Det nordiska skatteavtalet och sjömännens beskattning

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa rimliga och förutsägbara skatteregler för svenska sjömän anställda på nordiskt flaggade fartyg.

Jag håller med om att frågan om beskattning av ombordanställda enligt det nordiska skatteavtalet är komplex. Huvudregeln för beskattning av ombordanställda på fartyg i internationell trafik finns i artikel 15 i det nordiska skatteavtalet. På främst norsk och dansk begäran finns det särskilda bestämmelser i artikel 21 om beskattning av vissa ombordanställda på fartyg verksamma inom oljeindustrin. Därtill finns, kopplat till det nordiska skatteavtalet, det bilaterala så kallade färjeavtalet mellan Sverige och Danmark rörande beskattning av anställda ombord på färjor i reguljär trafik mellan länderna.

Att sträva efter enkla och tydliga regler är alltid önskvärt. Samtidigt måste man ha i åtanke att tillämpning av ett skatteavtal i vissa fall innebär att en person som är obegränsat skattskyldig i Sverige kan få inkomster helt undantagna från beskattning i Sverige. I dessa fall är det oundvikligt att det ställs krav på att den skattskyldige visar att villkoren för undantag är uppfyllda. Den dom som Boriana Åberg hänvisar till har förtydligat hur den prövningen ska ske.

Med detta sagt kan beskattningen av ombordanställda enligt det nordiska skatteavtalet komma att behöva ges en allsidig belysning nästa gång det nordiska skatteavtalet ska omförhandlas.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

För några månader sedan blev jag kontaktad av en förtvivlad sjökapten. Delar av hans besättning var tvungna att till Skatteverket redovisa varje enskild resa de hade gjort med fartyget de är anställda på. Och inte nog med det; de riskerade också att beskattas i både Sverige och Danmark, detta på grund av en ny tolkning beträffande vad som är internationell trafik.

Frågan om beskattning av svenska sjömän som arbetar på fartyg som trafikerar hela Norden är principiellt viktig. Tidigare har huvudregeln i det nordiska skatteavtalet varit gällande: Sjömän anställda på svenska fartyg skattar i Sverige, och sjömän anställda på danska fartyg skattar i Danmark, detta under förutsättning att fartyget bedriver internationell trafik. Eftersom fartyg under olika perioder kan befinna sig i olika länder skapar en sådan tillämpning tydlighet såväl för de enskilda sjömännen som för arbetsgivaren och även för Skatteverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr har ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen konstaterat att vad som ska ses som en internationell resa i det nordiska skatteavtalet måste bedömas från fall till fall. Det innebär att frågan inte enbart handlar om huruvida ett fartyg bedriver internationell trafik. Avgörande för beskattningen blir i stället hur fartyget rör sig vid varje enskild resa.

Det nya regelverket skapar enorma komplikationer, särskilt när det gäller fartyg registrerade i Danmark som har svensk besättning ombord och som bedriver trafik i Sverige eller i ett annat nordiskt land.

Vi kan ta ett exempel: en svensk sjöman som jobbar på ett fraktfartyg flaggat i Danmark. Fartyget fraktar fem containrar med lax från Nordnorge till Oslo. I det fallet anses den svenske sjömannen skattskyldig i Sverige för denna resa. Men om fartyget därefter fortsätter från Oslo till Göteborg med en ny last betraktas det som en internationell resa, varvid den svenske sjömannen ska beskattas i Danmark.

Detta betyder att den enskilde sjömannen saknar varje form av förutsägbarhet i fråga om vilken inkomst han eller hon kommer att få, hur mycket han eller hon kommer att betala i skatt och i vilket land skatten ska betalas. Detta skapar en helt oacceptabel situation, både för den enskilde sjömannen och för arbetsgivaren.

Jag vill be ministern att föreställa sig hur det skulle se ut om en elektriker som utför jobb i olika kommuner skulle beskattas med olika kommunala skattesatser beroende på var man utför jobbet.

Jag vill vädja till finansministern, som ändå lämnar en liten öppning i slutet av sitt svar, om att se hur man kan lösa problemet innan det är dags att omförhandla det nordiska skatteavtalet. Problemet måste lösas skyndsamt.

Fru talman! Det här är inga nya problem. Det är en tung administrativ börda som har funnits under lång tid och i ärlighetens namn inte bara vad gäller sjömän. Det är svårt att undvika en administrativ börda för människor som bor och arbetar i olika, ibland också i flera olika, länder. Det handlar om att två länders skattesystem ska tillämpas men också om hur ett skatteavtal ska tillämpas. Fördelningen av arbetsinkomster bygger i huvudsak på var arbetet är utfört. Det gör att man behöver redovisa sin vistelse över tid. Det gäller inte bara dem som arbetar till sjöss.

Det nordiska skatteavtalet finns till för att undvika dubbelbeskattning och för att på olika sätt förenkla att bo och arbeta i olika nordiska länder. Men det går inte att säga något annat än att det även med det skatteavtalet är komplicerat för alla arbetstagare att bo i ett land och arbeta i ett annat. Det finns en ökad komplexitet där.

Vad gäller just sjömännen är systemet särskilt komplext. Det beror på att det finns särskilda regler för dem som jobbar ombord på de svensk-danska färjorna men också på de särskilda undantag som Norge och Danmark har krävt vad gäller arbete som har med oljeutvinning att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därutöver finns den problematik som gäller internationell trafik och som också har klargjorts i en dom. För fartyg som delvis arbetar med ankring och bogsering, som inte anses vara frakt av varor eller människor, ska beskattningen vara annorlunda än för fartyg som arbetar med frakt av varor och människor.

Ja, detta är mycket komplex materia. Det har det varit under lång tid. Det är en av sakerna man behöver titta på när man ser över det nordiska skatteavtalet. Men det är ingenting som kommer att ske snabbt, eftersom det är komplicerad materia. Jag tror inte heller att vi ska ha alltför höga förhoppningar om att det kommer att vara enkelt.

Det blir komplicerat när man jobbar i flera länder och bor i ett annat och när det därutöver finns särskilda regler som dessutom ser olika ut i de olika länderna, vilket gäller för just sjömän.

Fru talman! Tack, ministern!

Ja, komplicerat är rätt ord. Men faktum är att man innan den domen kom kunde tillämpa det nordiska skatteavtalet som det var avsett. Jag undrar vad det är som hindrar en återgång eller någon annan lösning, som jag ska ta upp i mitt nästa inlägg.

Ministern har helt rätt i att det är en tung börda. Den borde man kunna lyfta för att underlätta för integrationen i Norden. Jag tycker fortfarande att det är alldeles för lång tid att vänta till nästa avtalsförhandling.

På tal om orimlig börda ringde jag i går till Terntank på Donsö, som är vaggan för den svenska sjöfarten, och frågade hur många timmar de har lagt på att specificera resorna för varje sjöman som arbetar för dem. Svaret blev två månader. I två månader har två personer arbetat heltid med att redovisa resrutterna för 69 sjömän, av vilka bara 35 är heltidsanställda. Det har gått åt 700 timmar till helt onödig administration. Samtidigt reser ministerns kollega Ibrahim Baylan land och rike runt och frågar företag hur man kan underlätta för dem och göra reglerna enklare. Här är ett tips på vad han bör titta på.

När det gäller Skatteverket har de inte den kunskap om sjöfartsbranschens komplexitet som krävs för att kunna fatta rätt beslut. Jag har fått ta del av ett mejl där man ställer frågor om sjöfartens beskattning. Det visar hur lite Skatteverket förstår och hur man försöker stoppa in olika resor i olika fack utan att det är möjligt när det gäller en komplex fartygsresa. Några exempel är: Hur får fartygen sina uppdrag? Har de kontrakt för en resa i taget, eller för längre perioder som omfattar flera resor? Om de har kontrakt för flera resor i taget, kan då resorna i vissa fall vara internationell trafik, eller omfattar ett kontrakt bara resor av en viss typ? Och så vidare.

Fartygsmarknaden ser olika ut för olika typer av fartyg, men två vanliga sätt att agera på marknaden är att vara på spotmarknaden, det vill säga att rederiet tar de laster som finns tillgängliga och kör dit kunden önskar, samt att operera på timecharter, det vill säga att en lastägare hyr fartyget med besättning för en viss tid. Lastägaren styr då vart fartyget och besättningen ska gå.

Det är med andra ord helt omöjligt för sjömännen att förutse var de ska jobba. Om de plågas med dessa redovisningar för varje resa kommer det att sluta med att de söker sig till andra arbetsgivare eller ännu värre med att de blir arbetslösa. Vi vet ju hur lätt det är att få jobb efter en kris; det är i princip omöjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är säker på att ministern vill att människor som är bosatta i Sverige jobbar i så stor utsträckning som möjligt. Varför då inte hjälpa dessa sjömän?

Fru talman! Syftet med skatteavtalen är att undvika så kallad dubbelbeskattning, att man blir beskattad i två stater.

För att underlätta för sjömän har många stater skattenedsättningar. Sverige har också valt att undanta sjömän från beskattning i Sverige, inte till 100 procent men i ganska stor utsträckning. Samtidigt som vi har de reglerna är det viktigt att det inte sker utan kontroll. Syftet är att undvika dubbelbeskattning. Men vi vill inte heller hamna i en situation med okontrollerad dubbel icke-beskattning, alltså att man inte skattar någonstans. Det är en av de saker som är viktiga när vi tittar på de reglerna.

Anledningarna till att det är administrativt krångligt är bland annat att det är flera länder som är involverade men också att det handlar om en skattenedsättning. Det är för att sjömän inte ska betala skatt i Sverige som man har de administrativa bördorna. Vi behöver såklart ha en viss koll på att det finns korrekta grunder för att inte betala skatt i Sverige.

Med det sagt är jag väl medveten om att det här är krångligt. Det var krångligt även före domen. Och det är ökat krångel i verksamheter som har personal som bor och arbetar i olika länder. De kanske dessutom arbetar i ett flertal olika länder.

Det nordiska skatteavtalet är ingenting som regeringen äger själv. Det är något vi äger tillsammans med de andra nordiska länderna. Regeringen i Sverige kan inte själv styra över innehållet i det avtalet.

Fru talman! Det är mycket riktigt viktigt att undvika dubbelbeskattning. Och självklart ska ingen undantas från att betala skatt.

Men när det gäller sjömanslöner har Danmark nettolöner, det vill säga att inget skatteavdrag görs, medan Sverige tillämpar en modell med sjöinkomst. Det görs alltså ett särskilt skatteavdrag för sjömän. Jag ska uttrycka det på ett annat sätt: En svensk sjöman som är anställd på ett danskt fartyg får en lägre grundlön, eftersom man i Danmark tillämpar nettolöner. När sedan svenska Skatteverket vill beskatta en del av inkomsten anser de att det inte har dragits någon skatt från lönen i Danmark, varvid full beskattning sker. Det är en typ av dubbelbeskattning. Det där måste undvikas.

Jag lovade ministern att ta upp ett förslag, och jag ber ministern att ägna sitt sista anförande åt att kommentera det. Det gäller det bilaterala färjeavtalet mellan Sverige och Danmark. Varför applicerar man inte samma avtal även på de sjömän som denna interpellation handlar om? Det är mycket lättare att få till stånd en sådan överenskommelse än att omförhandla hela det nordiska skatteavtalet.

Jag tycker att man snarast möjligt måste få till stånd rimliga och förutsägbara regler. Det är viktigt för integrationen, inte minst i Öresundsregionen som ligger mig närmast eftersom jag representerar Skåne i riksdagen. Den princip som gäller i hela världen, det vill säga att man skattar i det land där fartyget är flaggat, borde gälla även här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Boriana Åberg tar upp ett reellt problem, och jag delar helt uppfattningen att detta är administrativt krångligt. Min erfarenhet efter att ha jobbat med internationella skattefrågor under många år är att området är särskilt komplicerat för sjömän i förhållande till det nordiska skatteavtalet och de olika paragrafer som gäller. Men även i övrigt ökar komplexiteten alltid när man jobbar i ett land och bor i ett annat, och det gäller både för skattebetalaren, individen, och inte helt sällan också för arbetsgivaren.

Det är bra att vara realistisk. Vi ska naturligtvis ha ambitionen att det ska vara enkelt att arbeta i ett land och bo i ett annat, men vi måste ändå ha realistiska förväntningar på det.

Det är viktigt att säkerställa att det inte blir en dubbelbeskattning, men det får heller inte bli en dubbel icke-beskattning. En del av den komplexitet som Boriana Åberg tar upp har sin bakgrund i att vi vill undvika en dubbel icke-beskattning så att man inte skattar någonstans.

I detta finns en fråga som också är viktig. På samma sätt som att det vore orimligt att de som jobbar ombord på färjorna mellan Helsingborg och Helsingör och har en dansk nettolön skulle få en svensk skatt på det uppstår frågan även i andra fall. Människor som bor i Sverige och använder den svenska välfärden bör naturligtvis vara med och bidra med skatteintäkter till välfärden. Självklart ska allt detta ske på ett sätt som är rimligt i förhållande till de löner man har och den skatt man betalar i andra länder.

Jag vill tacka för en spännande interpellation.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.