Effekterna av fri entré-reformen

Herr talman! Isabella Hökmark har frågat mig om jag anser att reformen fri entré på vissa centrala museer har uppnått avsedd effekt. Frågan är ställd utifrån resultat presenterade i Myndigheten för kulturanalys rapport om besöksutvecklingen för de centrala museerna 2016.

Den rapport från Myndigheten för kulturanalys som Isabella Hökmark tar upp i sin interpellation är en redovisning av ett regeringsuppdrag att följa upp besöksutveckling vid de centrala museerna, Forum för levande historia och Riksantikvarieämbetets besöksmål. Myndigheten för kulturanalys redogör i rapporten för hur man tillsammans med museerna genomfört ett arbete med att utveckla och standardisera metoderna för besöksräkning. Resultatet är således en metodiskt och statistiskt säkerställd redogörelse över antal besök till samtliga centrala museer under perioden 2015-2016.

Det vi glädjande kan konstatera utifrån rapporten är att museibesöken ökade med 19 procent vid samtliga centrala museer under perioden. Den procentuella ökningen var ännu större vid de museer som infört fri entré under 2016. Där ökade besöken med hela 49 procent. I och med rapporten finns nu ett gediget underlag som visar att fri entré har en positiv effekt på besöksantalet.

I rapporten presenteras även en närstudie av fyra museer som infört fri entré under 2016 för att undersöka i vilken utsträckning fri entré påverkar vem som besöker museer. Vid dessa fyra specifika museer har Myndigheten för kulturanalys kunnat se att ökningen av besökare är relativt jämnt fördelad med avseende på kön medan det när det gäller ålder går att se särskilda ökningar i kategorierna unga vuxna samt pensionärer. När det gäller geografisk hemvist tycks ökningen vid de fyra museerna med fri entré främst gå att koppla till en ökning av besökare från närområdet, i det här fallet Stockholm, samt utländska turister. Avslutningsvis har myndigheten också sett att ökningen av besökare vid museerna med fri entré främst utgörs av flergångsbesökare.

Med den aktuella rapporten som underlag kan det konstateras att frientré-reformen hittills har lett till att besökssiffrorna ökat kraftigt. Rapporten visar också att det finns indikationer på att vissa förändringar i sammansättningen av besökarna redan skett, bland annat en ökning av gruppen unga vuxna.

Myndigheten för kulturanalys är dock tydlig med att resultatet som presenteras i rapporten inte ska ses som en utvärdering av reformen i dess helhet. Denna omfattande reform kommer att behöva följas noga under lång tid framöver för att säkerställa att utfallet blir det avsedda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är sammantaget för tidigt att dra några tydliga slutsatser utifrån den begränsade uppföljning som hittills gjorts. Det kan dock ändå inte råda något tvivel om att det är mycket glädjande och ett stort kulturpolitiskt framsteg att reformen hittills inneburit en så stor ökning av antalet besökare - sammantaget hela 49 procent, som sagt - vid de museer som införde fri entré under 2016. Det är ett stort steg för att göra vårt gemensamma kulturarv tillgängligt för alla.

Herr talman! Det är trevligt att kulturministern är så glad och sprudlande över resultatet.

Gör man ett besöksmål gratis är det väl självklart att det är fler som går dit. Ingen trodde väl annat. Men resultatet av det har inte blivit det som man önskade med den här reformen.

I det pressmeddelande som skickades ut före genomförandet står det att man inför fri entré för att många fler grupper i samhället ska kunna ta del av det gemensamma kulturarvet. Man vill alltså ha nya besökare till museerna.

Kulturministern och jag har diskuterat de här frågorna tidigare, och mina tidigare invändningar har bekräftats av rapporten som Myndigheten för kulturanalys har gjort. Man säger att ökningen vid museer med fri entré utgörs av vana museibesökare, det vill säga att de som redan går dit har gått fler gånger. Det är också en ökning av utländska turister. De flesta är från närområdet. Man ser också en stor ökning av pensionärer, som redan hade reducerad avgift.

Även om antalet besök har ökat på museer med fri entré finns det också exempel på sådana museer som har fått ett minskat antal besökare. Jag tänker på Tekniska museet. Samtidigt som antalet besökare har ökat med 40 000 på ett museum har man där fått en minskning med 50 000. Det tycker inte jag är speciellt bra.

Jag känner mig ännu mer nervös för de privata museerna, där det finns entreprenörer som har satsat pengar och anställt personal och där besöksantalet kanske har gått ned för att staten har valt att det ska vara fri entré på vissa museer.

Jag förstår alltså inte riktigt den här odelade glädjen eftersom syftet var nya besökare från andra områden där man vet att det är många som inte går på museum. De har inte kommit till museerna. Varför är då den här reformen så lyckad, kulturministern?

Herr talman! Tack, Isabella Hökmark, för frågan! Fri-entré-reformen är en stor succé; vi har ökat antalet besökare med hela 49 procent. Dessutom har flertalet privata museer gått väldigt bra under samma period. Detta betyder att fri-entré-reformen sannolikt har bidragit till att öka lusten för kultur och konst och för att vara på museum.

Detta framgår också av resultatet av studien, som beskriver att de flesta besökare är flergångsbesökare. Man vill ha mer. Man får smak för det; man vill se igen, och man vill vara i dessa våra gemensamma rum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Målet med fri-entré-reformen är ett delmål i regeringens kulturpolitik och i det samhällsbygge som vi arbetar intensivt med och är beredda att finansiera. Vi tror på ett samhälle där trösklarna för att få vara med är så låga som möjligt, där priset eller hur mycket pengar ens föräldrar har inte står i vägen för chansen att prova på konst eller kultur eller stå på en scen och där vi har råd att investera i att väcka människors lust.

Steg för steg sänker vi alltså trösklarna för att alla ska kunna ta del av vårt gemensamma kulturarv. Jag är självklart glad för resultatet, men jag är långt ifrån nöjd. Jag vill mycket mer, och det är därför vi har ökat kulturbudgeten med hela 767 miljoner kronor sedan vi tillträdde. Vi kommer att fortsätta att investera i kultur.

Det jag blir mest bekymrad över när jag vid detta och många tidigare tillfällen har lyssnat till Isabella Hökmark och hennes moderata kamrater är hur det kan vara ett problem att resultatet visar att besöksantalet har ökat och att vi därför ska göra mindre. Det borde ju vara precis tvärtom. Även om allt inte är perfekt borde ett sådant resultat leda till slutsatsen att vi måste göra mer. Det skulle jag gärna vilja ha svar på: Varför ska vi göra mindre och inte mer?

Herr talman! Just detta är min invändning: Kulturministern väljer att lägga 80 miljoner kronor om året för att subventionera mig och andra vana museibesökare, som skulle kunna betala för sitt inträde. Hade vi haft dessa 80 miljoner kronor hade vi lagt dem på riktade insatser till museerna så att de hade fått ett tillskott av pengar. De har ju inte fått mer pengar genom denna reform. Det är gratis för oss att gå in, men museet har inte fått mer pengar till sin verksamhet. Vi hade riktat pengarna till museerna.

Talar man med museichefer säger de att de gärna skulle ta emot pengar kanske just för att föra ut konst till de närområden där man inte är så vana museibesökare, försöka dra till sig människor på ett annat sätt och utöka verksamheten. Det är detta som är skillnaden: Jag vill lägga pengar där de gör mest nytta, inte på att subventionera alla.

Min fråga är därför fortfarande: Varför är det inte bra att lägga pengar i riktade insatser så att kulturministern får de besökare som man efterfrågar att komma till museerna?

Herr talman! Det är just detta som tydliggör den stora skillnaden med vår politik och framför allt den stora skillnaden mellan att prata och vilja vackra saker och faktiskt göra. Vi gör både och, och det är det som gör mig så glad. Jag kan både investera 80 miljoner i att sänka trösklar genom en fri-entré-reform och öka finansieringen till flera museer.

Dessutom ökar vi kultursamverkansmodellen, som bidrar till mer kultur i hela landet. Vi gör både och, eftersom vi tror dels på kulturens och konstens egenvärde, dels på att den ska vara tillgänglig för så många som möjligt. Det går att göra både och, om man är beredd att göra investeringar i konsten och kulturen och i människor och vårt land.

Det är också intressant att dra sig till minnes hur det var för några år sedan, när vi talade mycket om att reformen skulle införas. Då kraxade olyckskorparna - många av dem var moderater - och dysterkvistarna deppade. Det larmades högt, vitt och brett om att reformen var extremt underfinansierad. Allt skulle bli kaos.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Framför allt var det många av Hökmarks partikamrater som menade att privata museer skulle gå under. Nu skulle staten komma in och konkurrera ut all kraft, allt entreprenörskap och all vilja att arbeta med och tillgängliggöra konsten. Och så har det visat sig att resultatet till stora delar har blivit tvärtom. Även privata aktörer går väldigt bra. Detta betyder att kulturens förmåga att väcka människors lust och konstens möjligheter att få en större plats inte är avhängiga av om staten väljer att prioritera konsten.

Jag hade kanske fäst större vikt vid vad Isabella Hökmark säger om och om igen i många interpellationer om det var så att Moderaterna också ville något när det gäller kulturpolitiken - om ni också ville investera i kultur i hela landet eller på något annat sätt visa att ni vill budgetera för och prioritera investeringar i konst och kultur. Men i ert budgetförslag blir det tydligt att ni tvärtom tar bort det mesta.

Herr talman! Det har aldrig satsats så mycket på kultur som under alliansregeringen, och det var vi som införde kultur i skolan och flera viktiga reformer under den tiden. Så jag vill påstå att vi satsar.

Det är intressant att det sägs att vi var olyckskorpar. Vi hade ju facit från förra gången en fri-entré-reform genomfördes. Då hände precis samma sak: Man subventionerade redan vana museibesökare och turister som kommer hit. Enligt besöksstatistiken är sex av sju besökare på något av museerna turister. Jag tycker inte att det ska vara gratis för dem. Det är trevligt att det kommer turister till Sverige, men vi kanske inte ska använda skattebetalarnas pengar för att subventionera deras museibesök.

Jag satt tidigare och lyssnade på en kollega till kulturministern, statsrådet Ylva Johansson, och hon sa i varje fall en klok sak, tyckte jag: Skattepengar ska gå dit där de gör mest nytta. Det är precis det vi moderater vill. Vi beskattar invånarna i hela Sverige, och skattepengarna ska gå dit där de gör mest nytta. De gör inte nytta på fri entré när det visar sig - jag säger det igen - att turister eller vi som redan går på museum går dit en gång till. Varför inte låta pengarna gå dit där de gör nytta? Det är väl det ansvar vi har som förtroendevalda.

Jag har faktiskt börjat att bara gå på museer där jag får betala för att gå in, för där tror jag att min entréavgift gör mer nytta. Jag vågar knappt säga detta, men i eftermiddag ska jag ta några timmar av riksdagsveckan och gå med en liten knatte till ett museum där jag betalar för att gå in. Det tycker jag är bra!

Herr talman! Grattis, Isabella Hökmark, som har så mycket betalt som folkvald och förtroendevald riksdagsledamot att du kan ta med dig barn och betala för dig när du går på museum! Men för många människor är avgiften till våra museer ett hinder, och det är ett av de hinder vi tänker riva.

Men detta är inte allt. Det är därför jag säger att jag är glad över de kraftigt ökade besökssiffrorna, men jag är inte nöjd. Vi behöver riva fler hinder; det är fler saker som ska förändras. Om man är i tät kontakt och samtalar med dem som jobbar på våra statliga museer, vilket jag kan rekommendera, och dessutom besöker dem ofta inser man att de har en hel låda med verktyg att sätta in för att locka besökare. Dem kommer vi också att slipa, och vi kommer att se ännu fler resultat under den kommande mandatperioden och förhoppningsvis många fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker återigen att det är värt att påminna om att de vackra orden om att satsa skattepengarna där de gör mest nytta och mest skillnad tyvärr inte gäller kulturpolitiken. Om man tittar i ert förslag till budget för den svenska staten kan alla se i svart på vitt att ni vill avveckla stödet till exempelvis kulturskolan: 100 miljoner kronor om året. Och ni vill minska stödet till den regionala kulturen. Detta är siffror som talar sitt tydliga språk och bör läsas av alla som vill veta mer om den moderata kulturpolitiken.

Som sagt, fri entré är så här långt en fantastisk succé. Det betyder inte att vi är nöjda. Det är visserligen så att unga vuxna har sökt sig till dessa museer i större utsträckning än tidigare, och det är glädjande. Men vi ska göra mycket mer - detta är bara ett av många verktyg vi har i lådan.

Överläggningen var härmed avslutad.