Demokratirörelsen i Venezuela

Fru talman! Markus Wiechel har frågat mig om jag delar bedömningen att de nuvarande internationella mekanismerna är otillräckliga för att hantera Venezuelas diktatur och att folkrättens tillämpning i praktiken ofta ger regimen manöverutrymme på bekostnad av befolkningen.

Markus Wiechel har även frågat mig om jag är beredd att verka för ett utökat användande av EU:s globala sanktionsregim (Magnitskijsanktioner) mot nyckelpersoner och möjliggörare inom Venezuelas regim, inklusive dem som underlättar kopplingar till skurkstater som Ryssland och Iran.

Markus Wiechel har också frågat mig om regeringen avser att driva på för en starkare samordning mellan EU och demokratiska länder i Latinamerika, i form av en ”demokratisk koalition”, för att möjliggöra gemensamma insatser när FN-systemet blockeras och motverka inflytandet från allierade diktaturer.

Markus Wiechel har utöver detta frågat mig om jag avser att ta initiativ till reformer som i praktiken begränsar diktaturers förmåga att blockera internationellt agerande – exempelvis genom att reformera vetorätten i FN:s säkerhetsråd, utveckla alternativa multilaterala format eller fördjupa samarbetet mellan demokratier, med särskilt fokus på att bryta geopolitiska allianser mellan skurkstater.

Markus Wiechel har slutligen frågat mig hur regeringen avser att förstärka stödet till Venezuelas demokratiska rörelse, fria medier och civilsamhälle så att omvärldens insatser ger konkret skydd för befolkningen och inte reduceras till symbolhandlingar, samtidigt som man adresserar regimens internationella nätverk som bidrar till global instabilitet.

Regeringen ser ingen motsättning mellan att stå upp för folkrätten och värna människors mänskliga fri- och rättigheter. Att värna folkrätten är en hörnsten i svensk utrikespolitik. För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det avgörande att en regelbaserad världsordning grundad på folkrätten, inklusive mänskliga rättigheter, upprätthålls.

Tillsammans med andra EU-länder arbetar Sverige aktivt inom befintliga internationella mekanismer för att demokrati och mänskliga rättigheter ska respekteras. Sverige och EU har under lång tid uttryckt stor oro över situationen i Venezuela, och vi fortsätter att följa utvecklingen i landet noga.

Det är glädjande att se att ett antal demokrati- och rättighetsrelaterade framsteg gjorts i Venezuela de senaste veckorna, inte minst frisläppandet av ett större antal politiska fångar. Men mycket mer behöver göras. Sverige deltar aktivt i de diskussioner som pågår inom EU för att på bästa sätt bidra till en demokratisk utveckling i Venezuela.

EU införde år 2017 sanktioner mot Venezuela. Regeringen har varit en stark förespråkare för dessa sanktioner. Syftet med sanktionerna är bland annat att stödja en demokratisk utveckling med respekt för mänskliga rättigheter i landet. Sanktionerna har nyligen förlängts med ett år.

EU-sanktioner förblir ett viktigt verktyg för att sätta press på nyckelpersoner inom den venezuelanska regimen. Regeringen avvaktar i nuläget utvecklingen i Venezuela, som kommer att vara avgörande för regeringens syn på hur sanktioner ska användas i Venezuela fortsättningsvis.

Regeringen har vidare varit starkt pådrivande för fördjupat samarbete mellan EU och likasinnade länder i Latinamerika. Sverige och EU har en väl upparbetad dialog med dessa länder, inte minst genom samarbetet mellan EU och Celac, Gemenskapen för Latinamerikas och Karibiens stater, som är ett väl etablerat samarbetsorgan för länder i regionen. Under Sveriges EU-ordförandeskap våren 2023 höll vi i förberedelserna inför toppmötet mellan EU och Celac samma sommar, och vid det senaste toppmötet i november 2025 deltog vi på ministernivå. Regeringen deltar även i det årliga ministermötet mellan EU och Latinamerika vid FN:s högnivåvecka.

Sverige är aktivt pådrivande för demokratifrågorna i dessa tvärregionala sammanhang liksom i våra bilaterala relationer med länderna i Latinamerika. Demokrati och mänskliga rättigheter är också viktiga frågor i vårt utvecklingssamarbete med dessa länder.

Regeringen anser att en reform av FN:s säkerhetsråd behövs och verkar för fler permanenta och icke-permanenta medlemmar. Möjligheten till veto i FN:s säkerhetsråd bör begränsas, och regeringen står bakom initiativ som verkar för detta. Regeringen arbetar aktivt, både bilateralt och i internationella sammanhang, med att fördjupa samarbetet mellan Sverige och andra demokratiska stater, inom och utanför den latinamerikanska kontexten.

Regeringens stöd till det civila samhället i Venezuela har bland annat omfattat riktade stöd till fria och oberoende medier. Regeringen ökade senast i augusti 2024 stödet till press- och yttrandefrihet med 10 miljoner. Sverige var också den näst största bilaterala humanitära givaren till Venezuela förra året. Svenska medel kommer på så sätt befolkningen till gagn. Att stödja det venezuelanska civilsamhället kommer att förbli en hörnsten i vårt stöd till Venezuela.

Regeringen kommer att fortsätta understryka vikten av att den regelbaserade världsordningen upprätthålls. Vi kommer också, tillsammans med EU, att fortsätta verka för att främja en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Venezuela.

Fru talman! I dag debatterar vi många spännande frågor, och flera av dem går in i varandra.

Alldeles nyss pratade utrikesministern om Kuba, en allierad till den venezuelanska regimen. I Kuba har man också använt sig av olika sätt att få det att framstå som om man genomför demokratiska förändringar, men i själva verket gör man inte riktigt det. Så är ofta fallet även i Venezuela.

Jag tänker specifikt på en sak i utrikesministerns svar, där hon nämnde frisläppande av politiska fångar som något glädjande. Det är naturligtvis positivt att man släpper politiska fångar fria, men frågan är hur verklighetsförankrat detta är. Sker det verkligen några förändringar i Venezuela som är hållbara, eller är detta något man skulle kunna betrakta som taktiska manövreringar för att lätta på pressen från omvärlden? Det är svårt att veta. Oavsett vad tycker jag att man behöver säkerställa en fortsatt hård press på regimen.

Vi har som sagt diskuterat även andra frågor i dag. Före Kubadebatten hade vi en interpellationsdebatt om Syrien, som likt Venezuela och Kuba var en allierad till Ryssland före regimens fall. Detta går lite grann hand i hand. Jag är av åsikten att man behöver säkerställa hårda sanktioner mot alla typer av regimer som förtrycker sitt folk, undergräver internationell terrorism och så vidare.

Jag upplevde att ministern var positiv till hårda sanktioner mot Venezuela, och det tycker jag är bra. Men vi har nu en situation där man från EU:s håll har öppnat upp för att eventuellt lätta på sanktionerna mot Venezuelas interimspresident. Jag ser detta som oroande och har därför en fråga: Kan man från svenskt håll i stället vara drivande i att försöka utöka sanktionerna och säkerställa att regimen inte bara får andrum för att försöka stärka sina positioner ytterligare?

Jag menar som sagt att vi behöver sätta hård press på regimen både för det venezuelanska folkets skull och med tanke på regimens kopplingar till Ryssland, Iran och så vidare.

Jag har en sista fråga innan jag låter utrikesministern svara på detta. Kan utrikesministern tänka sig att säkerställa att Sverige leder initiativ till en ny koalition med exempelvis demokratiska stater i Latinamerika?

Fru talman! Tack, Markus Wiechel, för en väldigt viktig interpellation!

Vi ser nu ett förhoppningsvist formativt skede i Venezuela. Omkring 600 politiska fångar har hittills frisläppts, och i februari antogs en historisk amnestilag med konsensus av det venezuelanska parlamentet. Detta är ett välkommet steg i rätt riktning, men processerna saknar transparens, och uppemot 800 fångar hålls fortfarande fängslade. I dialog med EU verkar Sverige naturligtvis för att alla politiska fångar ska friges.

Angående sanktioner ser regeringen positivt på möjligheten att använda sanktioner som ett utrikespolitiskt verktyg. Som jag redan nämnt har EU haft sanktioner mot Venezuela sedan 2017. Flera nyckelpersoner som är ansvariga för allvarliga kränkningar av eller brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Venezuela omfattas redan av sanktioner; det gäller även interimspresidenten Delcy Rodríguez. En översyn av listningarna äger rum årligen, och sanktionerna förlängdes senast i december 2025.

Även jag har noterat uppgifterna om att flera olika personer på EU-håll nu förespråkar lättnader i sanktionerna. Sverige vill se tydliga steg mot demokrati för att överväga eventuella sanktionslättnader, och i nuläget är vår bedömning att det inte har gjorts tillräckliga framsteg för att kunna motivera sådana lättnader. Det har även framförts från vår sida inom EU.

Samtidigt är sanktioner bara ett verktyg av många för att främja demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Regeringen har genom ambassaden i Bogotá löpande kontakt med civilsamhället i Venezuela. Till detta kan adderas att regeringen år 2024 avsatte 10 miljoner i riktade medel för att stödja organisationer, nätverk och aktörer som arbetar med yttrande- och pressfrihetsfrågor samt oberoende medier i Venezuela.

Vi har mycket kontakt med de legitima ledarna för Venezuela Edmundo González och Maria Corina Machado. Jag träffade Edmundo González för ett år sedan, och jag pratade med Maria Corina Machado för någon vecka sedan. Det är naturligtvis viktigt att vi på olika sätt stöttar dem.

Jag är inte säker på att ett nytt nätverk är det som behövs. Precis som jag beskrev i mitt initiala inlägg har vi redan många fungerande dialoger med nätverk som finns i form av Celac, och jag tror att man kan bygga vidare på det. Det är viktigt att vi visar vårt stöd på allra bästa sätt, och jag tror i grunden att vi är överens om detta.

Fru talman! Jag kan instämma; också jag tror att vi är helt överens. Jag ser det som positivt att utrikesministern med tydlighet har visat var hon står i detta.

Utrikesministern nämnde de legitima företrädarna. Kan man från regeringens sida tänka sig att utöka arbetet för att till exempel understödja folkambassader? Med tanke på situationen i dag har de inte alltid samma möjlighet som de illegitima företrädarna att bedriva diplomatisk verksamhet i Sverige.

När det kommer till övriga planer för att skydda oppositionella, demokratiaktivister med flera, undrar jag om det finns några konkreta säkerhetsprogram eller dylikt som regeringen kan tänka sig att understödja för att stötta journalister och aktivister? Eller kan man försöka verka på något annat sätt för detta?

Sist men inte minst – innan utrikesministern återigen får chansen att tala – vill jag nämna att USA och Italien har rört sig i riktningen att eventuellt öppna sina ambassader i Venezuela igen. Är detta något som man kan tänka sig också från svensk sida?

Fru talman! Regeringen deltar aktivt i de diskussioner som pågår inom EU för att stödja en demokratisk utveckling i Venezuela. Sverige och EU:s övriga medlemsländer fortsätter att ha nära kontakt med civilsamhället och oppositionen i Venezuela liksom med andra länder i regionen, med USA och med viktiga aktörer som FN.

Som jag nämnde har jag talat med Maria Corina Machado upprepade gånger, senast för bara två veckor sedan. Jag träffade också presidentkandidaten för oppositionen Edmundo González i januari förra året och uttryckte då naturligtvis mitt fulla stöd för den venezuelanska oppositionen.

Utöver stödet för yttrande- och pressfrihet samt oberoende medier i Venezuela 2024 har Sverige, som jag redan har nämnt, också ett betydande humanitärt stöd till Venezuela. Folket i landet har lidit på ett fruktansvärt sätt och gör det fortfarande.

Sverige var också den tredje största humanitära givaren till Colombia förra året, med särskilt fokus just på de 3 miljoner venezuelanska migranter som befinner sig i landet. Många av dessa hoppas såklart kunna återvända när de ser en bättre utveckling i Venezuela.

Vid en sådan utveckling kommer naturligtvis regeringen också att pröva hur vi bäst har vår närvaro i landet. Diskussionen om ambassadnärvaro är ständigt pågående, och sker det en utveckling är det klart att en sådan fråga aktualiseras igen. Vi kommer tillsammans med våra partner att noga följa utvecklingen och inte minst verka för respekt för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Fru talman! Jag ser fram emot att följa detta arbete, inte minst när det kommer till att försöka få fler politiska fångar frisläppta men naturligtvis också när det gäller de demokratiska reformer som behövs.

Jag hoppas också att utrikesministern kan tänka sig att driva på för förändringar inom FN. Detta är såklart ett långsiktigt arbete, men FN-reformer med fokus på veto och dylikt skulle, inte minst i den här typen av situationer, vara välkomna.

Sist men inte minst tänkte jag göra lite reklam för Sverigedemokraternas biståndsstiftelse, som denna vecka troligtvis kommer att påbörja ett intensivt arbete i samarbete med den demokratiska oppositionen i Venezuela. Jag hoppas att utrikesministern också kan följa detta arbete, där jag hoppas att vi ska nå framgång för en bättre demokrati i landet.

Fru talman! Jag tackar Markus Wiechel för en viktig och bra debatt.

Jag är helt övertygad: Om man verkligen tror på att folkrätten bör försvaras och bevaras måste också FN utvecklas. Jag har sagt det många gånger tidigare: Vi behöver inte ett nytt FN, men vi måste verkligen reformera FN. Då är vetorätten en viktig fråga. Vi måste mycket snabbare kunna fatta viktiga beslut, och stora förtryckarregimer ska inte tillåtas ha veto i den utsträckning som gäller i dag.

Jag är väldigt glad att det finns så stor uppslutning bakom det venezuelanska folkets sak och om vikten av att arbeta för att de ska få välja sin inriktning själva. Där kommer naturligtvis också folkrätten in i bilden.

Vi försöker på alla sätt vi kan att stötta en demokratisk utveckling med frisläppande av fångar och respekt för fri- och rättigheter i Venezuela. Debatten lär fortsätta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.