Ekonomiska utmaningar för ensamstående föräldrar

Herr talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att förbättra den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar, särskilt med tanke på att många av dem redan arbetar men ändå har svårt att klara sig ekonomiskt.

Det har inte kunnat undgå någon att osäkerheten i den globala ekonomin har ökat bara de senaste dagarna. USA:s tullar påverkar hela världsekonomin och syns i land efter land. Jag tror inte att någon i dag kan säga exakt vad som kommer att hända de närmaste dagarna och hur det kommer att påverka oss som land. Men läget är ytterst bekymmersamt, och regeringen följer frågan mycket noga.

Den höga inflation som har varit, men som nu har sjunkit, har haft stor påverkan på svenska hushåll, inte minst barnhushåll. Regeringen har under denna period agerat för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Analyser av effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden visar tydligt att den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de två översta inkomstgrupperna.

Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja barnhushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader. Regeringen har vid fem tillfällen förlängt detta tillfälliga tilläggsbidrag och har dessutom höjt tilläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

Samtidigt är bostadsbidraget en förmån som är inkomstprövad och ger marginaleffekter. För grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden kan inkomstprövade bidrag i ett längre perspektiv minska drivkrafterna till arbete och egenförsörjning. Avsikten med det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget har alltid varit att det ska vara just en tillfällig förstärkning.

Ensamstående föräldrar som arbetar drar nytta av regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget. Detta riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta. Den genomsnittliga skattesänkningen för dem som berörs av förslaget uppgår till cirka 2 600 kronor per år.

Herr talman! Jag har två gånger ställt frågan om ensamstående föräldrars ekonomiska situation, dels i en skriftlig fråga till finansministern, som besvarades av statsrådet Anna Tenje, dels genom denna interpellation. Jag tackar statsrådet för båda svaren.

Att tala om ljusare framtidsutsikter eller att tilläggsbidraget i bostadsbidraget förlängs när det sänks från 40 till 25 procent och tas bort helt i juni är att backa när människor behöver stöd som mest, inte minst i dessa ekonomiskt svåra tider.

Statsrådet menar också att hushåll med lägst inkomster har fått förbättrad ekonomisk standard procentuellt sett, men att tala om procent i stället för faktiska kronor är att gömma verkligheten bakom siffror. För den ensamstående mamma som saknar 3 000 kronor varje månad för att klara mat, hyra och kläder spelar det ingen roll om inkomsten ökat med några procent om hon ändå tvingas ta sms-lån för att köpa vinterjackor till sina barn.

Enligt Sveriges Makalösa Föräldrars rapport är åtta av tio ensamstående föräldrar ekonomiskt stressade, och fyra av tio har tvingats låna till basala utgifter. Enligt organisationens rapporter saknas det i snitt 3 029 kronor varje månad. Majblomman bekräftar bilden och visar i sin senaste rapport att barn hoppar över måltider och aktiviteter och att många barn skäms över sina kläder. Nästan 30 procent har inte råd att äta sig mätta hemma. Låt detta sjunka in. Det sker i Sverige 2025, ett av världens rikaste länder.

Herr talman! Enligt Kronofogdens rapporter ökade antalet vräkta barnfamiljer med 24 procent under 2024. Det handlar inte om att föräldrarna är lata utan om att hyran är för hög och stödet för svagt. Regeringen talar ofta om arbetslinjen, men många av dessa föräldrar jobbar redan. De jobbar inom vård, handel eller omsorg. Enligt Handelsanställdas förbund och Akademikerförbundet SSR ligger många under EU:s fattigdomsgräns trots att de jobbar heltid. Problemet är inte att föräldrarna inte arbetar; problemet är att regeringen inte bryr sig om att jobbinkomsten ska räcka till.

Herr talman! När ett barn inte vågar bjuda hem en kompis eller skäms för att inte kunna följa med på klassresan handlar det inte om drivkrafter utan om politisk likgiltighet. Det är också ett svek mot barnkonventionen, som numera är svensk lag. I barnkonventionen står det tydligt att varje barn har rätt till en skälig levnadsstandard. Det står också att varje barn har rätt att skyddas mot ekonomisk utsatthet. Men detta sker inte i dag.

Regeringen, liksom statsrådet i sitt svar, lyfter gärna fram jobbskatteavdraget och de 2 600 kronorna per år. Det motsvarar 150–220 kronor i månaden beroende på inkomst, men samtidigt har matpriserna ökat med 20 procent och hyrorna stigit. Hushållen pressas också av elräkningen. Skattesänkningen äts alltså upp snabbare än en liter mjölk. Samtidigt har regeringen tagit bort avtrappningen för höginkomsttagare, vilket gett dem tusentals kronor mer varje månad. Det är ett medvetet agerande från regeringen att ta från dem som har minst och ge till dem som har mest.

Herr talman! I dag sliter väldigt många ensamstående mammor med deltidsjobb, matångest och elräkningar, och det enda svar de får från regeringen är att de ska vara glada att man har sänkt skatten. Jag tycker inte att detta räcker. Jag tycker inte att det är värdigt. Det här är inte Sverige när Sverige är som bäst.

Min fråga till statsrådet kvarstår: När vi har så mycket fakta på bordet, vad är det som gör att regeringen inte agerar mycket tydligare och kraftigare mot den ökade barnfattigdomen i vårt land?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på interpellationen.

Interpellanten tar upp en viktig fråga, och det är bra att vi kan debattera frågan och belysa den ur ett brett perspektiv. Vi känner igen problembilden som beskrivs i interpellationen, och vi vet alla att det har varit tufft för många under åren med hög inflation. Det har påverkat hela samhället och satt sina ekonomiska spår hos många.

Herr talman! Inflationen och höga räntor gjorde att reallönerna sjönk mellan åren 2021 och 2023. Det har varit kännbart för många, även för många barnfamiljer. Att bekämpa inflationen har varit en prioriterad fråga för Tidösamarbetet – att finna en bra balans mellan att stötta hushållen och att inte spä på inflationen. Men det ser ut som att inflationen är besegrad för denna gång.

Tidöpartierna och Socialdemokraterna använder samma ekonomiska förutsättningar när vi presenterar våra budgetförslag, men man ska vara på det klara med att vi har olika prioriteringar. Min uppfattning är att Socialdemokraterna har en mer ansvarsfull syn på ekonomin än deras tilltänkta samarbetspartner Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som vill öka statsskulden lavinartat.

Om man tittar på de skuggbudgetar som Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet lade fram under år med hög inflation kan man konstatera att om Sverige hade styrts med något av dessa budgetförslag skulle det ha spätt på inflationen ytterligare och förvärrat den ekonomiska sitsen för många hushåll, i synnerhet barnhushåll. Den ekonomiska politik som finns i det rödgröna blocket behöver synas, och väljarna behöver få veta vilken ekonomisk politik de får av den rödgröna sidan vid nästa val.

Herr talman! Efter en sjunkande inflation under 2024 har reallönerna ökat något. Vi har sett att industrins parter har enats om ett nytt kollektivavtal som sätter märket för löneökningar på svensk arbetsmarknad. Avtalet sträcker sig över två år och innebär totala löneökningar på 6,4 procent.

Med detta på plats kommer reallönerna att fortsätta uppåt. Vi får hoppas att den trenden fortsätter. Men en förutsättning för att vi ska få se fortsatta reallöneökningar är att inflationen fortsatt hålls på en bra nivå. Både Riksbanken och Konjunkturinstitutet spår att inflationen kommer att ligga på 2,5 procent 2025. Om så blir fallet kommer reallönerna att fortsätta uppåt, och det blir förhoppningsvis ett tillskott till barnfamiljerna.

Herr talman! Det finns flera faktorer som påverkar hushållen. Lägre drivmedelspriser är en förutsättning för att många familjer som bor på landsbygden ska ha råd att bo kvar och få ihop sitt livspussel. Drivmedelspriser på en rimlig nivå innebär även att priserna på varor och tjänster inte ökar till följd av höga drivmedelspriser. För att vara tydlig: Priset på matkassen ökar, men med socialdemokratiska drivmedelspriser hade det varit ännu värre.

Tidösamarbetet genomför breda skattesänkningar. Det ska löna sig att arbeta, och det måste bli mer lönsamt att arbeta. Vi ser även lägre räntor och lägre elpriser. Långsiktigt stärker regeringen och Sverigedemokraterna hushållens ekonomi, och det ska vi fortsätta att arbeta med.

Herr talman! Det är ingen nyhet att ensamstående föräldrar ofta tillhör de hushåll som har det allra tuffast ekonomiskt i Sverige, även om det verkar vara det för Sverigedemokraterna här i salen. Dessa föräldrar står ensamma med hela ansvaret för både försörjning och omsorg i ett läge där kostnaderna för de mest grundläggande sakerna har rusat i höjden. Mat, kläder, hyra och el – allt har blivit dyrare. Samtidigt som många andra hushåll kan dela på bördan står de där ensamma med en vardag som sällan går ihop.

Många arbetar heltid. Många arbetar inom välfärden. De gör rätt för sig. De kämpar varje dag. Men ändå räcker inte pengarna. För vissa handlar det om att ständigt leva med oron för en oväntad utgift. För andra handlar det om att behöva välja bort fritidsaktiviteter, nya vinterkläder eller till och med måltider.

Vad gör då regeringen i detta läge? Jo, mitt i en ekonomisk kris för landets barnfamiljer väljer man att sänka skatten för de allra rikaste. Man lägger inte fram något förslag om att höja barnbidraget, och man väljer att i praktiken sänka bostadsbidraget när man tar bort de tillfälliga höjningarna, trots att det är det mest träffsäkra stödet till just ensamstående föräldrar. Det är en prioritering som är svår att förstå men ännu svårare att acceptera.

Vi socialdemokrater har en annan syn på ansvar i ett sådant läge. Vi föreslår en höjning av barnbidraget så att det följer med i den ekonomiska utvecklingen och stärker barns förutsättningar oavsett vilken inkomst föräldrarna har. Vi vill också se till att den höjning av bostadsbidraget som har funnits blir kvar, för vi vet att det är ett konkret och kraftfullt sätt att lindra vardagens bördor för dem som behöver det allra mest.

Herr talman! Det handlar inte bara om siffror i en budget, utan det handlar om något så grundläggande som trygghet – att barn inte ska växa upp med en ständig oro i hemmet och att vi som samhälle inte ska lämna dem som har det svårast därhän medan vi belönar dem som har mest.

Jag har en tydlig fråga till statsrådet. I morgon onsdag mellan klockan 11.30 och 13.00 står föreningen Makalösa Föräldrar, som interpellanten refererade till i sin interpellation, utanför riksdagen. De vill ha svar på varför sänkningen av bostadsbidraget genomförs trots att behoven just nu är större än någonsin. Jag tänker vara där och möta upp dem. Jag undrar, herr talman: Kommer socialförsäkringsministern att ta sig tiden att vara där?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Det är sant att många ensamstående föräldrar, inte minst mammor, har en ekonomiskt pressad vardag. Det är ett reellt problem, men det är ett problem som kräver både lyhördhet och konkreta lösningar.

Svaret på ekonomisk utsatthet är inte att permanenta bidragssystem eller skapa nya beroenden av staten, utan svaret är att stärka människors förmåga att stå på egna ben. Moderaternas politik bygger på att alla som kan arbeta också ska arbeta men att det också alltid ska löna sig att göra det. Det ska alltid löna sig att ställa klockan på morgonen och gå till jobbet.

Herr talman! Jag tycker att statsrådet Anna Tenje uttryckte sig väl i sitt svar. Det är en orolig tid vi lever i. Kampen mot inflationen har varit viktig, och där har vi sett resultatet av regeringens politik. Nivåerna har faktiskt kommit ned, och regeringen har i budgeten för 2025 gjort viktiga satsningar och vidtagit viktiga åtgärder i just den riktningen.

De skattesänkningar som Socialdemokraterna gick upp i talarstolen och domderade om innebär att det lönar sig mer att arbeta och att man får behålla mer av sin lön. En genomsnittlig undersköterska får behålla mer av sin lön, och det ska inte underskattas. Det är pengar som gör skillnad, inte minst för den som är ensamstående med barn.

Vi har också vid flera tillfällen höjt exempelvis riksnormen för försörjningsstöd för att ta höjd för inflationen, som har varit särskilt kännbar för hushåll med små marginaler. Vi har alltså både stärkt skyddsnätet och förstärkt drivkrafterna att ta sig ur det.

Vi har, som statsrådet var inne på, under flera år stått bakom den tillfälliga förstärkningen av bostadsbidraget för framför allt barnfamiljer därför att det har varit en träffsäker åtgärd under en kris. Men nu när inflationen sjunker har man valt att trappa ned det från 40 till 25 procent.

Det är alltid svårt, men vi är otroligt stolta över vårt skyddsnät. Men skyddsnätet ska vara tillfälligt. Det ska vara en språngbräda, inte ett permanent tillstånd. Den verkliga tryggheten för barn och deras föräldrar kommer inte från att staten kliver in i varje livssituation utan från att fler får den frihet, stabilitet och framtidstro som en egen lön ger.

Vägen framåt för ensamstående föräldrar går via jobb, utbildning och egenmakt och via en politik som fokuserar på tillväxt, ansvar och möjligheter. Det är detta som bygger ett Sverige där fler barn växer upp i ekonomisk trygghet och där fler vuxna kan känna stoltheten över att försörja sig själva och sina barn.

Herr talman! Jag vill börja med att understryka att jag förstår att det är många som är oroliga just nu, givet omvärldsläget och förändringarna som vi står inför.

Vi hade när vi tillträdde en situation med 10-procentig inflation. Den fajten tog vi, och vi gick segrande ur den. Nu står vi inför nya utmaningar som dessutom riskerar att ytterligare spä på inflationen, som vi vet gräver stora hål i hushållens ekonomi.

Det finns såklart risk, herr talman, att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen än prognoserna säger. Men då står vi redo att stötta svensk ekonomi och svenska hushåll om det behövs. Sverige har ju till skillnad från många andra EU-länder starka statsfinanser, och vi kommer att kunna hantera de effekter som vi nu ser bättre än många andra länder. Med det sagt kvarstår uppgiften att ta sig an andra utmaningar.

En av regeringens övergripande prioriteringar är att bryta utanförskapet och hitta åtgärder som gör att människor kommer i arbete och blir en del av samhällsgemenskapen. Det är avgörande att fler personer kommer i arbete och klarar sin egen försörjning genom eget arbete. Det är också angeläget att det lönar sig mer att arbeta.

Personer som har ett arbete har betydligt lägre risk för låg ekonomisk standard, och det är väldigt ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där föräldrarna förvärvsarbetar. Endast cirka 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetande föräldrar har låg ekonomisk standard. Bland hushåll där föräldrarna inte förvärvsarbetar är däremot andelen med låg ekonomisk standard mycket hög. Sysselsättningsgraden har dock ökat något bland ensamstående kvinnor med barn sedan 2021, vilket är mycket bra.

Den viktigaste åtgärden för att förbättra situationen för ekonomiskt utsatta barn är alltså att skapa förutsättningar för deras föräldrar att försörja sig, för vi vet att långa perioder av ekonomiskt bistånd bidrar till ökad risk för bland annat ohälsa och utanförskap – ett utanförskap som dessutom riskerar att gå i arv.

Därför pågår det ett omfattande arbete inom Regeringskansliet för att stärka förutsättningarna för fler att komma i arbete och kunna försörja sig själva och sin familj. Det handlar om aktivitetskravet i försörjningsstödet och kvalificering till välfärden, men det handlar också om ett bidragstak som ökar drivkraften att gå från bidrag till arbete och gör att det lönar sig mer att arbeta – detta vid sidan av att vi sänker skatten på arbete, vilket gör det mer lönsamt att arbeta och att fler får behålla mer av de pengar man själv har arbetat in. Det gör att arbetslinjen som sådan stärks. Det bidrar också till att fler hushåll får en stabilare grund att stå på, och det minskar risken att man hamnar i utanförskap och en ekonomiskt utsatt situation.

Det handlar om att satsa på att öka tillväxten och drivkrafterna för arbete, och det gör vi i budgeten för 2025. Med ökad tillväxt blir vi gemensamt rikare och får mer skattepengar att lägga på exempelvis välfärden.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det var ett intressant inlägg av Sverigedemokraterna, som oroade sig mer över Vänsterpartiets ekonomiska politik än över den ekonomiska situation som väldigt många barnfamiljer brottas med. Den diskussionen får SD gärna ta med Vänsterpartiet.

Herr talman! Det pratas fint här om att man ska vara lyhörd och stärka människors möjligheter att stå på egna ben och att det ska löna sig att arbeta. Sedan kommer man till slutsatsen att man ska sänka skatten. Statsrådet och Moderaterna är gång på gång inne på att människor ska arbeta och göra rätt för sig.

Fackförbundet Handels visar i sin senaste rapport att många av deras medlemmar, särskilt kvinnor, lever under EU:s fattigdomsgräns – trots att de arbetar, statsrådet. Deltidsanställningar och låga kontraktstider gör det omöjligt för väldigt många av Handels medlemmar att leva på sin lön. Uppräknat till heltid ligger snittlönen inom Handels på 29 000 kronor, men sett till faktisk arbetstid är inkomsten snarare 19 500 kronor före skatt.

Nästan fyra av tio anställda inom detaljhandeln uppger att deras löner är under fattigdomsgränsen. Även när ob-ersättning räknas in ligger en tredjedel som jobbar inom handel under gränsen. Samtidigt vill tre av fyra deltidsanställda med lägre än 30timmarskontrakt jobba mer, men de får inte chansen.

Herr talman! Det här är den nya verkligheten i Sverige: Människor jobbar men är ändå fattiga. Svaret på det här från högerregeringen är att skattesänkningar är lösningen på alla problem vi har i Sverige. De löser alla hushållens problem.

Statsrådet pratar om skattesänkningar. Det handlar om några hundralappar i månaden. Samtidigt har matpriserna ökat med 20 procent på två år. Hyrorna har höjts. Elpriserna är fortsatt höga. Kollektivtrafikavgifterna har ökat. Det är inte så att alla andra kostnader i samhället har stått stilla så att man när man får en skattesänkning kan gå till affären och konsumera hur mycket man vill. Jag vet inte vilken verklighet statsrådet lever i.

Herr talman! Enligt rapporten Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2025, skriven av Hyresgästföreningen, Majblomman, Svenska Röda Korset och Rädda Barnen, har nästan en tredjedel av Sveriges ensamstående låginkomsttagare inte haft råd att äta sig mätta. Det är inte jag som säger det, utan det är rapporten som säger det.

Låt mig vara tydlig, herr talman: Det är inte barnfattigdom i teorin, utan det är barn i vårt land som går hungriga. Det är inte låg levnadsstandard i ett Excelark, utan det är barn som skäms för att de inte har de rätta kläderna. Och det är inte individen som bär ansvaret, utan det är samhället som sviker individen.

Herr talman! När man frågar familjerna själva vad som skulle kunna göra skillnad svarar de inte skattesänkningar för höginkomsttagare. I rapporten som jag hänvisar till säger många föräldrar att 1 000 kronor mer i månaden hade gjort stor skillnad. Då hade de kunnat köpa bättre vinterkläder till barnen och laga mer varierad mat, och de hade inte behövt säga nej till olika aktiviteter som barnen vill delta i.

Jag kunde ha låtit min son gå på fritidsaktiviteter, säger en mamma. Han älskar fotboll, men vi har inte haft råd.

Det är barnens liv vi pratar om, statsrådet, så bort med alla Excelmallar och alla procent! I Sverige i dag har vi väldigt många barn som inte kan äta sig mätta, som inte kan köpa de här kläderna och som inte kan gå på sina fritidsaktiviteter. Då är det vår skyldighet i det här parlamentet att ha en seriös diskussion: Hur gör vi nu så att alla barn i vårt land får jämlika förutsättningar att lyckas?

(Applåder)

Herr talman! Det här är mitt sista inlägg i den här debatten. Jag vill tacka statsrådet och övriga som deltagit för denna interpellationsdebatt i en viktig fråga.

Herr talman! De familjepolitiska stöden ska bidra till att barnhushållen ska nå en god ekonomisk levnadsstandard. Inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn finns stöd som gör skillnad.

Under 2023 låg andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard på 15 procent. Utan stöden hade den siffran varit 24 procent.

Herr talman! Historiskt sett har andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard minskat från 17 procent 2020 till 15 procent 2023, så trenden går åt rätt håll – detta trots åren med pandemi och hög inflation. Men självklart behöver vi följa barnhushållens ekonomiska situation och arbeta för att förbättra den.

Herr talman! Vi ser förutsättningar för reallöneökningar i år. Tidösamarbetet håller drivmedelspriserna på en rimlig nivå och genomför breda skattesänkningar. Vi ser lägre räntor, och vi har relativt stabila och lite lägre elpriser. Sammantaget ska det här träffa brett och ge förutsättningar för bättre ekonomi för hushållen under 2025.

Regeringen och Sverigedemokraterna kommer att fortsätta arbeta för att stärka ekonomin för hushållen framgent.

Herr talman! Jag är relativt ny som riksdagsledamot, och jag får ibland frågor om hur jag upplever detta och om det är någonting som har visat sig vara annorlunda än vad jag trodde.

Det mesta med att sitta i riksdagen är nog ungefär som jag förväntade mig, men om det är någonting som jag absolut inte begriper är det Moderaternas inställning till den ekonomiska situation som det här landet befinner sig i. Jag kan för allt i världen inte begripa att vi i princip talar samma språk men ändå befinner oss i helt olika verkligheter.

Att vara ensamstående i Sverige betyder att vara i en kamp varje månad – en kamp mot höga hyror och dyrare mat och att barnen växer ur kläderna för snabbt. Det borde inte vara en kamp mot politiken också – för det är precis vad det har blivit. I detta läge, mitt i den ekonomiska stress som tusentals ensamstående lever med, väljer ni i stället att sänka skatten för de allra rikaste.

Det verkar också vara något slags brottningsmatch mellan moderater och sverigedemokrater när det gäller vilka som kan hålla emot den här typen av förslag mest. Jag trodde ärligt talat att Sverigedemokraterna var de i Tidösamarbetet som ändå försökte stå upp för en generösare och tryggare socialförsäkring.

Vi har sedan kunnat läsa diskussioner om att Sverigedemokraterna verkar vara de som hållit emot en extra utbetalning av barnbidrag i vårändringsbudgeten. Jag vet inte vad som är sant, men det som är tydligt är att den här regeringen – alldeles oavsett vilket parti det är vi pratar om – inte lyfter någonting när det gäller att förenkla situationen särskilt för våra ensamstående föräldrar där ute. Det är häpnadsväckande.

Jag hoppas att vi ses i morgon. Det har varit trevligt att debattera med statsrådet här i kväll, herr talman. Jag kommer att möta Makalösa Föräldrar utanför riksdagen i morgon. Jag hoppas att statsrådet också kommer dit.

Herr talman! När vi pratar om ensamstående föräldrar i ekonomisk utsatthet tänker jag på alla de kvinnor som varje morgon ställer klockan tidigt, packar barnens väskor, går till jobbet och bär upp vår gemensamma välfärd i vård, skola och omsorg. De gör det de kan, och de gör det varje dag. De gör det med ansvar för både sina barn och samhället. Deras insats har betydelse. Därför ska det också märkas i plånboken när man går till jobbet.

Ledamöterna från Socialdemokraterna har gått upp och å ena sidan anklagat oss för att ha ett ensidigt fokus på skattesänkningar men å andra sidan bara pratat om våra skattesänkningar. Det är dock för just dem som ställer klockan och går till jobbet som skattesänkningarna är viktiga. Det ska göra skillnad. Du ska få behålla lite mer av din lön. Inte för att staten ska ha, utan för att du som enskild, som medborgare och som en del av vår välfärd ska ha.

De skattesänkningar som har gjorts, bland annat nu i budgetpropositionen för 2025, gör skillnad framför allt för dem som har små marginaler. Det är detta som gör att pengarna räcker längre – att inte göra som exempelvis socialdemokratiskt styrda Stockholm och höja skatten, ta bort människors egen inkomst och behålla den i de kommunala fickorna.

Herr talman! Vi vet att ensamstående kvinnor ofta har sämre ekonomi. Därför är det också vår skyldighet att driva en politik som inte binder fast dem i bidrag utan som öppnar dörren till egenmakt, arbete och långsiktig trygghet. De som tar ansvar ska också känna att samhället står på deras sida.

Herr talman! Det blir väldigt tydligt här i kväll att regeringen står för arbetslinjen och att oppositionen som vanligt står för bidragslinjen. Vi sänker skatten för hårt arbetande kvinnor så att de kan få behålla mer av den lön de själva har arbetat ihop. Socialdemokraterna gör precis tvärtom.

Vi står för skattesänkningar som riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster. Samtidigt gör vi det mer lönsamt för alla att arbeta. Vi gör det dessutom mer lönsamt att tidigare ha arbetat, givet att vi också sänker skatten på pensionen.

Den senaste genomsnittliga skattesänkningen uppgår till 2 600 kronor per år. Jag förväntar mig inte, herr talman, att polletten ska trilla ned för de socialdemokratiska ledamöterna när det gäller varför just skattesänkningar är så viktigt. Jag förstår att man har en helt annan ideologi och drivs av helt andra saker. Man är mycket mer intresserad av att fixa och trixa med bidragen än att få medborgare som står på egna ben och kan försörja sig själva.

Jag vill ändå för tydlighetens skull poängtera att det är många fler vinster med sänkt skatt än att man bara får behålla mer pengar av sin egen lön i sin plånbok. Riksrevisionen skrev 2023 i en granskningsrapport att jobbskatteavdragen på ungefär 30 miljarder kronor då hade resulterat i att 25 000 fler människor hade kommit i arbete.

Det är alltså människor som har lämnat utanförskapet och nu i stället arbetar och kan försörja sig själva. De bidrar inte bara på våra arbetsplatser runt om i hela landet; de betalar nu också skatt i stället för att gå på bidrag. Detta är både en mänsklig vinst och en vinst för hela samhället som sådant.

Detta är skattesänkningar som Socialdemokraterna har röstat emot varenda gång man har fått möjlighet. Jag satt själv i kammaren 2007 och röstade igenom jobbskatteavdragen. De har sedan de infördes utökats i flera steg. En person som varje år sedan 2007 har arbetat heltid med svensk medellön har i genomsnitt i löpande priser fått omkring 27 000 kronor lägre skatt per år – 27 000 kronor, tack vare våra jobbskatteavdrag.

Regeringen anser att det är en god idé att man får behålla så mycket mer pengar av sin egen lön och att man också ska kunna leva på sin lön. Men i stället för att sänka skatten för hårt arbetande människor är Socialdemokraternas senaste förslag höjt barnbidrag med 200 kronor.

Man kan fråga sig hur mycket de 200 kronorna gör för en ensamstående kvinna som jobbar deltid och har en lön på 19 000. Om hon bor i Stockholm får hon höjd skatt både lokalt och regionalt. Hon får dessutom höjd avgift på sitt SL-kort. Då är situationen ganska beklämmande. Det är dock precis så här det är. Vid varje enskilt tillfälle som Socialdemokraterna kan ta höjer man skatten.

Vi är besjälade av att sänka skatten för människor så att de kan få behålla mer av de pengar de har arbetat in. Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna är precis lika fixerade vid att höja skatten och se till att man har en tuff ekonomisk situation.

(Applåder)

Herr talman! I den här debatten har vi hört siffror, förslag och analyser. Vi har också hört bortförklaringar. Man pratar om arbetslinjen, och det är inte trovärdigt av Moderaterna. När vi har en halv miljon människor som är arbetslösa i vårt land kan ni inte prata om arbetslinjen. Vilket parti är det som försvarar bidragslinjen nu? En halv miljon människor är arbetslösa.

När regeringen som svar på barnfattigdom gång på gång lyfter fram skattesänkningar och tillfälliga stöd kan vi konstatera att man blundar för den verklighet som finns i dag. Faktum kvarstår: Ensamstående föräldrar jobbar men har ändå inte råd med mat. Barn hoppar över måltider, står utanför fritidsaktiviteter och skäms över sina kläder.

Herr talman! Nästan 900 000 vuxna och barn lever i ensamstående hushåll i vårt land – många under extrem ekonomisk press. Det här är inget undantag. Det är vardag för tusentals barn i vårt land Sverige i dag.

Jag kan inte låta bli att tänka på Olof Palme, klok som han var. Han kallade barnfattigdomen den grymmaste fattigdomen av alla. Den drabbar oskyldiga, den är förnedrande och den är något som samhället har alla möjligheter att förhindra.

I dag sviker den här regeringen och Sverigedemokraterna detta ansvar. När ett barn går hungrigt i ett av världens rikaste länder samtidigt som regeringen och Sverigedemokraterna sänker bidrag, prioriterar skattesänkningar och predikar arbetslinjen för dem som redan kämpar varje dag är det något djupt fel i våra system.

Herr talman! Jag har en sista fråga till statsrådet Anna Tenje: Om statsrådet vet att barn växer upp i hunger och skam – trots att deras föräldrar arbetar, och vi är överens om att alla som kan arbeta ska arbeta – vad mer behöver hända innan regeringen agerar fullt ut för att stötta och hjälpa dessa barnfamiljer?

Jag tackar för debatten.

(Applåder)

Herr talman! Jag framför ett stort tack för interpellationen och debatten. Det gäller även ledamöterna som har deltagit i debatten.

Debatten har varit klargörande. Den stora skiljelinjen går mellan arbetslinjen från regeringens sida och bidragslinjen från oppositionens sida. För oss är det viktigt att fler heltidsarbetande mammor och pappor ska kunna leva på sin lön och försörja sin familj. Det är också viktigt att det ska löna sig att arbeta. De som i dag jobbar deltid ska få möjlighet att jobba heltid, och därför är det viktigt att satsa på tillväxten och få igång företagen i Sverige så att fler kan få anställning. Det är inte tu tal om saken.

Men att höja skatten för dem som redan jobbar deltid leder däremot inte till ökade möjligheter att stå på egna ben och försörja sig själv. I stället leder det snarare till att man blir fast i ett bidragsberoende som sedan riskerar att ärvas av barnen.

Det är här skiljelinjen går mellan höger och vänster, och det är så det har sett ut i decennier. Regeringen har satsat på arbetslinjen och att göra det mer lönsamt att arbeta, och oppositionen har gjort precis tvärtom.

Fru talman! Eftersom ledamoten avslutade med att återge ett citat, tillåt mig att få göra detsamma. En klok person har sagt att Socialdemokraternas politik kan sammanfattas med några få ord: Alla ska få mer i bidrag men ingen ska kunna leva på sin lön. Det tycker jag att den här debatten har sammanfattat väl.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.