Drönare som hotar den allmänna säkerheten

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att den svenska polisen har de verktyg som den behöver för att avvärja hot från drönare som används i brottsligt syfte.

Användningen av obemannade flygande farkoster, så kallade drönare, har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren. Drönare har många positiva användningsområden och kan till exempel användas vid besiktningar, inspektioner av skogsområden och elledningar och bevakning av polis, räddningstjänst och kustbevakning. Samtidigt går det inte utesluta att drönarna kan användas i brottsligt syfte, inte minst vid fientliga attacker mot samhället. Den tekniska utvecklingen på drönarområdet har öppnat för nya tillvägagångssätt för hotaktörer. Det kan utmana etablerade principer för fysiska skyddsåtgärder vid byggnader, anläggningar och områden men även för åtgärder inom personskydd.

Polismyndigheten påbörjade i februari en förstudie för att kartlägga omfattningen av problemen med drönare som används i brottsligt syfte. I förstudien ska man inventera omfattningen av drönarangrepp, vilka områden som är mest utsatta och problem i bekämpningen av brott där drönare används. Studien, som ska vara klar senast den 31 maj, ska utgöra en grund för Polismyndigheten att gå vidare med för att säkerställa att polisens brottsbekämpande verksamhet är utformad på bästa sätt för att möta utvecklingen på området.

Tillsammans med bland annat FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, arbetar Polismyndigheten också med en gemensam ansökan till ett EU-projekt inom Horizon 2020 när det gäller bland annat utveckling av motmedel mot drönare.

Polismyndigheten följer alltså noga utvecklingen på området och vidtar adekvata åtgärder. Därför ser jag inga skäl att i dagsläget själv vidta några särskilda ytterligare åtgärder. Riskerna på området ska dock tas på största allvar, och jag kommer givetvis att följa utvecklingen noga.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det här är en fråga som jag tror engagerar allt fler i takt med att problemet blir allt större. Det handlar nu inte bara om science fiction-romaner och -filmer där den här formen av teknik används i brottsligt syfte. En snabb sökning på nätet och i svenska medier ger en bekräftelse av situationen som allvarlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det statsrådet ger som svar är att en utredning är på väg fram. Det är bra. Han ger också som svar att han kommer att följa detta noggrant och att Polismyndigheten följer utvecklingen. En följdfråga till statsrådet blir: Ska vi då alltså dra slutsatsen att polisen i dagsläget står handfallen om någon med brottsliga intentioner väljer att använda sig av drönare för att begå brott - vi behöver inte gå in på detaljer om hur - eftersom man inte i dag har några motmedel?

I sådana fall är det inte tillfredsställande, och därför tror jag att det kan vara nödvändigt med ett förtydligande från statsrådet på den punkten. Det här är inte ett problem som inväntar några Horizon 2020-samarbeten. Det här är ett problem som vi står inför ganska akut. Därför är jag intresserad av vad statsrådet, departementet och möjligen ansvariga myndigheter har för omedelbar beredskap för att möta det som vi möter i dag och inte bara i framtiden.

Herr talman! Tack, Erik Ottoson, för frågan! Nej, så ska man inte tolka det. Det finns naturligtvis motmedel i olika former, men strategin och motmedlen är inte tillräckligt bra givet den tekniska utvecklingen. Den tekniska utvecklingen stannar ju inte heller av, utan snarare accelererar den. Då är det viktigt att polisen internt i Sverige och i EU kan arbeta fram både taktik och strategi och bättre kan implementera de elektroniska motmedel som finns i verksamheten. Därav det utvecklingsarbete som sker inom polisen.

Herr talman! Tack, statsrådet, för förtydligandet! Det är bra att man utvecklar detta. Det är inte önskvärt att en polisman som står inför en svår situation upplever sig själv som handfallen. Det har varit olika situationer, bland annat i samband med folksamlingar. Journalister har också flugit den här formen av farkoster i olämpliga sammanhang där det har varit fara för hälsa och egendom. Att som i dagsläget, om jag har förstått saken rätt, bara ha som omedelbar möjlighet att hitta personen på marken som styr den aktuella farkosten och på det viset få ned den, alternativt dra sitt tjänstevapen och vara väldigt duktig på att sikta, är inte rimligt.

Vilka verktyg i övrigt står till polismans förfogande i dagsläget? Har statsrådet någonting att tillägga på den punkten? Jag upplever inte att vi fick några exempel på vilka åtgärder man faktiskt skulle kunna vidta om ett hot måste avvärjas.

Jag ska dra detta vidare ytterligare lite grann. Statsrådet nämner en del om de fysiska åtgärder kring byggnader och anläggningar som kan vara nödvändiga och om säkerhetstänk kring skyddsobjekt. Kan statsrådet ge mig och kammaren någon ytterligare insikt i hur det arbetet fortskrider? När det gäller de skyddsobjekt som man känner till lite mer kan jag ifrågasätta om vi verkligen står rustade inför den här formen av utmaningar. Det förefaller inte så för en lekman. Statsrådet kanske sitter på annan information.

Ytterligare en fråga som jag tror att man borde överväga är att inte bara tala i termer av var man får flyga och inte. I dag är det förbjudet att flyga inom så kallade flygkontrollzoner som i huvudsak finns kring flygplatser. Det finns också restriktionsområden som i huvudsak har en militär tillämpning eller tillämpas kring så kallade skyddsobjekt. Arbetar statsrådet eller någon av hans kollegor för att göra en inventering av ytterligare områden som mot bakgrund av den tekniska utvecklingen skulle behöva en restriktionsområdesstatus för att undvika den här formen av hot?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Haga slott finns det ett restriktionsområde kring men inte Stockholms slott. Det finns ett restriktionsområde kring vissa öar i Stockholms skärgård men inte kring det här huset som vi befinner oss i just nu och som väl ändå får anses vara viktigt för samhällets funktionssätt i någon mån. Det här är ganska viktiga frågor för hur man arbetar med detta. Jag tror att det finns ett behov av att vara proaktiv. Vi måste på något sätt hitta en balans mellan att stimulera tekniken och att se till att vi kan utnyttja de fantastiska möjligheter som drönare innebär.

Jag är själv mycket positiv till detta och kan också för herr talmannen och kammaren avslöja att jag innehar en sådan här farkost. Den är väldigt rolig att flyga inom lagens alla råmärken. Men det måste hittas en balans mellan detta teknikfrämjande och det repressiva som staten och statsmakterna måste få på plats och som gärna ska vara så proaktivt som möjligt.

I dagsläget är upplevelsen, åtminstone från den här riksdagsledamoten, att vi inte har kommit hela vägen fram. Vad är statsrådets väg framåt?

Herr talman! Jag kan nog vidimera den bild som Erik Ottoson ger. Här finns det mer att göra. Framför allt måste det ske inom ramen för polismakten.

Vi rör oss med begreppet drönare som om det vore en typ av farkost när det egentligen är ett samlingsnamn för en stor mängd av olika farkoster som både kan vara utrustade med kamera och inte vara utrustade med kamera. När det gäller kameradelen för drönare utreds den frågan specifikt i en utredning som justitieminister Morgan Johansson har tillsatt.

När det gäller de farkoster som inte är försedda med kamera handlar det dels om konflikter med andra flygande föremål, dels om möjligheten att kunna använda dem för andra typer av attacker eller kriminella syften. Det landar mer på polismyndigheten att se över.

Sedan har vi frågan om kärnkraften och de skyddsobjekten, där vi har infört förbudszoner. Bedömningen av om ytterligare sådana behövs får polisen göra.

Jag tror att jag med det har gått igenom de frågor som Erik Ottoson ställde.

Herr talman! Tack, statsrådet, för de utvecklade tankarna.

Det är helt riktigt att drönare är ett stort begrepp. Det är allt från dem som väger 20 gram och som du kan hålla i handen till dem som väger flertalet kilo och som kan orsaka stor skada om de skulle kraschlanda på fel ställe, och självfallet allting däremellan.

Jag och statsrådets kollega Anna Johansson har haft diskussioner om detta. Man sätter väldigt stor tilltro till det arbete som sker inom ramen för Easa och som har gällt säkerhetsbiten. Det ska tilläggas att Easa framför allt arbetar med drönare som kommer att väga någonstans i kiloklassen, inte alls hekton eller gram som vi har talat om, trots att de kan göra minst lika stor skada.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som statsrådet väl känner till finns det vissa föremål som kan orsaka stor skada och som inte alls behöver väga ett kilo. Lyftkraften i en sådan farkost kan vida överstiga den tyngd som den själv har i utgångsläget. Den kan alltså lyfta ganska tunga saker till ganska otillgängliga platser - ett tak eller ett fönster. Det är något som jag tror att vi alla bävar lite för när det kommer hot från alla håll och kanter.

Jag får tacka statsrådet för de ytterligare förtydligandena. Jag tror att vi kommer att ha anledning att följa upp detta framöver. Jag förstår att statsrådet tar detta på stort allvar. Jag tror dock att det kan behövas ytterligare styrsignaler om att detta är en prioriterad verksamhet, inte bara gentemot Polismyndigheten utan även andra myndigheter, som kanske upplever att de är utsatta men att polisen inte har uppmärksammat det.

Med det tackar jag för debatten. Jag ser fram emot stora framsteg på området framgent.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Erik Ottoson för att han har ställt denna interpellation.

I stort håller jag med Erik Ottoson. Detta är ett område där tekniken har utvecklats ganska snabbt och kommer att fortsätta att göra det. Det är viktigt att lagstiftning och myndigheter följer med i den utvecklingen. Som bekant finns ofta en viss eftersläpning, och det är viktigt att den inte blir så stor att vi utsätter medborgarna för fara.

Jag ser fram emot fler debatter med Erik Ottoson om vad som konkret kan göras för att myndigheter och samhället i övrigt ska kunna möta utmaningen men också dra nytta av fördelarna, både i det vanliga samhällslivet och i de rättsvårdande myndigheternas uppdrag.

Överläggningen var härmed avslutad.