Diskussion om EU:s framtid

Herr talman! Jag gratulerar Ulf Holm till hans nya uppdrag som suppleant i finansutskottet. Ulf Holm har frågat mig om vilka initiativ jag har tagit, eller kommer att ta, för att initiera och stimulera en bred och fördjupad diskussion om EU:s framtid. Bakgrunden till Ulf Holms fråga är det uttalande om en så kallad reflexionspaus som gjordes av unionens stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 16-17 juni 2005. Reflexionspausen ska enligt uttalandet utgöra en period av eftertanke som ska utnyttjas för att möjliggöra en bred debatt där medborgarna, det civila samhället, arbetsmarknadens parter, de nationella parlamenten och de politiska partierna deltar. Regeringen och jag delar Ulf Holms uppfattning om vikten av en fördjupad diskussion om vad Sverige vill i EU och hur vi anser att unionen ska utvecklas. Det är frågor som ständigt måste diskuteras. Vi politiker måste ta vårt ansvar för att fördjupa denna diskussion. Lika viktigt är dock att debatten breddas till andra delar av samhället. Min och regeringens förhoppning är att många fler framöver ska delta i debatten om EU:s framtid. Regeringen fattade i förra veckan bland annat beslut om att förlänga den parlamentariskt sammansatta EU 2004-kommitténs uppdrag till den 31 december 2006. Uppdraget breddas dock. Kommitténs arbete har hittills huvudsakligen fokuserat på de institutionella frågorna och arbetet med det konstitutionella fördraget. Mot bakgrund av den utveckling som skett när det gäller detta fördrag är den inriktningen på arbetet inte längre lika naturlig. Kommitténs arbete ska därför breddas och ökat fokus ska läggas på sakpolitiska frågor i EU. Vad vill Sverige i EU, och hur vill vi att det framtida EU ska se ut? För att bidra till denna debatt ska kommittén undersöka möjligheterna att initiera ett brett debattforum. Syftet ska vara att skapa en öppen och aktiv diskussion med deltagande från såväl allmänhet som specifika grupper och organisationer som berörs av de beslut som fattas inom EU. Förhoppningen är att större organisationer i samhället på sikt är beredda att även ta organisatoriskt ansvar för bedrivandet av ett sådant debattforum så att det kan utgöra en arena för en kontinuerlig debatt om EU, dess framtid och inte minst Sveriges roll. Ansvaret och intresset för att föra en bred och djup EU-debatt vilar på många aktörer. Det offentligas uppgift är inte att styra debatten utan att bidra till att skapa förutsättningar för alla grupper i samhället att delta och göra sina röster hörda. Den bidragsgivning som EU 2004-kommittén bedrivit har bidragit till att även resurssvaga aktörer kan medverka i debatten. Slutligen vill jag, mot bakgrund av hur Ulf Holm har formulerat sin fråga, vara tydlig med att andra länders ställningstaganden till förslaget till nytt konstitutionellt fördrag givetvis ska respekteras. Det gäller oavsett om detta ställningstagande är ett ja eller ett nej, oavsett om det gjorts i en folkomröstning eller på annat demokratiskt sätt. Mot bakgrund av resultaten av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna har den svenska regeringen därför valt att för närvarande inte gå vidare med en proposition om en svensk ratifikation av fördraget. Regeringens uppfattning är att EU på kort sikt fortsatt kan fungera med gällande fördrag, om än inte lika bra som med förslaget till ett nytt. På längre sikt är emellertid en konsolidering och effektivisering av samarbetet helt nödvändig för att unionen ska kunna möta de utmaningar som globaliseringen medför. Till dess gäller dock nuvarande fördrag, och det nya konstitutionella fördraget kan inte tillämpas annat än efter en ratifikation av alla medlemsstater.

Herr talman! Tack, vice statsministern för ditt svar på min fråga! Det är mycket i det här svaret där jag kan dela åsikten. Det är jättebra att regeringen äntligen tagit initiativet till att EU 2004-kommittén får ett förnyat och breddat uppdrag. Det är mycket bra. Det är viktigt. De gör ett bra jobb. Men räcker det? Det är kanske där som jag inte delar vice statsministerns åsikter. Jag tror att det behövs mer. Framför allt saknar vi en debatt, inte minst här i Riksdagshuset men även från regeringens sida, som för diskussionen framåt. Hur vill vi att EU:s framtid ska se ut, och vad vill Sverige i EU? Det uppdrag som man har gett EU 2004-kommittén kan man också ge till riksdagen och regeringen själv - vad som är vårt mål, så att säga - för att få i gång debatten. Det tror jag är det absolut viktigaste. När man väl börjar diskutera EU-frågor med folk har de oftast väldigt många åsikter, men de bryr sig inte i den allmänna diskussionen på grund av att vi inte har någon diskussion. Den andra frågan, den indirekta frågan om konstitutionens ställning, är också intressant. Nu får vi beskedet att det ska respekteras. Vice statsministern säger också: "På längre sikt är emellertid en konsolidering och effektivisering av samarbetet helt nödvändig." Det betyder något fördrag eller att förändring ska ske. I går sade statsminister Göran Persson på EU-nämndens sammanträde att han tror att det tidigast blir en diskussion igen våren 2007. Men man kan inte heller bara anta det konstitutionsförslag som ligger i dag, för där har två länder sagt nej. Enligt EU:s fördrag gäller inte det då, eftersom alla ska vara överens. Då måste någonting mer fram. Någon förändring måste till. Frågan är på vilket sätt. Om det nu ska dröja ett och ett halvt år finns en gyllene chans för regeringen och riksdagens olika partier att driva fram opinion om vilket EU vi vill ha. Vice statsministern och jag har olika åsikter i själva sakfrågan hur vi vill att EU ska se ut. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi sätter i gång debatten. Där kommer vi från Miljöpartiet att driva hur vi vill att EU:s framtid ska se ut när det gäller samarbetet mellan självständiga stater, en ekologisk hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, fria rörligheten, och så vidare. Det ska lyftas fram ordentligt. Jag tror faktiskt ärligt talat, herr talman, att vi och regeringen kan ha en hel del gemensamma nämnare för Europas samarbete och synen på detta med vilka frågor som ska prioriteras. Det märkte vi inte minst i går när vi hade EU-nämndsmöte, där statsministern var väldigt tydlig med att det är hållbar ekologisk utveckling som är nödvändigt, mer forskning för att förhindra klimatförändringar etcetera. Där har vi väldigt lika åsikter. Så jag tror att vi kan ha nytta av den här debatten också, inte bara för den långsiktiga diskussionen om hur vi vill att EU ska se ut, utan även för hur vi sakpolitiskt ska agera som nationen Sverige i det EU-samarbete som i dag finns. Det kommer att finnas ett antal år framöver därför att jag inte har majoritet för åsikten att vi ska lämna EU. Det är faktum. Då måste vi acceptera den nivån. Jag vill gärna att vice statsministern utvecklar hur regeringen tar vidare initiativ i den här frågan och hur man själv ska agera för att få i gång debatten. Det kan regeringen göra, och jag tror att det är bra för Sverige.

Herr talman! Det är en väldigt viktig fråga som Ulf Holm ställer i dag. Jag tycker inte att vice statsministern har gett något tillfredsställande svar på frågorna. Det är egentligen bara ett initiativ som har tagits på regeringsnivå, och det är att förlänga EU 2004-kommitténs uppdrag att gälla lite längre. Den kommitténs arbete har hittills inte lyckats skapa någon folklig debatt. Jag tycker att det behövs helt andra åtgärder för att väcka liv i något som få verkar tycka vara intressant. När folket i Frankrike och Nederländerna röstade nej till förslaget i våras bestämde sig regeringscheferna för en period av eftertanke. Jag förstod att de var förvirrade och inte visste vad de skulle tänka eftersom det inte gick som de hade tänkt sig. Regeringarna ägnar sig fortfarande åt att tänka efter. Oenigheten är större än någonsin. I Hampton Court ska man i dag försöka bli sams och börja prata med varandra. Det är verkligen djup kris just nu. Kommissionär Margot Wallström lade nyss fram en plan D. Avsikten med den var att förnya och ge EU trovärdighet. Hon försöker få till det som utlovades när konstitutionsförslaget föll, nämligen att en bred debatt och dialog skulle föras. Plan D säger att ansvar för debatterna ligger på regeringarna. Kommissionen ska så att säga bara stå bakom och heja på. Jag har inte sett att plan D över huvud taget har fått någon uppmärksamhet, vare sig av vice statsministern, av Göran Persson eller av Laila Freivalds. Trots att jag har letat efter kommentarer från er har jag inte hittat några. Jag tycker därför att Ulf Holms fråga är berättigad. Jag tycker att vice statsministern nu försöker skylla ifrån sig. Han säger i sitt svar att ansvaret och intresset för att föra en bred och djup EU-debatt vilar på många aktörer. Det stämmer naturligtvis, men regeringen borde nog vara den mest aktiva aktören och den som ska inspirera. Eller är denna underlåtenhet ett försök att förhala en besvärlig debatt och försöka undvika att få med den i valrörelsen? Vad som händer när istiden för konstitutionen är över återstår att se. Det finns stor risk för att stora delar av konstitutionen ändå kommer att tas via andra beslutsvägar än genom enhällig ratificering. Vissa inom EU-etablissemanget har helt ogenerat sagt att man kommer att trotsa den demokratiska processen och folkomröstningarna på det här sättet. Herr talman! Det här påminner om dåliga romaner där slutet är alldeles för förutsägbart. Jag tycker inte om sådana böcker. Man vet när man börjar läsa, trots utvikningar, motstånd och oförutsägbara händelser, att slutet kommer att bli på ett speciellt sätt, och det anar man redan i början. Sådana böcker är inte intressanta. Hur ska man undvika att detta sker med konstitutionsfrågan? Vilket är regeringens recept för att väcka liv i den debatten? Jag skulle vilja ha en kommentar om plan D. Margot Wallström har en plan. Vad har vice statsministern? Har du en plan, eller do you have a dream ?

Herr talman! Jag vill först tacka Ulf Holm för att han har kommit med den här interpellationen. Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar detta även här i riksdagen. Vi behöver verkligen en ordentlig diskussion om detta. Det är precis som Karin Thorborg säger. Just nu befinner sig EU-ledarna i Hampton Court för att bli vänner vid brasan. Vi nämnde för Göran Persson i går vid mötet som EU-nämnden hade inför toppmötet att EU i dag är i kris. Jag tycker att man ibland sticker huvudet i sanden och inte riktigt centrerar sig kring de frågor som är viktiga långsiktigt. EU-projektet befinner sig i så djup kris att jag inte tror att man kan komma över den med en eller annan begränsad reform inom systemets ramar. Det krävs mycket mer. Det krävs naturligtvis en folklig debatt. Vi behöver det här i Sverige. Vi behöver fråga människor hur långt man vill att EU ska gå. Vad är syftet med EU? Hur mycket makt ska EU ha? Hur är det med inflytande och öppenhet? Det handlar om tillit. Jag tror att vi som är här i kammaren i dag vill ha ett mellanstatligt samarbete. Vi vill inte att EU-projektet ska gå hur långt som helst. Jag tycker att det är bra att vice statsministern visar en vilja att EU 2004-kommittén ska undersöka möjligheterna till en bredare debatt. Jag hoppas att vi kan göra det. Det finns ju en historisk möjlighet att skapa en bred och demokratisk debatt om vilket europeiskt projekt vi vill ha. Ibland frågar jag mig om EU-topparna vågar släppa fram en sådan debatt. Jag blev lite orolig efter folkomröstningen om konstitutionen. Vi fick ett nej i Frankrike, och vi fick ett nej i Holland. Jag har sällan sett så mycket ifrågasättande från den politiska eliten av ett väljarutslag. Man hävdade att folk inte röstade om konstitutionen utan om helt andra saker. Det var skräck för muslimer, polska rörmokare och för mycket eller för lite centralstyrning som fick folk att rösta nej. Folk sades vara emot nyliberalismen i sina hemländer, inte att en sådan politik fanns i konstitutionens förslag. Underförstått var att man inte behövde ta resultatet på allvar. Jag kände igen mig efter EMU-omröstningen här i Sverige. Vi måste ju ta folkets röst på allvar. Det är ju ändå de som har den bästa uppfattningen, tror jag. Även om vi kan frågorna här i riksdagen och regeringen kan frågorna måste man lyssna. Vi måste också vara pedagogiska och förklara konstitutionen i det här fallet. Jag tror att det fordras mycket. Sverige är ju ett bra demokratiskt land, men om vi ska upprätthålla vår fina demokrati tror jag att det är viktigt att väljarna har möjlighet att tala om vad de tycker om EU:s utveckling, antingen i ett val eller genom en folkomröstning och att man verkligen initierar en debatt. Under nästa riksdag kommer den nyvalda riksdagen att få ta ställning till konstitutionen, vare sig det handlar om att dödförklara den eller att utlysa folkomröstning. Jag hoppas att de här frågorna också kommer upp i valet.

Herr talman! Alla vill ha EU-debatt. Det är en självklarhet. Alla bör naturligtvis känna ansvar för EU-debatter. Regeringen känner ansvar för att stimulera en EU-debatt. Regeringen har anslagit mer pengar för de möjligheter vi kan ha att föra EU-debatter under nästkommande år. Regeringen förlänger den så kallade 2004-kommitténs arbete så att den blir bredare. Det tycks vi vara överens om; där finns alla partier med. Jag hoppas att många organisationer nappar på möjligheten att vara med i ett mycket brett debattorg av något slag som kan skapas i fortsättningen. Debatt om debatten kan vi föra hur länge som helst. Det är bättre att vi för debatt om sakområdena. EU handlar ju egentligen om sakområden. Regeringen har nyligen till riksdagen lämnat ett förslag som handlar om EU-politiken och Lissabonprocessen. Det ingår i den demokratisering som EU, Margot Wallström och andra eftersträvar, att försöka öppna en del av EU:s process så att inte Lissabonprocessen och annat bara blir interna EU-processer. De ska också kunna redovisas och debatteras i de nationella parlamenten. Det är ett sådant debattillfälle som vi har framöver. EU är inte annorlunda än kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller riksdagen här hemma i Sverige. Vi har massor av sakområden som rör människors vardag. Om vi ska tala om människors vardag ska vi naturligtvis tala om den vardag som EU kan påverka. Vi har lite olika uppfattningar om hur den ska se ut. Mitt parti, det socialdemokratiska partiet, är inte för någon överstatlighet vilket en del andra partier är. Vi har sagt nej till en del överstatliga förslag som har funnits, då man har velat utvidga EU:s kompetens. Vi tycker att EU i första hand ska ha ett mellanfolkligt samarbete. Vi har på den socialdemokratiska partikongressen i Malmö nästa vecka en rad motioner som diskuterar EU. Det handlar både om EU-debatten och hur vi ska utveckla EU i framtiden. Vi tycker att det är jättebra om man kan få många människor att engagera sig i EU-frågorna. När jag är ute och träffar ungdomar, inte minst i skolorna, får jag många EU-frågor, och ungdomar lär sig också mycket om EU i skolorna. Efter hand som vi höjer kunskapsnivån om EU tror jag också att debatten om EU-frågor kommer att bli mer intensiv. Det tycker jag är väldigt positivt.

Herr talman! Flera har här sagt att EU är i kris och att vi saknar folklig debatt. Ja, på ett sätt gör vi det. Ett tecken på det är det låga valdeltagandet i EU-parlamentsvalet. Samtidigt som EU-parlamentet hela tiden får mycket mer makt minskar röstetalet. Det måste vara en signal, inte bara till oss partier och regeringen utan i största allmänhet. Detta borde regeringen göra någonting åt. Regeringen har överlämnat ett EU-arbetsprogram för hösten 2005 till riksdagen och EU-nämnden. Där står mycket om sakpolitik, men den viktigaste frågan om EU:s inriktning, det vill säga hur mycket makt EU ska ha framöver, undviker regeringen genom att bara säga att vi ska söka bidra till en fördjupad diskussion. Men då måste vi ju ta diskussionen! I stället ägnar man mycket mer textmassa åt sockerreformen. Man säger att den ska innehålla kraftiga prissänkningar på socker; det är viktigt från svensk position. Samtidigt är det som nu diskuteras i EU, står det i underlaget, att denna sockerreform för att sänka priserna kommer att innebära att kostnaden för EU ökar med över 1 miljard euro. Det är bara i EU en sådan reform är möjlig. Att ett sänkt sockerpris ger högre kostnader för EU är bara möjligt där, och det måste vi diskutera. Det viktiga är dock: Hur mycket makt ska EU ha? Ska EU lägga sig i alla de här sakerna? Nej, det tycker inte jag. Då måste vi också ta den striden och diskussionen om hur mycket man ska ha att säga till om. Jag tycker att man borde utveckla det här arbetsprogrammet betydligt mer för att få i gång diskussionen om hur mycket makt som behövs. Det är viktigt inte minst i samband med EU-utvidgningen: Hur många länder ska vara med i EU, och hur mycket makt är då vettigt att ha? Tillspetsat kan man säga att EU inte behöver mer makt utan mindre, och i den makt EU har ska man försöka göra några väsentliga skillnader. Det gör man inte i dag. Det är därför det inte finns något folkligt intresse för EU-frågorna: De känns så långt borta, och man ägnar sig i många stycken åt fel saker. Den debatten måste vi ta ordentligt i Sverige. Där är regeringens insatser helt avgörande, tror jag.

Herr talman! Alla vill ha en debatt; det gäller bara att få i gång den. Naturligtvis är det också sakfrågorna som ska diskuteras och som är viktigast. Det är alltså inte bara konstitutionen som ska diskuteras. EU måste förnyas och på allvar ta itu med sin bristande folkliga förankring och sina interna motsättningar. EU:s kris startade ju inte när Frankrike och Nederländerna sade nej. Jag och Vänsterpartiet anser att det för att vi ska uppnå verkliga förändringar krävs en total förändring av det nuvarande EU, inte bara att konstitutionen förkastas eller förändras. Jag skulle vilja komma med några förslag till hur man åter kan få upp intresset för debatten om EU. EU:s makt måste avgränsas och beslutanderätten i medlemsländerna skyddas så att maktfördelningen görs tydlig. De nationella parlamentens makt måste öka och kommissionens makt minska. Rätten till nya lagar i EU bör i framtiden tillhöra de folkvalda i de nationella parlamenten, inte byråkraterna i kommissionen. Kommissionärerna bör i framtiden utses och kunna avsättas av de nationella parlamenten. All lagstiftning bör ske i offentligheten så att de nationella parlamenten kan ställa dem som lagstiftar till svars och ge dem tydliga mandat. På så vis skulle EU få en demokratisk förankring där den levande demokratin finns: i medlemsländerna. Tror ministern att detta skulle ge debatten mer liv eftersom människorna då inser att de kan vara med och påverka vad som sker i EU? Och vad säger vice statsministern om en folkomröstning när eventuellt frågan om en ny konstitution blir aktuell?

Herr talman! Jag hörde att Ulf Holm pratade om socker. Det är ett komplicerat ämne som vi håller på med i jordbruksutskottet. Jag kan berätta att jag skulle ha ett möte med LRF i dag och trodde inte att jag skulle hinna med den här interpellationsdebatten, men mötet blev inställt på grund av sjukdom. Det kanske är roligare att ta denna debatt här i kammaren än att prata om socker, som är en komplicerad sak. Det är också det vi möter i EU-sammanhang: Många av frågorna går verkligen in i familjernas vardag, men det är inte lätt att förklara alla de här komplicerade detaljfrågorna. Inom EU subventionerar vi till exempel socker så att man kan säga att varje person inom EU betalar 50 kr per månad för socker. Det är enorma subventioner. Detta kan man diskutera - det är en viktig fråga - men att sedan förklara själva regleringen är svårare. Jag kom in i riksdagen 1998, och jag kan känna att min makt som riksdagsledamot har förändrats. EU har tagit över väldigt mycket i många frågor. Och det är inte alltid politikerna som tar över utan kommissionen. Vi kan titta på en sådan sak som GMO-frågan, som jag tycker är oerhört väsentlig och där det finns ett stort intresse från Greenpeace, Naturskyddsföreningen och jättemånga människor runtom i landet. Där finns egentligen inte kvalificerad majoritet i EU, utan en sådan viktig fråga får behandlas av kommissionen som högsta instans, av tjänstemän. Det är välavlönade tjänstemän som fattar de besluten. Jag tycker inte att det är bra med ett system där tjänstemän som inte är förtroendevalda har den högsta makten. Sådant måste förändras. Sådant måste diskuteras. Sedan är det klart att vi ska diskutera sådana saker som Lissabonprocessen, hur EU kan hjälpa den fattiga delen av världen - solidaritetsfrågorna är oerhört väsentliga - och naturligtvis miljöpolitik, där vi verkligen kan hjälpa varandra i länderna.

Herr talman! Det är naturligtvis en intressant fråga vem i EU som ska få mer makt att besluta om saker och ting. Regeringens uppfattning är att det ska vara en balans mellan de olika EU-organen och att vi inte ensidigt ska stärka exempelvis Europaparlamentets makt. Varför? Jo, därför att det skulle leda till ett större mått av överstatlighet. Jag blir lite förvånad när jag lyssnar till Karin Thorborg och Sven-Erik Sjöstrand, som ändå kommer från samma Vänsterparti. Sven-Erik Sjöstrand säger att han tycker sig ha fått mindre inflytande här i Sveriges riksdag därför att EU har fått mer att bestämma. Sedan säger hans partivän Karin Thorborg att hon tycker att EU-parlamentet ska ha mer makt. Jag tycker inte riktigt att det där hänger ihop. Jag tycker inte att EU-parlamentet ensidigt ska ha mer makt. Vad det handlar om är att vi ska ha ett samarbete regeringarna och länderna emellan. Och det är klart; ju mer makt man överför till EU-parlamentet, desto större risk blir det för överstatlighet. Jag tycker att vi ska begränsa EU-frågorna till sådant där vi ser att det kan finnas en direkt nytta för Sverige och svenska medborgare av ett samarbete. Det finns många sådana bra områden där vi har och ska ha ett bra samarbete. Men EU ska självfallet inte lägga sig i sådant som bättre sköts här i riksdagen eller av svenska folket på annat sätt. Det är en viktig avvägningsfråga. Sedan måste vi också, vilket jag tycker är viktigt, när vi får in nya medlemsstater i EU - vi har fått in tio nya, och vi kommer att få ytterligare nya under åren framöver - skriva om EU:s stadgar, regler, konstitution och annat på ett sådant sätt att vi tar hänsyn till de nya. Jag beklagar att inte alla tycker att det är bra att också ge de nya chansen att vara med med nya spelregler.

Herr talman! Vice statsministern säger: Vi socialdemokrater vill ha ett mellanstatligt samarbete. Men den nya EU-konstitutionen är inte ett mellanstatligt samarbete. I den nya EU-grundlagen går faktiskt EU-rätten före svensk rätt på flera områden. I den nya EU-konstitutionen ger man mer kompetens till EU inom en rad områden: EU:s militarisering fortsätter, asyl- och flyktingpolitiken är väl det senaste som har gått över, idrottsfrågorna blir EU-frågor, rymdpolitik blir en EU-fråga och så vidare. Du kan inte säga att EU-konstitutionen är väl avvägd och att ni socialdemokrater inte vill att EU ska ha mer makt när du samtidigt går med på detta. Här måste man vara ärlig. Ärlighet är alltid bättre i en politisk diskussion än att försöka gömma sig bakom EU. Det är det som gör att så många tycker så illa om EU. Man säger att EU egentligen inte har så mycket att bestämma över utan att det är de nationella parlamenten som bestämmer, men det är inte så vi riksdagsledamöter uppfattar det och än mindre svenska folket. Svenska folket kan inte förstå hur det är rimligt att EU:s jordbrukspolitik, som inte kan påverkas från Sveriges riksdag, innebär att man subventionerar en ko med 2,50 US-dollar per dag. Det är mer än vad över en miljard människor har att leva på per dag. Det är inte rimligt med en sådan politik. Avståndet från eliten i Bryssel och vanliga människor är för stort. Det handlar om att EU har för mycket att bestämma över. De borde ha mindre att bestämma över, och vi i Sverige borde ha mer att bestämma över. Men i några frågor som i sin karaktär är gränsöverskridande behövs ett överstatligt samarbete på Europanivå eller global nivå. Där är vi överens. Men det gäller inte i det EU som finns i dag. Det handlar om att de nationella parlamenten ska ha mer att bestämma över, kanske inte EU-parlamentet. Jag tror att vice statsministern missuppfattade Karin Thorborgs inlägg i den frågan.

Herr talman! Alla politiska partier i Sveriges riksdag är överens om att EU ska ägna sig mindre åt jordbrukspolitik och jordbrukssubventioner. Vi tyckte att vi hade en mycket bättre ordning förut när det här sköttes på nationell nivå. Där har vi tyvärr inte fått tillräckligt stöd från andra länder. Det är bra att det finns en enighet i svenska riksdagen, och vi arbetar alla för att försöka begränsa EU:s engagemang i jordbrukspolitiken. Inte minst är det här till nackdel för de fattiga länderna som på så vis kommer i strykklass. Sedan kan man diskutera vad EU ska ägna sig åt eller inte ägna sig åt. Vi tror att det är viktigt att när de nya länderna kommer med att de också får chans till inflytande. Det var därför vi tyckte att det behövdes bland annat en ny konstitution, en ny författning, för EU. Vi tycker också att det är viktigt att samarbeta länderna emellan för att bekämpa internationell brottslighet. I ett sådant läge har vi också skäl att överlåta en del makt, inflytande, från den nationella nivån till EU eftersom det är mer effektivt med brottsbekämpningen i EU-sammanhang. Sedan har vi olika uppfattningar på vissa punkter. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan tänka sig att överlåta en del av beskattningsrätten när det gäller miljöfrågor till EU-parlamentet och EU. Det kan vi socialdemokrater inte göra. Där är faktiskt Vänsterpartiet och Miljöpartiet mer EU-vänliga än den socialdemokratiska regeringen.