mot ord; vi får väl se vad som stämmer i den här frågan.

Energiministern säger att det inte finns något förbud mot att investera i kärnkraft i Sverige. Nej, det är klart att det inte finns ett förbud, men det måste finnas någon anledning till att Vattenfall valde att stänga ned en kärnkraftsreaktor i Sverige som den andra delägaren i samma kärnkraftverk ville driva vidare. Det måste också finnas ett skäl till att Vattenfall häromveckan träffade en avsiktsförklaring med Estland om att bygga minikärnkraftverk i Estland samtidigt som man stänger reaktorer i Sverige. Det måste finnas någonting som skiljer dessa länder åt och som gör att det är lönsamt att investera i kärnkraft i Estland men olönsamt att göra det i Sverige.

Jag fick inget riktigt svar från energiministern. Han hoppas att allting ska gå bra i vinter, men någon uttrycklig garanti för att det inte blir någon nedstängning av elnätet fick jag tyvärr inte. Det drar jag mina slutsatser av.

Fru talman! Jag kan egentligen låta Jan Ericsons olika inlägg tala för sig själva, men jag har två små kommentarer.

För det första har jag förstått Vattenfalls vd så att hon planerar för småskaliga kärnkraftverk även för den svenska marknaden om det skulle bli lönsamt, så detta beror inte på skillnader mellan Sverige och Estland. Sedan återstår det ju att se om den tekniken har potential att bli lönsam på marknaden. Såvitt jag förstår handlar inte Vattenfalls avsiktsförklaring när det gäller Estland om att bygga reaktorer, men där kan jag ju vara felunderrättad.

För det andra: Ord står inte mot ord. Jan Ericson har ju en mobiltelefon, om inte i handen så åtminstone i kavajfickan. Det är bara att googla - då kan han läsa vad nätägaren själv skriver. Då slipper han lyssna på mina eller någon annans ord.

Eon säger det jag säger; jag citerar Eon. De är nätägare. De kan leverera el, punkt slut.

Sedan finns det andra diskussioner mellan mig och Sydsvenska Handelskammaren om hur nätområden och andra saker ser ut. Det får man gärna skriva brev till mig om, och jag träffar gärna - återigen - Sydsvenska Handelskammaren och de skånska företagen. Jag har haft två sådana möten sedan jag blev energiminister, och jag ser fram emot att fortsätta dialogen med det skånska näringslivet. Min förhoppning är att det ska kunna växa och utvecklas i Sverige.

Här ska jag faktiskt ge Jan Ericson en poäng, även om han inte riktigt sa så. Det är mycket bättre att vi importerar arbetskraft till Sverige med hjälp av den stabila svenska energiförsörjningen och de låga energipriserna än att vi exporterar elen till andra länder. Därför kan vi vara stolta över Northvolt, Hybrit och andra sådana projekt, som har möjliggjorts tack vare billig svensk el.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.