Demokratiska missförhållanden och handelskontakterna med Iran

Fru talman! Hans Rothenberg har frågat närings- och innovationsministern hur regeringen i handelskontakter med Iran avser att påtala demokratiska missförhållanden och verka för en utveckling av landet där mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter respekteras i högre grad. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag instämmer med Hans Rothenberg att situationen beträffande mänskliga rättigheter i Iran är allvarlig. Det är något som den här regeringen konsekvent har tagit upp i bilaterala samtal med Iran. Det skedde i samband med besök i Teheran av statsrådet Damberg i december, statsrådet Baylan i april och nyligen av flera företrädare för regeringen i samband med utrikesminister Zarifs besök i Stockholm den 1 juni. Under det besöket överenskoms det också att Sverige och Iran ska inleda en strukturerad politisk dialog, där mänskliga rättigheter kommer att ingå.

Jag inledde ett svenskt-iranskt affärsforum tillsammans med utrikesminister Zarif i samband med besöket och tog då upp vikten av CSR-frågorna (Corporate Social Responsibility), bland annat arbetstagarnas rättigheter. Mänskliga rättigheter inklusive kvinnors mänskliga rättigheter, frihet från diskriminering, fackliga rättigheter och dödsstraff var några av de frågor som togs upp i dialogen. Dessa frågor tas också upp i dialogen mellan EU och Iran. Kvinnors mänskliga rättigheter är exempel på någonting regeringen driver i linje med den feministiska utrikespolitiken. Jag kommer att fortsätta att driva samma frågor gentemot Iran i min roll som EU- och handelsminister.

Det finns stora möjligheter för ökat politiskt och ekonomiskt engagemang med Iran givet den kärntekniska överenskommelsen och sanktionslättnader. För att främja relationen har regeringen nyligen möjliggjort för Business Sweden att öppna ett handelskontor i Teheran. Ökad handel och vidgade kontakter med Iran gynnar svensk ekonomi och sysselsättning och kan samtidigt ha en positiv inverkan på utvecklingen i Iran. Sveriges närvaro på svåra marknader är viktig för öppenhet och relationsbyggande. Regeringens exportstrategi går hand i hand med strategin för hållbart företagande som bidrar till öppnare samhällen och förbättrade mänskliga rättigheter på sikt.

Det är viktigt att påpeka att även Iran tjänar på att garantera skyddet av kvinnors mänskliga rättigheter. Iran har en stor och växande ung befolkning, och majoriteten av de universitetsutbildade är kvinnor. Det ligger därför i Irans eget intresse att underlätta för kvinnor att ta steget ut på arbetsmarknaden.

Regeringen ser betydande möjligheter att utveckla vårt ekonomiska samarbete med Iran samtidigt som vi fortsätter vår politiska dialog och vårt arbete för en förbättrad situation vad gäller mänskliga rättigheter i Iran.

Fru talman! Jag tackar EU- och handelsministern. Välkommen till debatt i Sveriges riksdags kammare! Det är första gången, men inte sista. Det kan jag lova.

Frågan om handelsförbindelser med Iran är ganska ny. Detta land, som ligger i mitten av den gamla handelsrutten Sidenvägen, har i ungefär 40 år varit borta från de traditionella handelsrutterna. Orsaken är att Iran är och har varit en totalitär stat som på många sätt brutit mot de mänskliga rättigheterna och internationellt civiliserat umgänge.

Många människor har flytt från Iran. Det bor miljontals människor utanför landets gränser. Om de iranier som bor utanför Iran skulle bilda en egen stat skulle det vara en normalstor europeisk stat med ungefär 5-8 miljoner invånare.

Sedan januari har nu handelssanktioner släppts. Efter att man kommit överens om ett avtal kring kärnkraftssanktionerna har man öppnat möjligheter för omvärlden att handla med Iran. Det har därmed öppnats fantastiska möjligheter för Sverige. Med den iranska diaspora som finns runt om i världen och med de många iranier som finns i Sverige kan det här bli en fantastisk öppning.

Men ingenting har egentligen förändrats vad gäller mänskliga rättigheter i detta land. Ingenting har förändrats vad gäller yttrandefriheten, kvinnors möjligheter att agera på lika villkor och hbtq-personers möjligheter att bli respekterade och att inte behöva dömas till döden om de visar sin läggning. Dödsstraffet är en realitet i Iran, och det används mot människor som inte visar sig ha samma värderingar som den styrande regeringen.

Fru talman! Iran kan bli en väldigt god handelspartner för Sverige, men det sker inte av sig självt.

Handel är världens gemensamma språk. Vi behöver inte tala engelska, farsi eller svenska med varandra. Genom att handla med varandra förstår vi att vi måste dra nytta av varandra. Det fungerar inte att vara otrevlig, kaxig och allmänt frånstötande om man vill göra affärer. Det blir inga affärer av detta. Handel har i alla tider kunnat öppna möjligheter, inte bara för att göra affärer, utan också för ett gott umgänge folk, nationer och människor emellan. Nu har Sverige möjlighet att gå i frontlinjen.

Jag skulle till att börja med vilja fråga handelsministern: Vilka frågor togs upp vid utrikesminister Zarifs besök i Sverige utöver kvinnors status? Tog ni upp yttrandefriheten? Tog ni upp hbtq-personers status? Tog ni upp dödsstraffen? Står det här på agendan för de kommande samtalen? Vilken är regeringens plan för agerandet gentemot den iranska regimen? Hur ska vi lyckas upprätthålla och utveckla en civiliserad handelsrelation och samtidigt kunna föra en demokratisk dialog som leder någonvart? Det får inte bara bli ord.

Fru talman! Jag tackar Hans Rothenberg så mycket för interpellationen.

Det stämmer att MR-situationen i Iran är mycket allvarlig och att det finns få tecken på att den förbättras. Regeringen ser allvarligt på situationen. MR tas alltid upp i svenska officiella kontakter med Iran. De sanktioner som EU har beslutat om med anledning av MR-övergreppen i Iran ligger fast och påverkas inte av den kärntekniska överenskommelsen. Jag förväntar mig att de svenska företagen följer de riktlinjer som regeringen har lagt fram i handlingsplanen för företagande och mänskliga rättigheter.

För att övervaka MR-läget i Iran har Sverige drivit på vad gäller MR i olika FN-organ, inklusive MR-rådet och generalförsamlingens tredje utskott. Sverige ingår i den kärngrupp av länder som sedan flera år tillbaka arbetar för att mandatet för specialrapportören Ahmed Shaheed ska förlängas så länge MR-situationen i Iran motiverar det.

Hans Rothenberg frågade hur vi tar upp de olika fallen och hur vi tar upp de mänskliga rättigheterna. Vi tar upp enskilda fall med den iranska regeringen både genom EU och bilateralt. I Iran är det för närvarande Nederländerna som agerar lokal EU-ordförande och framför gemensamma EU-démarcher till det iranska utrikesdepartementet och rättsväsendet. Personer som har dömts till döden tillhör de enskilda fall som prioriteras av EU.

Jag kan ta ett konkret exempel. När utrikesminister Zarifs delegation var här överlämnades en lista på en rad fackliga aktivister som dömts till långa fängelsestraff. Listan kom från LO, TCO, Transportarbetareförbundet och Lärarförbundet. Det är ett typiskt exempel på hur vi kan agera konkret i enskilda fall.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Låt mig läsa innantill ur Amnesty Internationals senaste årsrapport om Iran: "Myndigheterna inskränkte kraftigt yttrandefriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten, och grep och fängslade journalister, människorättsförsvarare, fackligt aktiva och andra oliktänkande på vaga och alltför generella anklagelser. Tortyr och andra former av misshandel av fångar var fortsatt vanligt och kunde utföras utan risk för efterräkningar; förhållandena i fängelserna var svåra. Bristfälliga rättegångar fortsatte att hållas, i vissa fall med dödsdomar som resultat."

Myndigheterna fortsätter att begränsa yttrandefriheten, som egentligen är grunden för alla de andra friheterna. Om man inte kan säga vad man tycker, känner och vill är det mycket annat man också begränsar. Man begränsar sin handlingsfrihet och sitt umgänge. Man begränsar i princip sin egen personlighet.

Tortyr och misshandel är vardagsmat. Det finns många iranier i Sverige som kan vittna om hurdana de här förhållandena har varit genom tiderna och att de inte heller har förändrats särskilt mycket. I kombination med bristfälliga rättegångar blir det en ohållbar situation.

Låt oss stanna lite grann vid kvinnors rättigheter! Kvinnor är mindre värda än män enligt iransk lag. Det går två kvinnor på en man. Vid en rättegång krävs det två kvinnliga vittnen för att svara upp mot ett manligt vittne. Det är så långt från jämställdhet och svenska värderingar vi kan komma.

Att kvinnor är högre utbildade i Iran är inte detsamma som att de kommer att få bättre möjligheter att utvecklas. Vi kan jämföra med ett annat land som är långt framskridet när det gäller kvinnors status på utbildningsmarknaden, nämligen Sydkorea. Där är kvinnorna bäst utbildade, men deras yrkeskarriär upphör vid 27-30 års ålder, och de kommer tyvärr aldrig tillbaka. Hög utbildning är tyvärr alltså inte en garant för detta.

Jag vill också säga något om hbtq-personers situation. En person som kommer ut som homosexuell i Iran kommer inte att vara homosexuell särskilt länge, för vederbörande kommer att dömas till döden.

Det innebär att personer flyr landet. Detta är en verklighet för sannolikt drygt en tiondel av Irans befolkning. Här gäller det att på ett klokt sätt trycka på för att få Iran att ändra sig och framför allt förstå. En förändring måste föregås av förståelse. Där behöver vi arbeta internationellt.

Det är väldigt bra att regeringen tar upp de här frågorna. Det är bra att fackliga organisationer och andra intresseorganisationer är med på banan. Men jag tror att det behövs mer. Det behövs en internationell samverkan. Sverige behöver agera i armkrok med andra EU-länder, andra västländer och andra länder runt om i världen. Vi är trots allt bara 10 miljoner av världens 7 miljarder, och Iran har 80-90 miljoner invånare. Vi är en liten spelare, men tillsammans kan vi bli starkare.

Jag skulle vilja höra ministern svara på: Hur kommer Sverige att verka internationellt och i samarbete med andra för att nå framgång i de här frågorna, för det får inte ta 15-20 år?

Fru talman! Som jag precis nämnde i mitt tidigare svar jobbar Sverige inte enbart nationellt med de här frågorna. Jag håller helt med Hans Rothenberg om att man blir mycket starkare om man gör det tillsammans. Förutom att ta upp frågorna bilateralt jobbar vi väldigt mycket inom EU. Vi har en gemensam ordning där vi skickar démarcher till exempel för att protestera mot dödsstraff och för att ta upp frågor om tortyr, förföljelse av hbtq-personer, fängslande av aktivister och så vidare.

Dessutom tror jag handel i sig är viktigt när det gäller att driva på en positiv utveckling i världen. Bara det att man har en ökad internationell närvaro i det iranska näringslivet och samhället ökar förväntningarna på de iranska myndigheterna att respektera mänskliga rättigheter men också att verka för rättssäkra och transparenta institutioner, vilket är en viktig grund för handeln.

Den långvariga isoleringen av Iran har framför allt gynnat konservativa grupper i det iranska samhället som har kunnat skydda sin makt och utmåla omvärlden som fientlig. Nu ser vi att andra krafter i det iranska samhället välkomnar ett ökat internationellt utbyte och i synnerhet med västvärlden och länder som Sverige.

Jag ska också säga någonting om frågan om kvinnor och kvinnors situation och hur det går ihop med vår feministiska utrikespolitik. Jag är övertygad om att den ökade exponeringen av det iranska samhället för omvärlden kan bidra till att förbättra kvinnors situation. Vi tar också upp kvinnors situation tillsammans med de fackliga aktivisterna och politiska aktivister.

Det är en rörelse åt rätt håll när det gäller kvinnors jämställdhet i Iran. Utbildningsnivån är hög. Ungefär 60 procent av studenterna på universiteten är kvinnor. Visserligen visade Hans Rothenberg med sitt exempel om Sydkorea att det inte alltid leder till en total förbättring. Men jag tror ändå att det är något positivt och inte något negativt att allt fler kvinnor får en hög utbildning.

Det är också viktigt för oss att svenska företag i Iran följer svenska värderingar. Jag förväntar mig att svenska företag i Iran anställer och befordrar kvinnor. Jag tror också att det är en positiv signal att Sverige nu får en ny oerhört högt kvalificerad kvinnlig ambassadör i Teheran som kan driva på de frågorna i linje med den feministiska utrikespolitiken.

Fru talman! Det finns många saker som behöver förändras i Iran för att det ska bli ett land jämställt med europeiska länder. Korruptionen är en allvarlig faktor som hindrar mycket handel. I handboken Nytt läge för svenska affärer i Iran som Business Sweden har tagit fram menar man att korruptionen är så allvarlig att den skadar ekonomin i sin helhet, och därmed skadar den också de länder som handlar med Iran och även Sverige.

Iran går nu inte ensamt in i ett nytt skede. Det finns andra länder också som står på tur, till exempel Kuba. Det är viktigt att vi använder handel som ett redskap för att öka möjligheten till höjd välfärd och högre välstånd i de länderna men också för att kunna få möjlighet att påverka ländernas utveckling i en demokratisk och humanitär riktning.

Vi vet att det inte bara räcker med enkla artighetsfraser. Det har vi sett i relationerna med Kina och Saudiarabien. Här behövs det ett kraftfullt tag. Ja, kvinnor är högt utbildade i Iran. Men det är fortfarande ett faktum att om en gift kvinna, hur välutbildad hon än är, vill åka till ett annat land och behöver söka visum kan hon inte få det om inte hennes man har skrivit under denna visumansökan. Det är ett exempel på hur missförhållandena är.

Jag vill ställa en fråga till ministern i mitt sista inlägg. I den rapport som Business Sweden har skrivit står det ingenting om de frågor som vi har diskuterat om mänskliga rättigheter, demokrati, dödsstraff och hbtq-personers villkor. Vill ministern att Business Sweden ska jobba hårdare med detta? I så fall väntar vi på en ny upplaga.

Fru talman! Situationen för mänskliga rättigheter i Iran är allvarlig, precis som Hans Rothenberg har gett flera exempel på. Det är någonting som regeringen konsekvent har tagit upp i de bilaterala samtalen med Iran. Regeringens exportstrategi går också hand i hand med strategin för hållbart företagande som bidrar till öppnare samhällen och förbättrade mänskliga rättigheter. Men det arbetet tar tid.

Frågor om bland annat mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och fackliga rättigheter tas upp i dialogen direkt mellan EU och Iran. Jag kommer att fortsätta att driva samma frågor gentemot Iran i min roll som EU- och handelsminister. Det ligger i linje med den feministiska utrikespolitiken.

Regeringen är övertygad om att handel och internationellt utbyte generellt sett bidrar till en positiv utveckling i världen. Med en ökad internationell närvaro i det iranska näringslivet och samhället ökar förväntningarna på de iranska myndigheterna att respektera mänskliga rättigheter men också att verka för rättssäkra och transparenta institutioner som en viktig grund för handeln.

Den långa isoleringen av Iran har gynnat de konservativa grupperna i samhället. Nu ser vi att andra krafter välkomnar ett ökat internationellt utbyte. Vi välkomnar det också i Sverige. Vi ska aktivt ha en roll för att främja mänskliga rättigheter runt om i världen.

Jag är helt övertygad om att Business Sweden driver frågor om mänskliga rättigheter generellt. Jag har inte läst rapporten än eftersom jag alldeles nyligen fått den. Jag ska läsa den, men jag har alltså inte gjort det ännu. Jag är helt övertygad om att Business Sweden driver den typen av frågor som fackliga rättigheter, kvinnors rättigheter och inte minst rättigheter för hbtq-personer.

Överläggningen var härmed avslutad.