Demokratioffensiven

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig varför det inte görs effekt- och landutvärderingar av demokratibiståndet liksom om demokratisatsningen innebär några nya arbetsmetoder. Ludvig Aspling frågar också om parlamentsstödet till Zimbabwe resulterat i en ny lag mot barnäktenskap.

Nästan hälften av världens befolkning lever i länder där demokratin har tagit steg tillbaka de senaste fem åren. Genom vår biståndspolitik och utrikespolitik ska vi göra vad vi kan för att skydda, försvara och utveckla demokratin i världen.

Ludvig Aspling påstår att regeringen i redovisningen av demokratibiståndet väljer att slopa det som kallas impact assessment. Det stämmer inte alls. Varken uppföljningen eller utvärderingen har förändrats. Inte heller har någon utvärdering av demokratibiståndets effekter tagits bort. All verksamhet inom demokrati följs upp löpande liksom inom andra tematiska områden. Utvärderingar genomförs strategiskt. Därtill stöder Sverige forskning och mer djupgående analys och utvärdering. Vi har därför inte slopat något utan fortsätter som vi brukar inom detta område.

Regeringen bedriver ett utvecklingssamarbete med genomgående fokus på resultat. Det ska skapa verklig och hållbar förändring för kvinnor, män, flickor och pojkar som lever i fattigdom och förtryck. Sidas utvecklingssamarbete utvärderas löpande både internt på myndigheten och av externa utvärderare.

Därtill utvärderas och analyseras biståndet av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, som är en oberoende aktör. Under senare år har EBA gjort flera studier inom demokratiområdet, bland annat en utvärdering av 20 års svenskt demokratistöd till Kambodja. En av EBA:s nu pågående studier utvärderar effekterna av svenskt och internationellt demokratistöd under en längre period, från 1995 till 2017.

Vi har under en tid förändrat strukturen för biståndet till Kambodja. Vi har gått från ett samarbete med staten till att stötta det civila samhället i större utsträckning, vilket har visat sig vara avgörande för att en del av de prodemokratiska krafterna ska kunna fortsätta verka i landet.

I utvärderingen går att läsa att svenskt bistånd gett ett betydande mervärde vad gäller fem grunddrag: nedifrån-och-upp-processer, tillväxt av oberoende civilt samhälle, mobilisering på gräsrotsnivå/folkligt deltagande, utbildningsnivå och politisk medvetenhet.

Det är viktigt att ha i åtanke att utvecklingssamarbetet genomförs i kontexter som ser väldigt olika ut, inte minst vad gäller den demokratiska utvecklingen. Landutvärderingar, som den om Kambodja, kan öka vår förståelse för vad som gör skillnad.

Jag vill också understryka att både kvantitativ och kvalitativ uppföljning behövs. Kvantitativa data har fördelen att vara mer precisa och underlätta jämförelser, men långt ifrån allt låter sig fångas i siffror. Vad forskningen visar, vilket Sida nyligen redovisade i en skrivelse till regeringen, är att det finns en positiv effekt av demokratibistånd på demokratiutveckling.

Den demokratisatsning som regeringen nu genomför innebär nya aktiviteter, initiativ, kanaler och samarbetspartner. Vår demokratisatsning betyder att vi är med och bidrar där vi ser en möjlighet att demokratin kan gå framåt. I länder som Etiopien, Ukraina och Armenien har vi ökat vårt stöd för att bidra till en positiv utveckling. Detta sker mot bakgrund av de rapporter som ambassaden ger men även mot bakgrund av det som andra aktörer på plats, såsom EU, Världsbanken och FN, rapporterar om.

Arbetsmetoderna som i dag finns inom biståndet är både bra och effektiva, men förbättringar kan och ska alltid eftersträvas. Regeringen gav i somras Sida i uppdrag att se över hur myndigheten kan utveckla och stärka arbetet för att främja demokrati genom utvecklingssamarbetet. Sida har inkommit med en skrivelse som svar, och regeringen tittar nu på hur vi ska ta detta arbete vidare.

Förutom Sidas program och projekt består demokratisatsningen av ett omfattande diplomatiskt och politiskt engagemang från våra ambassader och från UD liksom påverkan på en rad centrala organisationer inom FN och andra delar av det multilaterala systemet.

Det svenska stödet till FN:s utvecklingsprograms kapacitetsbyggande insatser för Zimbabwes parlament syftade bland annat till att genomföra och anpassa lagstiftning i enlighet med landets konstitution från 2013. Stödet har bidragit till att ett flertal rekommendationer från parlamentets olika kommittéer fick gehör i arbetet med den allmänna budgeten 2017, inklusive i frågan om att göra barnäktenskap olagliga.

Arbetet ledde bland annat till ett utkast till ett lagförslag, som dock ännu inte har antagits. Trots ett prejudikat från konstitutionsdomstolen som fastställer att giftermål under 18 års ålder inte är tillåtet är barnäktenskap därför fortsatt förekommande i Zimbabwe.

Fru talman! Om det hade varit så att vi hade kunnat göra en pengaöverföring till civilsamhället eller regimen i icke-demokratiska länder och på sätt hade kunnat få dem att bli mer demokratiska hade vi naturligtvis sagt ja till det. Denna debatt handlar alltså inte om huruvida idén om demokrati i utvecklingsländer är möjlig eller önskvärd, för det håller vi naturligtvis med om.

Det som vi vänder oss emot inom demokratibiståndet är hur det marknadsförs och hur det redovisas och framför allt den naivitet som regeringen visar i vilka metoder man väljer för att främja just demokrati.

Enligt UD:s politiska strategi kommer demokratibiståndet att förbättra följande områden: demokratiska principer, medborgerligt deltagande, åtnjutande av mänskliga rättigheter, representativitet, maktdelning, ett fungerande rättssystem, fria medier, oberoende institutioner, jämlikhet och social integrering.

Detta låter ju fantastiskt, men om man skrapar lite på ytan och läser Sidas resultatredovisningar ser man snabbt att denna marknadsföring i bästa fall är baserad på optimism som gränsar till dumhet.

För det första finns över huvud taget ingen systematisk impact assessment i Sidas årsredovisning. Med impact assessment menar jag en bedömning av den konkreta effekt på samhället som demokratibiståndet har haft. Det står saker som att en insats för valobservatörer "bidragit till förutsättningar för förbättrade valprocesser". En riktig impact assessment hade i detta fall undersökt huruvida valprocesserna blev bättre, men det har man valt att inte göra. Sådana saker går ju faktiskt att mäta.

För det andra finns ingen förklaring till hur vissa aktiviteter över huvud taget bidrar till ändamålet. För mig är det långt ifrån självklart hur festivaler för dans, teater, film och storytelling kommer att förbättra demokratin i Mellanöstern. Jag skulle gärna vilja veta hur detta hänger ihop, men någon sådan förklaring finns inte heller.

För det tredje innehåller redovisningen rena felaktigheter, som att det svenska parlamentsstödet till Zimbabwe skulle ha bidragit till ett förbud mot barnäktenskap. Detta är inte sant.

För det fjärde finns ingen redovisning av hur biståndet påverkar mottagarländernas demokratiindex i det lite större perspektivet. Detta tycker jag är en väldigt intressant fråga. Man skulle till exempel kunna använda tidningen The Economists demokratiindex och mäta hur mycket pengar man investerar i bistånd och demokratisatsningar i olika länder och hur mycket demokratiindexet förändras. Någon sådan genomgång finns inte heller.

Om man gjorde en sådan genomgång skulle man se att de länder som får väldigt mycket demokratistöd - inte bara av Sverige utan också av EU - inte verkar bli särskilt mycket mer demokratiska. I till exempel länderna i det östliga partnerskapet och i Turkiet går utvecklingen ofta i motsatt riktning, trots enorma investeringar i demokratistöd. Detsamma gäller länder som Afghanistan, Tanzania och Somalia.

Jag skulle därför vilja ställa några enkla frågor till biståndsministern.

Varför redovisas ingen riktig impact assessment av samtliga program eller projekt inom demokratibiståndet?

Exakt hur bidrar dans, teater, film och storytelling till demokratisering av Mellanöstern?

Varför görs ingen systematisk utvärdering av biståndets långsiktiga resultat på landnivå i alla fall? Det finns vissa enskilda utvärderingar, som biståndsministern pekade på, men det finns ju inte i samtliga fall.

Är det sant att Sveriges stöd till Zimbabwe resulterat i en lag mot barnäktenskap? Det står ju så i Sidas årsredovisning, men är detta sant?

Fru talman! Jag har redan svarat på en del av de frågor som Ludvig Aspling valde att ställa igen.

I inledningen av mitt förra anförande nämnde jag att utvecklingen i världen som helhet tyvärr går åt fel håll när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en väldigt oroväckande utveckling som tyvärr berör alla världsdelar. Det är detta som har varit utgångspunkten för att vi från regeringens och Utrikesdepartementets sida - och från min sida - nu driver en demokratisatsning som innebär att vi stärker de politiska insatserna, både ekonomiskt och politiskt, inom hela detta område. Det gäller hela vårt biståndsarbete.

Alla insatser vi gör - insatserna från Sida - är utsatta för utvärderingar av olika slag. Därför är det rent nonsens att påstå att det inte skulle ske någon utvärdering av det vi håller på med. Det görs av alla insatser.

Den demokratisatsning som vi nu talar om har precis påbörjats. Den kommer att fortsätta i flera år framöver. Jag tror inte att detta ensamt kommer att kunna vända utvecklingen i världen - det vore ganska naivt att tro den saken - men syftet är att vi ska kunna bidra. Genom att stärka våra insatser och genom att vara mer enhetligt inriktade - alla våra resurser när det gäller ambassader, politiskt arbete och våra biståndsorganisationer ska vara inriktade på detta - ska vi kunna bidra till att vända denna utveckling, särskilt om vi gör det tillsammans med andra länder och med de multilaterala organisationer vi har i världen.

Tyvärr tror jag inte - och jag hade heller inte förväntat mig - att Ludvig Aspling skulle delta i ett sådant arbete. Ludvig Aspling är ju företrädare för ett parti som engagerat sig i att motverka demokratin och som har rötter som är klart antidemokratiska. I varje land där Asplings kamrater fått genomslag och makt har det lett till försämrad utveckling när det gäller rättssamhälle och när det gäller mänskliga rättigheter.

Jag hade inte förväntat mig något stöd därifrån, utan jag räknade snarare med att jag skulle mötas av attityden att det är meningslöst att försöka kämpa mot en negativ utveckling på det här området och att pengarna kastas bort. Jag tror inte det. Jag tror att det är helt avgörande att vi kan vända den här utvecklingen för att vi ska kunna leva i länder med fred och frihet i framtiden.

Fru talman! Jag noterar att biståndsministern glömde att förklara hur dansen och teatern bidrar till demokrati. Men vi har fler inlägg här, så du får en ny chans alldeles snart.

Jag går nu över till det som biståndsministern säger i interpellationssvaret: Varken uppföljning eller utvärdering har förändrats. Ingen utvärdering av demokratibiståndets effekter har heller tagits bort. Vi fortsätter som vi brukar.

Jag tror att biståndsministern missförstår mig lite här. Jag säger inte att ni har tagit bort någonting. Jag säger att ni aldrig har skött det här på ett bra sätt. Sida har aldrig, inte så länge som jag har varit här, denna mandatperiod och förra, systematiskt redovisat en riktig impact assessment av demokratiprojektet. Men man har gjort vissa enskilda utvärderingar, till exempel i fallet Kambodja som Peter Eriksson själv lyfter fram. Här påstår regeringen att svenskt bistånd gett ett betydande mervärde vad gäller fem grunddrag i nedifrån-och-upp-processer: tillväxt av oberoende civilsamhällen, mobilisering på gräsrotsnivå, folkligt deltagande, utbildningsnivå och politisk medvetenhet.

Det är viktigt att notera att inget av detta säger någonting om huruvida staten Kambodja har blivit mer demokratisk eller inte. Det är viktigt också att jämföra det med det syfte som står i Utrikesdepartementets politiska strategi. Den pratar ju om åtnjutande av mänskliga rättigheter, fungerande rättsstat, fria medier och så vidare. Kambodjas demokratiindex, vilket tar hänsyn till just de faktorerna, har försämrats under den period som biståndet har pågått. Det började på 4,77 år 2006 och slutade på 3,59 år 2018.

Jag tycker att det är uppenbart att Sida medvetet väljer att utvärdera biståndet utifrån helt andra kriterier än det som man lovat att förbättra. Man lovar att åstadkomma en fungerande rättsstat och mänskliga rättigheter, men när man sedan redovisar vad man har gjort har man skapat mervärde för nedifrån-och-upp-processer och politisk medvetenhet. Sådana saker är naturligtvis helt omöjligt att mäta på ett objektivt sätt.

I svaret säger statsrådet: "Det forskningen visar, vilket Sida nyligen redovisade i en skrivelse till regeringen, är att det finns en positiv effekt av demokratibiståndet på demokratiutvecklingen." Men, Peter Eriksson, hela formuleringen i skrivelsen lyder så här: Det har en positiv om än svag effekt på demokratiutvecklingen. Förväntningarna på resultat på nationell nivå ska hållas på en låg nivå. Sannolikheten är liten att demokratibiståndet ska leda till att en auktoritär stat övergår i en demokratisk.

Ni tror att ni kommer undan med sådana här smålögner, eftersom biståndet kanske inte granskas så ofta av journalister. Men här i Sveriges riksdag läser vi våra fotnoter, och här kommer ni inte undan.

Samma sak gäller den påstådda lagen mot barnäktenskap i Zimbabwe. Nu slirar statsrådet lite grann på vad som står i svaret på interpellationen. Där står det: "Arbetet ledde bland annat till ett utkast till ett lagförslag som dock ännu inte har antagits." Men det är inte det som står i Sidas årsredovisning. I Sidas årsredovisning står det att parlamentsstödet ledde till ett förbud mot barnäktenskap. Men det är ju inte sant, eller hur? Ingen sådan lag har antagits.

Skälet till att jag tar upp detta är att det är uppenbart att Sida utnyttjar det faktum att väljarna inte riktigt har koll på allting som händer ute i världen och att man därför känner sig bekväm med att påstå saker som inte är sanna. Jag misstänker att om man detaljgranskade den här redovisningen skulle man upptäcka betydligt fler sådana här smålögner, men det har jag tyvärr inte haft tid att göra. Jag måste fråga statsrådet om han tycker att det här är okej.

Jag vill också påpeka att jag inte säger att ingen utvärdering av effekten har skett. Det jag säger är att ingen riktig impact assessment har skett. Det är det som är poängen här.

Och jag väntar fortfarande på förklaringen om hur dansen bidrar till demokrati.

Fru talman! Jag vill bara vara tydlig med att det inte i första hand är jag och Sida som slirar på sanningen, utan det är Ludvig Aspling som plockar ut detaljer och lägger saker i min mun och i Sidas mun som vi inte riktigt har sagt.

Trots de stora insatser vi nu gör på klimatområdet har vi inte lyckats vända utvecklingen i världen. Det är också så på demokratiområdet, och det är ingenting som jag undanhåller. Jag säger att det är skälet till att vi måste förstärka de här insatserna i flera delar av världen och rikta dem till rätt områden.

Demokratiutvecklingen går åt fel håll. Det är jag inte ensam om att säga, utan det säger man inom alla institut som bevakar och forskar på området. En stor del av världens befolkning, kanske till och med en majoritet av världens befolkning, lever i länder där utvecklingen går åt fel håll. Svenskt bistånd har inte lyckats vända utvecklingen. Det är ingenting som man behöver undanhålla eller skämmas för. I ett globalt perspektiv är det ganska små insatser vi har lyckats göra än så länge, men för de människor som berörs har de ändå varit viktiga.

Jag håller med om att utvecklingen i Kambodja har gått åt drastiskt fel håll de senaste åren. Men vi vet inte vad som hade hänt om vi inte hade varit där, om det civilsamhälle hade funnits som ändå finns där i dag och som försöker göra någonting mot den negativa utvecklingen.

Jag anser att man måste kunna hävda att det har gjorts positiva insatser i världens länder, även om utvecklingen totalt sett eller i det landet sammantaget går åt fel håll.

Jag är mycket bekymrad över både demokratiutvecklingen i världen och hur det ser ut i Sverige i dag, för vi ser hur partier med en historia som inte alls är positiv till demokrati växer och tar större utrymme. Vi har en samhällsdebatt i många sociala medier där alltmer hot och hat dominerar. Vi måste alla som värnar om demokrati, yttrandefrihet och pressfrihet göra vad vi kan för att vända den här utvecklingen, för jag tror att det är en väldigt farlig trend som vi är inne i.

Jag tycker att det är oroväckande att behöva stå i en talarstol och möta riksdagsledamöter som bara har som syfte att misskreditera och misstänkliggöra insatser för att försöka få till en anständig värld.

Fru talman! Peter Eriksson! Jag väntar fortfarande på ett svar: Hur bidrar dans och teater till demokratisering i Mellanöstern? Du får en chans till här, och nu vill jag ha ett rakt svar.

Jag tycker att Peter Eriksson sätter lite huvudet på spiken när han säger att vi inte vet hur det hade sett ut i Kambodja om vi inte hade varit där. Nej, och det gör vi inte därför att vi inte har någon riktig uppföljning av effekterna av biståndet. Hade vi haft en riktig och rejäl impact assessment av våra projekt hade vi antagligen vetat vad som hänt om vi inte hade varit där.

Jag måste också upplysa biståndsministern om vad som är riksdagens uppgift. Vi granskar regeringen. Det är alltså min uppgift att läsa era utvärderingar och skrivelser och hitta fel i dem; det är det jag får betalt för. Att klandra mig för att jag står här och gör det tycker jag är ganska lågt. Det är därför vi finns här, Peter Eriksson.

Jag skulle också snabbt vilja återvända till lagförslaget om barnäktenskap. Det är inte så att jag snöar in på frågan, men jag tycker ändå att den är indikativ för mycket av biståndet generellt.

Frågan om barnäktenskap är komplicerad i många kulturer. Det pågår en ganska livlig debatt i många utvecklingsländer mellan traditionalister å ena sidan och kanske modernister, om man vill uttrycka det så, å den andra. Men det är ju inte så att de här personerna har upptäckt att barnäktenskap är fel därför att en svensk har åkt ned dit och tillrättavisat dem. Det finns massor av människor i de här länderna som tycker att det är fel. Och det är en process som i de flesta fall, tror jag, kommer att leda fram till förbud, med eller utan svensk hjälp. Många av den här typen av insatser tror jag faktiskt inte behövs.

Nu har Peter Eriksson ett inlägg kvar. Jag är väldigt spänd på att höra ditt svar på hur dans, teater, film och storytelling förbättrar den demokratiska situationen i Mellanöstern.

Fru talman! Jag ska ta tillfället i akt att svara på ytterligare två saker.

Ludvig Aspling anser att det inte behövs något svenskt arbete mot barnäktenskap, men vi gör tvärtom rätt stora insatser för SRHR och mot övergrepp på barn och ungdomar i många länder, inte minst i Afrika. Det har betydande effekt i många fall. I just Zimbabwe har Sverige varit med och arbetat för en förändring. Man har inte kommit ända fram så att en ny lag har antagits, men det finns ingen anledning att tro att vår insats inte har bidragit på ett positivt sätt till utvecklingen. Jag vet att det har gjort det i många av de andra länder vi jobbar i.

Så till dans och annan kultur. I länder med stora konflikter kan samtal och kulturevenemang ofta bidra till att minska konflikter och överbrygga motsättningar mellan grupper och människor vilket leder till en mer anständig och bättre situation i dessa länder.

Jag känner stort hopp om att Sverige i demokratisatsningen och tillsammans med andra länder kan göra ännu mer och bidra till att världen får en bättre demokratiutveckling. Sverige kommer dock inte ensamt att kunna vända det här.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.