De nya uppgifterna om Estonia

Fru talman! Mikael Oscarsson har frågat mig om jag med anledning av de nya uppgifter som framkommit i en dokumentärserie om M/S Estonia är beredd att tillsätta en utredning som inkluderar dykoperationer med full och öppen redovisning av resultaten till allmänheten och medierna i alla länder som berördes av katastrofen. Vidare har han frågat om jag har kännedom om att uppgifter om känslig last ombord på M/S Estonia sedan tidigare är kända på regeringsnivå och om några av de efterföljande besluten, som bärgningsfrågan, i så fall har påverkats av dessa påstådda transporter.

Regeringen tar de nya uppgifterna som har framkommit i Discovery Networks dokumentärserie om M/S Estonia på största allvar och har en nära dialog med Finland och Estland om det. Dessutom har Statens haverikommission på fråga från den estniska expertmyndigheten accepterat att de tre expertmyndigheterna i Estland, Finland och Sverige tillsammans ska göra en bedömning av de nya uppgifterna. Regeringen välkomnar det arbetet.

Inom ramen för det arbete som expertmyndigheterna ska göra handlar det om att avgöra om de nya uppgifterna i dokumentärserien ger anledning till kompletterande undersökningsåtgärder och i så fall vilka slags åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Uppdrag granskning visade i november 2004 en dokumentär om påstådda militära transporter på Estonia under september månad 1994. Den 3 december 2004 tillkallade regeringen en utredare, Johan Hirschfeldt, för att undersöka de påstådda militära transporterna. Samtidigt fick Försvarsmakten och Försvarets materielverk, FMV, uppdrag att redovisa hur man använde sig av civila transportmedel för transporter av försvarsmateriel.

Den 21 januari 2005 redovisade Hirschfeldt sitt uppdrag. Utredningen drog slutsatsen att det inte förelåg någon grund för att anta att Försvarsmakten eller FMV sökt transportera försvarsmateriel ombord på Estonia då fartyget förliste.

Vägen framåt handlar om att finna en förklaring till vad som kan ha orsakat det hål som de nya uppgifterna visar i dokumentärfilmen. Nu måste vi ge expertmyndigheterna bra förutsättningar att kunna genomföra arbetet med att analysera de nya uppgifterna. Regeringen kommer att vidta de ytterligare åtgärder som kan behövas med anledning av de nya uppgifterna.

Fru talman! Frågan om Estonia engagerar väldigt mycket, och det är inte så konstigt med tanke på att det finns så många obesvarade frågor. Hur kunde egentligen Estonia sjunka så snabbt, och varför bärgades inte fartyget och de omkomna?

Det vi vet är att det fanns 989 personer ombord, varav 852 drunknade. Av dessa var över 500 svenskar.

Det är positivt att regeringen fäster vikt vid de nya uppgifter som framkommit i dokumentärserien om M/S Estonia och att det nu pågår en diskussion om kompletterande undersökningsåtgärder. Men med det sagt, fru talman, finns det en viktig sak att lyfta fram: Det är av yttersta vikt att en noggrann undersökning av skadorna på M/S Estonia görs, och en sådan undersökning kräver nya dykningar i någon form.

Att den lagstadgade gravfriden som ofta hänvisas till skulle förhindra en noggrann undersökning hittar inget stöd i aktuella grupper. Anhöriga och överlevande prioriterar en fullständig utredning. Allmänheten prioriterar en fullständig utredning. Medlemmar i det etiska rådet prioriterar en fullständig utredning - Caroline Krook har till och med sagt att de kanske blev förda bakom ljuset. Inte minst sjösäkerheten och framtiden kräver en fullständig utredning.

Det råder alltså i princip konsensus om att det behövs nya dykningar. Det är det viktiga budskapet här, och det är av yttersta vikt att regeringen inte förhindrar det.

Sedan har vi frågan om militärtransporterna. Vad gäller dessa är det riktigt att Hirschfeldts utredning avfärdade att det var FMV och Försvarsmakten som hade last ombord på M/S Estonia natten då fartyget förliste. Men det kom ju också fram att det var militärtransporter två veckor före förlisningen och en vecka före. Vad Hirschfeldt sa var att han inte ens hade tittat på om det var ett annat land som smugglade eller om det var ett företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har också framkommit att det här skulle kunna vara missilteknologi och att Ryssland inte alls tyckte om att vare sig den första eller andra omgången materiel gick ut på det här viset. Det kom varningar. Det här måste undersökas. Vad ligger egentligen bakom?

Vi har också det märkliga att hela utredningsmaterialet, allt bakgrundsmaterial, förstördes. Det har förmodligen aldrig hänt förut i svensk historia att en utredare gjort på det viset.

Med tanke på situationen som nu uppstått är informationsläget inte tillfredsställande.

År 2006 gjorde Estland en utredning om Estonias militärtransporter, som statsrådet säkert känner till. Den kom fram till en helt annan slutsats än den svenska. Man sa att man inte kan avfärda att militär last förekom ombord på M/S Estonia natten då fartyget förliste.

Jag är säker på att statsrådet har tittat på filmen. Det har allt fler gjort, och den kommer att gå på fler kanaler framöver. Där kommer det fram, fru talman, att det finns vittnen som överlevde förlisningen och som vittnar om att det var en militärtransport.

Frågan är vid vilken tidpunkt den dåvarande regeringen fick information om dessa militärtransporter och om det på något vis har samband med det märkliga betongövertäckningsförslaget. Fanns det en avsikt att dölja att det fraktades militär materiel?

Fru talman! Vi talar om en av nutidshistoriens värsta katastrofer, som drabbade Sverige väldigt hårt men också flera andra länder vars medborgare förolyckades i denna enorma katastrof.

Jag har stor respekt för att människor känner att alla frågor inte är besvarade och att processen när den inleddes och startade kanske inte alltid skedde på det sätt som man hade förväntat sig från anhörigas sida.

Det är därför jag i min nuvarande roll, när jag är minister med ansvar för bland annat den svenska haverikommissionen, tycker att det är så otroligt viktigt att jag försöker hantera det här så öppet och tydligt men framför allt i så mycket samarbete med Estland och Finland som det bara går. Jag är rädd för att om vi inte hanterar den här frågan på ett klokt sätt mellan våra tre länder kan det uppstå nya frågor eller komplikationer som jag inte vill bidra till.

Därför är jag som jag sa i svaret glad över att Estland, som man ska som flaggstat, har ledningen i arbetet med att verifiera de nya uppgifterna men också göra en första bedömning av dem.

I går rapporterade medierna att det i filmmaterialet finns fler hål, vilket nu är känt för haverikommissionerna och som man kommer att studera för att diskutera vad som kan ha orsakat det och vad man behöver för ytterligare utredningsåtgärder för att komma fram till ett svar på vad som kan ha orsakat framför allt det stora hålet men också andra hål i fartygskroppen. Det är ju viktigt att ha ett bra svar på varför fartyget sjönk och hur det här hänger ihop. Om detta får det inte råda några som helst tveksamheter. Vi vill veta vad som pågick och hur detta kan ha påverkat förloppet, om det har gjort det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den bedömning som haverikommissionerna nu jobbar med tillsammans ingår att komma tillbaka med förslag när det gäller om vi behöver ytterligare utredningsmaterial eller om vi behöver gå ned och filma. Jag vill vara jättetydlig: Om det skulle visa sig att det är nödvändigt att genomföra nya undervattensundersökningar på den skyddade platsen är jag beredd att vidta de åtgärder som krävs för att göra detta möjligt.

Inom Regeringskansliet pågår nu ett sådant arbete för att titta på vilka åtgärder som kan behövas för att åstadkomma detta. Det kan inte uteslutas att det kan kräva att vi jobbar för en ändring både av det internationella avtalet och av svensk lagstiftning, för svensk lagstiftning är ganska strikt på detta område, kopplat till den gravfridslag vi har haft.

Med detta vill jag säga att Sveriges statsminister Stefan Löfven uttalade sig tydligt. Han utesluter inga åtgärder för att komma till rätta med de nya uppgifterna och få svar. Detta menar regeringen, och därför tror jag att det finns en bred samstämmighet i Sveriges riksdag om att vi ska jobba nära både Estland och Finland i dessa frågor och se till att vi får de svar vi kan få kring de nya uppgifterna, som jag tycker är viktiga och som vi ska ta på allvar.

Detta är min bestämda uppfattning, och jag tror också att Haverikommissionen har kommit en bit med arbetet. De har presenterat en första arbetsplan. De har inget intresse av att dra ut på tiden med detta, så jag förväntar mig att de ganska snart kommer att återkomma till regeringen med sina bedömningar och vägen framåt. Det väntar jag på, och under tiden förbereder vi oss bland annat genom att göra juridiska bedömningar av vad som skulle krävas om nya dykningar skulle behövas.

Fru talman! Tack, Mikael Damberg, för svaret! Jag vill ändå passa på att ta upp några saker som ger upphov till frågetecken.

Den första undersökning en haveriutredning gör vid en fartygsförlisning är att kontrollera om skrovet har några skador, sprickor, hål, lossnade plåtar eller liknande. Detta gjordes aldrig.

Det andra en haveriutredning gör är att kontrollera lasten. Var den surrad ordentligt? Var något löst som hade kunnat påverka slagsidan och sjunkförloppet? Detta, fru talman, gjordes heller aldrig.

Det tredje självklara - och jag tror att svenska folket har trott att så har skett - är att man intervjuar samtliga vittnen. Inte heller detta gjorde Haverikommissionen.

Det är detta som är viktigt nu. Det finns två delar. Dels handlar det om att undersöka hålen och sjunkförloppet. Det är sannolikt nästan ställt utom allt tvivel att det måste ha funnits ett hål under vattenlinjen för att det skulle kunna gå så orimligt snabbt - på 50 minuter sjönk fartyget. Dels handlar det om bristerna i den utredning som finns.

Det är därför man, i likhet med vad Estlands regering har sagt, behöver ha en oberoende, transparent utredning som kan lägga dessa bitar på plats, för dem som överlevde, för de anhöriga, för svenska folket, för framtiden och av de skäl som jag berättat om. Annars föder detta misstanken om att det funnits saker som hemlighållits på något sätt.

Man behöver denna transparenta haveriutredning, som kan analysera hela vrakets yttersida. Finns det ett, två eller tre hål? Man måste också titta på detta med bildbevisen - de avsågade räckena på rampen till bildäcket. Bildbevisen fanns där fyra dagar efter förlisningen; räckena var avsågade och låg på backen. Vem gjorde det? Det har sagts från många håll att vem som helst inte kan göra en sådan operation. Det kräver sannolikt att ett land runt Östersjön är med på detta. Det måste förklaras, och det har aldrig gjorts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och så har vi detta med militärtransporten. Vad var det egentligen? Det finns möjlighet för statsrådet att svara på det. När kom den informationen? Det har sagts att detta kom upp först tio år senare, 2004, genom Uppdrag granskning. Men är det inte mer sannolikt att denna information kom betydligt tidigare? Och hade det på något vis något samband med det nästan makabra beslutet att man skulle hälla enorma mängder betong över vraket och inte ta upp dem som hade omkommit? Det framkom ju också i filmen att dykarna tyckte att det var betydligt jobbigare att inte få ta upp alla man såg där utan tvingas lämna kvar dem.

Det handlar om dessa frågor, bland annat när regeringen fick informationen. Det låter bra med den öppning för dykningar som nu kommer, men det måste också bli av - det får inte dra ut på tiden. Jag tänker också på alla föräldrar. Till exempel i Uppsala var det 50 som omkom; i dag finns det många föräldrar till barn som omkom. Tiden tickar, och nu måste man få reda på vad som hände för att kunna gå vidare.

Fru talman! Först vill jag säga att jag tror att man ska vara försiktig med att dra slutsatser, framför allt på politisk nivå, om exakt vad som kan ha orsakat hålen. Det skulle kunna undergräva haverikommissionernas arbete. Jag tror att vi ska vara försiktiga med att säga att det nästan är ställt utom allt tvivel vad som orsakade dem. Jag kommer inte att vilja uttala mig om vad som orsakade detta innan det professionella arbetet är genomfört.

Jag vill betona att det är Estlands haverikommission som leder detta arbete just nu, och vi har tackat ja till att delta på begäran av Estland; Finland har också gjort det. Jag är helt säker på att de kommer att göra detta granskningsarbete väldigt seriöst och titta på de nya uppgifter som har kommit fram.

Det är lätt för oss, framför allt för mig kanske, som inte som politiker var ansvariga för eller inblandade i hanteringen av frågan på den tiden. Det är ganska länge sedan, så jag tror inte att någon av oss var inblandad i hanteringen då. Det är lätt att nu i efterhand ha bestämda uppfattningar om hur man skulle ha gjort då.

Jag vill bara påminna om att eftersom politiken tyckte att det var så svåra frågor att hantera valde man att utse ett etiskt råd, som kom med rekommendationer till politiken. Detta kan man ha synpunkter på. Det etiska rådet föreslog att man skulle förklara haveriplatsen som en gravplats, och man avrådde från bärgning av fartyget och kropparna. Regeringen fattade i december 1994 beslut om detta: att fartyget skulle få ligga kvar i havet och att haveriplatsen skulle betraktas som en gravplats.

Detta beslut hade föregåtts av samråd med regeringarna i både Estland och Finland, men också med partiledarna för de partier som var representerade i riksdagen på den tiden. Det var på något sätt ett trauma också för politiken att hantera denna fråga, och det tror jag att man ska ha viss respekt för så här flera årtionden efteråt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är enormt viktigt att vi verkligen reder ut vad de nya uppgifterna kan ha för bäring på katastrofen. Jag vill ställa utom allt tvivel att detta är vår ambition, och det är också, uppfattar jag, både Estlands och Finlands ambition i det här arbetet.

När man talar om de militära materielen och försvarsfrågorna tror jag att det är viktigt att säga att det fanns en diskussion om huruvida Sverige på något sätt i hemlighet hade transporterat militär materiel. Det utreddes av Hirschfeldt, som kom fram till att det hade förekommit militära transporter tidigare vid ett par tillfällen under den aktuella månaden, men inte natten när Estonia förliste.

Jag tror att det är viktigt att vi inte heller här bidrar till för mycket ryktesspridning. Frågan är vad i de nya uppgifterna som skulle kunna vara relevant kopplat till de nya uppgifter som har kommit fram kring hur förlisningen skedde. Det måste vara fartygets förlisning och katastrofen som står i förgrunden för vårt arbete med detta.

Att påstå att regeringen skulle ha haft några andra uppgifter om detta tycker jag inte är riktigt seriöst. Ärligt talat - om det är någon regering som skulle ha haft kännedom om vilka militära transporter som skedde då skulle det ha varit en tidigare borgerlig regering, med Alf Svensson, Carl Bildt och så vidare. De har inte heller sagt att de haft kännedom om detta, som ansvariga i regeringen för Försvarsmakten och militären.

Vi har inte sett några anledningar att ifrågasätta Hirschfeldts utredning, som har gått till botten med detta. Men kommer det nya uppgifter får vi titta på och värdera dem, men jag har i alla fall inte sett några sådana.

Jag tror att det är viktigt att hantera denna fråga väldigt seriöst och metodiskt. På frågan om jag nu kan ge en massa besked om exakt hur saker och ting ska bedrivas framöver är svaret att jag helst inte vill göra det, för jag vill vänta på samarbetet med Estland och Finland; det är det som är viktigt.

Fru talman! Det var lite fel här. Hirschfeldt undersökte aldrig om det fanns en militär last ombord under förlisningsnatten. Han undersökte endast om Försvarsmakten eller FMV hade det. Det är också ett faktum att överlevande vittnar om en militär last ombord. Då är det rimligt att man tar reda på vem som är ansvarig för den.

Sedan gäller det sjunkförloppet. Hur kunde det gå så enormt snabbt? Måste det inte ha varit ett hål? Nu har det kommit fram i den nya filmen. Då måste man ta reda på: Vad berodde det på? Det finns olika teorier om det, men att göra prover är det som står till buds för att man ska få reda på det. Sedan har vi bildbevisen när det gäller avsågade räcken som ligger där. Vad är det för någonting? Och frågan om den militära smugglingen, som jag var inne på förut, kräver också ett svar.

Sammantaget tror jag att det nu är av yttersta vikt att Sverige agerar. Vi förlorade många. Vi har ett ansvar gentemot de överlevande, de anhöriga och svenska folket för framtiden att se till att ta reda på allt vi kan. Det är alldeles för många frågetecken som belyses i filmen för att vi bara ska säga: Vi får se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har gått 26 år. Nu räcker det. Nu behöver vi göra om. Vi behöver göra rätt. Vi behöver göra de saker, som jag sa förut, som inte gjordes för att vi ska kunna få mer fakta om hur detta kunde hända och se till att det aldrig kan hända igen. Det handlar också om ansvarsutkrävande och om att kanske kunna komma fram till skadestånd.

Det finns alldeles för många frågor som måste besvaras för att vi ska kunna lämna detta utan en rejäl undersökning.

Fru talman! Det är en viktig interpellation om en av vår tids absolut största katastrofer. Det är också ett viktigt besked att vi är väldigt överens i Sveriges riksdag om att vi måste få klarhet i vad de nya uppgifterna innebär för Estonias förlisning och den katastrof som var.

En viktig fråga - det ställs en del frågor - är om jag kan ge besked om exakt hur undersökningen ska gå till. Vad ska man titta på och så vidare? Jag tycker att det är otroligt viktigt att Haverikommissionen nu får göra ett arbete. Det handlar om att verifiera uppgifterna. Det är ganska viktigt att de får göra det, eftersom det har framkommit att det finns bildmaterial som gäller andra hål än bara det hål som var med i denna dokumentärserie. Det handlar också om att göra en första preliminär bedömning. Vad anser de om detta? Vad kan ha förorsakat detta, och hur kan det ha påverkat? De ska också återkomma till oss om de tycker att det behövs ytterligare undersökningsåtgärder.

Då är mitt besked: Skulle det visa sig att det är nödvändigt att göra nya undervattensundersökningar är vi beredda att göra det. Då får vi jobba med det, både med svensk lagstiftning och kanske med internationella överenskommelser. Det får inte råda något tvivel om att vi ska undersöka detta för att få så många svar som vi kan, kopplat till förlisningen av Estonia.

I övrigt vill jag säga att det är viktigt för mig att inte ge för tydliga svar om samarbetet mellan Estland, Finland och Sverige. Jag vill nämligen inte att det skapas kontraster mellan våra länder, att vi jobbar mycket tillsammans och att jag sedan säger någonting som jag inte kan stå för i samarbetet. För mig är det otroligt viktigt att lyssna på och ha en nära dialog med Estland och Finland. Jag tror att våra tre länder har ett gemensamt intresse av att genomföra utredningsarbetet på ett så seriöst sätt som det bara går.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.