Deltidsanställda brandmän

Fru talman! Anders Hansson har frågat mig om jag anser att den pågående räddningstjänstutredningen också bör omfatta den arbetsmarknadspolitiska frågan om ersättning från a-kassan för den deltidsanställda brandman som förlorar sin huvudsakliga sysselsättning och om jag i så fall avser att ge utredningen ytterligare direktiv.

Det är kommunerna som ansvarar för räddningstjänst och förebyggande verksamhet inom kommunen. Dessa verksamheter är sedan lång tid tillbaka organiserade med hel- och deltidsanställda brandmän och brandbefäl. Att det finns räddningsresurser som snabbt kan vara på plats och påbörja en hjälpinsats är avgörande för effektiva och säkra insatser. Det är därför allvarligt att många kommuner inte kan upprätthålla sin beslutade beredskap för räddningstjänst. En tydlig orsak till detta är att kommunerna av olika skäl har stora svårigheter med att rekrytera och behålla deltidsanställda brandmän och brandbefäl, det vill säga räddningstjänstpersonal i beredskap.

Regeringen gav därför i februari 2017 en särskild utredare i uppdrag att analysera kommunernas förutsättningar att bedriva räddningstjänst och brandförebyggande verksamhet. Utredaren ska analysera och föreslå hur dessa verksamheter ska kunna bedrivas på ett mer likvärdigt, effektivt och säkert sätt. En väsentlig del av uppdraget innebär att utredaren ska analysera och föreslå hur kommunerna ska få bättre förutsättningar att rekrytera deltidsanställda brandmän och brandbefäl. Enligt uppdraget är det möjligt för utredaren att analysera frågan om ersättning från a-kassan. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2018.

Regeringen kommer även i fortsättningen att noga följa utvecklingen på detta område och vid behov även vidta ytterligare åtgärder. Samtidigt är det av stor vikt att kommunerna vidtar de åtgärder som behövs för att säkerställa effektivitet och kvalitet i de aktuella verksamheterna.

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Jag blir glad över att statsrådet Morgan Johansson och jag delar uppfattningen om hur viktiga våra deltidsbrandmän är för att räddningstjänsten ute i kommunerna ska fungera.

I dag finns ca 15 000 heltids- och deltidsbrandmän som är engagerade i att hjälpa oss och andra om en olycka, kris eller katastrof skulle hända. Av dessa är grovt räknat hela 10 000 deltidsbrandmän. Resterande 5 000 är heltidsbrandmän.

Jag har haft förmånen att engagera mig djupare i räddningstjänst och totalförsvarsfrågor, och i synnerhet en mening fick verkligen fäste hos mig. Den meningen är: Varje olycka eller katastrof sker i en kommun, och först på plats är oftast den kommunala räddningstjänsten.

I ett förfarande där sekunder kan vara den avgörande skillnaden mellan liv eller död, lättnad eller tragedi, blir vår räddningspersonals arbete och beredskap ännu viktigare. Skillnaden mellan landsbygd och storstad gör sig tyvärr också påmind, där storstäder kan unna sig heltidsanställd personal medan flertalet mindre kommuner använder sig av - visserligen engagerade och duktiga - deltidsbrandmän som vid sidan av sina ordinarie arbeten även tjänstgör som räddningspersonal.

Att vi då kan ge förmånliga och riktiga förutsättningar för dessa brandmän att kunna utföra sitt viktiga arbete är grundläggande för invånarnas trygghet. På flertalet håll har nu dock under längre tid förutsättningarna för att både rekrytera och arbeta som deltidsbrandman tyvärr försämrats.

Bristen på deltidsbrandmän visar sig på olika håll redan nu. I senaste purfärska numret av Swedish Firefighters finns till exempel ett reportage om deltidsbrandmännen i Holmsund utanför Umeå, som nekas semester på sommaren då det inte finns tillräckligt med personal för att det ska gå att ge ledighet. Problematiken återfinns på flera andra ställen i landet.

I vissa fall kan det vara den förändrade arbetsmarknaden med mer rörliga arbeten och längre avstånd till räddningsstationerna som påverkar rekryteringen, men ibland är det saker som egentligen inte borde vara ett bekymmer. Staten kan inte luta sig tillbaka och hänvisa alla frågor till kommunerna, då ansvaret för en fungerande räddningstjänst ingår som viktig del även i Sveriges totalförsvar.

Häri ligger lite av min kritik mot statsrådets svar. Mycket riktigt hänvisar Morgan Johansson till den utredning som pågår i frågan och som tillsattes i februari 2017 med ett krav på redovisning senast den 30 juni i år. Det är bra att en utredning görs. Heder för detta. Den görs i syfte att säkra rekryteringen av deltidsbrandmän framgent. Men då vi på flertalet håll och under längre tid sett svårigheter för kommunerna att både rekrytera och behålla deltidsbrandmän oroar tidsåtgången för utredningen mig.

Utredningen ska pågå i 1 ½ år. Därefter ska det vara en hantering på departementet i kanske minst sex månader och möjligtvis tidigast ett lagförslag om två år. Det är för lång tid. Om det har börjat brinna kan man inte vänta tills lågorna är på midjehöjd innan man börjar släckningsarbetet, även om olika personer visserligen har olika midjehöjd.

Ett annat problem är att deltidsbrandmän som blir uppsagda från sina ordinarie arbeten men fortsätter som deltidsbrandmän riskerar att förlora a-kassa varje gång de rycker ut på larm. Eftersom de inte helt står till arbetsmarknadens förfogande säger reglerna att de inte kan få full a-kassa. Denna tokighet måste ändras, och det är en fråga för staten och regeringen att hantera.

I sitt svar säger statsrådet Johansson att det finns en möjlighet för nuvarande utredning att analysera frågan om ersättning från a-kassan. Jag efterlyser lite mer handlingskraft och mer direkthet från statsrådet än så. Avser statsrådet att tillse att utredaren ges detta viktiga tilläggsdirektiv att ersättningsfrågan avseende a-kassan ska tas med i utredningen?

Fru talman! Till att börja med: Vi är säkert eniga om att deltidsbrandmän och brandbefäl är mycket viktiga för att upprätthålla tryggheten ute i kommunerna. En stor del av verksamheten är beroende av att det finns de som har andra jobb men som då och då kan rycka in när det behövs. Om inte detta fanns skulle vårt system inte fungera. I botten finns det också arbetsgivare som låter sin personal göra denna viktiga samhällsinsats och i dessa lägen få lämna sin vanliga arbetsplats. Detta är ett i grunden väl fungerande system, men de behöver bli fler. Det är helt uppenbart.

Vi har under många år haft en alltför låg kompetensförsörjning även på detta område. Vi talade ju alldeles nyss om polisen, och här har vi ungefär samma situation. Vi behöver, precis som när vi talade om polisen, förbättra villkoren för att säkra kompetensförsörjningen. Vi behöver också utbilda fler.

Det som har hänt under detta år är att man har ökat antalet platser. Tidigare skedde utbildningar bara vid två platser, i Lund och i Härnösand, det vill säga Sandö och Revinge. Nu har MSB handlat upp ytterligare sex utbildningsplatser, så nu ges utbildningen på sammanlagt åtta platser i landet, vilket jag tror kan innebära att man också där breddar rekryteringsunderlaget. Vi utbildar ungefär 550 deltidsbrandmän per år. Redan nu har vi nog ett behov av uppåt 800, och på sikt kanske ända upp till 1 000 deltidsbrandmän. Vi behöver alltså skala upp också denna verksamhet.

Som jag nämnde i interpellationssvaret har regeringen tillsatt en utredning med Jan-Åke Björklund som ser över Räddningstjänsten. Det är många frågor som han tittar på, och kompetensförsörjningen är en av dem. Det lät lite kryptiskt i interpellationssvaret, men jag kan säga att jag vet att utredaren också har uppmärksammat a-kassefrågan. Han ser alltså även på den, så jag behöver inte ge några särskilda tilläggsdirektiv till honom.

Grundproblemet är att om man blir arbetslös från sitt ordinarie jobb och i stället går på a-kassa riskerar man helt enkelt att gå back ekonomiskt varje gång man rycker ut eftersom ens a-kassa sänks under den dagen. Det kompenseras inte med den timersättning som man får. Detta är naturligtvis mycket otillfredsställande. Det är en faktor för några av dem som slutar. Jag ska inte säga att det är en jättestor faktor, men det är en faktor för några. Det vore bra om vi kunde komma till rätta med det här.

Jan-Åke Björklund levererar alltså sitt betänkande i juni, och då får vi se vad han har kommit fram till. Men det korta svaret är: Ja, utredaren tar också in och analyserar de här frågorna.

Fru talman! Hjärtligt tack till statsrådet Johansson! Detta var glädjande. Jag tar svaret till intäkt för att utredaren kommer att titta på a-kassebiten, som påverkar en stor del av deltidsbrandmännens möjlighet att utföra sitt arbete. Jag delar den uppfattning som statsrådet Johansson har att många av våra deltidsbrandmän - jag har talat med flera av dem om detta - är synnerligen duktiga och engagerade individer. De gör inte detta för pengarnas skull. De brukar säga: Vi gör det inte för att bli rika, utan vi gör det för att vi tycker att vi har ett ansvar och för att vi vill göra skillnad.

Jag tycker att de förtjänar en stor eloge för att de gör detta, och jag måste säga att de deltidsbrandmän jag har stött på - och det gäller även heltidsbrandmän - uppvisar en enorm vilja och ett enormt engagemang, som jag verkligen tycker att vi ska ta vara på. Det behövs. De är först på plats vid många olyckor, katastrofer, bränder och översvämningar. De spelar en viktig roll.

Det finns också andra möjligheter när vi är inne på detta. Nu pratar statsrådet Johansson och jag lite vid sidan av utredningen. Jag förstår att utredningen i sig blir vägledande för vad som ska ske sedan. Men jag tänkte ändå passa på att ge några inspel som man skulle kunna tänka på, och så får jag väl hoppas att utredaren sitter och lyssnar på denna mycket goda debatt.

Man kan jobba deltid som brandman, och vi kan kanske se över möjligheten att till och med jobba deltid som polis. Det finns ett förslag från Moderaterna där vi talar om någon form av deltidspolis. Man är då utbildad helt och hållet som polis men har sitt polisyrke och jobbar även deltid inom Räddningstjänsten. Det är en möjlighet man kan titta på.

En annan fråga som både jag och statsrådet Johansson var inne på är vikten av rätt förutsättningar och vikten av att vi behåller den räddningspersonal som vi har. Det gäller då inte bara a-kassan, utan det finns även en problematik kring deras säkerhet. Jag vet att det nyligen har lämnats en utredning av detta när det gäller blåljuspersonalen. Där har tyvärr räddningstjänstpersonalen en lite otacksam uppgift, för de har inte tjänstemannastatus som till exempel poliser har. Då blir det bekymmer när någon beter sig illa mot räddningstjänstpersonal, för man kan inte komma in på lagstiftningen om våld eller hot mot tjänsteman.

Det hade varit en stor fördel om vi kunde få in detta för att just säkerställa deltidsbrandmännens säkerhet. Det ska förhoppningsvis inte behövas en sådan lagstiftning, men tyvärr är det, som statsrådet säger i sitt svar, inte ovanligt med attacker mot blåljuspersonal i utsatta områden där ungdomsgäng härjar. Detta tror jag att vi behöver göra någonting åt.

Det här är två delar som jag skulle vilja lyfta fram i detta. Jag gläder mig åt att a-kassan är med i utredningens arbete, och jag tror på intet sätt att Morgan Johansson och jag har olika uppfattningar om vikten av deltidsbrandmännens arbete. Därför gläder jag mig åt att det verkar som att vi är på samma linje: De ska i möjligaste mån kunna vara kvar i sitt yrke.

Fru talman! Till att börja med är det roligt att höra en moderat tala positivt om a-kassan. Det brukar ni inte göra, utan tvärtom: Så fort ni tillträder brukar ni kapa i den på olika sätt. Nu vet jag inte om ni kommer att göra så igen om ni skulle hamna vid regeringsmakten. Det återstår att se. Men erfarenheten hittills är att ni gärna ger er på den.

Vi har gjort en förändring. Förutom att vår regering generellt sett har förbättrat a-kassan har vi gjort en förändring som har betydelse för just deltidsarbetslösa: Vi plockade bort den så kallade 75-dagarsregeln. Det gjorde vi för något år sedan. Det var en stor sak, och vad jag vet var inte det en fråga som Moderaterna drev särskild hårt. Men den har vi alltså tagit bort, och det innebär att man nu har 300 stämplingsdagar i stället för de 75. Det innebär en förbättring även i de här situationerna.

Utredaren ser som sagt över också själva a-kassefrågan och hur man skulle kunna lösa den för deltidsbrandmännen. Vi får se vad han kommer fram till i denna del. Jag är beredd att vidta åtgärder även med detta för att se till att det blir gjort, även om själva regelverket kanske ligger hos en annan minister, nämligen arbetsmarknadsministern. Icke desto mindre är frågan så att säga på radar.

Jag delar uppfattningen att de som går utbildningarna och tar sig in där präglas av ett mycket starkt engagemang och en hög kompetens. Sverige är duktigt på att utbilda brandmän och brandbefäl över huvud taget. Vi är så pass bra att man kommer hit från andra länder för att använda sig av våra övningsplatser och vår teknik. Jag besökte utbildningsplatsen i Revinge för bara några månader sedan och fick själv uppleva och ta del av detta och träffa de ungdomar som nu utbildar sig. Men vi behöver skala upp verksamheten från 550 platser per år till minst 800 och kanske även 1 000. Men då är vi i ett läge att vi precis som i många andra delar har en arbetskraftsbrist. Det är sådant tryck på arbetsmarknaden nu med 100 000 lediga jobb. Ungdomsarbetslösheten är jättelåg, och vi får verkligen slåss om de unga människorna nu för att de ska komma in just i våra verksamheter. Då handlar det i slutändan om att kunna erbjuda bra villkor.

Där kanske a-kassan är en del. Säkerheten är en annan del. Anders Hansson tog upp frågan om risker när man rycker ut och det straffrättsliga skyddet för detta. Vi gav riksåklagaren för något år sedan i uppdrag att se över det straffrättsliga skyddet för just attacker mot blåljuspersonal. Han återkom till mig för tre veckor sedan med ett förslag där man vill inrätta en ny brottsrubricering som heter blåljussabotage och som också omfattar räddningstjänsten - polisen, räddningstjänsten och ambulanssjukvården.

Man skärper synen på detta och straffen för dem som ger sig på den här typen av verksamhet. Jag tycker att det är en viktig markering. Jag tål inte att se, helt enkelt, folk som ger sig på dem som är ute för att rädda andra människors liv. Det är fullständigt oacceptabelt, och vi måste markera väldigt hårt mot det.

Förslaget är sådant att när det gäller grova angrepp på blåljuspersonal, på deras materiel och bilar eller annat, som gör att deras verksamhet försvåras kan vi för de grova angreppen gå ända upp i livstids fängelse. Så är förslaget. Det kommer vi att gå vidare med till riksdagen före valet.

Fru talman! Det sista är viktigt, inte minst när det gäller det straffrättsliga skyddet. Jag läste också riksåklagarens utredning, och det är mycket gott i den. Det jag kan oroa mig lite för är just detta med sabotage, vilket gör att det känns lite mer som att det är materiel det handlar om. Jag gläder mig åt om det även rör personalen, vilket jag definitivt tycker att det ska göra. Gör det inte det är en möjlighet i sammanhanget att ge räddningstjänstens personal tjänstemannastatus.

Jag tycker att detta verkar lovande. Det är viktigt att deltidsbrandmännens förutsättningar uppmärksammas. Jag ser fram emot utredningen som ska komma och vad den ska ge, och jag hoppas på en skyndsam hantering med tanke på att det redan i dag finns bekymmer ungefär som det jag nämnde i mitt anförande tidigare om att man i Holmsund inte kan få semester för att det är för få i deltidsstyrkan. Det är tyvärr inte ovanligt att det är så på sina håll.

Jag tackar så mycket för svaret och för debatten med statsrådet och ser fram emot många kloka förslag på det här området så att vi tillsammans kan få en bra och fungerande räddningstjänst.

Fru talman! Ja, Anders Hansson kan räkna med att det kommer många och förhoppningsvis kloka och välavvägda förslag framöver.

A-kassefrågan är omhändertagen i utredningen. Jag vill också nämna den försvarsuppgörelse som vi gjorde i höstas och som innebär en stor satsning på det civila försvaret totalt sett. Där går vi ut med 1,3 miljarder 2018, 2019 och 2020 för att lyfta hela vår civila beredskap. Det tror jag också kommer att betyda mycket för vår grundbemanning och våra grundförutsättningar för att klara detta.

Vi ska som sagt skala upp utbildningsplatserna inom räddningstjänsten. Vi utbildar nu på fler ställen och har gått från två platser till åtta platser. Vi behöver gå upp i antalet personer som utbildas också.

Vi skärper det straffrättsliga skyddet för blåljussabotage. Nej, det ska inte tolkas som att detta handlar om materiel. Det handlar om materiel också, men det här handlar om angrepp på människor, alltså poliser, ambulanssjukvårdare, brandbefäl, brandmän och andra.

Det handlar om angrepp på människor. Det handlar också om angrepp på materiel. Det kan handla om när man attackerar bilar eller försöker sabotera en räddningsinsats genom att ge sig på materielen. Det handlar också om hundar och hästar, faktiskt. Om man ger sig på polisernas hundar eller hästar kan man också träffas av den här lagstiftningen.

Den är bra. Den är ute på remiss just nu, och vi bereder den vidare. Jag ser framför mig att vi kommer att kunna leverera ett lagförslag under våren.

Överläggningen var härmed avslutad.