Definitionen av rasism i nationell plan

har frågat mig om jag anser att definitionen av och exempel på vad som innebär rasism i regeringens nationella plan är ändamålsenligt utformade samt om jag kommer att verka för att definitionen utvärderas och eventuellt förändras.

I den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott, som beslutades i november 2016, anger regeringen att när den använder begreppet rasism i planen avses uppfattningar om att människor på grund av föreställningar om ras, nationellt, kulturellt eller etniskt ursprung, religion, hudfärg eller annat liknande förhållande är väsensskilda från varandra och att de därmed kan eller bör behandlas på olika sätt.

Att betrakta kulturer som oföränderliga och oförenliga och individers kulturella tillhörighet som oföränderlig och nedärvd såväl som att anse att olika kulturer inte kan samexistera har kommit att bli uttryck för rasism i dag. Det kan ta sig uttryck i att såväl individer som grupper uppfattas som främmande eller oönskade i ett samhälle. Rasism kan leda till handlingar som hatbrott eller diskriminering.

Ett viktigt perspektiv är att det finns strukturell rasism. Regeringen använder i den nationella planen begreppet strukturell rasism i betydelsen att rasistiska handlingar inte alltid baseras på en individs politiska övertygelse utan kan ske omedvetet. Det innebär att rasism, i olika former, finns som en del av samhällets strukturer.

Det får till följd att människor får olika tillgång till rättigheter och möjligheter samt makt och inflytande på grund av andras medvetna eller omedvetna föreställning om en individs grupptillhörighet. Ett strukturellt perspektiv innebär också att individuella fall av diskriminering eller hatbrott inte ska ses som isolerade händelser utan ingår i ett större sammanhang.

Det finns olika former av rasism, till exempel afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi och rasism mot samer. Rasism tar sig också andra uttryck.

Regeringen använder i planen dessa begrepp i betydelsen ideologier, uppfattningar eller värderingar som ger uttryck för fientlighet mot afrosvenskar, judar, romer, muslimer eller samer. Planen omfattar alla former av rasism, det vill säga inte endast de former som uttryckligen nämns.

Definitioner av begrepp som rasism är föremål för ständig utveckling och diskussion.

Jag anser att den definition som regeringen anger i den nationella planen mot rasism är ändamålsenligt utformad för planens genomförande. Jag planerar inte i nuläget att verka för att definitionen utvärderas och eventuellt förändras.

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag verkligen önskar att regeringen tog den här frågan på allvar och att man hade en verklig ambition om att identifiera och motverka rasism och diskriminering. Men läser man dokumentet som heter Samlat grepp mot rasism och hatbrott - Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott framgår det med all önskvärd tydlighet att så inte är fallet.

Den här frågan är först och främst viktig ur ett ideologiskt perspektiv. Ingen människa kan rå för hur hon ser ut eller att hon pratar med en lite ovanlig dialekt, och att behandla människor sämre på grund av sådana egenskaper är givetvis en allvarlig orättvisa.

För mig finns det också en lite personlig dimension. Jag har tre icke-vita barn, och i den mån Sverige blir mer rasistiskt kommer det i det långa loppet även att påverka mig.

Problemet med hur regeringen hanterar den här frågan ligger dock i att man definierar begreppet rasism alldeles för brett, vilket leder till att rasismen finns överallt hela tiden. Det gör att arbetet blir dels stötande för personer som helt utan grund anklagas för att vara rasister, dels helt verkningslöst vad gäller att faktiskt åtgärda denna typ av problem.

Jag ska därför ta några konkreta exempel ur planen och ställa några enkla frågor. Jag hoppas att statsrådet gör ett ärligt försök att svara.

Kapitel två i planen heter Rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott i dagens Sverige. Det ska ge en lägesbild av hur allvarligt problemet är, bland annat genom att se på så kallade attitydundersökningar. Jag läser innantill: "Ett sätt att få en indikation på hur utbredda olika attityder är i samhället och hur de utvecklas över tid är attitydundersökningar. Det är viktigt att synliggöra rasistiska och fientliga attityder."

Ett exempel på sådana attityder hittar man på sidan 27. Där står att år 2015 låg andelen som ansåg att det var ett bra förslag att ta emot färre flyktingar på 40 procent. Den gruppen hade för övrigt ökat till 52 procent vid senaste undersökningstillfället.

Här måste man fråga sig två saker. Är det rimligt att påstå att alla som vill ta emot färre asylsökande är rasister? Jag företräder ett parti som har omkring 1 miljon väljare i dag. Vi vill ta emot färre asylsökande på grund av att det innebär en enorm finansiell och kulturell belastning. Men det har inget med personernas utseende eller fysiska egenskaper att göra.

Nästa fråga man måste ställa sig är om den här regeln gäller alla. I januari 2020 uttalade sig statsminister Stefan Löfven så här i tidningen Dagens Nyheter i en intervju angående just asylmottagandet: "Vi ska visa att antalet asylsökande blir färre - rejält många färre."

Frågan man då måste ställa är denna: Hur påverkas regeringens trovärdighet i den här frågan av att statsministern enligt regeringens egen definition av rasism själv är en rasist?

Fru talman! Jag tror att interpellanten bör ställa frågor till statsministern till statsministern själv.

När det däremot gäller hur definitionen av rasism är formulerad är det precis som interpellanten noterar så att den sträcker sig förbi hudfärg och brytning därför att det finns en uppfattning i samhället att kulturella egenskaper är oföränderliga och därmed obrytbara, vilket diskriminerar och till exempel innebär att kvinnor som väljer att bära slöja blir attackerade, får slöjan avriven och blir spottade på. Det innebär att judiska barn som inte nödvändigtvis ser ut på något annat sätt fortfarande blir utsatta för rasistiska hatbrott i skolan. Det innebär att samer möter rasism varje dag i sin verklighet. Det innebär också att vi nu ser en ökande rasism mot personer med ursprung i Östasien, till exempel.

Jag har lite svårt att förstå varför Ludvig Aspling, om han nu är ute efter att visa att han representerar ett antirasistiskt parti, i definitionen vill bortse från yttringar av afrofobi, antiziganism, antisemitism, rasism mot romer och rasism mot samer. Det är inte så att vi har skrivit in att attityder är en ensambärande faktor kring flyktingmottagandet, utan jag har precis läst upp hela den definition som finns.

Däremot kan man konstatera att den diskurs som bland annat interpellantens parti hela tiden driver när man pratar om kulturella belastningar, när man pratar om en religion som förskräcklig och när man hela tiden målar ut grupper på grund av deras kultur, på grund av deras bakgrund och på grund av deras etnicitet skapar en ökande rasism i samhället. Dessa samband är väldigt tydliga, och jag har svårt att tro att Ludvig Aspling kommer att stå i denna kammare och förneka dem.

Fru talman! Det är kanske inte mitt jobb att upplysa statsrådet om hur Regeringskansliet är organiserat. Man kan inte ställa interpellationer till statsministern. Om man gör det skickar han hit ett av sina statsråd, och det är därför statsrådet är här. Man kan inte slingra sig genom att säga att man inte kan svara för det som statsministern säger. Det är rent trams, men okej. Regeln är alltså sådan att om en vanlig människa säger att han vill att vi ska ta emot färre asylsökande är han rasist, men om statsministern säger exakt samma sak är statsministern inte det. Alla är jämlika, men vissa är lite mer jämlika än andra, som man brukar säga.

Vi går vidare. Ytterligare en attitydundersökning som regeringen pekar ut som ett tecken på rasism är Mångfaldsbarometern från 2016. Jag läser i den att en av de större förändringar som framkommer i studien är att andelen tillfrågade som tycker att nyanlända ska ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige har minskat från 77 procent till 55 procent. Sociala rättigheter syftar här på tillgång till de olika välfärdssystemen.

Det kan vara intressant att kika lite i propositionen 2016/17:154 Begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn. I den föreslår regeringen bland annat att om en person bosätter sig i Sverige med barn efter att barnet har fyllt två år ska föräldrapenning lämnas under högst 100 dagar sammanlagt för föräldrarna, alltså betydligt lägre än för andra föräldrar, alltså en tydlig begränsning av nyanländas sociala rättigheter. Vilken brutal rasist är det då som har hittat på detta? Jo, propositionen beställdes av Annika Strandhäll, tidigare statsråd för Socialdemokraterna. Propositionen fick dessutom stöd av hela Miljöpartiets riksdagsgrupp och de miljöpartistiska statsråden.

En uppenbar fråga här blir: Om det nu är så att personer som tycker att sociala rättigheter för nyanlända ska begränsas är rasister, vilket planen slår fast, och om regeringen sedan lägger fram ett förslag som syftar just till att begränsa de sociala rättigheterna för nyanlända, innebär då inte detta att regeringen enligt sin egen definition är en rasistisk regering? Jo, det gör det.

Ett uppenbart motargument från statsrådet är naturligtvis att miljöpartistiska statsråd eller riksdagsledamöter inte läser möteshandlingar och inte har någon aning om vad de röstar för eller emot och att det är därför man hamnar i denna situation. Men som vi fastslog i det förra inlägget är regeln om vem som är rasist och vem som inte är det uppenbarligen väldigt elastisk. Statsråden har själva möjlighet att göra sådana uttalanden, men om vanliga människor säger exakt samma sak är de rasister.

Statsrådet måste någonstans förstå att hon genom att bete sig på detta sätt drar ett löjes skimmer över regeringens arbete på detta område, och det tycker jag är synd. Jag tycker att det är tråkigt att Miljöpartiet aldrig kan ta något på allvar.

Fru talman! Jag tänker nöja mig med att jag tycker att det är otroligt sorgligt att vi står i denna kammare under förespeglingen att vi ska diskutera rasism och definitionen av rasism och att interpellanten i stället ägnar sin värdefulla tid här åt att försöka förminska och förlöjliga de faktiska upplevelser som beskrivs i planen, de åtgärder som krävs och de handlingsplaner som vi behöver få fram för att minska rasismen. Han vill avgränsa innehållet till att handla om hur personer ser ut och låter.

Jag undrar hur interpellanten, genom att föra fram och önska den definitionen och diskutera att detta borde vara den rätta diskussionen därför att vi annars inte tar frågan på allvar, tänker sig att han ska ta på allvar alla de berättelser som vi bara för en liten stund sedan hörde i denna kammare och hur vi ska möta den rasism som finns i olika delar av vårt samhälle därför att det finns en strukturell rasism som är baserad på kultur och på etnisk bakgrund - alla parametrar, inte enbart de enstaka parametrar som interpellanten nu lyfte fram - och varför han i hela fridens namn inte i stället vill diskutera hur vi kan komma till rätta med den uppenbara strukturella rasism som förekommer i Sverige och som drabbar på långt fler diskrimineringsgrunder än enbart hudfärg och brytning.

Fru talman! Jag har satt mig in i detta i alla fall ytligt, och jag kan säga att det inte finns någon trovärdig undersökning som visar att strukturell rasism finns på riktigt. Det är en fiktion som man har uppfunnit för att bortförklara misslyckanden inom migrationspolitiken generellt. Interpellationen handlar dock inte om detta, utan interpellationen handlar om det som står i frågan. Jag önskar att statsrådet kunde försöka hålla sig till ämnet.

En sista sak som jag skulle vilja anmärka på vad gäller planens definition av rasism är det som står på sidan 11: "att anse att olika kulturer inte kan samexistera, har kommit att bli uttryck för rasism i dag".

Först och främst är det inkorrekt att beskriva kritik av kulturer som ett uttryck för rasism. Rasism syftar på fysiska egenskaper som människor har, medan kulturer syftar på värderingar, normer och livsmönster som människor har. En stor skillnad är att de ena är föränderliga medan de andra inte är föränderliga.

I vanlig ordning vad gäller dokument från Miljöpartiet är det ganska slarvigt skrivet. Påståendet kan vara sant eller falskt beroende på hur det tolkas. Det finns naturligtvis kulturer som både kan och inte kan samexistera.

Låt mig ta ett enkelt exempel. Islamiska staten har en egen distinkt kultur som finns på flera platser i Sverige. En grundpelare för denna kultur går ut på att Gud har skrivit en bok med perfekta regler som omfattar precis allt, både privat och i samhället. Ytterligare en grundpelare är att den som tror på Gud ska upprätta en stat som är baserad på dessa regler och som ska ersätta demokratin. Personen ska också använda alla tillgängliga medel, inklusive urskillningslöst våld, för att nå detta mål.

För mig är det ganska uppenbart att denna kultur inte är förenlig med den kultur som vi i Sverige lever i- det demokratiska samhället - eftersom själva syftet är att förstöra detta samhälle. Jag skulle vilja höra vad statsrådet säger här. Är den kultur som kommer till uttryck i till exempel Islamiska staten förenlig med det demokratiska samhället i Sverige?

Fru talman! Det är väldigt enkelt att svara på det. Jag ska först bara påpeka att det inte är Miljöpartiets dokument utan regeringens. Det kan vara bra att notera, eftersom interpellanten brukar vara noga med den typen av detaljer.

Nej, det som Islamiska staten ger uttryck för är inte förenligt med den lagstiftning som vi har i Sverige och med den värdegrund som vi har i Sverige.

Islam är däremot en religion som tar sig uttryck på väldigt många olika sätt. Det finns ett stort antal muslimer i Sverige i dag som lever fullständigt i linje med våra lagar och med våra värderingar och ändå utövar sin religion.

När man däremot börjar uttrycka sig som att muslimer är på ett visst sätt, eller när muslimer blir attackerade på öppen gata därför att vi har politiska företrädare i vårt samhälle som eldar under bilden av att en religion inte är föränderlig och att människor som lever i en kultur eller i en religion inte skulle kunna samexistera med oss andra, är det väldigt fel. Detta är ett stort problem i dag, och det är ett stort problem med Sverigedemokraterna.

Jag tycker att detta är en viktig fråga. Någonstans hade det varit fint om jag trodde att Ludvig Aspling faktiskt brann för att vara med oss i kampen mot rasismen och i kampen mot diskrimineringen varje dag. Jag skulle uppmuntra det, och jag skulle uppmuntra det ännu mer om det innebar att han till exempel verkade för att revidera sitt eget partis rasistiska program eller uppmanade sitt partis ledande företrädare att sluta hetsa mot invandrare för att de har en annan religion eller en annan kultur än majoritetssamhället. Om vi skulle se en sådan förändring välkomnar jag det. Jag ser inte det hända. Och regeringens linje är klar och tydlig: Vi kommer inte att backa en millimeter i kampen mot rasismen. Det innebär också ett avståndstagande från den typen av uttalanden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.