Den småskaliga vattenkraftens betydelse för kulturmiljöer

Herr talman! Rickard Nordin har frågat kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke på vilket sätt hänsyn tas till kulturmiljövärden i de åtgärder som planeras med anledning av genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Svar på interpellationer

Jag vill inleda med att konstatera att vattnets kraft har nyttjats av människan i många århundranden här i Sverige, vilket har format och påverkat de vattenanknutna miljöerna. Bevarade historiska byggnader och lämningar vid sjöar och vattendrag utgör i dag viktiga och värdefulla inslag i vår livsmiljö som uppskattas av många människor. Miljöerna utgör samtidigt väsentliga delar av kulturarvet som kan ge oss betydelsefull kunskap om samhällets utveckling. Att verka för bevarande av natur- och kulturmiljövärden är också en av preciseringarna inom miljömålet Levande sjöar och vattendrag. Jag konstaterar också att vattenkraft är en av flera olika sorters vattenverksamheter som har påverkan på de vattenförekomster som EU:s ramdirektiv för vatten syftar till att skydda.

Den förra regeringen tillsatte den så kallade Vattenverksamhetsutredningen för att se över reglerna om vattenverksamheter. Vattenverksamhetsutredningen har, som Rickard Nordin nämner, sedermera lämnat sitt slutbetänkande till regeringen, och utredningens förslag har därefter remitterats. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.

Vattenkraften byggdes ut under en tid när miljökraven inte var desamma som i dag, och det har i huvudsak inte genomförts några miljöanpassande åtgärder vad gäller förutsättningar för djur- och växtliv under den tid som dessa anläggningar varit i drift - nu pratar jag generellt och i övergripande termer om den svenska vattenkraften. Samtidigt är vattenkraften avgörande i omställningen till ett helt förnybart energisystem och därmed miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. En framtida lagreglering behöver se till att vi ökar takten för att anpassa vattenkraften till dagens miljökrav och att vi når de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen samt de mål som finns inom energi- och klimatpolitiken. I det fortsatta arbetet måste avvägningar göras mellan olika intressen, till exempel fiskvandring, kraftsystemets behov och värnande av kulturmiljöintressen.

I det förslag till åtgärdsprogram för vatten som vattenmyndigheterna hade ute på samråd november 2014-maj 2015 finns en utpekad åtgärd som handlar om att utveckla riktlinjer och vägledning för inventering och bedömning av de vattenmiljöer och vattenanläggningar som har kulturmiljövärde i eller i anslutning till vattenförekomster där det behöver vidtas åtgärder för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. De föreslagna åtgärderna riktas till Riksantikvarieämbetet och Havs- och vattenmyndigheten och föreslås ske efter samråd med länsstyrelserna och centrala myndigheter med ansvar inom relevanta sak- och/eller förvaltningsområden.

Vattenmyndigheterna har överlämnat åtgärdsprogrammen till regeringen efter att Jordbruksverket och ett antal kommuner begärt detta. Arbetet med prövningen pågår i Regeringskansliet, och det är inte möjligt för mig att uttala mig om hur de slutliga åtgärdsprogrammen kommer att se ut.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Människans bosättningar och verksamheter har väldigt starka band till vatten och vattendrag. Det sa också statsrådet själv. Det är slående hur nästan alla större städer i världen ligger vid vatten. Precis likadant är det i Sverige.

En stor del av vårt industriella kulturarv från medeltiden och framåt är knutet till rinnande vatten och vattenkraft. Här finns det lämningar och anläggningar som fortfarande fungerar. Det är kvarnar, sågar, hamrar, hyttor, trösklogar, flottningsanläggningar, dammar och översilningsängar.

Vattenverksamhetsutredningen lämnade sitt slutbetänkande precis före sommaren 2014. Av naturliga skäl fanns det inte tid för alliansregeringen att behandla det. Men en allvarlig kritik mot Vattenverksamhetsutredningen var den som Riksantikvarieämbetet riktade, där man sa att kulturmiljövärdena helt har glömts bort. Det finns tydliga brister på det området.

Jag hade gärna velat höra just kulturministerns syn på det hela. Nu har hon lämnat över det till klimat- och miljöministern. Jag är lite nyfiken på varför regeringen inte agerar tydligare när man ser att sådant som bruksmiljöer, vattenspeglar, kvarnar och annat tydligt riskerar att försvinna.

Detta sker under tiden som vi talar. Det är inget som kan vänta medan behandling pågår i Regeringskansliet. Detta är nämligen något som är verklighet för väldigt många redan i dag.

Har regeringen gjort någon utvärdering av vilka konsekvenser detta kommer att få för de kulturmiljövärden som finns? Riksantikvarien har sagt att detta är det största hotet mot svensk kulturmiljö i dag. Jag ser hur hembygdsföreningar och småskalig vattenkraft tvingas lägga ned. Dammar rivs ut, och då försvinner också underlaget för dessa fina miljöer.

Jag är lite nyfiken. Finns det någon typ av utvärdering från regeringen när det gäller vilka konsekvenser det kommer att få just för kulturmiljövärdena när man nu ser på vattenverksamhetsdirektivet och Vattenverksamhetsutredningen? Kommer det i så fall att finnas någon typ av kompensation för dem som har byggt sina hus längs med vattenspeglar, där den fina dammen nu blir en stinkande rännil? På många ställen är detta de stora värdena i Landsbygdssverige. Människor bygger sitt fritidshus jämte en damm eller ett vattendrag som nu riskerar att försvinna när man tvingas riva dammarna i den process som redan pågår.

Herr talman! Jag skulle vilja korrigera bilden att det av den här regeringen har tagits ett antal beslut som i snabb takt håller på att effektueras ute i landet, vilket leder till att man river ut dammar, att kulturmiljöer förstörs och att den småskaliga vattenkraftens betydelse för kulturmiljöerna ständigt minskar. Så är inte fallet.

Det arbete vi gör i Regeringskansliet handlar inte minst om att omhänderta remissynpunkter på Vattenverksamhetsutredningen och det som var interpellantens ursprungliga fråga, alltså genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten. Det direktivet har ett mycket tydligt fokus på just vattenkvaliteten. Gör man det på fel sätt kan det naturligtvis finnas ett antal konfliktområden med starka kulturmiljövärden. Vi ser ju hur vattenkraften har utvecklats i det brukade landskapet i Sverige. Det var också därför jag pekade på styrkan i det svenska miljömålssystemet: Man definierar både klimatmålen och naturmiljömålen, till exempel att underlätta för vandring av fisk och andra marina arter i våra sjöar och vattendrag - vi vet vilken otrolig drivkraft detta är i landsbygdsutvecklingen, inte minst när det gäller ökade fiskvägar och så vidare - liksom att kulturmiljövärdena ska få en riktig bedömning och avvägning.

I miljömålssystemet har vi sagt att det ibland finns intressekonflikter som vi ska lösa på ett avvägt sätt. Den tidigare miljöpolitikens dilemma var att man gjorde punktinsatser för det som var det populäraste problemet för dagen, och man såg inte riktigt hur det föll ut på andra områden.

Värnar vi om ett miljömålssystem i grunden värnar vi också om att man ska ta särskild hänsyn till de olika intressen som ligger i detta.

Jag förstår att det inte är energipolitikens intressen som vi just nu debatterar. Det kan vi göra vid ett annat tillfälle. Rickard Nordin är en duktig debattör på det området. Men jag skulle vilja återkomma i mitt nästa inlägg med att ge en liten motbild. Är det verkligen alltid är en radikal konflikt mellan att värna kulturmiljövärden och att värna naturmiljövärden? Det jag ser runt om i Sverige är att man faktiskt på flera håll lyckas med att bygga på den lokala, genuina och starka känsla man har för sin kulturbygd tillsammans med naturmiljövärdena. Tillsammans hittar man sätt att få vattendrag som har en ökad rikedom i fråga om artmångfald. Därmed levererar man en ökad upplevelse till de lokalboende, till de lokala besökarna och till de långväga turisterna. Vi ska inte sticka under stol med att vi kan hitta en riktig vinn-vinnsituation i lokalmiljöerna när vi får ett värnande av både kulturmiljövärden och naturmiljövärden.

Jag ska återkomma till ett antal sådana exempel som jag ser just nu i Sverige. Det betyder inte att regeringen inte ska, precis som jag sa i mitt inledande anförande, återkomma till riksdagen. Det ska man självklart göra. Det handlar om de olika delar som Vattenverksamhetsutredningen pekade på. På vilket sätt tar vi hand om det? På vilket sätt kan man gå framåt?

Jag hoppas och tror att Rickard Nordin och Centerpartiet fortfarande backar upp att vi behöver ett arbete inom vattenverksamheterna som stöder en modern miljölagstiftning men att detta ska göras med hänsyn till bland annat kulturmiljövärdena.

Herr talman! Jag ger såklart statsrådet rätt i att det inte har tagits några aktiva beslut i den här frågan av regeringen. Problemet är att icke-beslut också är beslut. Det är väl det som är det stora problemet.

Jag håller med om många av dessa saker, men problemet med de väl avvägda beslut som regeringen säger sig jobba med är att vi behöver dem nu. Det är nu saker och ting sker i Västra Götaland. Det är nu saker och ting sker i Skåne och på ganska många andra håll i landet. Medan regeringen sitter och funderar på sina väl avvägda beslut blir det för sent. För många av de här kulturmiljöerna blir det för sent.

Jag värnar absolut miljömålen och miljökvalitetsmålen. Preciseringarna för miljömålen för levande sjöar och vattendrag handlar bland annat om bevarande av natur- och kulturmiljövärden. Man kan läsa innantill. Det står: Sjöar och vattendrags natur- och kulturmiljövärden är bevarade, och förutsättningar finns för fortsatt bevarande och utveckling av värdena.

På många håll i Sverige förstör man det här i dag. Det är det som är det stora problemet.

Man kan gå vidare till nästa punkt, som gäller friluftsliv. Då handlar det om att strandmiljöer, sjöar och vattendrags värden för bland annat badliv, båtliv och annat friluftsliv är värnade och bibehållna och att påverkan från buller är minimerad.

Vi ska såklart jobba när det gäller vandringsvägar för fisk. Det är otroligt viktigt när det gäller landsbygdens turism och arbetstillfällen. Men de väl avvägda beslut som jag efterlyser måste få chansen att verka även i de processer som nu är på gång. Annars kommer det att vara för sent, speciellt för alla de ideella föreningar som driver gamla kvarnar och tar hand om bruksmiljöer och annat. Får de inte behålla de små intäkter som de i dag får från exempelvis vattenkraft kommer mycket av det här försvinna och läggas ned. Då finns det ingen som tar hand om det.

Är regeringen beredd att gå in och stödja på något sätt för att se till att detta inte händer medan man väljer att bereda frågan? Återigen: Har det gjorts någon som helst utvärdering av de effekter som uppstår medan vi väntar på besked från regeringen?

Herr talman! Jag svarade tidigare på de frågor som nu upprepades, men jag utlovade också att jag skulle ge en motbild i fråga om vad som händer.

Det är självklart så att vi hela tiden är i en omvandling. Landskapet är i en omvandling. Inte minst enskilda fastighetsägare har naturligtvis rätt att vidta åtgärder med gällande lagstiftning och gällande förordningar och efter tillsyn. Det tror jag att vi här i riksdagen respekterar.

Men man kan titta på om det verkligen alltid är en konflikt mellan naturmiljöbevarande och kulturmiljöbevarande. Jag skulle till exempel vilja ta upp arbetet i Hertingforsen i Halland. Här har Falkenbergs kommun, länsstyrelsen och myndigheter samarbetat för att möjliggöra fiskvandring samtidigt som kraftproduktion och kulturmiljö har bevarats. Man har också utvecklat informationsinsatser. Man ser helt enkelt att man lokalt har mycket större värden att få. Det är inte bara en damm där man har en vattenverksamhet där man får ut en viss elproduktion, utan det finns ännu större värden att få. Det gäller de större kulturmiljövärdena och inte minst naturvärdena i form av vandrande fisk.

Det här är ett arbete som vi på flera sätt redan stöder i den starkt höjda ambition som regeringen har aviserat i både den budget vi jobbar med just nu och den budget som vi aviserat och som jag vet att riksdagen debatterar under hösten inför kommande år. Det är det som handlar om att sköta naturen och att göra det lokalt.

Vi har varit tydliga gentemot länsstyrelsen med att det är där man kan samordna och stärka till exempel de lokala insatserna för att få natur- och kulturvärden att hänga ihop. Det handlar oerhört mycket om upplevelser, rekreation och goda värden för många i vårt land och många som besöker vårt land. Det är många som är beredda att betala ganska bra pengar för att besöka vårt land och till exempel fiska i en del av de svenska vattendragen. Kan vi utveckla det tror jag att det är många stora värden lokalt och naturligtvis för Sverige som land som kan realiseras.

Den diskussion man kan föra handlar om på vilket sätt vi ska säkerställa att man får ut de här värdena i stället för att alla sitter och håller på sitt. Vi vet att det initialt kostar en del investeringspengar när man ska miljömodernisera ett kraftverk. Vem ska stå för de kostnaderna? Är det de som får vinsterna av att man gör en sådan genomgripande och positiv förändring för kulturlandskapet, naturlandskapet, den lokala turismen och besöksnäringen? Jag tror inte att något av partierna här i riksdagen ännu har landat i att det ska finnas särskilda stödfonder direkt från staten ut till de stora landägare och små vattenkraftbolag som finns. Ersättningssystemet inom vattenkraften är redan i dag väldigt starkt reglerat. Jag tror att det behöver moderniseras för att vi ska hitta de vägar där vi lokalt och nationellt kan få ut mycket större värden också i pengar från de natur- och kulturvärden som finns.

Men jag delar helt interpellantens strävan efter att man ska väga in kulturmiljöhänsynen, och den ska vägas in tydligt. Det handlar särskilt om den mindre vattenkraften.

Jag nämnde Hertingforsen. I Uppsala kommun finns Fyrisåns vattenförbund. Vi ser att det är väldigt starka kulturvärden som har vägts in. Man har jobbat aktivt med det, och man har fått stora värden tillbaka. Till exempel har den hotade fiskarten asp kunnat återkomma. Man har samarbetat, och självklart handlar det också om att i de här landskapen bevara kulturhistoriska värden.

Jag vill lite grann ta bort bilden av att det alltid är en konflikt. Det går också att säkerställa att man kan samverka.

Herr talman! Det är självklart. Halland är ett föregångsexempel. I Blomstermåla i Småland har de också varit väldigt duktiga. Det finns flera goda exempel. Problemet är att det inte ser så ut i hela Sverige.

Det är de här samarbetena som vi efterlyser. Och de väl avvägda bedömningar som regeringen pratar om är jag den första att välkomna. Problemet är att vi inte är där i dag. Vi är inte där i hela Sverige. Då är det många som drabbas. Då är det många kulturmiljöer som går förlorade.

För att få till stånd det här har Centerpartiet föreslagit ett moratorium som ser till att vi inte river upp fler dammar och inte stänger fler kraftverk innan frågan är väl avvägd och väl balanserad. Det handlar om att hitta goda exempel. Jag håller med om det. Det finns jättemånga ställen där man kan göra det här på ett smart sätt och där man kan få ut mer värden ur energisynpunkt, kulturmiljösynpunkt och turistsynpunkt. Det finns jättemånga bra exempel. Men då måste man faktiskt sätta sig ned och få chansen att värdera och göra väl avvägda bedömningar. På många håll sker det inte i dag, speciellt inte i fråga om några av de exempel i landet som jag tog upp, där länsstyrelsen har varit ganska kraftigt påträngande för att se till att det blir som man själv vill.

Då pratar vi inte om några väl avvägda bedömningar längre. Det är därför vi vill ha ett moratorium. Annars blir det för sent på många ställen. Det som döljer sig bakom orden "Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan" är just ett icke-beslut. Det hinner hända väldigt mycket under tiden.

Men, för dem som nu är inne i processen och annat, kan vi kanske få några mer konkreta besked om när ministern tänker komma tillbaka? När avser ministern att komma tillbaka i den här frågan, och på vilket sätt är kulturministern inblandad i det här? Frågan om kulturmiljöer tycker jag ändå borde ligga även på kulturministerns bord.

Herr talman! Jag får tacka för en god debatt i en fråga som jag är inte är helt ovan vid att stå här och debattera, det vill säga den om den småskaliga vattenkraften.

Jag kan påminna om att de tillsynsregler som gäller för länsstyrelserna när de fattar beslut i enskilda fall är någonting som jag som minister inte får eller kan påverka. Det är en tillsynsverksamhet som sker utifrån befintliga lagar och regler. Det är en verksamhet som var starkt påhejad av den tidigare alliansregeringen, som gav tydliga direktiv om att det var viktigt med denna tillsyn från länsstyrelserna.

Sedan har jag förstått att vissa inte alls är nöjda med hur vissa länsstyrelser i vissa enskilda fall har hanterat saken. Så kan det vara från riksdagen, för där har man inget förbud mot ministerstyre. Men regeringen tillåter sig att bereda saker enligt gängse rutin i Sverige, det vill säga att vi ändrar på förordningar som vi vill ha ändrade och gör ett genomgripande lagstiftningsarbete när vi vill göra ändringar i lagen.

Ett sådant arbete pågår när det gäller Vattenverksamhetsutredningen. Det pågår parallellt ett viktigt arbete med att genomföra EU:s ramdirektiv för vatten i den nya cykeln som vi står inför. Inför båda dessa uppgifter är det av stor vikt att också riksdagens partier ser att det är viktigt att väga av flera intressen och att alla intressen naturligtvis ska ha ett ord med i laget. Det tycker jag att Centerpartiet på ett föredömligt sätt har motionerat om i riksdagen.

Jag kan garantera Rickard Nordin att när regeringen återkommer gör vi det fullt ut som regering, och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke är till fullo med på de beslut som regeringen kommer tillbaka till riksdagen med.

Överläggningen var härmed avslutad.