Drivmedelsprisernas effekt på näringslivet

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka näringslivets internationella konkurrenskraft på kort sikt, vilka åtgärder jag avser att vidta för att kompensera näringslivet för de ökade drivmedelspriserna och vilka åtgärder jag avser att vidta för att kompensera näringslivet för de ökade elpriserna.

Förklaringen till de höga drivmedelspriserna ligger främst i det allt högre oljepriset men beror också på att vissa raffinaderier stängde ned verksamhet under pandemin och att det tar tid att komma upp i normal produktionskapacitet.

Det är värt att notera att ingen del av prisuppgången under det gångna året beror på höjda drivmedelsskatter. Den senaste gången ett aktivt beslut fattades om att förändra drivmedelsskatterna var när den så kallade bnp-indexeringen pausades för 2021 och 2022, något som medför en lägre energiskatt.

Långsiktiga åtgärder som främjar utbyggnad av elnät och elproduktion behövs för att möta den allt högre efterfrågan på el. För att åtgärda de skillnader i elpris som uppstår mellan olika elområden i Sverige, och därmed främja lägre elpriser i landets södra delar, behöver de begränsningar i överföringskapacitet som finns i det svenska transmissionsnätet byggas bort. Affärsverket svenska kraftnät planerar omfattande förstärkningar av nätet och närmare tredubblar sina nätinvesteringar under de kommande tre åren jämfört med föregående treårsperiod.

Flera initiativ har tagits för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att säkerställa att Sverige har en trygg, stabil och klimatneutral elförsörjning året runt. Som exempel kan jag nämna att regeringen nyligen fattat beslut om att ge Affärsverket svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut transmissionsnätet till områden i Sveriges sjöterritorium. Det kommer att minska kostnaderna för att ansluta exempelvis havsbaserad vindkraft.

Utöver det har riksdagen ställt sig bakom regeringens förslag i propositionen Moderna tillståndsprocesser för elnät, som syftar till att förkorta ledtiderna och göra det lättare att bygga ut det svenska elnätet. Energimarknadsinspektionen har även fått ökade anslag för att korta ned sin handläggningstid för ärenden kopplade till elnätsutbyggnad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag skulle också vilja rikta ett tack till dem som är med och visar sitt stora engagemang i gruppen Bränsleupproret på Facebook. Är man inte med där tycker jag att man ska gå in på Facebook och gå med i gruppen.

Där får man dagligen se exempel från hela Sverige på hur de chockhöga drivmedelspriserna påverkar hushållen, hushållens köpkraft och näringslivet. Vi kan se hur åkare efter åkare går på knäna. Jag är genuint orolig för den snö som kommer att falla i vinter, för väldigt många avtal som är skrivna mellan beställare och leverantörer inkluderar inte något drivmedelstillägg.

I förra veckan var jag i Hofors och besökte ett företag som berättade att dieselpriset har stigit med ungefär 40 procent sedan man skrev under sitt avtal. När BS Entreprenad räknade på detta visade det sig att de i princip skulle få betala för att utföra snöröjning. Även om många företagare är oerhört lojala med sina lokalsamhällen tror jag att det är få som skulle gå till sitt jobb och betala för att få utföra det.

Jag pratade med företrädare för branschen. Det är tyvärr väldigt vanligt att man inte har bränsletillägg i sina avtal. Vi riskerar alltså att få en vinter som blir väldigt mörk, kall och i värsta fall oplogad på grund av regeringens oförmåga på detta område.

I dag larmar LRF: Kostnaderna för Sveriges lantbrukare ökar med 4 100 miljoner. Det är 4,1 miljarder som kostnaderna har ökat med. Enligt LRF:s uträkning står diesel för 1 miljard, kvävegödsel för 1,8 miljarder, el för 750 miljoner och soja för 900 miljoner. Totalsumman är 4,1 miljarder.

Detta är kostnadsökningen för Sveriges hårt prövade småföretagare - de bönder som ser till att du och jag och alla andra kan få mat på bordet. De håller nu på att knäckas av den kostnadschock som drabbar dem.

Och vad betyder det på sikt när dieseln kostar 15 kronor i Finland, 15 kronor i Norge, 15 kronor i Danmark men över 19 kronor i Sverige? Ministern står här och pratar om världsmarknadspriset.

Fru talman! Det måste väl vara samma världsmarknad där de nordiska länderna köper sina oljor, eller har Sverige en annan världsmarknad någon annanstans, så att det skiljer 4 kronor per liter? Det kostar Sveriges lantbrukare 1 miljard kronor. Det är 1 miljard kronor som någon ska betala. Då kan man säga: Ja, vi för över hela kostnaden på konsumenterna. Men så funkar inte marknaden.

Om den svenska köttbullen är dubbelt så dyr som den danska finns det en och annan som kommer att välja den danska. Det är därför jag har ställt min fråga: Vad får det för konsekvenser för Sveriges internationella konkurrenskraft att kostnaderna skenar för det svenska lantbruket och det svenska näringslivet?

Detta borde göra regeringen sömnlös. Jag tror dock att en del av regeringen jublar. Jag tror att en del av regeringen menar att det är exakt detta man vill uppnå. Men vad säger Socialdemokraterna? Är det här ett önskat läge? Vad tänker regeringen vidta för åtgärder?

Fru talman! Statsrådet Baylan! Jag tänkte ta upp det här med näringspolitiken. Bränsleskatten och kostnaderna är en sak, men hela samhället håller ju på att rasa ihop - det gamla fina industrilandet Sverige, som har världens bästa exportföretag. Exportindustrin står för 52 procent av bnp och drar in pengar som vi i riksdagen kan sitta och fördela ut i olika bidragsreformer etcetera.

Vi har haveriet på Cementa. Det är fruktansvärt att höra om cementen som vi alltid har brutit själva. Nu ska vi börja importera cement från Kina och gamla Östtyskland, där de har stora cementbrott. Är det miljövänligt att köra cement hit från Kina?

Vi har haveriet med elförsörjningen som också driver upp elpriserna enormt. Att bygga energiförsörjningen på en dysfunktionell vindkraft som endast ger el när vädret tillåter är synnerligen naivt, vill jag säga. Vi har varit världsledande i Sverige på kärnkraft med fantastiska tekniker och duktiga byggare. Kärnkraften är driftssäker, släpper inte ut ett gram koldioxid och fungerar sju dagar i veckan, tjugofyra timmar om dygnet. Alltid fungerar den.

Men i stället väljer man att satsa på vindkraft och oljekraft i Karlshamn. I stället för att bygga kärnkraft väljer man 140 000 liter olja i timmen, fru talman. Det finns plats i Forsmark för två verk till. Området är planerat för fem, vilket skulle försörja hela Mälardalen och Stockholmsregionen och ge tillväxt för omställning till elbilar och dylikt som nu pågår.

Precis som Lars Beckman tar upp är det anmärkningsvärt att Sverige har 4 kronor högre kostnader för diesel vid pumparna än våra grannländer. Det är naturligtvis för att vi har mycket mer skatt på allt. Vi har höga skatter, och staten har med kirurgisk precision sett till att få in skatt på allting. När det gäller elen är det också fantastiskt att man kan ta moms på skatten: först energiskatt och sedan moms på det. Vi är väl det enda land i världen som har dubbelbeskattning på energi, vad jag förstår.

Jag tycker att det här är skämmigt. Och för statsrådet, som är socialdemokrat: Socialdemokraterna har historiskt sett alltid värnat industrin, i alla fall storindustrin. Småföretagen har man aldrig värnat om, och det är de som tar mest stryk med höga bränslepriser. Det är inte ovanligt att en småföretagare, till exempel en rörmokare eller en driftstekniker som ska laga och sköta om bergvärmepumpar, måste köra 10-20 mil om dagen till sina uppdragsgivare.

Det här är anmärkningsvärt. Hela näringspolitiken håller på att rasa ihop, eftersom det sitter ett ganska litet parti i regeringen som får styra alltför mycket medan övriga dansar efter. Det är dags att ta tag i det här för att få ordning på Sverige, och det är vi moderater beredda att göra.

Fru talman! Jag skulle vilja ha en annan liten skruv på den här debatten, och det handlar om alla dem som pendlar till jobbet. De allra, allra flesta ute i landet har inte möjlighet att åka med kollektivtrafik. I Stockholm funkar det bra, och jag är den första att förespråka att om man kan åka tåg eller buss eller pendla på något annat sätt kollektivt så är det väldigt bra.

Så ser det dock inte ut ute i landet. Personer som aldrig någonsin har kontaktat mig tidigare säger att nu är måttet rågat. Man kommer inte att ha råd. Det lönar sig nästan inte att åka till jobbet om man har några mil att pendla. På en rörlig arbetsmarknad ute i landet kanske en person i familjen kan få jobb i närheten och den andra måste pendla, många gånger långt. Och även om man vill vara så klimatsmart som möjligt och gärna skulle vilja ha en elbil att pendla med är elbilarna i dag rätt så dyra. Det är kanske inte läge om man är ung. Man är tvingad att åka på bensin eller diesel, och då kostar det väldigt mycket. Ministern ska väl också vara glad att inte alla ställer om till elbilar; det finns helt enkelt inte el till det.

Jag vet inte riktigt om jag ska uppmuntra till att man faktiskt stannar hemma och lever lite billigare i stället för att fortsätta att pendla till jobbet. Det är också så att mycket av kompetensen som ministern tidigare lyfte, fru talman, inte alltid finns i närområdet. Ganska många hantverksyrken och specialistkompetenser finns på andra orter, och de behöver pendla till jobbet.

Det Utopia där vi, som Miljöpartiet ofta säger, ska cykla och åka kollektivt till jobbet är en jättebra lösning i våra stora städer, men så ser det inte ut ute i landet. Så länge vi inte har löst elproduktionen så att vi alla kan åka elbil och inte har kommit ned i sådana priser på elbilar så att folk kan välja det måste vi alltså göra det möjligt för speciellt unga familjer att pendla.

Jag tror också att regeringen behöver gå hem och titta på skattesystemet. Det här är en skattebas som är jättestor, för man finansierar ju andra saker i statsbudgeten med just bensin- och dieselskatterna. Den dagen vi alla har blivit klimatsmarta och cyklar kommer alltså skatteintäkterna att se helt annorlunda ut. Då är frågan om det är rimligt att småbarnsfamiljer ute i landet som pendlar till jobbet ska stå för en större del av den skatten till staten än en familj i innerstaden som har möjlighet att åka tunnelbana, buss eller på annat sätt. Det här är faktiskt en fråga om solidaritet, någonting som ministerns parti brukar prata mycket om. Är det rimligt att folk ute i landet ska stå för en större del av skatteintäkterna?

Fru talman! Det är helt uppenbart att det finns ganska stora utmaningar i den globala handeln just nu. Vi pratar här om oljepriset som har gått upp kraftigt. Det handlar till exempel om raffinaderier som stängde under pandemin och som ännu inte har öppnat.

Nu är vi i ett läge där den ekonomiska utvecklingen har vänt uppåt inte minst i Sverige - tack och lov, ska jag säga. Sverige är ett av de länder som under och efter pandemin har haft den starkaste ekonomiska utvecklingen. Det är bra. När utbudet inte hänger med efterfrågan får vi den här typen av kraftiga prisökningar, och då vill Lars Beckman hävda att det är den svenska regeringens fel. Han sätter därmed en väldigt stor tilltro till hur mycket vi påverkar ute i världen, men det här händer ju varje land. Oavsett om vi talar om Tyskland eller för den delen Nederländerna, Belgien eller Frankrike finns samma diskussion av samma skäl.

Likväl ska vi konstatera att detta inte bara syns på olje- och gaspriset utan naturligtvis också på en massa andra råvaror. I vissa delar av den svenska basindustrin kan det naturligtvis vara bra, eftersom vi naturligtvis får mer intäkter när världsmarknadspriserna är höga, men när det gäller sådant som vi är beroende av, i det här fallet bensin och diesel, är det naturligtvis inte bra.

Fru talman! I längden, och nu talar vi på lång sikt, finns det naturligtvis bara en väg framåt, och det är som Lotta Olsson säger att ställa om till inhemsk råvara, antingen el eller biodrivmedel av olika slag. Det tar tid. Så är det, men riktningen måste ändå finnas där, både för klimatets och för vår ekonomis skull. Att vara beroende av importerad olja från Ryssland eller för delen Mellanöstern tror jag att vi kan vara överens om inte är bra av många olika skäl.

Fru talman! Vi ska följa detta noga och försöka hjälpas åt, men när det gäller den internationella konkurrenskraften sitter alla länder i samma båt på något vis. Oljepriset och därmed också bensin- och dieselpriserna har åkt bergochdalbana, och jag vill bara återigen understryka att detta inte beror på några justeringar av skatter i vårt land de senaste åren eller för den delen i år.

Sedan är Kjell Jansson inne på en beskrivning som jag verkligen inte känner igen - att hela landet faller ihop. Jag förstår att man i opposition ska vara kritiskt granskande, Kjell Jansson, men någon måtta får det väl ändå vara på beskrivningen av den svenska industrin.

Jag förstår att den moderata hållningen för tio år sedan var att industrin var någonting som hörde historien till. Men ser inte Kjell Jansson alla stora investeringar som sker i vårt land? De största utmaningarna - flaskhalsarna - för den svenska industrin och näringslivet både nu och de kommande åren är efterfrågan på kompetent arbetskraft. Det är arbetskraftsbrist. Det kunde man inte tro för tio år sedan. Men så är det, Kjell Jansson.

Då är det klart att det finns ett antal utmaningar. Kompetensförsörjningen är en. Vi ska se till att vi inte bara kan säkra el - vi har nämligen stora elöverskott - utan också effekt på rätt plats när det behövs. Det handlar om att fortsätta att bygga ut nät. Det är en investeringstakt som ökar med 300 procent de kommande åren, precis som jag nämnde.

Det stämmer att när det gäller tillståndsprocesser behöver vi ändra reglerna men också tillämpningen av dem och se till att det blir bättre och smidigare utan att överge viktiga värden som en ren miljö, rent vatten eller ren luft.

Fru talman! Ja, det finns utmaningar. En del av dem har kommit fram. Men vi har också stora möjligheter. Kommer vi till rätta med dessa utmaningar - gärna tillsammans - tror jag att det kommer att bli väldigt bra.

Fru talman! En företagare från Sandviken åkte till Norge i fredags. Han lade upp en bild på sin Instagram och Facebook. När han tankade i Sandviken i fredags betalade han 19 kronor och 2 öre per liter diesel. Så åkte han till Norge och tankade. Och för den dieseln betalade han, fru talman, 15 kronor och 19 öre per liter.

Här står alltså näringsministern och pratar om att det är internationella faktorer som påverkar dieselpriset i Sverige. Men, fru talman, precis som jag sa i mitt första anförande kostar dieseln i Danmark runt 15 kronor, i Finland runt 15 kronor och i Norge i fredags kostade den 15 kronor och 19 öre. Och i Sverige i fredags kostade dieseln 19 kronor och 2 öre.

Fru talman! Detta är naturligtvis förödande för det svenska näringslivets konkurrenskraft. Det är förödande för det företag i Ljusdal - ett världsklassföretag, faktiskt, som underleverantör till ett stort internationellt företag - som har en produktionsanläggning från vilken deras produkter varje natt går från Ljusdal till Mjölby. Det betyder såklart att det måste vara farbara vägar nu när det blir vinterväglag. Men det betyder också att man måste kunna frakta produkterna till en rimlig kostnad.

Fru talman! Vad betyder det när dieselpriset stiger med kanske 40 procent på relativt kort tid och när våra grannländer får en konkurrensfördel som beror på den svenska regeringens inhemska politik? Jag tror inte att näringsministern ens på en SSU-kongress skulle kunna få de unga socialdemokraterna att tro att dieseln i Sverige kostar 19 kronor per liter på grund av världsmarknadspriset när den kostar 15 kronor i Finland, 15 kronor i Danmark och 15 kronor i Norge. Då har vi inte ens pratat om vad den kostar i Sydeuropa och vad den kostar i Spanien. Vi har inte ens pratat om de 12 kronor per liter som den kostar där. Vad betyder det för den svenska konkurrenskraften? Vad betyder det när regeringen riskerar att slå ut företag i Sverige? Precis detta har vi pratat om i andra debatter. Det handlar om cementbrist, elbrist och tillståndsprocesser. Norge kan jubla över att vi skrämmer jobb till Norge från Sverige. Men vad betyder det på sikt i Sverige?

Nu går LRF ut med ett storlarm på Aftonbladets debattsida i dag. Jag vet inte om näringsministern läser Aftonbladet, men man kan läsa den ibland också. Där talas det om kostnadsökningar på över 4 000 miljoner.

Jag har ställt tre enkla frågor till näringsministern som är relativt enkla att besvara. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att kompensera näringslivet för de ökade drivmedelspriserna? Det är en konkret fråga. Den andra frågan är: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att kompensera näringslivet för de ökade elpriserna? Ser ministern den press som småföretagarna som är medlemmar i LRF är utsatta för? Tror ministern att det påverkar konkurrenskraften för det svenska jordbruket med den kostnadschock som regeringen har påfört dem? Jag tror att det är många som förväntar sig ett svar av ministern.

Fru talman! Det behövs absolut ny kompetens, och det är arbetskraftsbrist i fråga om stora och nya industrietableringar framför allt i Norrland. Men vi har 640 000 långtidsarbetslösa. Det är kanske möjligt att få dem i jobb om de inte får lika mycket i bidrag när de inte jobbar. Då kanske de måste börja jobba. Så fungerar världen, och så försöker vi uppfostra våra barn. Det är kanske bra att vi har denna politik också i Sverige.

De höga bränslepriserna håller på att knäcka både landsbygd och småföretagare. Det är en sak att bo på Södermalm och ta tunnelbanan ett par stationer in till Gamla Stan eller till Sergels torg. Men det är inte i den världen som huvuddelen av våra invånare i Sverige lever. Inte ens i Stockholms län, som jag företräder, är det på detta sätt. Vi är oerhört bilberoende för att ta oss in till stan och sköta våra jobb. Oavsett om man är riksdagsledamot, småföretagare, sjuksköterska eller tekniker i ett företag måste man ha bilen. Skulle jag åka buss in till Stockholm skulle det ta mig fyra timmar enkel resa från skärgården. Vem som helst kan räkna ut att man inte gör det. Då tar man bilen, och då tar det en och en halv timme i stället.

Frågan som Lars Beckman ställde kvarstår: Varför har Sverige ett 4 kronor högre bränslepris än de övriga nordiska länderna och de övriga länderna inom EU? Vi brukar alltid jämföra oss med EU, men tydligen inte i detta fall. Jag kan nämna USA, om jag törs göra det här, som har extremt mycket lägre priser på bränsle än vad vi har. Där är det dynamik i ekonomin - lägre skatter och mer fritt kapital för företag och människor. Höga skatter kväver tillväxt och investeringar.

Frågan kvarstår: Vad tänker statsrådet göra åt bränslepriserna? Kommer statsrådet att göra en översyn av skattenivån? Vi moderater har föreslagit en skattesänkning med 1 krona på bränsle. Det är en försiktig åtgärd som vi tycker borde vinna gehör som läget är just nu i Sverige med de höga priserna.

Sedan har vi en kille som sitter borta i Ryssland och styr detta nu. Han har precis fått som han vill. Han har byggt en gasledning. Merkel, som har gjort så mycket bra, gjorde ett stort misstag när hon avvecklade kärnkraften i Tyskland för att miljöpartisterna drev på det. Nu är tyskarna beroende av gas. Den här killen sitter och skruvar på kranen och styr nu priserna på energi för hela Europa. Det är mycket olyckligt.

Fru talman! Världsmarknadspriset påverkar naturligtvis. Vi var på en studieresa och tittade på olika nya energisystem i Förenade Arabemiraten. Där hade de ett bensinpris på motsvarande 1 krona. De hade inga skatter alls. Naturligtvis är det väldigt speciellt att man har egen produktion. Därför går det inte att hänvisa till världsmarknadspris, utan det handlar naturligtvis om hur mycket skatt som man vill lägga på olika saker. Skatter kan vara väldigt bra för att minska konsumtionen av vissa saker. Det finns säkert ändå ett samband mellan att vi dricker mindre alkohol när det kostar mer eller att vi röker mindre om det kostar mycket pengar. Men dilemmat är när vi måste använda bilen, till exempel en firmabil som vi använder i tjänsten eller i jordbruket, och vi inte har något alternativ. Det måste vara en skillnad. Jag har ibland en känsla av att debatten mycket handlar om att män i de stora städerna sitter och åker i dyra SUV:ar och gör slut på en massa bensin och diesel. Det kan vara en sak. Men det måste finnas ett system där vi inte tar ifrån människor möjligheten att ta sig till jobb eller utveckling på den ort där de bor utifrån att priserna faktiskt är för höga.

Detta blir kontraproduktivt om vi nu vill att människor ska komma i arbete, och det är ändå ett väldigt viktigt styrmedel att så många som möjligt av oss går till jobbet och bidrar till det svenska samhället.

Fru talman! Låt oss ändå hålla oss till fakta: Det är klart att energipriserna spelar roll för konkurrenskraften. Mot den bakgrunden är det väldigt bra för våra företag att vi har bland de lägsta elpriserna i Europeiska unionen, till och med efter uppgången.

Uppgången har ju skett över hela Europa, och Kjell Jansson har naturligtvis helt rätt i att detta självklart till viss del beror på det energiberoende som Europa har gentemot bland annat Ryssland men också, skulle jag vilja säga, Mellanöstern. Vägen framåt måste handla om att steg för steg bli av med det energiberoendet. Detta handlar nämligen inte bara om utbud och efterfrågan, utan det handlar också om geopolitik på ett sätt som naturligtvis påverkar oss alla.

Ta exempelvis det som Kjell Jansson nämnde, fru talman, nämligen att Sverige använder väldigt lite naturgas. Vi använder en del i Västsverige, för industriella ändamål, men i stora delar använder vi el från inhemsk produktion - vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och, mer och mer, solceller. Sedan är vi fortfarande huvudsakligen beroende av oljebaserade drivmedel; det gäller för cirka 80 procent av drivmedlen i fordonssektorn. Då märks det när oljepriset går upp, inte bara i vårt land utan överallt - i Europa och ute i världen.

Det är klart att man kan hålla på och höja rösten och försöka låta som att man vet vad man pratar om, fru talman, men faktum är att regeringen varken förra året eller i år har rört några energiskatter på det sättet. Om priserna ändå går upp finns det alltså en annan orsak, och det är naturligtvis att vi har en internationell uppgång i priset på diesel och bensin.

Detta kommer att skifta mellan länder; vi kan ta det exempel som ledamoten Beckman tog upp. Det händer att även jag läser tidningsartiklar, Lars Beckman, och i samma tidningsartikel stod det att dieselpriset var högre i Sverige än i Norge men att bensinpriset tvärtom var lägre i Sverige än i oljelandet Norge. När det finns den typen av diskrepans åker människor ibland över gränsen.

Likväl är det klart att vi följer utvecklingen, och självklart för vi också en diskussion. Ta LRF som ett exempel; det är klart att vi följer utvecklingen och för en dialog kring detta. Det gäller särskilt om detta pågår över tid, fru talman - då måste man naturligtvis hjälpas åt.

När vi talar om själva konkurrenskraften och utvecklingen i vårt land, fru talman, skulle jag säga till Kjell Jansson att den absolut största utmaningen - utöver energipriserna och det vi diskuterar - är att utbilda människor. Det finns en idé att de som i dag är utan arbete kommer att ta ett jobb om man bara plågar dem med lägre ersättningar, men problemet med den idén är att det inte kommer att hjälpa om människor inte har rätt utbildning och kompetens för de jobb som växer fram. Då riskerar vi i stället att göra människor fattigare och ändå inte lösa näringslivets behov av kompetent arbetskraft.

Vi gör tvärtom: Vi både investerar i näringslivsutveckling och ser till att människor i vårt land får rätt utbildning för att kunna ta de jobb som växer fram. Jag tror att det är den enda framkomliga vägen. Den moderata idén att människor kommer att ta jobben om man bara plågar dem tillräckligt kommer ju aldrig att fungera. Jag menar, inte kommer Northvolt att anställa någon bara för att man drar ned a-kassan eller sjukförsäkringen för den människan! Personen måste ju kunna göra jobbet. Vi måste alltså se till att folk har rätt kompetens för att delta i till exempel den batteriproduktion som växer fram i den norra delen av landet.

Fru talman! Det finns mycket att säga om detta, och jag tror att det i grund och botten är så att vi har en gemensam hållning att vi bör göra vårt bästa för att hjälpa konkurrenskraften i vårt land. I många stycken är den redan stark, men vi följer frågan och behöver kanske också vidta åtgärder.

Fru talman! Tack för en intressant debatt, statsrådet!

Rubriken i Aftonbladet är alltså "Böndernas larm: Vi är på väg in i en matkris". Kostnaderna för Sveriges lantbrukare ökar med ofattbara 4,1 miljarder. Och detta gäller en sektor, fru talman, visserligen bestående av hårt arbetande småföretagare. Men sedan är det precis som Kjell Jansson sa: Vi har hela det övriga näringslivet också.

Fru talman! Anledningen till att dieselpriset har så stor betydelse är naturligtvis att de flesta transporter som sker i Sverige körs med diesel. Jag vet inte om näringsministern har sett det, men jag har sällan sett tunga lastbilar som kör på bensin. Det är möjligt att det finns och att jag är okunnig, men de allra flesta tunga fordon i Sverige går på diesel. Det gäller snöröjningen, snöplogningen och långtradarna som fraktar insatsvaror och produkter. Varje gång man ser en långtradare ska man vara glad, för då vet man att en producent och en köpare har hittat varandra någonstans! Det är så jobb skapas, fru talman.

Det blir dock väldigt lite svensk mat på bordet om regeringen inte agerar när kostnaderna för Sveriges lantbrukare stiger med 4 000 miljoner på väldigt kort tid, fru talman. Jag misstänker att det är fler än jag som inte hörde något svar från ministern. Det var två enkla, raka och konkreta frågor: Vad gör regeringen för att kompensera för den ökade kostnaden för drivmedel? Vad gör regeringen för att kompensera för ökade kostnader för elpriser?

Jag är hundra procent säker på att ett kattregister inte löser de två frågorna. Detta är jag hundra procent säker på. Därför vill jag gärna veta vilka två åtgärder regeringen avser att vidta för att vi ska få svensk mat på bordet, svensk konkurrenskraft och svenska jobb i Sverige.

Fru talman! Det är kanske så att ledamoten Beckman redan känner till det, men det finns fordon som går på el. De är inte tillräckligt många, men det finns också tunga fordon som går på el. Våra stora fordonstillverkare Scania och Volvo har lanserat detta på i princip vartenda område. Det är fortfarande en alldeles för liten andel, men det är klart att detta på sikt är vägen framåt - att vi har fordon som går på svensk, ren el.

Vi har också tunga fordon som går på biodrivmedel av olika slag. De är fortfarande inte tillräckligt många, men jag tror att andelen av den svenska fordonstrafiken på väg är ungefär 20 procent. 80 procent är fortfarande beroende av fossila bränslen.

När man har den här typen av väldigt kraftfulla slag i drivmedelspriserna är det klart att man måste följa det noga och, i dialog med branschorganisationerna, se vad man ska göra för att hjälpas åt om de varar över tid. Det kommer vi naturligtvis att göra i den här regeringen.

Sedan går det givetvis att vara populistisk och säga att vi ska sänka skatter när drivmedelspriserna är höga, fru talman. Förra året var de låga, och i år är de höga. Men man får inte glömma den lilla detaljen att vi i längden inte kan vara beroende av rysk olja eller olja från Mellanöstern. Det är samma olja som, precis som Lotta Olsson sa tidigare, är själva grundorsaken till det gigantiska klimatproblem vi har skapat. Då kan man inte tro att vi kan göra det just nu, utan vi måste hjälpas åt att steg för steg bli av med detta beroende - för vår egen skull, för vår ekonomis skull, för vår konkurrenskrafts skull men också för klimatets skull.

Då kan man inte, som Moderaterna gör, populistiskt höja fingret och säga "Nu sänker vi skatten" bara för att det är något som människor vill höra här och nu. Det håller inte i längden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.