Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

El importerad från farliga ryska kärnreaktorer

Interpellationsdebatt 7 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 4

Mona Sahlin (S)

Anf. 16 Mona Sahlin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Carl B Hamilton har frågat mig om jag avser att motarbeta import till Sverige från de jämfört med svenska kärnreaktorer farligare ryska reaktorerna utanför Sankt Petersburg och därmed minska deras lönsamhet och livslängd. Vidare har Carl B Hamilton frågat om jag avser att avslå ansökningar om koncession syftande till import av rysk kärnkraftsel till Sverige. Bakgrunden till Carl B Hamiltons frågor är det konsortium, som svenska elintensiva företag har bildat med syfte att importera el från Ryssland. Genom den breda blocköverskridande överenskommelse som finns i Sveriges riksdag satsar nu Sverige på framför allt förnybar elproduktion, något som på sikt är det enda hållbara. Elcertifikatsystemet bedöms ha frambringat fem terawattimmar förnybar el, jämfört med 2002 års nivå. Nyligen har regeringen föreslagit att ambitionsnivån ska höjas till 17 terawattimmar till 2016. Sverige är i huvudsak självförsörjande med el. Oftast är vi därför nettoexportörer. 2005 gick exempelvis hela åtta terawattimmar el på nettoexport från Sverige. Även om det finns utrymme för stora förbättringar på elmarknaden - inte minst gäller detta förbättrad konkurrens - måste vi också kunna se de goda förutsättningar vi har i Sverige. Exempelvis är Sveriges elpriser i ett europeiskt perspektiv fortfarande låga, men vi måste noga följa förutsättningarna för bibehållen svensk konkurrenskraft, inte minst för svensk elintensiv industri. Som energiminister välkomnar jag en förbättrad dialog med företagen och basindustrin om detta. En väl fungerande elmarknad är beroende av såväl aktiva säljare som aktiva kunder. Det finns inga direkta lagliga hinder för ett svenskt företag att teckna avtal om elleverans från annat land, till exempel Ryssland. Det är inte en uppgift för regeringen att pröva lämpligheten i sådana leveransavtal. För att fysiskt leverera el till det nordiska systemet krävs dock att det finns kapacitet för inmatningen. Det är anledningen till att företagen har diskuterat att bygga en ny kabel mellan Finland och Ryssland. Det är myndigheterna i Finland och Ryssland som prövar om den nya kabeln ska byggas och om tillstånd ska ges till eventuella erforderliga nätförstärkningar i Finland och Ryssland. På samma sätt krävs enligt bestämmelserna i ellagen tillstånd från svenska myndigheter i det fall förstärkning av det svenska överföringsnätet skulle vara aktuellt. Någon sådan ansökan har inte inkommit, och jag kan givetvis inte föregripa regeringens prövning av en eventuell sådan framtida ansökan. Däremot är jag helt enig med Carl B Hamilton om att Sverige fortsatt bör medverka i de internationella ansträngningarna att förbättra säkerheten i de reaktorer som finns i vår omvärld. Jag kan försäkra Carl B Hamilton att den svenska regeringen är mycket engagerad i denna fråga. Sverige driver därför starkt frågor om kärnsäkerhet, inte minst i Ryssland. Regeringen har tagit flera initiativ inom EU kring kärnsäkerhet och kärnavfall. Detta är ett långsiktigt arbete som bland annat lett till att Ignalinas första reaktor har kunnat stängas. Sverige har också sedan länge ett omfattande bilateralt samarbete med våra grannländer i Östeuropa, och närmare 1 miljard kronor har hittills satsats på detta arbete.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 17 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret och önska henne välkommen till den gamla andrakammarsalen för en interpellationsdebatt. Det lär inte bli så många fler sådana chanser. Utgångspunkten för min interpellation är, som jag ser det och som jag många gånger tagit upp i riksdagen, den riskfyllda statusen hos ryska reaktorer. Det som nu gör frågan aktuell är planerna att importera el till Sverige som producerats i de osäkra ryska reaktorerna. Jag vill också säga att tyngdpunkten i frågan om dessa reaktorer på intet sätt står i motsatsställning till regeringens satsning på förnybar elproduktion, som ministern diskuterar i sitt svar. Låt mig börja med att nysta upp frågeställningen något och genast ställa en direkt fråga till Mona Sahlin: Accepterar ministern min beskrivning att de ryska reaktorerna är mindre säkra än de svenska? I min interpellation citerar jag professor Jan Blomgren som menar att han utifrån sina tekniska kunskaper helst skulle vilja stänga dessa reaktorer - ju förr dess bättre. Det skulle innebära en större säkerhet för den svenska befolkningen med tanke på de risker som reaktorerna utgör. Min andra fråga är: Accepterar ministern min beskrivning att ökad efterfrågan från Sverige och omvärlden av den el som produceras i dessa reaktorer faktiskt ökar faran genom att det förlänger den tid som reaktorerna kommer att finnas i användning och därmed ökar lönsamheten hos reaktorerna, och att det därför inte är önskvärt att el från dessa reaktorer möts av ökad efterfrågan? Ministern säger i sitt svar att Sverige i huvudsak är självförsörjande på el. Om det är en rimlig beskrivning eller inte har vi diskuterat tidigare, och man kan även diskutera frågan vad gäller variationer över årstider och år. Centralt i det här sammanhanget är emellertid inte vad Mona Sahlin eller jag tycker, utan det centrala är det viktiga konstaterandet att svensk elintensiv industri uppenbarligen inte delar ministerns uppfattning eftersom den elintensiva industrin planerar för elimport, och den ska ske från Ryssland. Oberoende av vad Mona Sahlin och jag har för uppfattning i frågan om Sveriges självförsörjning på el planerar den elintensiva industrin i Sverige alltså för att kunna tillfredsställa ett underskott på el genom ökad import, och den ska ske från farliga ryska reaktorer. Vi i Folkpartiet motsätter oss en sådan farlig importefterfrågan på el, men Mona Sahlin vill tydligen hålla öppet för denna efterfrågan och import till Sverige. Det beklagar jag. Jag tycker att det är en farlig regeringspolitik. Den är även farlig för den svenska folkhälsan. Sedan säger Mona Sahlin att hon av formella skäl i förväg inte kan ingripa i en förvaltningsprocess och en eventuell koncessionsansökan, men det är faktiskt möjligt för Mona Sahlin att uttrycka en skepsis av större eller mindre grad i denna fråga. Det har ju statsministern gjort beträffande grenledningen av naturgas från Ryssland till Sverige. Miljöministern har helt tagit avstånd från den, men trots allt anses ju statsministern teckna firma för regeringen. Om han kan uttrycka en skepsis, en åsikt, i en fråga av det här slaget kan även statsrådet Mona Sahlin göra det. Är ministern alltså skeptisk inför tanken att importera el från farliga ryska kärnreaktorer - av folkhälsoskäl, av utrikespolitiska skäl och av leveranssäkerhetsskäl?
Mona Sahlin (S)

Anf. 18 Mona Sahlin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig börja med att svara så generellt och tydligt jag kan på den första fråga som Carl B Hamilton ställde. Generellt sett är mitt svar ja, el från kärnkraftsreaktorerna i många av länderna i det forna Östeuropa har problem med säkerheten. Det är därför regeringen och många av de övriga medlemsländerna i Europa arbetar så intensivt för att försöka förbättra säkerheten. Därför är regeringen så engagerad i frågan. Inte minst gäller det våra grannländer i Östeuropa. Låt mig också vara lika tydlig som jag uppfattar att statsministern varit - och som jag självklart delar - och säga att det inte är regeringens politik att göra oss mer beroende av el från dessa reaktorer. Det var därför jag nämnde förnybar el och elcertifikaten i mitt svar. Det är enligt min bedömning oerhört viktigt att vi kan producera mer el i vårt land, säker egenproducerad el, och inte göra oss beroende av import från andra länder. Därför är diskussionen om hur vi får fram mer förnybar el mycket viktig. Inte minst viktigt är hur elcertifikaten - som jag tycker varit en oerhörd framgång - fungerar och hur långsiktiga de kommer att vara, vilket i sig vore intressant att föra en diskussion om med Carl B Hamilton. Därtill behöver vi fler aktörer på den svenska elmarknaden, och vi behöver bättre konkurrens. Jag tycker alltså att de svaren verkligen har sin relevans när det gäller de frågor som Carl B Hamilton ställde. Det är regeringens politik, och jag vill framhålla - inte minst efter en diskussion om konstitutionsutskottet - att jag självklart inte på förhand kan ge besked om hur regeringen eventuellt skulle ställa sig till en eventuell ansökan, en ansökan som eventuellt kan lämnas in i framtiden. Däremot kan det inte råda något tvivel om regeringens politik och förhållningssätt i denna fråga. Det tycker jag framgick glasklart av mitt första svar, och jag hoppas att det blev om möjligt ännu klarare i och med de besked som jag nu lämnat.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 19 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ja, energipolitiken är för närvarande en dynamisk del av svensk inrikespolitik, men jag koncentrerar mig trots allt på det som jag tagit upp i min interpellation, det vill säga kärnfrågan - det där var ett omedvetet ordval. Jag ska ta fasta på det som Mona Sahlin sade, alltså att vi inte ska göra oss mer beroende av el från de ryska reaktorerna. Jag uppfattar att det var det svaret Mona Sahlin gav. Det står inte på något sätt i motsatsställning till det som Mona Sahlin också sade, nämligen att regeringen internationellt och i andra sammanhang försöker förbättra säkerheten inte bara i de ryska reaktorerna utan även i Ignalina och andra osäkra reaktorer. Jag menar att om man har den linjen, den hållningen, att reaktorerna är osäkra, att de är farliga, då bör regeringen i sin politik också agera så att det inte uppstår någon efterfrågan från dessa reaktorer - det bjuder ju logiken - och försöka undvika att uppmuntra någon till att göra reaktorerna mer lönsamma och därmed förlänga deras leveranstid. Det handlar alltså om länken mellan regeringens allmänna hållning, alltså att reaktorerna är farliga och bör stängas - som jag inte har några problem med, om vi nu är överens på den punkten - och att regeringen motarbetar att man från svenskt eller annat håll ökar efterfrågan på energi från de farliga ryska reaktorerna. Sedan ska vi återkomma. Jag har skrivit ett antal skriftliga frågor med anledning av en intervju med Sverker Martin-Löf i Svenska Dagbladet som gällde frågan om fler aktörer. Han gjorde även en del andra påståenden.

Dokument

den 26 april

Interpellation 2005/06:368 av Carl B Hamilton (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

El importerad från farliga ryska kärnreaktorer

En förgrämd 60-talsinställning till kärnkraftens dådkraft sprider sig över världen. I alla fall om man får tro beskrivningen av kärnkraften såsom den givits av det för energipolitiken ansvariga statsrådet Mona Sahlin (interpellationsdebatt den 3 april, anförande 5). Sahlin har även betecknat kärnkraft som ett omodernt energislag.

Alla dessa beteckningar är det lätt att ironisera över. Nu kan det dock inte vara avgörande för Sveriges eller världens energipolitik om ett energislag är uttryck för förgrämda känslor, modernitet eller någon annan subjektiv känsla. I stället måste avgörande kriterier vara om energislaget uppfyller uppsatta säkerhetskrav, innebär ett tillförlitligt utbud och är ekonomiskt lönsamt. Det senare gäller såväl för en företagsekonomisk som för en samhällsekonomisk kalkyl.

Jämfört med för 25 år sedan är inverkan på klimatet och CO2-utsläppen från bland annat energiverk av olika slag i dag en mera avgörande faktor än till exempel vid folkomröstningen om kärnkraft 1980 i Sverige. Denna tyngdpunktsförskjutning talar mot produktion och import av el från främst kolkraftverk men även fossilgas, och för produktion ibland annat säkra kärnkraftverk, men även förnybar energi. Priserna på el låg 1980 dessutom långt under dagens nivå.

Vi vet att el i Ryssland produceras ibland annat kärnkraftverk som är mindre säkra än verken i Sverige, och några av de ryska reaktorerna ligger dessutom nära Sverige, det vill säga fyra stycken sju mil utanför S:t Petersburg. Men mindre säkra reaktorer finns även i Kursk och Smolensk, och det nedläggningsbeslutade verket i Ignalina i Litauen. De fyra reaktorerna utanför S:t Petersburg är i dag att betrakta som de kanske största hoten mot svensk folkhälsa. Ju snabbare dessa fyra reaktorer tas ur drift, desto bättre.

Det har efter 1989 gjorts några förbättringar, till exempel har nödkylningssystemen bytts, men en grundläggande inneslutning med trycktäta och trycktåliga betongskal saknas. En bristande säkerhetskultur hos personal har varit ett annat problem. Om det fanns ekonomiska resurser skulle jag vilja avveckla de här reaktorerna. Själva grundkonstruktionen är inte tillfredsställande, säger [Jan Blomgren, professor vid institutionen för neutronforskning vid Uppsala universitet]. Enligt Jan Blomgren är det i praktiken omöjligt att bygga om reaktorerna så att de klarar västeuropeisk säkerhetsnivå. Risken för en Tjernobylolycka finns därför kvar eftersom Ryssland vill hålla liv i sina anläggningar så länge som möjligt. (Fokus nr 14, 21@28 april 2006)

För att om möjligt undanröja en del av den stora osäkerheten hos rysk kärnkraft bör Sverige i internationella sammanhang fortsätta att arbeta för de ansträngningar som görs av bland annat EU att söka höja säkerheten i bland annat de tre reaktorerna utanför S:t Petersburg. Det gäller att finna internationell finansiering, utbilda lokal personal, göra säkerhetshöjande investeringar med mera.

Svensk politik bör på hemmaplan @ bland annat i riksdagen! @ gå ut på att exempelvis minska efterfrågan från dessa ryska kärnkraftsreaktorer, och att medverka till att göra dem mindre lönsamma genom att inte efterfråga deras output. I Sverige bör vi i stället använda el som producerats i för svenska folket säkrare former. Det innebär bland annat att svensk kärnkraft är närmast oändligt mycket bättre än rysk kärnkraft som leverantör av el till de svenska elanvändarna.

Det är mot bakgrund av den osäkra ryska kärnkraften mycket bekymmersamt att alltfler i Sverige nu umgås med tanken att till Sverige importera rysk el, producerad under dessa för svensk folkhälsa livsfarliga former.

Sålunda har svenska energianvändare gått ihop i ett konsortium bestående av 15 elintensiva företag, Bas El, för att importera rysk el. Den svenska energipolitiken anses uppenbarligen av initiativtagarna som alltför oberäknelig, och den politiska majoritetens negativa hållning till inhemsk elproduktion i stor skala medför ett alltför litet utbud av el i Sverige. Med import från Ryssland skulle utbudet av el öka och priset på el skulle därmed bli lägre än eljest. Meningen är att bolaget ska importera el via en ny kabel under finska viken till stamnätet i Finland och vidare till Sverige. Enligt Bas El behövs inga nya svenska tillstånd. Enligt en tjänsteman på svenska samhällsbyggnadsdepartementet krävs dock sannolikt sådana. Frågan har enligt tjänstemannen inte diskuterats i den politiska ledningen. (Någon förfrågan om koncession har dock ännu inte inkommit. Citaten är från Riksdag och Departement nr 14, 2006, s. 9.)

Vidare, den finske statsministern Matti Vanhanen ser @ enligt TT @ en sjökabel för elexport från Ryssland till Sverige som en möjlighet. Vanhanen påpekade möjligheten i samband med en diskussion om en föreslagen sjökabel för el från Ryssland till Finland. Tidigare på onsdagen slog även United Power [Bas El:s finsk-ryska motpart] fast att en kabel till Sverige är en möjlighet. Det är ett alternativ, sade Andras Szep, styrelseordförande i United Power. United Powers plan går ut på att producera el i kärnkraftverket i Sosnovyj Bor för export till de nordiska länderna. Enligt en företrädare för bolagets huvudägare, Baltenergo, är enheter i kraftverket för närvarande stängda då efterfrågan på el inte är tillräckligt stor. Exporten kan om planerna går i lås inledas 2009, enligt Szep. (TT den 19 april 2006) Genom export till Sverige skulle alltså några enheter i detta osäkra ryska kärnkraftverk kunna köras i gång.

I motsats till statsrådet Sahlin har International Energy Agency (IEA), inrättad i samband med den första oljekrisen på 1970-talet, bytt fot och är i dag mer positiv till kärnkraft (se till exempel Financial Times den 21 april och Dagens Industri den 22 april). Skälen är klimatförändringarna och möjligheten att genom kärnkraft säkra tillgången på elenergi. The dramatic expansion of civil nuclear power offers the best hope of tackling global energy security, [IEA] is expected to show in a groundbreaking study that will strengthen the hand of Tony Blair as he prepares to make the case for building new reactors. (Financial Times den 22 april) IEA:s chefsekonom Faith Birol säger i samma artikel att vi bedömer att frågan om tillförlitlig tillförsel [av energi] kommer att bli ett stort problem.

Kärnkraftsopinionen har som bekant blivit alltmera positiv med åren. År 2005 @ enligt SOM-institutet i Göteborgs mätningar @ vill 50 % använda kärnkraften, 33 % vill avveckla den och 17 % har ingen åsikt. Inom nuvarande regeringsparti vill 47 % använda kärnkraften och 34 % avveckla densamma. Samma majoritetsförhållande råder inom Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. Enligt Centerns partisekreterare är numera energifrågan en nackdel för partiet: Vi märker ju att energifrågan gör att människor, oavsett vad de tycker i sak, tvekar inför att sympatisera med centerpartiet. (Dagens Nyheter, den 12 april 2006) I debatten om Sveriges säkerhetspolitik, bland annat frågan om Natomedlemskap, framhåller regeringen regelmässigt den allmänna opinionens inställning som viktig för regeringens hållning. I frågan om kärnkraft väljer dock regeringen motsatt argumentationslinje.

Jag har i en tidigare interpellation även pekat på de säkerhetspolitiska problemen för Sverige och EU som ett energiimportberoende av det icke-demokratiska Ryssland utgör (ip. 2005/06:317).

I fråga om import av el har Finland handfast fått erfara att Ryssland vägrat leverans när de egna behoven så krävt: Fredagen den 20 januari 2006 har etsat sig in i många finländares minne. Energibolagen meddelande att elförbrukningen var så hög att den översteg den samlade produktionen vid de fyra existerande kärnkraftverken. Nyhetsbyrån FNB kablade ut att Ryssland begränsar sin elexport till Finland. Kylan tilltog, förbrukningen steg och ryssarna fortsatte sin restriktiva linje. Förr hade ryssarna löst problemet med att knäppa av strömmen till de ryska hushållen, men det tillåter inte Putin, skrev Helsingen Sanomat. Ryssland behövde all sin energi för att självt klara den stränga kylan. (Dagens Nyheter den 25 april 2006)

I fråga om Europas import av olja från Ryssland har chefen för Transneft Rysslands oljexporterande monopolist Seyman Vainshok nyligen hotat att begränsa tillförseln från Ryssland. Vi har övergött Europa med råolja. Och varenda ekonomisk lärobok säger att överskottsutbud pressar priserna. Än så länge kan vi inte begränsa utbudet eftersom all vår export går till Europa, men så fort vi kan avleda [flöden] till Kina, Sydkorea, Australien, Japan kommer det att ta bort råolja från våra europeiska kollegor. (Nezavisimaya Gazeta den 24 april 2006, enligt Reuters och EUobserver.com.) Den ryske beslutsfattaren syftar på Transnefts planer att bygga The Eastern Siberia@Pacific Ocean pipeline.

Den bland annat ur säkerhetssynpunkt absurda situationen håller sålunda på att uppstå att motståndet mot produktion av säkrare kärnkraftsel inom Sverige uppmuntrar till drift av, och investeringar i, för svensk folkhälsa riskfylld kärnkraftsproduktion i vårt närområde. Nettoeffekten av regeringens och riksdagsmajoritetens energipolitik är @ trots allt regeringens tal om motsatsen @ fortsatt kärnkraftsproduktion i vår del av världen, men under mera riskabla former i Ryssland.

Två slutsatser: För det första, det är bättre att producera kärnkraftsel i verk som vi i Sverige har säkerhetskontrollen över än att köpa el från osäkra ryska kärnkraftsverk. För det andra, då undviker Sverige dessutom att de ryska myndigheterna i ett bristläge stänger av exporten till Sverige, vilket de gjort till Västeuropa både beträffande export av naturgas och av el och hotar med vad avser råolja.

Frågor:

Avser statsrådet att motarbeta import till Sverige från de jämfört med svenska kärnreaktorer farligare ryska reaktorerna utanför S:t Petersburg, och därmed minska deras lönsamhet och livslängd?

Avser statsrådet att avslå ansökningar om koncession syftande till import av rysk kärnkraftsel till Sverige?