Dansbandens överlevnad

Fru talman! Angelika Bengtsson har ställt tre frågor till mig om dansbandens överlevnad utifrån den coronapandemi som pågår. Hon frågar om jag håller med om att dansbandskulturen löper stor risk att försvinna för gott till följd av coronapandemin och dess effekter, hur jag ska säkerställa att dansbanden lever vidare efter pandemin och hur jag ska säkerställa att folkparker och andra scener och platser finns kvar och inte går i konkurs till följd av coronapandemin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig först konstatera att jag verkligen förstår den mycket svåra och allvarliga situation som kulturverksamheter och dansband befinner sig i under denna pandemi. Rådande rekommendationer som manar till avstånd mellan personer omöjliggör eller i vart fall försvårar kraftigt dansbandsarrangemang, eftersom dansen förutsätter närhet mellan personer. Dansbanden är en viktig del i utbudet av kultur i hela landet. Förutom att dansbanden bidrar till vårt Musik- och kultursverige och till rörelse, glädje och närhet, som är så viktiga delar för vårt välbefinnande, är dansbanden också viktiga för besöksnäringen på många orter runt om i landet.

Regeringen har under året infört olika krisstöd som riktar sig både till näringslivet generellt och till det särskilt drabbade kulturområdet. Av årets riktade krisstöd på totalt 2,5 miljarder kronor till kulturområdet är redan 1 miljard fördelad. Jag vet att den del av krisstödet som Statens kulturråd ansvarat för även har beviljats vissa dansband.

Under 2021 kommer ytterligare krisstöd till kulturområdet att kunna sökas av dansband, andra kulturaktörer och arrangörer. Regeringen har nyligen, den 9 november, även aviserat att förlänga flera andra krisstöd för att vi tillsammans ska kunna ta oss genom denna pandemi och samtidigt minska skadeverkningarna på kulturen, näringslivet generellt och övriga samhället. Stöden omfattar bland annat korttidspermittering, anstånd med skatteinbetalningar, omställningsstöd och omsättningsstöd till enskilda näringsidkare. Även dessa stöd kan sökas av konstnärer och kulturaktörer, det vill säga även dansband och dansarrangörer.

Regeringen har under året och för kommande år även stärkt det statliga stödet till allmänna samlingslokaler, som bland annat Folkets Hus och Parker och andra lokalhållande organisationer kan söka.

Regeringen gör betydande och nödvändiga insatser för att Kultursverige ska klara krisen. Alla goda krafter behövs dock för att vi fortsatt ska ha ett starkt kulturliv även efter krisen. Regeringen har därför även stärkt regioners och kommuners ekonomi genom betydande förstärkningar av det generella statsbidraget. Förstärkningarna uppgår 2020 till 26 miljarder kronor och 2021 till 22,5 miljarder kronor. Även dessa medel kan användas till kulturområdet. Därtill kommer ytterligare stöd att behövas till kulturen med anledning av det svåra läget och de skärpta restriktioner som nu drabbar kulturlivet än mer.

Alltsedan krisen slog till i våras har jag löpande haft dialoger, möten och samtal med många olika kulturaktörer för att få kunskap om läget inom alla delar av kulturlivet. Häromveckan hade jag tillsammans med statsrådet Mikael Damberg och Folkhälsomyndigheten ett så kallat publikråd för arrangörer inom kultur- och idrottsområdet om förutsättningarna för att ta emot publik och hur reglerna kan förändras när pandemin så småningom lättar. Det var ett mycket bra möte, och aktörerna och Folkhälsomyndigheten kommer att ha fortsatt dialog.

För att svara på Angelika Bengtssons tre frågor vill jag summera genom följande: Jag tror inte att dansbanden kommer att försvinna för gott framöver. Jag tror att kärleken till dansbandsmusiken och dansen består, varför även dansbandskulturen kommer att finnas kvar även efter att pandemin har släppt taget om oss. Det är det som jag och regeringen arbetar för varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, kulturminister Amanda Lind, för svaret på min interpellation!

Frågan om dansbandens överlevnad kan vid en första anblick verka lite banal, framför allt om man själv inte har intresse eller förståelse för hur stor denna kultur och genre faktiskt är. Årligen arrangeras 9 000 danser med 3,5 miljoner människor. Det kan jämföras med fotbollen, som hade 3,2 miljoner i publiken 2019 och inga i år.

Jag är fullt medveten om att även dansbanden har kunnat ta del av de krisstöd som har presenterats under året. En del band har sökt, andra inte. Jag och många med mig är dock fortfarande oroade över bandens överlevnad. Det är, precis som ministern också skriver i sitt svar, inte bara banden som denna fråga handlar om, utan de blir en del i ett kretslopp. Utan band, ingen musik. Den biten förstår vi alla. Men utan dansbana kan inga band bokas, och då blir det inte några intäkter för någon. Det här blir inte bara en kulturfråga utan mycket riktigt även en näringspolitisk fråga, som i och för sig inte ligger på kulturministerns bord men så nära man kan komma.

De dansställen som finns kvar är viktiga och har stor betydelse för bygden och orten. Många gånger ligger de kanske inte i centrala staden utan en bit utanför. Av den anledningen blir detta även en landsbygdsfråga. Hela landet ska leva - inte bara Stockholm.

Fru talman! Jag är orolig över att många band kommer att tappa hoppet om att börja spela och turnera igen. Även om jag hoppas att vi kan öppna upp teatersalonger, biografer och hela samhället igen till sommaren tyder mycket på att det inte kommer att bli så. Vi kommer att se 2021 som ytterligare ett år med hårda restriktioner.

Av den anledningen blir det ännu viktigare att ha något att se fram emot som gör en glad och lycklig. Dansen är något många saknar och ser fram emot: Var ska vi sova i natt? Leende guldbruna ögon. Guld och gröna skogar. Det är inte så 2020 blev. Många frågar sig om vi dansat och sjungit dem för sista gången.

Branschen står inför många utmaningar och faktiska problem. Man har fått sälja turnébussen för att få likviditet i bolaget. Man har lämnat branschen för att försörja sig genom att exempelvis bli snickare eller chaufför.

Hur ska branschen återhämta sig när man varken har gnistan, material eller lusten att återvända till dansbandslivet? Jag undrar genuint hur regeringen ser på detta. Banden flyr branschen eftersom man inte känner framtidshopp. När hoppet har lämnat en, hur ska man då överleva?

Fru talman! Jag instämmer i det Angelika Bengtsson beskriver. Det gäller dansbanden som kulturyttring, som forum för landsbygdsutveckling och betydelsen för lokal besöksnäring. Det gäller framför allt den glädje som så många längtar efter när det handlar om just dansen.

Den känsla av hopplöshet som Angelika Bengtsson beskriver finns hos många inom dansbandssektorn och speglar också den hopplöshet som finns inom stora delar av kulturlivet nu. Det tycker jag själv naturligtvis är oerhört tråkigt, och det är något där vi behöver göra vad vi kan från politiskt håll för att underlätta.

Vi är mitt i en pandemi nu, och det är på många sätt oförutsägbart att se vart den kommer att ta vägen. Men likväl är det viktigt att vi kan jobba med flera saker samtidigt. Som en följd av de mer hårda restriktionerna och den ökade smittspridningen måste vi verkligen lägga vår kraft på att bekämpa pandemin. Det är tufft, men jag känner en uppslutning från stora delar av samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag stod i dag i pressrummet och hade en pressbriefing tillsammans med representanter för trossamfunden. Nu går vi in i den kanske viktigaste perioden för många kristna. Att i det läget stänga kyrkorna smärtar för många, men man inser att det är nu det behöver göras för att vända smittspridningen. Vi måste få en bred uppslutning bakom detta, för ju snabbare vi bekämpar smittan, desto snabbare kan vi också återgå till det normala.

Men samtidigt måste vi förbereda för en annan verklighet. Vi måste både stötta de sektorer som har drabbats mest och se till att det finns en möjlighet till återhämtning och återstart. Vi måste planera för ett läge då smittan ser annorlunda ut. Det är det arbetet som jag har lyft upp i det publikråd som regeringen har kallat in till. Det är det uppdrag vi har gett till Folkhälsomyndigheten att se på hur man kan tänka framåt när det handlar om regelverket. Sedan är det också arbetet med den nya pandemilagen. Dessa punkter är viktiga. Det ger hopp, och det ger en känsla av att vi vill och behöver se en annan framtid.

Just dansen, som så mycket bygger på kontakt mellan människor och många som delar ett dansgolv tillsammans, är särskilt drabbad av pandemin. Då menar jag att det såklart är viktigt med arbetet med vaccin. Det ger hopp i sig, även om vi inte ska tro att det kommer att gå fort. Och det är också nödvändigt med ekonomiskt stöd. Jag är mycket glad att regeringen för några veckor sedan aviserade att vi förlänger stödet till korttidspermittering en bra bit in på nästa år. Vi har också gått ut med en förlängning av omsättningsstödet för egenföretagare och omställningsstödet. Det är viktigt. Just för dansbanden vet vi att korttidspermitteringarna har varit ett av de allra viktigaste näringspolitiska stöden som ett komplement till de riktade kulturstöden.

Just nu jobbar Kulturrådet med att fördela det senaste stödpaketet till det fria kulturlivet. Precis som jag och regeringen har sagt tidigare anser vi, utifrån det nya läget, att om pandemin påverkar kulturområdet under en längre tid kommer det att finnas behov av ytterligare stöd.

I budgeten för nästa år finns också 1 miljard avsatt för kulturens återstart. Ju längre pandemin påverkar, desto mer kommer de pengarna också säkert att ta sig uttryck som rena krisstöd, men vi måste också ha tanken på kulturens omställning och återstart framför ögonen. Jag är glad att Angelika Bengtsson lyfte upp just dansbanden, för det är en särskilt utsatt grupp som jag kommer att följa noggrant under nästa år.

Fru talman! De som protesterat och hörts i debatten har föreslagit bland annat sänkt momssats och sittande publikgräns på 500 personer. Detta var i och för sig innan den andra pandemivågen slog till. Efter en ännu restriktivare publikgräns som till slut landade på åtta personer för allmänna sammankomster känns det långt ifrån ett öppnande för dansbanden med tanke på närheten vid dans.

Har regeringen tittat eller ens tänkt på om det går att ha andra restriktioner just för att försöka öppna så långt det går? Det kan till exempel gälla att öppna för par som bor ihop, eller personer som träffas ofta, med tanke på att det är dem vi nu enligt rekommendationerna ska träffa, eller att öppna för en procentandel av maxantalet som en lokal kan ta emot. Det kan vara fråga om 20 procent av en publik eller folksamling som en lokal kan ta. Är det något som regeringen har tittat på? Det är fortfarande viktigt att uppmuntra och skapa incitament för återöppnande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns mycket att säga om regeringens politik, och mycket har gjorts. Men det jag verkligen vill försöka uppmärksamma ministern på är att frågan inte är liten eller banal. Dans lockar fler än de som tittar på fotboll, och de är många; 3,5 miljoner människor. Det är läge att rädda det som räddas kan.

De stöd som har presenterats inom kulturområdet är många, och det har varit breda stöd. Det är för att kulturområdet inom politiken är bred. Det kan vara en fördel, men det kan också vara en nackdel.

I fråga om de stödpaket som ministern menar ska presenteras framöver, kommer man att prioritera de områden inom branschen som inte har varit prioriterade? Kan vi se att dansbanden får en prioriterad satsning? Eller kommer det att vara lika breda satsningar som tidigare?

Fru talman! Låt mig börja med Angelika Bengtssons fråga om regeringen har tittat på regleringarna, att öppna för ett mer flexibelt regelverk för till exempel par som lever tillsammans alternativt en procentandel av en arena. Där är svaret att så länge vi använder oss av ordningslagen kommer det att vara problematiskt med den typen av undantag. Det kommer att vara svårt att formulera dem, och framför allt kommer det att vara svårt att kontrollera dem. En straffrätt är kopplad till ordningslagen, så polisen ska snabbt kunna se om villkoren följs. Där kan det vara svårt med den typen av villkor och krav. Även procentandel av en arena har inte bedömts vara möjligt inom ramen för undantag till ordningslagen.

Däremot får vi se på arbetet med den nya pandemilagen. Där är målet att lagen ska kunna användas med fokus att bekämpa en pandemi och att verksamheter som kan utföras smittsäkert ska kunna göra det utan att drabbas på det sätt som ordningslagen har medfört i konsekvenser. Jag kan inte föregripa den process som nu sker i fråga om exakt hur den flexibiliteten kommer att se ut. Socialdepartementet jobbar med den frågan, sedan får vi se när förslaget finns på bordet vad det kan innebära. För kulturens del ser jag framför mig att verksamheter som man kan bedöma kan utföras på ett smittsäkert sätt ska ha bättre möjligheter till det.

De förslag till undantag som Angelika Bengtsson lyfter fram här, det vill säga att göra undantag för sittande publik med avstånd mellan platser, var något som vi hade färdigt i höstas och gick ut med. Ungefär samtidigt började smittspridningen ta fart i olika delar av landet, vilket medförde att länsstyrelserna införde regionala restriktioner. Nu är vi dessutom i ett annat läge då åtta är norm. Det är också något som länsstyrelserna har valt att sätta för sittande publik.

Det handlar också om hopp. Det är viktigt att undantaget ligger kvar. När det finns en möjlighet, när smittan lättar, finns det regelverket på plats. Det ska då gå snabbt för aktuella länsstyrelser i de regioner där det är möjligt, där smittläget tillåter, att stegvis släppa på för lite mer sittande publik under säkra former.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste jobba så nu, det vill säga bekämpa smittan hårt här och nu och även ha siktet framåt. För alla de delar av kultursektorn och många andra sektorer är det framtidshoppet viktigt. Att man ser att det finns en framtid kan avgöra att man vill kämpa vidare och hålla sig kvar i sektorn, vilket är viktigt vad gäller kompetensen på kulturområdet.

Jag ska också säga att stödet som vi har infört nu, det riktade stödet till samlingslokaler, såklart är viktigt.

Vad gäller de stöd vi ger till kultursektorn är det viktigt att de är breda, som Angelika Bengtsson säger. Men vi har också försökt få träffsäkerhet så att de ska kunna nå många delar av kultursektorn, som är drabbade på olika sätt.

Jag tror att det kan vara svårt att specialdestinera pengar till ett enskilt uttryckssätt. Det finns ju ganska många delar i inte minst livekulturen, scenkonsten och danskulturen som är hårt drabbade. Men vi ska ständigt och löpande utvärdera vilka stöd vi har och se till att de blir så träffsäkra som möjligt. Vi ska också kunna komplettera de näringslivsstöd som också finns. De stöden tycker jag att det är väldigt viktigt att vi ser till att inte bara företag utan också civilsamhället har möjlighet att söka. Vi vet att föreningar och i hög grad också arrangörer är viktiga för den infrastruktur som möjliggör kultur och dansband runt om i hela landet.

Fru talman! Den träffsäkerhet som ministern talar om är viktig, inte minst för den här branschen. Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är att man tänker på det inför kommande stödpaket som ska presenteras.

Jag förstår att det är svårt att inte ha en pandemilag på plats. Det är tråkigt att man inte har arbetat snabbare med det.

Det är likadant med publikfrågan - den skulle ha varit på plats redan före sommaren, tycker jag. Det gick ett halvår innan man fick ihop mötet om ett publikråd. Det var alldeles för sent - inte minst för den här branschen, som har sommaren som sin högsäsong. Det är då man får in hela årets inkomster.

Återigen: Ju fler som lämnar branschen, och det kommer att vara många innan det här året är slut, desto färre är det kvar med ett framtidshopp. Det ska vi inte glömma bort.

Med det sagt: Lyssna till ditt hjärta, och gråt inga tårar! De sista ljuva åren hoppas jag att vi lyssnar och dansar till med en papaya coconut en sommar i Sverige år 2021. Det finns mycket att göra. Jag hoppas verkligen att ministern inte glömmer bort den här branschen i det stora hela. Den är viktig för dem i den men också för oss som gillar att dansa och sjunga till dansbanden.

Tack för den här debatten!

Fru talman! Först ska jag säga att före sommaren, när vi gick mot maj och början av juni, hade vi fortfarande väldigt höga dödstal i Sverige. Då var fokus på att bekämpa pandemin. Vi visste inte då hur utvecklingen skulle se ut under sommaren.

Sedan dess har vi jobbat på med att få till en process och tydliga undantag från ordningslagen men också med att sätta igång det långsiktiga arbetet, och det tycker jag är viktigt. Jag kan också önska att vi kunde ha kommit igång snabbare med det, men pandemin har ju varit det allra viktigaste att jobba med. Det gällde inte minst före sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller publikrådet har både jag och Kulturdepartementet och många andra departement naturligtvis träffat olika aktörer löpande sedan krisen började. Men jag tycker att det är viktigt, nu när vi ser att den kommer att påverka sektorn länge, att vi inrättar detta sakråd för att ha det forumet framöver.

Som sagt är dansbandskulturen en viktig tradition, en viktig kulturform för många människor och ett levande kulturarv för vårt land. Jag vidhåller att ingen pandemi i världen kan ta kål på människors kärlek till och längtan efter musik och dans. Därför är jag övertygad om att dansbandskulturen kommer att finnas kvar även efter pandemin, och det är det som jag och regeringen arbetar för.

Med det sagt ska vi inte underskatta de skador som pandemin åsamkat kulturlivet och dansbandskulturen. Det här är en tuff kris för oss alla att gå igenom, och när vi inte får njuta av kultur som dans och musik blir den ännu tuffare och torftigare.

Det kommer att ta tid, men vi kommer att klara det. En dag hoppas jag att vi kan ses igen, kramas igen och dansa igen. Jag tror att det är den dagen, det ljuset i tunneln, som vi alla kan motiveras av för att stå ut med de exceptionellt omfattande åtgärder som nu behövs för att bekämpa pandemin. Det är också därför regeringen vidtar exceptionellt omfattande krisåtgärder. En dag kommer vi att stå där.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.