Delegation för att skapa jobb

Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat arbetsmarknads- och etableringsministern hur många jobb delegationen mot segregation kommer att skapa fram till år 2020 och hur mycket delegationens arbete kommer att kosta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

För att bryta segregationen krävs långsiktiga reformer, såsom investeringar i jobb, utbildning, boende, välfärd och jämlikhet. Regeringen initierar därför ett långsiktigt reformprogram som kommer att pågå under 2017-2025. Syftet är att lyfta socialt utsatta områden och bryta segregationsmekanismer. Reformprogrammet delas in i fem utvecklingsområden: att bekämpa brottsligheten, minska långtidsarbetslösheten, lyfta skolorna och elevernas resultat, stärka samhällsservicen och minska bostadssegregation och trångboddhet samt att stödja civilsamhället och arbetet för demokratiska värderingar.

En delegation kommer att tillsättas för att arbeta med reformprogrammet där en av många delar är att arbeta för att skapa jobb. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att delegationen tilldelas 50 miljoner kronor 2017, 75 miljoner kronor 2018 och därefter 100 miljoner kronor årligen.

Regeringen prioriterar att jobbtillväxten ska fortsätta att stimuleras och att matchningen på arbetsmarknaden ska förbättras. Arbetsmarknaden är dock en marknad, inte en planekonomi. Det innebär att det är upp till arbetssökande att söka de lediga jobben och upp till arbetsgivarna att anställa. Regeringens uppgift är att säkerställa så bra förutsättningar som möjligt för matchningen på arbetsmarknaden så att arbetssökande hittar arbete och arbetsgivare får tag på rätt kompetens. I detta är det bland annat viktigt med en aktiv näringspolitik som bidrar till att skapa fler arbetstillfällen.

När det gäller nyanlända är det särskilt viktigt att de samlade insatserna för mottagande och etablering fungerar väl. Genom förslagen i budgetpropositionen för 2017 öppnar regeringen för nya möjligheter till arbete för nyanlända genom bland annat moderna beredskapsjobb i staten, en högre subventionsgrad för nyanlända med nystartsjobb och att extratjänster utvidgas till nyanlända. På så sätt skapar vi bra förutsättningar för tillväxt och jobbskapande i Sverige.

Sedan regeringen tillträdde har sysselsättningen också ökat med 120 000 personer, och de utrikes födda står för större delen av denna ökning.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka samordnings- och energiminister Ibrahim Baylan för svaret på min interpellation. Det är ett svar som jag i många delar inte säger emot intentionerna med, men samtidigt är det ett svar som jag inte tycker ger några speciellt konkreta svar på de frågor jag ställer i min interpellation. Jag får förvisso reda på vad som står i budgeten och vad regeringen har avsatt per år. Däremot är det väldigt vagt om vad som är tanken att man ska göra och hur man ska göra det, och det finns ingenting om hur många personer som man beräknar ska komma i arbete.

Sverige har stora utmaningar på integrations- och migrationsområdet. Vi har ett utanförskap som ökar i Sverige, och snart riskerar omkring 1 miljon personer att befinna sig i utanförskapet.

Samtidigt som det på många sätt går bra för Sverige för tillfället - företagen går generellt sett bra och jobben blir fler - ser vi att för dem som står längst från arbetsmarknaden blir vägen tillbaka allt längre och antalet berörda personer allt fler. Alltför många står utanför arbetsmarknaden, och etableringstiden är oroväckande lång. Det var den också innan den omfattande flyktingkris började som vi sett sedan framför allt hösten 2015.

Fru talman! I dag är det bara 25 procent av de nyanlända som har ett heltidsjobb efter åtta år i vårt land. Även i gruppen som har varit här i 15 år saknar ungefär hälften av individerna arbete.

Det är bra att regeringen har ambitionen och viljan att fler personer ska få arbete. Samtidigt kan vi konstatera att regeringens politik och de förslag som läggs leder till motsatsen. På jobbområdet skulle det ju dessutom vara bra om det framkom bra och konkreta förslag för att fler ska komma i arbete.

Sysselsättningsgraden i riksdagens arbetsmarknadsutskott är för närvarande mycket låg. Vi har helt enkelt inga möten. Vi har en socialdemokratisk ordförande i utskottet och en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister, men det kommer inga förslag.

I valrörelsen lovade regeringen vitt och brett att Sverige skulle ha den lägsta arbetslösheten inom EU 2020. Det är bra att man vill ha låg arbetslöshet, men det var ett förslag som redan då dömdes ut av alla seriösa bedömare. De enda som egentligen sa att det skulle vara möjligt att uppnå var Socialdemokraterna, vilket sedan har lyfts fram i många diskussioner och debatter, inte minst av statsminister Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Socialdemokraternas och regeringens självförtroende har det inte varit något fel på.

Men, fru talman, så kommer vi då till det här med politik och verklighet. I valrörelsen utlovade man 32 000 traineejobb. 254 har det blivit. Man utlovade 20 000 extratjänster, och det har blivit 1 479. Det skapades ett snabbspår in på arbetsmarknaden för nyanlända. 2 400 personer har deltagit där, men totalt är 58 000 personer inskrivna i etableringen och fler lär det bli.

Vi har ett utanförskap som omfattar närmare 1 miljon individer, och slår vi ihop regeringens samlade vallöften och satsningar och resultaten av dem blir det ungefär 4 000 personer av 1 miljon.

"Arbetsmarknaden är dock en marknad, inte en planekonomi", säger ministern. "Det innebär att det är upp till arbetssökande att söka de lediga jobben och upp till arbetsgivarna att anställa." Här håller jag med, och varken jag eller mitt parti Moderaterna har någonsin varit för planekonomi eller samarbetat med sådana krafter och partier.

Samtidigt ser vi att regeringen vill skapa 5 000 statliga beredskapsjobb för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vi behöver fler enkla jobb. Varför ser inte regeringen till att fler enkla jobb kommer fram på hela marknaden? Jag vet att socialdemokratiska LO inte gillar enkla jobb, men det vore bra med fler sådana.

Det är dags att regeringen börjar leverera och börjar bryta utanförskapet. Jag frågar därför ministern igen: Vad innebär förslaget om delegationen för att skapa jobb mer konkret, och hur många räknar ministern med ska komma i arbete genom regeringens satsningar?

Fru talman! Ibland blir jag inte riktigt klok på kritiken. Det har varit mycket kritik mot att man inte har en integrationsminister och inte talar om integration. När man nu har ett så här omfattande arbete just på det området blir det kritik för det. Jag tycker att det är lite märkligt.

Det är omöjligt att säga exakt hur många arbeten det här kommer att leda till. Ska man göra det behöver man ha en kristallkula för att sia in i framtiden. Det går inte. Däremot är det uppenbart att ju mer man satsar på ett politikområde desto större chans har man att lyckas när man nu fokuserar.

Det som är bra också är att man tar in flera olika politikområden i det här. Det handlar inte bara om jobb, även om det är en mycket central fråga, utan det handlar också om utbildning, om bostadssituation, om människor i så kallade utanförskapsområden och om hur man satsar på de områdena så att människorna där inte upplever att de kommer i sista hand, vilket en del upplever att de gör.

Ministern har ju svarat utförligt på vad det här handlar om. Jag tycker att det är spännande att man har de här stora visionerna för hur vi ska lösa problemet och att man kan använda sig av verktygslådan på flera olika politikområden där det behövs.

Jag tror att en viktig sak är att titta på goda exempel. I Malmö till exempel, där jag kommer från, blandade man elever från skolor i olika bostadsområden, både sådana där föräldrarna var välutbildade och hade relativt goda inkomster och sådana där många föräldrar hade låga inkomster och många var arbetslösa. Effekten blev att eleverna som kom från de utsatta områdena höjde sina betyg markant. Det var alltså rejäla förbättringar. Men det ledde inte till att de elever som gick på samma skola men som kom från områden där föräldrarna är välutbildade fick lägre betyg och resultat. Det är väldigt intressant. Och det talar för att det är bra att bryta segregationen.

Mycket av det här bygger på bostadssegregationen, på att det är naturligt att barnen går på förskolor och skolor som ligger nära hemmen. Då riskerar vi att få en sådan effekt att elever som kommer från hem med välutbildade föräldrar går för sig och att de andra går för sig. Det drabbar framför allt elever som kommer från områden med många fattiga eller arbetslösa föräldrar. Att bryta det är ett exempel på vad man skulle kunna göra.

I Malmö har vi en jättestor utmaning. Vi har verkligen inte löst problemen utan har enormt mycket att göra. Men jag tror att det är viktigt att fokusera på positiva exempel och se om man kanske kan tillämpa sådant på fler håll, för att få en positiv utveckling.

Trångboddhet, som nämndes, innebär också att det blir svårt att göra läxor. Om det till exempel bor två familjer i en lägenhet kan det vara svårt att få vara i fred. Och om man inte klarar skolan är risken större för att bli arbetslös. Då är det i sin tur större risk för att man blir fattig, drabbas av ohälsa, i värsta fall till och med hamnar i missbruk, kriminalitet och drabbas av förtida död. Det går att se tydliga sådana samband. Det börjar tidigt. Det är därför vi ska ge alla barn, redan när de är små, de bästa förutsättningarna.

Det är bra att regeringen arbetar långsiktigt. Det finns ingen quick fix, som man kan använda för att lösa det över en natt.

När det gäller arbetslösheten kan vi också titta på var det finns behov av folk. Många lediga jobb tillsätts inte i dag, eftersom man inte hittar människor med rätt kompetens. Jag tror att många ungdomar och arbetslösa skulle kunna få utbildning inom de områdena, för att kunna ta de jobben. Det handlar inte bara om enkla jobb, som det talas om.

Fru talman! Läget är allvarligt. Vi ser en utveckling som har pågått under en längre tid, och den går åt fel håll.

Utvecklingen måste brytas, av flera olika skäl. Ett skäl är att vi som samhälle ska hålla ihop. En av de finaste sakerna med den svenska modellen är att vi vill att barn som föds och som bor i detta land ska få likvärdiga möjligheter att skapa sig ett gott liv. Det är bra, inte bara för de barnen eller de människorna utan för hela vårt samhälle.

Jag tror att vi allihop, oavsett regering - vi måste ha en viss ödmjukhet här - har gjort misstaget tidigare att tro att det finns en enkel lösning på det här. Om vi bara vidtar den åtgärden - en skattesänkning här, en utbildning, en insats eller ett projekt där - kommer vi att lösa utmaningarna.

Det har inte varit något fel på ambitionerna. Jag misstror varken den förra moderatledda regeringen eller tidigare socialdemokratiska regeringar. Men vi måste lära oss av de misstag som gjorts. Ett av dem har varit just letandet efter en lösning. Det finns ingen sådan. Det finns inga enkla lösningar.

Ett annat misstag har varit kortsiktigheten i insatserna, de populistiska inslagen. Det är därför regeringen tillsätter den här delegationen, så att den ska få jobba långsiktigt.

Jag skulle önska att vi kunde göra det tillsammans, Christian Holm Barenfeld. Jag tror nämligen att det finns en poäng i att hitta ett samarbete över blockgränsen, för att ta oss an dessa stora utmaningar. Om varje ny regering som kommer byter politik gång efter gång blir det ju kortsiktigt. Det blir populistiskt. Det blir framför allt impotent. Det händer ingenting. Det blir inte verkningsfullt.

Jag har tillsatt delegationen som kommer att komma igång under 2017. Den kommer att jobba med ett stort antal frågor, just eftersom det inte finns någon enskild lösning att jobba med. Det handlar om alltifrån att få ordning och reda, att bekämpa brottsligheten, att få fler poliser till att se till att skruva i straffsatser och annat så att det inte råder något tvivel om hur man ska bete sig eller inte. Det handlar om att knäcka långtidsarbetslösheten. Vi har en situation i dag där fler och fler i Sverige jobbar - tack och lov. Vi ser också att människor som är utrikesfödda kommer i arbete. Det är bra. Men det räcker inte. Vi måste fortsätta det arbetet.

Fru talman! Jag tror inte heller att det långsiktigt går att skapa ett jämlikt samhälle om vi har ett skolsystem där skillnaderna ökar år efter år. Det gjorde de också under de åtta år som Moderaterna ledde regeringen i detta land. Vi måste se till att investera och ge alla ungdomar en bra start i livet.

Vi måste se till att stärka samhällsservicen och minska bostadssegregationen, genom att bygga nya bostäder. Det sker också, i rekordfart just nu.

Vi måste också se till att stödja civilsamhället och alltid stå upp för de demokratiska värderingarna, oavsett var i vårt land detta är.

Det är detta som delegationen ska jobba med. Regeringen är besjälad av att ta sig an alla dessa svåra utmaningar. Av Christian Holm Barenfelds första inlägg får man dock känslan av att Moderaterna mest tycks vara besjälade av att hitta fel på Socialdemokraterna.

Vi kan lägga till handlingarna att vi inte är perfekta. Men vi har en ambition. Och vi kommer att försöka göra allt som vi har till vårt förfogande, i form av verktyg, för att ta oss an utmaningarna. Jag sträcker också ut en hand till Moderaterna: Låt oss göra det tillsammans, på ett antal punkter! Jag tror att det skulle vara bra med sådan långsiktighet och stabilitet.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att man vill fokusera på de här frågorna. De är viktiga. Det tror jag faktiskt att statsrådet och jag är överens om. Våra lösningar är något olika. Men läget är som sagt allvarligt. Mycket går åt fel håll, och det måste brytas.

När vi i Moderaterna går igenom och omarbetar vår politik anpassar vi den givetvis efter den tid som är nu, och vi har varit självkritiska när vi tittat bakåt. Vi borde ha gjort mer under vår regeringsperiod när det gäller integration och vår migrationspolitik. Samtidigt har vi konkreta förslag på många områden för hur jobben ska bli fler och hur det ska bli lägre trösklar in på arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån den.

Jag ser gärna breda lösningar. Jag ser gärna utsträckta händer. Men problemet är att regeringens utsträckta händer brukar innebära att vi ska köpa förslag som ligger. Då är det kanske inte fullt så aktuellt. Vi vill nämligen ha konkreta förslag som leder till fler jobb.

Det är spännande med stora visioner, som Hillevi Larsson säger. Visst är det bra med visioner. Men det är också bra om det finns konkreta förslag som leder till verklig handling.

När det gäller integration brukar jag sällan använda just Malmö som föredöme. Det är en kommun som har styrts av Hillevi Larsson och hennes vänner under lång tid och som inte har levererat särskilt bra resultat på just integrationsområdet.

Det här är ett ansvar som vi alla har, vilket ministern säger. Vi ser samtidigt att det går bra för väldigt många svenskar - för företag och för många av dem som står nära arbetsmarknaden. Men det är de som står långt från arbetsmarknaden som har det svårast. Då blir det ännu svårare att förstå varför man inte vill lägga fram konkreta förslag som skulle leda till fler enkla jobb.

Man lägger exempelvis fram förslag för 5 000 statliga beredskapsjobb. Jag tog tidigare upp att man har lovat 32 000 traineejobb, och det blev 254. Man har lovat 20 000 extratjänster, och det blev inte ens 1 500. Nu lovar man 5 000 beredskapsjobb. Vi får se vad det blir av det.

Även om man skulle göra allt det, till och med om regeringen skulle lyckas leverera det man lovade i valrörelsen, skulle det bli kanske 50 000 jobb; det är 1 miljon som står utanför arbetsmarknaden. Och även om regeringen skulle lyckas leverera beredskapsjobben kommer vi inte ens upp i 10 000 jobb i dagsläget.

Samtidigt försvagas RUT och ROT, som kanske är några av de viktigaste delarna för att personer ska få sitt första jobb och komma in på arbetsmarknaden och sedan kan göra yrkeskarriär. Det är där som man ser det konkreta resultatet.

Jag skulle jättegärna vid varje utskottsmöte hantera konkreta förslag från regeringen som leder till att jobben blir fler. Men nu är det all-time-high på inställda utskottssammanträden på grund av att regeringen inte levererar.

När det gäller delegationen för arbete och de jobben, ska jag tolka det som att ni vet hur mycket delegationens arbete kommer att kosta, men inte vad den ska leverera?

Fru talman! Det är lätt att gräva ned sig så att det blir fullständigt nattsvart, men vi måste ändå konstatera att sysselsättningen ökar. Det blir fler jobb i Sverige. Vi har den högsta sysselsättningen i hela EU sett till andel av den arbetsföra befolkningen som arbetar. Det är positivt. Men vi ska självklart inte slå oss till ro med det; arbetslösheten är vårt huvudmål och den ska ned så långt som det över huvud taget är möjligt.

Det är också intressant att titta på vilka effekter som den förda politiken har. Det går åt rätt håll, men vi måste definitivt accelerera hastigheten. Men allting som hittills har gjorts är inte dåligt, utan det har faktiskt lett till minskad arbetslöshet. Många av jobben har också gått till människor med invandrarbakgrund, inte minst till nyanlända.

Det är också viktigt att man inte klumpar ihop grupper. Jag tror att det är det som är ett stort problem. Vi ska alla vara självkritiska för att man genom åren har haft en syn på vissa grupper som innebär att de inte kommer att klara sig. Man har också haft synen att barn till arbetslösa eller i fattiga familjer inte kommer att klara målen. Detsamma gäller omhändertagna barn. Man har haft en låg uppfattning om vad dessa barn klarar av som ofta visar sig vara helt felaktig. De har samma intelligens som andra barn, och de behöver stimulans, någon som tror på dem.

Det finns positiva exempel som man kan ta del av. Om man satsar på alla barn i Sverige från tidig ålder ser man resultaten. Det är fler som klarar sin utbildning och det är fler som får jobb. Det är så vi långsiktigt kan bryta segregationen.

Vi måste utvärdera allt som görs, men vi ska ha offensiva åtgärder. Jag tycker att regeringen väldigt tydligt pekar ut vilka områden man ska jobba med. Sedan måste ju delegationen själv komma med något konkret. Det är ju det som är syftet med det hela.

Fru talman! Jag ska börja med något ovanligt. Jag ska börja med att citera Albert Einstein. Han sa en gång: "Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat." Det är visa ord som man bör lyssna på.

Om man om och om igen provar med samma metod och det visar sig att den inte fungerar kanske man ska närma sig en utmaning med ett stort mått av ödmjukhet och konstatera att det kanske är dags att pröva någonting annat. Olika regeringar har genom åren startat olika projekt - en del bra, en del mindre bra. Projekten har pågått så länge som pengarna har räckt, sedan har man avslutat projekten, oavsett egentliga resultat.

Under åtta år med borgerlig regering provade vi det stora verktyget, skattesänkningar. Det var så det lät under valrörelsen 2006 från den dåvarande moderatledaren. Det fanns 1 miljon i utanförskap som man måste ta sig an. Sedan ledde man landet i åtta år, och varje år genomfördes en ny stor skattesänkning som skulle lösa alla dessa utmaningar. Åtta år senare kunde vi konstatera att arbetslösheten var högre, segregationen hade tilltagit och utanförskapet var större.

Jag misstror inte Moderaternas ambitioner. Tvärtom vill jag gärna tro gott om de allra flesta i denna kammare, att de vill väl. Men man måste också ta till sig att om man har provat en metod om och om igen i 16 års budgetar och det visar sig att den inte fungerar, ja, då kanske det är dags att tänka om.

Det är mot den bakgrunden som jag gärna bjuder in till ett samarbete och en samverkan. Vi måste jobba brett för att öka jobben.

Det gläder mig att det är fler och fler som har ett arbete att gå till, men jag är inte nöjd. Det är alldeles för många som inte har det.

Det gläder mig att det är väldigt många av de nya jobben som går till människor som har varit arbetslösa, men jag är inte nöjd. Det är alldeles för många som inte har ett jobb att gå till.

Det gläder mig att allt fler ungdomar har ett arbete att gå till, men jag är inte nöjd. Det är alldeles för många som inte har något arbete att gå till.

Det är mot den bakgrunden som just arbete är en viktig del av denna delegations och av denna regerings agenda. Men det räcker ju inte heller med det. Vi måste se till att få ordning och reda i dessa förorter, se till att det blir fler poliser, se till att brott beivras. Vi måste se till att skolresultaten vänds.

Vi kan inte fortsätta att ha skolor som år efter år har 50 procents behörighet till gymnasieskolan, särskilt som vi vet att just gymnasieutbildning är ett grundläggande krav i dag för att få ett arbete, oavsett vad man gör med skatterna.

Vi måste se till att stärka civilsamhället och att demokratiska värderingar alltid genomsyrar det vi gör.

Vi måste se till att det blir fler bostäder så att vi på det sättet kan bryta bostadssegregationen.

Allt detta måste vi göra. Det kommer inte att gå över en natt. Hade det varit så enkla lösningar, Christian Holm Barenfeld, då hade de redan genomförts av den regering som du företräder eller den nuvarande regeringen eller regeringar dessförinnan.

Här krävs det att vi är målmedvetna och ambitiösa, gärna så brett över blockgränsen som möjligt, för att ta oss an dessa utmaningar. Jag är övertygad om att det går, men det kommer inte att gå över en natt. Och det kommer definitivt inte att gå med en enkel lösning. Om ett sådant alexanderhugg funnits, då hade det redan gjorts.

Fru talman! Jag tror inte heller att det finns någon enkel lösning. Politik är inte alltid enkelt, utan det kan till och med i vissa lägen vara jättesvårt.

Sysselsättningen ökar, det är bra. Jobben blir fler, det är bra. Men de kommer ofta inte dem till del som står längst ifrån arbetsmarknaden.

Ja, det är sant att Alliansen sänkte skatter. De stora skattesänkningarna var fem jobbskatteavdrag. Det var de skattesänkningarna som såg till att den som arbetade fick behålla ungefär 1 500 kronor mer i plånboken varje månad. Utslaget blev extra stort för dem som hade små inkomster och medelinkomster. Den nuvarande regeringen var emot var och en av dessa fem skattesänkningar, men inser i regeringsställning att det vore förödande att ta bort dem, så man behåller dem. Det är viktigt att säga.

Nystartsjobben, som Alliansen införde, ledde under det första året till att fler kom i arbete än vad den nuvarande regeringens samtliga jobbsatsningar har gjort.

Vi införde arbetsmarknadsutbildningar som väl kunde ha justerats, men de riktades mot dem som stod längst ifrån arbetsmarknaden.

Nu ska man satsa på dem står närmare arbetsmarknaden. Det är i och för sig bra, men bedömningen från utredare är att de skulle få jobb ändå. Man lägger nu ned 1,8 miljarder kronor på arbetsmarknadsutbildningar. Arbetsförmedlingen själv och IFAU har kommit fram till att dessa utbildningar inte har någon effekt.

Ni vill gärna ha breda lösningar, men ni samarbetar bland annat med Vänsterpartiet som kanske inte riktigt håller med om att arbetsmarknaden är en marknad och inte en planekonomi. Vänsterpartiet vill göra allt för att begränsa sådana effektiva reformer som RUT-reformen. Den ledde till att väldigt många fick sitt första jobb i Sverige och sitt första jobb i livet.

Vi vill satsa mer på detta och mer på skolan än vad regeringen gör. Men ni får gärna vara med på dessa satsningar.

Tack så mycket för svaret och tack för debatten!

Fru talman! Tack, själv, detta är en angelägen fråga. Det gäller inte minst möjligheterna att få jobb.

Jag minns själv hur det var att vara ny i Sverige. Det gjorde en hel del för min riktning i livet att mamma och pappa hade ett arbete att gå till. För det första skapade det förebilder på nära håll. För det andra har man som förälder en helt annan stolthet när man kan säga: Jag går till jobbet. Jag kan försörja min familj. Dessutom kan man ta ansvar för sina barn på ett helt annat sätt. Det är klart att detta är viktigt, och det är därför som regeringen sätter så oerhört stort fokus på det.

Fru talman! Sedan blir jag inte riktigt klok på Christian Holm Barenfelds klagan över att vi samarbetar med Vänsterpartiet om budgeten. Det är ju de facto ett absolut krav från moderatledningen.

Menar du att moderatledningen gör fel som ställer detta krav för att vi ska kunna regera landet med en budget som röstas igenom i riksdagen får du väl lösa det med moderatledningen. Jag förstår inte riktigt denna klagan.

Fru talman! Detta är angelägna och viktiga frågor. Det är svåra frågor, men vi måste ta oss an dem av alla skäl: av rättviseskäl, av utvecklingsskäl - för detta samhälle kan utvecklas och stärkas ytterligare, men då måste vi också ta till vara alla de människor som bor här. Jag tror dessutom att det är bra för oss alla om vi lyckas bryta denna onda spiral som gör att ungdomar alltför lätt hamnar i gäng och ägnar sig åt dumheter och brott. Det är inte bra för dem eller för någon annan. Det är därför regeringen tar krafttag. Det är därför vi vill ha långsiktiga insatser. Återigen: Jag ser gärna också ett samarbete över blockgränsen, så att vi också kan ta oss an detta på ett långsiktigt och bra sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.