Den instabila situationen i Demokratiska republiken Kongo

Herr talman! Roland Utbult har frågat mig hur Sverige kommer att agera för att påskynda att EU genomför faktiska sanktioner mot enskilda individer i Demokratiska republiken Kongo, och för att uppmana Demokratiska republiken Kongo att stärka dialogen med internationella samfundet enligt Cotonouavtalet.

Jag delar Roland Utbults oro över den politiska situationen i DRK. I våras besökte jag Kinshasa, vilket var det första svenska utrikesministerbesöket på 13 år sedan Anna Lindhs besök 2003, och träffade representanter från regeringen, oppositionen och civilsamhället. Mitt budskap var tydligt om att val behövde genomföras i enlighet med författningen och dess tidsramar. Likaså uttryckte jag djup oro för den allvarliga utvecklingen vad gäller de mänskliga rättigheterna i landet.

Sedan mitt besök i våras har EU:s utrikesministrar vid två tillfällen antagit rådsslutsatser om Demokratiska republiken Kongo i takt med utvecklingen i landet.

Sverige har särskilt lyft fram vikten av regionala aktörers och afrikanska länders arbete och att EU för en nära dialog med dessa, inklusive AU, vilket reflekteras i de antagna rådsslutsatserna.

I maj var rådets klara besked att alla aktörer, även tjänstemän vid de institutioner som ansvarar för rättsliga frågor och säkerhet, har ett personligt ansvar för att verka med strikt iakttagande av rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

Efter våldsamheterna den 19-20 september var rådets svar i oktober ännu tydligare. Dessa våldsamheter fördömdes, och EU uppmanade samtliga parter att avstå från våldsanvändning. EU kommer att använda alla tillgängliga medel, inklusive individuella restriktiva åtgärder, mot dem som är ansvariga för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Rådet uppmanade den höga representanten att inleda arbetet för detta ändamål.

När förslag finns kommer vi att ta ställning till dessa i samråd med övriga EU-medlemsländer.

Frågan gällde även dialogen inom ramen för Cotonouavtalet. Det avtalet utgör ett ramverk för EU:s samarbete med bland annat de afrikanska länderna. Med avtalet institutionaliserades den politiska dialogen enligt avtalets artikel 8. Den säger att en fördjupad politisk dialog ska föras mellan parterna. Den ska kunna handla om allting som bidrar till att öka förståelsen för de principer som ligger till grund för själva avtalet.

I maj påtalade EU att Demokratiska republiken Kongo måste uppfylla sina åtaganden i enlighet med konstitutionen och de avtal som landet har ratificerat, inklusive de internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna i och med Cotonouavtalet. Med denna utgångspunkt ville EU intensifiera sin dialog med regeringen i DRK.

I juni formaliserades detta önskemål med en uppmaning från EU till regeringen om att inleda politisk dialog på högsta nivå, i enlighet med artikel 8. Då denna förfrågan ännu inte besvarats upprepade rådet i oktober sin uppmaning till regeringen att snarast inleda en politisk dialog på högsta nivå.

Regeringen kommer fortsatt att följa händelseutvecklingen noggrant via ambassaden i Kinshasa. Sverige kommer även aktivt att delta i arbetet i FN:s säkerhetsråd under vårt medlemskap 2017-2018 för att bidra till en fredlig och demokratisk utveckling i landet.

Herr talman! Tack för svaret, utrikesministern! Vi är överens om att situationen i Demokratiska republiken Kongo är allvarlig. Jag vet att utrikesministern är väl förtrogen med situationen. Kongo befinner sig just nu i en oerhört politiskt instabil situation.

Vi känner båda doktor Denis Mukwege och hans arbete på Panzisjukhuset där han gör stora insatser för att bekämpa sexuellt våld och ge upprättelse till tiotusentals offer för trafficking, krig och övergrepp. Det har gjort att han i flera år har nominerats till Nobels fredspris.

Kristdemokraterna och Socialdemokraterna ordnade gemensamt för bara en månad sedan ett seminarium i riksdagen med bland annat Mukwege och Anders Kompass. Där togs den instabila situationen i Kongo upp. Jag har själv besökt Mukwege i Kongo. Lite kuriosa i sammanhanget är att min syster en gång undervisade Denis Mukwege på missionsskolan i Bukavu.

Enligt landets konstitution planerades val till november i år. Men den sittande regeringen försöker att hålla sig kvar vid makten trots att president Joseph Kabila redan har suttit sina två presidentperioder. Formellt kan han inte ställa upp i det planerade presidentvalet, som redan är kraftigt försenat.

Efter presidentens partis misslyckade försök att ändra konstitutionen blev det stora folkliga protester. Regeringen i Kongo svarade då med brutalt våld mot demonstranter samtidigt som människorättsaktivister arresterades, hotades och trakasserades. Nyligen dödades enligt uppgift runt 50 personer efter att militär och polis attackerade protestdemonstrationer i Kinshasa, och många fler har skadats eller rapporterats försvunna. Civilsamhällets aktörer från olika läger uttrycker stor oro för utvecklingen.

I den situationen är det intressant hur Sverige kommer att agera för att påskynda att EU genomför faktiska sanktioner mot enskilda individer i Kongo. Utrikesministern svarar på min fråga att Sverige genom EU gör vad som krävs. Här skulle jag kunna nöja mig med svaret och luta mig tillbaka. Det är vad jag upplever att utrikesministern och departementet också gör.

Man lutar sig mot att EU kommer att lösa detta. Men Kongos president Joseph Kabila talar inte ens med FN:s höga representant i Kongo. Kabila ignorerar alltså FN. Vad är det som får utrikesministern att tro att Kabila skulle lyssna på EU:s höga representant? Jag är inte helt nöjd med svaret.

USA införde sanktioner mot två medlemmar av Kabilas inre cirkel, John Numbi och Gabriel Amisi Kumba, den 28 september i år. Det ses som en varning till president Kabila att respektera landets konstitution. USA gör verkstad, men vad gör Sverige?

Herr talman! Det är en väldigt tragisk utveckling vi ser, men det finns ändå ett ljus i tunneln på något sätt. Jag har sett filmen som visades i riksdagen. Det är fantastiskt det man ändå har kunnat åstadkomma för att ge upprättelse åt offren för det sexuella våldet som är en del av konflikten. Man har använt sexuellt våld som ett vapen.

Denis Mukwege har opererat många av offren. Man kan glädjande konstatera att det är färre vuxna kvinnor som nu behöver opereras, men det är också färre unga och till och med barn. Ett ljus i tunneln är alla tusentals som har blivit opererade och där förövarna har börjats ställas inför rätta. Man har börjat se det som ett krigsbrott och lyfta fram det som varit osynligt tidigare.

Denis Mukwege säger själv att Margot Wallströms arbete när hon var FN:s generalsekreterares särskilda representant för att bekämpa sexuellt våld i konflikter var väldigt betydelsefullt. Han upplevde att det ökade trycket mot regimen. Han har ett hopp om att när vi nu träder in i FN:s säkerhetsråd, där Margot Wallström igen blir en väldigt viktig representant, kan man återigen sätta tryck på de frågorna.

Detta är naturligtvis inte den enda frågan. Nu ser vi totalt kaos med mördande och ett inbördeskrig som i värsta fall står inför dörren. Det är ändå viktigt att fortsätta att hålla i frågorna om sexuellt våld. Denis Mukwege säger själv att risken är uppenbar att det sexuella våldet kommer att accelerera så att det blir mycket värre.

Det är ett led i maktutövning där man trasar sönder kvinnors och barns liv, för man ger sig också på barn, fysiskt och psykiskt på alla plan. Man förstör familjer, och hela samhällen trasas på det sättet sönder. Det är väldigt viktigt att man även i den akuta situation vi nu befinner oss i inte glömmer de frågorna. Då är det risk att man går tillbaka i utvecklingen till hur det var förr då det var totalt osynliggjort.

Utrikesministern säger tydligt i sitt svar att EU inte är främmande för att vidta åtgärder som kan hjälpa till i denna situation, inklusive restriktioner mot enskilda. Vi ska göra vad som krävs. EU är ändå ett starkt vapen eftersom EU består av väldigt många länder. Vad Sverige gör som enskilt land är såklart viktigt. Men det är ännu viktigare att se till att EU tar krafttag. Det får större verkan inte minst internationellt att trycka på regimen i Kongo Kinshasa men även att se till att FN och andra lyfter upp frågan och ökar trycket.

Det ser väldigt mörkt ut just nu, men man har ändå någonstans hoppet att ett fullskaligt inbördeskrig ska kunna undvikas. Vi vet alla att det är mycket svårare att bygga upp igen, och allt det som Denis Mukwege och hans medhjälpare har gjort riskerar att bli fullständigt raserat. Denis Mukwege säger att utrikesministern själv tog stora risker när hon var särskild representant när det gäller sexuellt våld. Han har själv tagit stora risker och vägrar att gå i exil trots att han har utsatts för dödshot och även mordförsök.

Det är en svår situation nu, men jag tror att vi kan vara överens om att vi ska göra allt vi kan. EU är en viktig aktör, och jag tror att EU också kommer att ta detta på allvar.

Herr talman! Jag vill tacka Roland Utbult för frågan och för hans engagemang och den uttryckta oron för situationen i Demokratiska republiken Kongo. Vi som har varit där har för evigt lämnat en bit av våra hjärtan och vårt engagemang där - i detta stora, fantastiska och många gånger ganska hopplösa land.

Jag tog upp frågan så sent som i går när utrikesministrarna träffades i Bryssel. Jag hävdade då att vi bör engagera oss mycket mer uttryckligt, och jag uppmanade kollegor att ta nödvändiga kontakter också med andra afrikanska länder för att försöka påverka president Kabila i detta läge. Förhoppningsvis kan man hålla sig till det som var en uppgörelse om en övergångsperiod ledd av Afrikanska unionen och se till att förhindra våldsutbrott i fortsättningen.

Frågan kommer dessutom upp på säkerhetsrådets dagordning redan i januari. Därför har säkerhetsrådet varit på besök i Kongo och är kanske fortfarande kvar där i dag. De kan alltså se och följa utvecklingen på plats och förhoppningsvis ha en bättre grund att stå på för ett beslut som kan behöva fattas i januari. Det blir en viktig uppgift för Sverige som ordförande i säkerhetsrådet.

I går avgick dessutom premiärministern och ska ersättas av en representant för oppositionen. Vi får hoppas att detta kan ske på ett fredligt sätt.

Om det är någonstans vi lutar oss, Roland Utbult, är det framåt. Vi är framåtlutade i den här frågan. Jag har personligen tagit upp detta vid upprepade tillfällen på utrikesrådet i EU. Vi är fullt redo att vidta också denna typ av åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo, men vi gör det i EU-kretsen. Det är bara så det kan få ordentlig effekt. Det är en sak att Amerika kan gå på egen hand och tycka att de kan besluta om sanktioner eller olika bestämmelser av detta slag, men i EU-kretsen har vi lovat varandra att försöka hålla ihop. Vi vet att det ger större effekt och bättre resultat.

Denis Mukwege är en fantastisk person som förtjänar stöd och uppbackning och all hjälp och allt skydd som han kan få. Jag vill påstå att det är en viktig uppgift för FN att göra allt vi kan för att se till att han har detta skydd. Han är en mycket viktig person för hela Kongo, och framför allt är han den som personifierar kampen mot det sexuella våldet som ett vapen och en strategi i krig och konflikt. Han har uträttat storverk för många kvinnor och flickor i Kongo, och han fortsätter att vara en person som inspirerar oss att fortsätta i både EU- och FN-sammanhang.

Herr talman! Vi har en intressant historik när det gäller Sverige och Kongo. På 1960-talet deltog många svenska FN-soldater i den så kallade Kongokrisen. Över 6 000 soldater var där. Flera stupade, och andra skadades. Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare, förolyckades i Afrika under denna period. Vi har under mer än 100 år haft missionärer och andra biståndsarbetare på plats. I dag gör PMU Interlife, Läkarmissionen och andra stora insatser i området. Vi har en relation med Kongo, och Kongos sak är vår.

Nu nämner både utrikesministern och Hillevi Larsson EU som kanalen för att förändra situationen. Jag skulle vilja problematisera det lite grann. Det kan vara så, med tanke på vår historiska bakgrund och vår relation till Kongo, att president Kabila ändå skulle lyssna på Sveriges utrikesminister. Jag tror inte att vi ska förminska vår egen betydelse i världspolitiken, och Hillevi Larsson nämnde ju utrikesministerns tidigare stora betydelse.

Min fråga kvarstår dock: Hur ska vi få till detta med att enskilda individer i Kongo drabbas av sanktioner? Vad är det vi väntar på? Finns det länder i EU som blockerar det hela? Varför kommer vi inte vidare?

Jag hör att utrikesministern förlitar sig på EU. Hon sa själv i svaret: "I maj påtalade EU att Demokratiska republiken Kongo måste uppfylla sina åtaganden i enlighet med konstitutionen inklusive de internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna i och med Cotonouavtalet." Vidare sa hon: "Med denna utgångspunkt ville EU intensifiera sin dialog med regeringen i DRK." Utrikesministern fortsatte: "I juni formaliserades detta önskemål med en uppmaning från EU till regeringen om att inleda politisk dialog på högsta nivå, i enlighet med artikel 8." Sedan sa hon: "Då denna förfrågan ännu inte besvarats upprepade rådet i oktober sin uppmaning till regeringen att snarast inleda en politisk dialog på högsta nivå." Utrikesministern fortsatte: "Regeringen kommer fortsatt att följa händelseutvecklingen noggrant via ambassaden i Kinshasa. Sverige kommer även aktivt delta i arbetet i FN:s säkerhetsråd under vårt medlemskap 2017-2018 för att bidra till en fredlig och demokratisk utveckling i landet."

För mig låter det här inte riktigt som det gör när utrikesministern talar. Jag får en känsla av att det inte sker någon aktiv politisk insats utan mer en passiv insats för att påverka den instabila situationen i Kongo. Det låter bra att vi ska bidra till en fredlig och demokratisk utveckling i landet, men för mig är det mest ord. Här krävs handling.

Fram till december finns ett förhandlingsläge. Information från källor som sitter nära Kabila säger att man har inväntat valet i USA, för om Trump vinner bryr han sig inte så mycket om Afrika. Om USA drar ned på sina påtryckningar är detta en EU-fråga helt och hållet. Vilken roll får EU när Trump inte bryr sig?

Jag vet att utrikesministern vill Kongos 71 miljoner människor väl. Men hur kommer vi vidare?

Herr talman! EU har jobbat med frågan under längre tid. Det kom ett avtal när det gäller mineralhandeln. I vår elektronik som vi köper här i EU finns det metaller som kommer bland annat från Kongo-Kinshasa, framför allt från den östra delen. En del av detta har tagits fram genom brott mot mänskliga rättigheter, där krigsherrar har fördrivit bybor från de områden där metallerna finns. Sedan har de kunnat utvinna metallerna, och de har även använt sig av rent slav- och barnarbete i utvinningen. Detta har varit ett sätt för dem att tjäna pengar, men det är också ett sätt att stärka sin makt i inbördeskriget. Det har alltså en dubbelt negativ effekt.

EU har kommit med ett avtal som innebär att råvaruimportörer och smältverk måste redovisa varifrån metallerna kommer.

Det är ett sätt att komma åt den här handeln.

EU har alltså försökt på ett effektivt sätt, det vill säga om det lyckas. Risken finns naturligtvis att man hittar kryphål. Men att gå på pengarna är effektivt.

Detsamma gäller Daish. Att strypa pengaflödet kan vara ett sätt att komma åt dem. Det är klart att de kan köpa mer vapen och få mer makt om de tjänar mer pengar.

Det är alltså viktigt att följa upp detta avtal, som EU redan har. Då kan man se hur det fungerar i praktiken. Eventuellt behöver man skärpa det ytterligare.

Som Margot Wallström säger är inga åtgärder främmande för EU, inte heller restriktioner mot enskilda. Det är bland annat det Denis Mukwege förespråkar. Problemet är nog inte EU i det här sammanhanget. Problemet är bland annat det som händer i resten av världen. Men jag tror att EU kan vara en viktig kraft för att lyfta fram frågan.

Herr talman! Det som hände under hösten var att det blev en dialog, ledd av Afrikanska unionen. Den ledde till en uppgörelse mellan presidentmajoriteten och delar av oppositionen, som har ingått i den dialogen. Den uppgörelsen genomförs för närvarande. Därför är det viktigt att följa detta mycket noga, och se till att uppmuntra alla att vara lugna, avstå från våldsamheter och leva upp till delarna i uppgörelsen.

Frågan kommer att landa på säkerhetsrådets bord i januari. Det vet vi redan. Därför är det som händer just nu väldigt viktigt. Vi kommer att använda alla våra politiska kontakter för att hjälpa övriga afrikanska ledare att trycka på Kabila, och vi uppmanar till lugn och en konstruktiv hållning också från oppositionen. Vi påtalar även hur viktigt det är att också kvinnorna är med och får en röst i hela processen. Vi kommer att hjälpa till med det.

Därför är det inte för dagen aktuellt att ta den här typen av beslut. Men vi har bett att det ska vara förberett så att vi ska kunna ta till också det, när det är det bästa och mest effektiva vapnet. Men nästa skede kommer definitivt att vara i januari i säkerhetsrådet. Fram tills dess uppmanar vi till dialog i enlighet med Cotonouavtalet. Och vi uppmanar som sagt oppositionen att agera konstruktivt.

Vi kommer att verka för att också rådet ska använda alla tillgängliga verktyg för att hindra våldsanvändning och främja demokratisk utveckling. Det är de plattformar vi har. Vi är fullt aktiva, mer aktiva än många andra medlemmar i EU. Och vi kommer att sköta vår roll som ordförande i säkerhetsrådet i januari.

I fråga om konfliktmineralerna är jag stolt. Jag ändrade nämligen omedelbart på den tidigare regeringens politik när det gäller konfliktmineraler. De hade signalerat att man gick med på något som var helt och hållet frivilligt. Vi har nu drivit det dithän att vi har en obligatorisk ordning när det gäller att registrera användningen av konfliktmineraler för att få kontroll på det. Det är mycket viktigt, bland annat för att stävja sexuellt våld och det som kan sägas vara slavarbete i östra Kongo.

Våldsamheterna har dessutom eldats på på grund av konfliktmineralerna. Olika rebellgrupper har kunnat finansieras med hjälp av dem. Det gäller även regeringsarméns möjligheter att skaffa vapen. Arbetet med konfliktmineralerna är alltså mycket viktigt framöver.

Vi fortsätter att agera solidariskt och aktivt i EU. Tillsammans med andra medlemsländer kan vi bli effektiva, också när och om vi behöver fatta beslut om ytterligare sanktioner. Vad som är rätta vägen framåt kommer också att visa sig i januari.

Herr talman! Nu skulle jag naturligtvis känna mig lugn och trygg inför fortsättningen. Men vi vet båda att situationen i Kongo är instabil. Vi har som gemensamt mål att det ska bli en demokratisk utveckling i landet. Det är vi såklart helt överens om.

En av de mest effektiva påtryckningsmetoder som finns är ekonomiska styrmedel. Om Trumps isolationistiska politik leder till att hans intresse för Afrika minskar ökar ansvaret för EU.

Detta kanske är ett sidospår, men det handlar också i hög grad om Europa när miljontals ungdomar i många afrikanska länder som har förlorat tron på framtiden vänder sina blickar mot Europa och börjar dra sig hit. Korruption och inbördesstrider tar aldrig slut i många av länderna. Därför förlorar ungdomarna hoppet om framtiden, saknar visioner och börjar blicka uppåt, mot Europa.

EU har stöttat utvecklingen genom bistånd. Men nu handlar det om fortsättningen. Nu finns det ett förhandlingstillfälle i Kongo. Utrikesministern har redogjort för en del av vad som händer där.

Jag vill till sist fråga hur EU och vår utrikesminister ska kunna påverka framöver, även inom FN:s säkerhetsråd. Det vill jag, med många andra, få reda på. Vi vill se resultat. Jag får väl återkomma i vår och fråga hur det går.

Jag vill tacka utrikesministern för den här debatten och avsluta med att säga: Kongos sak är vår.

Herr talman! Tack, Roland Utbult! Det var bra att vi fick ha den här debatten om Kongo. Jag är rädd för att vi inte kommer att kunna vara lugna och trygga på länge än när det gäller utvecklingen i Kongo. Vi kommer att behöva hålla ett öga på utvecklingen där. Vi kommer att behöva agera aktivt. Det gör vi som sagt via våra naturliga utrikespolitiska plattformar, både genom EU och via FN. På det sättet blir vi starkare och effektiva, också den dagen vi eventuellt ska införa sanktioner.

Just nu är man i färd med att genomföra en överenskommelse. Därför är det inte läge att komma med något som kan störa den processen. Vi ska snarare se till att man lever upp till sina åtaganden och att vi kan behålla en lugn och fredlig utveckling i landet.

Jag tycker också att Kongos sak är vår. Vi har en fantastisk historia. Kongoveteranerna är alltid intressanta att prata med. Och vi har frågor att fortsätta bevaka, till exempel konfliktmineralerna och hur det går med dem. Vi ska också fortsätta våra kontakter med landet.

Jag hoppas att Roland Utbult litar på att vi ska göra vårt bästa och på att jag kommer att göra mitt bästa i säkerhetsrådet i januari, för att vi ska få bra beslut och fortsätta uppmuntra andra afrikanska ledare att också intressera sig för vad som händer i Kongo. Tyvärr kommer det att spilla över på grannländerna i Afrika, men kanske också på ett positivt sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.