Efterskottsbetalning av assistansersättning

Herr talman! Försäkringskassan har framställt om förordningsändringar med anledning av att myndigheten avser att införa efterskottsbetalningar av assistansersättning med förhöjt belopp.

Bengt Eliasson har med anledning av detta frågat mig om jag ser några vinster med en sådan regelförändring, om jag ser några risker med den föreslagna regelförändringen och om jag avser att fullfölja förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har nyligen besvarat en fråga i samma ämne. Av svaret framgår att efterskottsbetalning av assistansersättningen enligt lagen ska vara huvudregel men att Försäkringskassan får betala ut ersättning preliminärt i förskott.

Det som nu pågår och det som ligger bakom Försäkringskassans begäran om förordningsändringar är en del i en process som pågått under en längre tid att göra efterskottsbetalningar i stället för förskottsbetalningar till huvudregel. Syftet är att säkerställa en bättre kontroll och en mer rättssäker hantering av assistansersättningen. Initiativet kommer från den borgerliga regeringen.

Jag tycker att vi behöver uppnå en bättre kostnadskontroll inom assistansersättningen. Jag vill i detta sammanhang påpeka att det vanligaste inom våra välfärdssystem är att man får ersättningar i efterhand.

Lagen undantar inte dem som beviljats förhöjd ersättning från efterskottsbetalning. Det är därför angeläget att lagen kan tillämpas på ett likvärdigt sätt för dem som har efterskottsbetalningar jämfört med dem som har förskottsbetalningar. Behövs det en förordningsändring för att detta ska vara möjligt ser jag en vinst i att åtgärda det.

Bengt Eliasson tar i detta sammanhang även upp frågan om månadsvisa avräkningar och avräkningar av kostnader i interpellationen. Detta har egentligen inget att göra med de regelförändringar som Försäkringskassan nu har framställt om.

Jag vill understryka att om regeringen skulle besluta om förordningsändringar gäller alltjämt bestämmelsen i socialförsäkringsbalken att assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader.

I dag tillämpar Försäkringskassan som regel sex månader oavsett om den assistansberättigade har förhöjd ersättning eller inte. Det innebär att den assistansberättigade även fortsättningsvis kan disponera antalet beviljade timmar under sex månader eller den tid som Försäkringskassan beslutat om.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag har respekt och förståelse för att statsrådet kan uppleva att det känns upprepande att behöva svara på snarlika frågor i samma ämne, gång på gång. Men man kan också uppleva det som att det är en viktig fråga.

Jag har dock mindre förståelse för att statsrådet ser hela frågan om förordningsändringar inom det aktuella området som en teknisk förändring som inte skulle påverka människors möjligheter.

Frågan om månadsvisa avräkningar av kostnader är högst relevant eftersom det är en konsekvens av Försäkringskassans förslag om förordningsändring. Det har egentligen ingenting att göra med att timmarna fortfarande kan fördelas över beviljandeperioden.

Försäkringskassan har föreslagit en ändring av förordningen som tillåter efterskottsbetalning även av förhöjt timbelopp. Ändringen kommer att ge Försäkringskassan utrymme att utforma nya föreskrifter om utbetalnings- och avräkningsförfaranden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försäkringskassan beskriver mycket tydligt i förslaget till regeringen hur man då tänker hantera avräkning av förhöjt belopp, nämligen genom månadsvis kostnadsredovisning. Om regeringen beslutar enligt Försäkringskassans förslag innebär det alltså att avräkningsförfarandet för förhöjt belopp ändras på detta sätt. Det skulle drabba personer med de största behoven mycket hårt.

I svaret tar statsrådet upp att regeringens avsikt är att uppnå kostnadskontroll och rättssäkerhet. Att regeringen vill stoppa ekonomisk brottslighet i välfärden är naturligtvis jättebra och något som vi liberaler jobbat länge med.

All kriminalitet ska beivras med kraft. Det är en fråga om förtroende för vårt gemensamma välfärdssystem. Skattemedel ska gå till det de är avsedda för. Varje fall av fusk urholkar förtroendet för alla aktörer i branschen, även de seriösa. Dessutom drabbar detta i förlängningen framför allt de människor som är i behov av insatser och stöd.

Jag undrar vad det är för brister statsrådet åsyftar. De genom åren vidtagna åtgärderna mot detta har ju enligt Försäkringskassan och andra myndigheter haft stor effekt. Enligt myndighetens egen rapport till sitt brukarråd är överutnyttjande nu nere på långt under 1 procent. Då blir den naturliga frågan: Vad är det som är utom kontroll? Vad är det som inte är rättssäkert?

Det finns en olycklig tradition att överdriva fuskets omfattning och att proportionerna tappas bort i retoriken kring fusk, avsaknad av kostnadskontroll och rättsosäkerhet i systemen.

Man måste komma ihåg att det uppstod missbruksmyter redan 1994. Kanske återstår en del oegentligheter i branschen, men polisens, åklagarnas och Försäkringskassans ansträngningar bör rimligen ha haft en stor effekt på brottsligheten inom assistansen.

Vad är det som är utom kontroll? Vad är det som är rättsosäkert?

Herr talman! Tack, Bengt Eliasson, för ditt engagemang i frågan! Det syns att du är engagerad.

Det är en fråga om rättigheter, och det är en rättighetslagstiftning. Det är en väldigt fin lagstiftning i den bemärkelsen att den har förbättrat livet för människor som annars hade varit hänvisade till att vara beroende av andra och inte delta i samhället på det sätt man kan göra med personlig assistans.

Jag sa faktiskt inte ordet fusk, men det är klart att man alltid ska beivra det. Jag vill gärna förklara varför denna fråga är angelägen, och då går jag upp ett snäpp.

Jag såg i dag att Bengt Eliasson har skrivit en artikel i Dagens Samhälle med rubriken "Ett anständigt samhälle ska ge stöd vid behov". Det håller jag absolut med om. Där tas den större frågan upp.

Från 2006 och fram till förra året fördubblades kostnaden för den här reformen och är nu uppe i ungefär 30 miljarder. Men ökningen var endast ytterligare 2 000 personer - alltså drygt 2 000 personer men en kostnad på 15 miljarder. Det väcker frågor åtminstone hos mig. Hela reformen omfattar drygt 16 000 personer, och kostnaden är 30 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att den här lagstiftningen och den här reformen är oerhört viktiga. Men jag tycker att det är lika viktigt att de som har rättigheterna är de som får samhällets resurser, för i ett anständigt samhälle ska vi ge stöd vid behov, och då ska inte pengar kunna försvinna åt andra håll.

Därför vill jag se över lagstiftningen, för att se hur detta kan komma sig. I den översynen vill jag också väga in det faktum att den vanligaste synpunkt som jag får från funktionshindersrörelsen är att det har blivit snålare med tilldelning av assistans. Folk har blivit av med assistans, menar man, eller också är timmarna för få. Samtidigt ser vi den här kostnadsutvecklingen.

Det är något som inte stämmer här - jag hävdar det. Och jag tycker att jag har ett stort ansvar för att skattebetalarnas pengar används på ett bra sätt.

Andra synpunkter som jag får från funktionshindersrörelsen är till exempel: Varför har män mer assistans än kvinnor? Vissa tycker att det är toppen att familjemedlemmar kan vara personliga assistenter. Andra tycker att det skapar ett stort beroende. Vissa tycker att det är jättebra med dubbla huvudmän. Andra tycker att det ska vara bara en.

Det finns flera frågor. Du säger att de har utretts flera gånger. Det stämmer. Men det har faktiskt inte vidtagits särskilt mycket åtgärder från Alliansens sida under den tidigare regeringen, åtminstone inte som har påverkat de frågor som jag ställer.

Därför vill jag tillsammans med representanter för funktionshindersrörelsen göra en sådan här utredning. Jag vill att de här pengarna ska komma dem till del som har rätt till det.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den kommande lagöversynen är vi helt överens om. Jag personligen och mitt parti har i flera år drivit på att vi behöver ett nytt helhetsgrepp och behöver se över lagstiftningen, som nu har bortåt 30 år på nacken. Men det är i grunden en mycket bra och unik lagstiftning, som gör att många människor får större delaktighet efter sina förutsättningar i samhället.

Men det finns ett problem när man har ett mycket ekonomistiskt sätt att se på lagstiftningen, när man kopplar ihop till synes rent praktiska förordningsförändringar med resonemang om just kostnadskontroll, rättsosäkerhet och så vidare.

Hur ser då rutinerna ut i dag? Faktum är att systemet med förhöjt belopp, som interpellationen handlar om, fungerar så att ersättningen betalas ut i förskott och redovisas sedan i en slutavräkning var sjätte månad. Kostnaden för assistansen kan slås ut över hela perioden om sex månader, vilket innebär att den assistansberättigade kan ha höga kostnader en månad och låga kostnader en annan, det vill säga ha möjlighet till variation i sitt liv, på samma sätt som jag föreställer mig att statsrådet liksom jag har väldigt olika tider, vanor och sysslor sett över alla 365 dagar på året. Det är det mänskliga perspektivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det praktiska företagarperspektivet innebär förslaget från Försäkringskassan att om förändringen genomförs kan det bli så att enbart offentliga utförare som har hela skattekollektivet bakom sig eller de mycket stora bolag som har betydande resurser har möjlighet att verka som assistansanordnare åt personer med de allra största behoven. Det är en risk som är allvarlig utifrån användarna och deras möjligheter att välja fritt.

Försäkringskassan föreslår en ändring av reglerna och tänker då kräva att kostnadsredovisningen ska ges in månadsvis efter varje månad, då assistans har lämnats, och beräknas på månadens förbrukade timmar. Försäkringskassan är också i förslaget mycket tydlig med att den här förändringen kommer att innebära att den försäkrade får ett lägre timbelopp än om kostnadsredovisningen, som i dag, hade lämnats i slutet av perioden, det vill säga efter sex månader - allt enligt den skrivelse som Försäkringskassan själv har lämnat in. Det är detta som gör mig väldigt orolig.

Efterskottsbetalning för den lilla grupp som har förhöjt belopp kan inte genomföras utan en förordningsändring, enligt Försäkringskassan. Tycker inte statsrådet då att det är rimligt att avvakta med att införa efterskottsbetalning för just denna lilla grupp? Det gäller faktiskt de assistansberättigade som har de allra största behoven. Det förhöjda beloppet innebär redan i dag en exakt återredovisning - jag har sett blanketterna - av varenda krona som har använts i assistansen. I väntan på ett bättre system för hur resurserna för personlig assistans fördelas behöver de här personerna skyddas från ytterligare besparingar utöver dem som redan ligger.

Detta är allvarligt, och jag vädjar verkligen till statsrådet att fundera en gång till på om man inte ska undanta denna lilla grupp.

Herr talman! Jag känner till gruppen och de stora behoven mycket väl. Det är bland annat föreningen JAG som har debatterat frågan. Jag har deltagit i seminarier och träffat dem, och de har också kommit med skrivelser i den här frågan, och jag förstår deras situation.

Jag tycker att man måste kunna prata om ekonomi i samband med den här frågan, när verkligheten ser ut som den gör. Jag tycker att det är oansvarigt att inte göra det. Jag vet att många tycker att det är svårt att ta upp frågan, eftersom man ibland blir misstänkliggjord, vilket jag inte tycker har hänt i den här debatten, för den är mycket seriös. Men jag tycker att det är angeläget att hålla reda på hur pengarna används och - igen - se till att de faktiskt kommer de grupper till godo som vi diskuterar.

Försäkringskassan tar egna beslut och gör analyser som jag inte ska lägga mig i. De menar att det är rimligt att man jämställer den här reformen med andra system där man betalar i efterskott. Sedan är det regeringen som måste göra den ändring som vi har talat om.

Som jag sa är jag angelägen om individuella behov, för det är vad lagstiftningen är till för, men också om hållbarhet och legitimitet över huvud taget för den här reformen. Jag känner att det är svårt att åse den här utvecklingen utan att ställa de här frågorna och försöka vidta åtgärder så att man bromsar en utveckling som kanske riskerar hela systemet i framtiden.

Jag har en dialog med bland annat JAG. Jag hade senast för två dagar sedan möte med representanter för funktionshindersrörelsen och diskuterade. Jag tycker att de har mycket kloka inlägg som handlar om helheten. Men jag delar uppfattningen att man ska se individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att jag har redogjort för hur jag ser på det hela.

Herr talman! Tack, återigen, statsrådet!

Jag håller med helt: Vi måste självklart klara av att tala om ekonomi. Men vi måste tala om mer, inte bara om ekonomi, för det är då det blir farligt. Förordningsändringarna är regeringens beslut, och nu finns möjligheten att göra undantag även i det.

Jag har funderat på ett räkneexempel. Om vi antar att det förhöjda beloppet i snitt är 15 kronor per timme och person - det borde ligga där någonstans - och tar det gånger snittantalet timmar per assistansberättigad och år, som är ungefär 6 500, och sedan naturligtvis gånger antalet assistansberättigade som har förhöjt belopp, som är 1 500, då får vi 147 miljoner. Det är naturligtvis mycket pengar. Men i det här sammanhanget är 147 miljoner - om min matte från skolan räcker till - ungefär 5 promille av de 28-30 miljarder som är den ungefärliga årliga kostnaden för assistansersättningen. Det är 5 promille som garanterat går till personlig assistans för dem med de allra största behoven.

Jag kan bara återigen vädja: Om regeringen ska spara, omfördela och minska utgifter borde regeringen leta efter andra pengar än de 5 promille som går till de mest behövande.

Herr talman! Jag tackar Bengt Eliasson för denna dialog. I din artikel, som jag har läst väl som du hör, föreslår du också ett möte med politiska partier om denna fråga.

Jag förutser att vi inför och under översynen av LSS ska ha ett bra samarbete och en bra dialog med representanter för partier. Inte minst Liberalerna har varit drivande i denna reform. Jag fortsätter gärna detta samtal och tackar för denna debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.