CETA-avtalet

Fru talman! Håkan Svenneling har ställt fem frågor till mig som är relaterade till frihandelsavtalet mellan EU och dess medlemsstater och Kanada, CETA. Jag kommer att inleda med Svennelings första fråga, som gäller ett panelsamtal i Europahuset som citerades i Europaportalen och ett uttalande från min sida där jag ger uttryck för min syn på missuppfattningarna som finns i debatten om handelsavtal.

Jag har följt handelspolitik under lång tid. Jag förvånas över hur mycket okunnighet som finns och hur många felaktigheter som framförs i olika sammanhang om handel i allmänhet och CETA i synnerhet. Jag uttryckte mig skarpt i panelsamtalet i Europahuset, för jag är kritisk till att desinformation cirkulerar angående CETA - till exempel felaktigheten att CETA ger företag rätt att bryta mot svensk lag. Detta spär på misstron mot EU och handelsavtal men även mot vårt politiska system i stort. Många kritiska frågor och påståenden om CETA får tillfredsställande svar när man läser det juridiskt bindande gemensamma tolkningsinstrument som tagits fram avseende CETA.

Svennelings andra fråga rör vilka åtgärder jag avser att vidta för att de fackliga rättigheterna ska vara skyddade i CETA. Här vill jag inleda med att säga att det i CETA finns bestämmelser om att man ska arbeta för höjda standarder och aktivt verka för att implementera ILO:s viktiga konventioner. CETA fastställer även uttryckligen att företag inte ska konkurrera med hjälp av sämre villkor. Jag och regeringen har aktivt drivit på för att säkerställa detta, och på svenskt initiativ finns en ytterligare skrivning i det gemensamma tolkningsinstrumentet. Den klargör bland annat att CETA inte påverkar rätten att förhandla, sluta och genomdriva kollektivavtal och vidta kollektiva åtgärder. De tre fackliga centralorganisationerna - LO, TCO och Saco - har välkomnat tolkningsinstrumentets rättsligt bindande förtydligande, och därmed har alla tre uttalat sitt stöd för CETA.

Svenneling har vidare ställt en fråga om hur jag ska säkerställa att staters rätt att reglera inte motverkas och hindras av CETA. Här vill jag först påminna om att CETA uttryckligen bekräftar staters rätt att lagstifta för att uppnå legitima allmänna intressen för bland annat hälsa och miljö. Detta klargörs ytterligare i det gemensamma tolkningsinstrument som uttolkar avtalets innehåll. CETA ändrar varken Kanadas, EU:s eller Sveriges skyddslagstiftning och inskränker inte heller rätten att bestämma vilken skyddsnivå som respektive part vill ha inom sitt territorium. Regeringen har låtit genomföra en analys av avtalets eventuella effekter på miljön, människors och djurs hälsa samt demokratiskt beslutsfattande. Regeringen avser även att fortsatt analysera avtalets påverkan samt arbeta fram förslag för att motverka eventuella effekter på detta.

Den fjärde frågan gäller vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka att Sverige ska bli stämt av kanadensisk gruvindustri. För det första vill jag påpeka att i Sverige är det svensk lag som gäller. Om ett kanadensiskt företag vill investera i Sverige måste det uppfylla alla de krav som gäller för miljö och arbetsrätt. Sverige har förutsägbara och transparenta lagstiftnings- och rättsprocesser. Jag skulle samtidigt vilja påminna om att svensk rätt redan ger all industri och alla investerare rätt till en korrekt och förutsägbar behandling. Inför en svensk ratificering av CETA avser regeringen att analysera att det svenska regelverket är så tydligt att tvister inte ska uppstå.

Svenneling har slutligen frågat mig mot vilken bakgrund jag har verkat för en provisorisk tillämpning av CETA och vilka delar av avtalet jag framöver avser att verka för ska tillämpas respektive inte tillämpas provisoriskt. Regeringen stöder att CETA kommer på plats så snart som möjligt för att gynna våra företag och konsumenter. Därmed är det positivt att avtalet tillämpas provisoriskt av EU till dess att det kan ingås av parterna. Europeiska kommissionen har föreslagit - och rådet har beslutat - att man beträffande omfattningen av den provisoriska tillämpningen av CETA ska följa tidigare praxis, vilken har kommit till uttryck i till exempel EU:s avtal med Peru, Colombia och Sydkorea. Investeringsskyddet, inklusive tvistlösningsmekanismen mellan stat och investerare samt portföljinvesteringar, träder inte i kraft provisoriskt.

Fru talman! Tack, handelsministern, för svaret!

Handels- och investeringsavtalet CETA - mellan EU och Kanada - är det första avtal Sverige skrivit under som så tydligt flyttar makt från demokratiskt valda församlingar, som riksdagen, till storföretag och deras lobbyister.

Egentligen är CETA-avtalet en konsekvens av Lissabonfördraget, EU:s grundlag. När Sverige sa ja till detta flyttade man beslutsmakten härifrån till EU och Bryssel. Handelspolitiken var ett av de områden som flyttade.

Men CETA-avtalet handlar om så mycket mer än handelspolitik. Det handlar om vilka möjligheter vi vill ha att forma vårt samhälle. Avtalet innehåller två mycket problematiska delar, som tillsammans skulle kunna leda till ett dubbellås mot progressiv politik, oavsett vilken regering vi har i Sverige.

Den ena delen handlar om regulativt samarbete, vilket öppnar upp för storföretagens lobbyister att påverka kommande lagstiftning. Den andra delen rör den tvistlösningsmekanism som kallas ICS - tidigare kallad ISDS - och som ger möjlighet för storföretag att stämma stater när de inte är nöjda med politiska beslut.

Den svenska debatten om handelspolitik är väldigt olik den debatt som förs i många europeiska länder, där trycket i debatten är betydligt högre än här. Trots det har många kritiska röster höjts i Sverige. Det gäller fackförbund som Kommunal, Byggnads och Seko. Det gäller miljöorganisationer som Jordens Vänner, Greenpeace och Naturskyddsföreningen. Det gäller också sociala rörelser, som Skiftet, och konsumentorganisationer, som Sveriges Konsumenter.

Men bland de politiska partierna har Vänsterpartiet stått ensamt i sin kritik av CETA, TTIP och TISA. Trots denna breda flora av kritiker har Ann Linde, enligt medieuppgifter, kallat oss som är emot handelsavtalet horribla lögnare. Att debatten stundtals har varit hård är en sak, men att kalla sina motståndare horribla lögnare är något helt annat. Frågan är om det är jag, Jens Holm eller någon annan som ministern menar sprider desinformation. Jag tycker att det vore klädsamt om ministern backade och förklarade sig, för jag har då aldrig sagt att företag skulle få rätt att bryta mot svensk lagstiftning.

Fru talman! Staters rätt att reglera är en grundbult i vår demokrati. Till CETA-avtalet finns en deklaration - som ministern kallade ett juridiskt bindande dokument - där det slås fast hur CETA ska användas. Frågan är dock vad denna deklaration är värd. Har deklarationen någon juridisk verkan vid en prövning i tvistlösningsmekanismen ICS? Och om den nu är så himla bra, varför skulle deklarationen då inte bara kunna vara en del av avtalstexten?

Vad är denna deklaration värd den dag storföretag genom extensiv lobbying påverkar lagstiftningen innan den har beslutats i riksdagen? Vad är den värd den dag storföretag stämmer Sverige på miljardbelopp för beslut som är fattade här i Sveriges riksdag, eller beslut som fattats av våra myndigheter eller i någon av våra kommuner?

Jag skulle säga att den inte är värd särskilt mycket. Oavsett hur man vänder på det har man påverkat och inskränkt vår rätt som stat att lagstifta och reglera för att kunna skydda människor och miljö.

Vi ser nu att många länder går i motsatt riktning. När man tecknar handelsavtal innehåller dessa inte tvistlösningsmekanismer av denna typ, som ISDS. Detta gör att länder som Indien och Brasilien har stängts ute från vissa förhandlingar. Australien motsätter sig också tvistlösningsmekanismer efter att landet blivit stämt av Philip Morris för sin märkning av tobaksprodukter och vunnit, inte på grund av sakskäl utan på teknisk knockout.

Jag tror att detta vore en enklare och bättre väg att gå för både EU och Sverige, särskilt som vi vet att 97 procent av alla som svarade på EU-kommissionens hearing sa att man inte vill ha en sådan tvistlösningsmekanism.

Fru talman! Jag vill tacka Håkan Svenneling för denna viktiga interpellation och ministern för svaret på den.

Detta handlar ju om CETA, handels- och investeringsavtalet med Kanada. Eftersom det handlar om Kanada skulle vi kunna titta på hur det har gått för Kanada i samband med ett annat avtal - det så kallade Naftaavtalet - som man slöt 1994 med USA och Mexiko.

I Naftaavtalet finns, precis som föreslås i CETA-avtalet, möjlighet för bolag att stämma stater med en så kallad tvistlösningsmekanism. Kanada är nu världens åtminstone näst mest stämda industriland och stäms gång på gång av nordamerikanska bolag, främst oljebolag och gruvbolag.

Sedan 1994 har Kanada fått inte mindre än 35 stämningar på halsen. Kanada har tvingats betala ut mer än 1,5 miljarder kronor i skadestånd, främst till bolag i USA. Kanada har tvingats lägga ned ungefär 500 miljoner kronor enbart i juridiska kostnader för att betala jurister och avgifter till tvistlösningstribunaler och liknande.

Det är främst på miljöområdet som bolag har stämt Kanada. Landet ville förbjuda export av något som kallas MMT, som ingår i drivmedel. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är i alla fall inget som jag skulle lägga på mackan till mina barn.

Man ville förbjuda export av miljögiftet PCB. Man ställde krav på oljebolaget Mobil Investments - som är en del av Exxon Mobil, ett av världens största oljebolag - vad gällde deras oljeutvinning och forskning i Nordatlanten. I alla dessa fall har Kanada förlorat.

Och nu senast är det delstaten Quebec som har blivit stämd av gruvbolaget Lone Pine därför att man ville förbjuda fracking, alltså att man spränger upp gas ur berggrunden.

Jag tycker att det är märkligt att en socialdemokratiskt ledd regering vill öppna upp för bolag att stämma stater på det här viset. Det är nämligen bara bolagen som kan stämma staterna. Bolagen har allt att vinna. Ofta stämmer man när staterna vill lagstifta eller vidta andra åtgärder för att skydda miljön och folkhälsan. Dessa rättstvister kostar extremt mycket pengar, och ingen finansminister med lite självaktning kan ta lätt på risken att bli stämd i framtiden.

Man kan likna detta förfarande vid att spela fotboll. Man spelar dock bara mot ett mål, och det är hela tiden bolagen som får skjuta mot målet. Det enda vi som ska representera staten kan göra i den fotbollsmatchen är att skydda oss mot deras straffsparkar och frisparkar och hoppas på att det inte blir några mål. Bolagen har allt att vinna på detta upplägg.

Ann Linde och jag är nog rätt överens om att vi vill ha lite hårdare krav på gruvindustrin i Sverige. Det kanske vore bra om vi kunde höja mineralavgiften. Det kanske vore bra om vi kunde skärpa miljölagstiftningen.

Jag vill fråga Ann Linde om hon på fullaste allvar tror att de bolag som i dag stämmer demokratiska stater inte också kommer att stämma Sverige om vi vidtar åtgärder på gruvindustrins område. Och vad är det egentligen för fel på de svenska, europeiska och kanadensiska domstolarna? Det hela fungerar ju ganska bra i dag - vi är ju ändå rättsstater.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att CETA är ett mycket bra avtal. Regeringen välkomnar att EU och Kanada har undertecknat avtalet. CETA medför stor potential för svenska företag att öka exporten till Kanada och därigenom skapa arbetstillfällen i Sverige. Detta kommer att fördjupa vår ekonomiska och politiska relation med ett land som delar våra värderingar.

Kanada är världens tionde största ekonomi, och regeringen kommer att arbeta aktivt för att svenska företag ska se möjligheterna på denna stora marknad. Tullfrihet ger ökad varuexport och i förlängningen fler arbetstillfällen. CETA hjälper även vår tjänsteexport och öppnar nya sektorer i Kanada som tidigare har varit stängda.

Även Vänsterpartiet har uttalat sitt stöd för tullfrihet och borttagande av handelshinder. Jag antar att ni även vill se mer investeringar i Sverige. Om vi vill öka investeringarna i Sverige krävs ett förbättrat marknadstillträde för investerare, långsiktig trygghet, skydd mot diskriminering och rätt till kompensation vid expropriation. Det finns regler för dessa saker i svensk grundlag som inte är annorlunda än i CETA.

Transparens och förutsägbarhet är alltså centrala punkter för att företag ska lockas till just Sverige. Detta bidrar CETA till.

Investeringsskyddet och tvistlösningsmekanismen i CETA innehåller inga begränsningar när det gäller staters rätt att reglera. Dessutom klargör CETA att stater kan ändra sina lagar oavsett om det har en negativ påverkan på en investering eller på vinstförväntningarna. Det finns ingen rätt att stämma stater för politiska beslut. Påståendet är inte seriöst. I systemet finns även säkerhetsventiler, till exempel att brevlådeföretag eller skalbolag inte kan utnyttja tvistlösningsmekanismen.

Jag vill också göra en rättelse: Jag sa inte "horribla lögnare" - jag sa att det var horribla lögner. Det står jag för till hundra procent. Jag har hört så många horribla lögner i denna debatt. I min hand håller jag en massa papper med sammanställningar från mina medarbetare där alla horribla lögner skrivits ned. Jag vill ge ett exempel: Vi var i norra Sverige - jag ska inte säga i vilken stad - där det delades ut flygblad på vilka det stod att CETA tvingar Sverige att avskaffa landstingen. Vad är det om inte en horribel lögn? Jag har massor av exempel.

Jag står fast vid vad jag sa. Det förekommer massor av horribla lögner, men det skulle självklart aldrig falla mig in att kalla vare sig riksdagsledamot Holm eller riksdagsledamot Svenneling för horribel lögnare. Men det jag sa är ett faktum, och jag står fast vid det.

Jag vill återgälda frågan till Svenneling som i sin interpellation underkänner svenska lagar och vår lagstiftningsprocess genom att säga att Sverige med största sannolikhet kommer att fällas under CETA. Det vore intressant om Svenneling kan förklara hur han kommit till denna slutsats angående den svenska lagstiftningen.

Jag vill även kommentera lite av det som Jens Holm tog upp om Naftaavtalet. Det skydd som företag har mot olikabehandling, expropriering och så vidare är grundlagsskyddat i Sverige. Det anses här vara en mänsklig rättighet, vilket det inte är i de flesta andra länder. Därför behövs ett sådant skydd, så att det blir lika möjligt för företag att investera som det är i Sverige.

Jag fick även en fråga om huruvida jag tror att vi kan skydda oss från mer gifter i miljön. Självklart tror jag det. Det är något av det mest explicita i tolkningsinstrumentet som - vilket jag påpekar speciellt - är rättsligt bindande.

Fru talman! Som Jens Holm var inne på är intresset för att CETA-avtalet sjösätts stort inom särskilt gruv, olje- och gasindustrin. Dessa branscher står i dag för en tredjedel av alla stämningar av stater. Extra oroande är det att kanadensiska företag har ett rykte om sig att vara de värsta brottslingarna mot miljö och mänskliga rättigheter runt om i världen.

Kanadensiska företag är i dag inblandade i projekt i Spanien, Irland, Finland, Rumänien, Bulgarien och Grekland där de blivit anklagade för att inte ta miljöhänsyn. Många gånger har gruvprojekt skett i känsliga naturområden, och det har förstört förutsättningar för lokala turistföretag. Man har inte heller tagit hänsyn till lokalbefolkningen, och gruvornas utsläpp har påverkat det lokala jordbruket.

Det kanadensiska företaget Glamis Gold stämde Kalifornien i USA när delstaten införde krav på att företaget skulle återställa ett område vid dess gruva med hänsyn tagen till ursprungsbefolkningen. Som tur är förlorade företaget i just detta fall, men det visar det absurda i att företagens vinstintressen kan ställas mot demokratiskt fattade beslut.

För Sverige skulle CETA-avtalet innebära en risk att kanadensisk gruvindustri kan stämma staten varje gång en svensk myndighet inför miljörestriktioner eller vill ta hänsyn till lokalbefolkningen och dess näringar. Det skulle inte per automatik innebära att man blir stämd. Det har jag aldrig sagt och kommer heller aldrig att säga. Men det skulle innebära dyra processkostnader. Det skulle också med största sannolikhet kunna bli en fällande dom mot svensk lag.

Risken att få sådana domar kan leda till att myndigheter sänker sina krav redan i förväg för att undvika processer eller att man gör upp i godo och därigenom sänker standarder. Detta sker i dag vid var tredje stämning där företag står mot stater. Vi har sett att det funkar så utomlands.

Förespråkarna för CETA-avtalet, bland dem statsrådet Ann Linde, anser att avtalet ska stå modell för framtida förhandlingar mellan EU och USA om det så kallade TTIP-avtalet. Men faktum är att båda avtalen innebär en stor risk för maktförskjutning från våra demokratier till storföretagens jurister. Det kan också innebära just sänkta miljökrav vid gruvetableringar samt intrång i samernas rättigheter.

Skulle CETA-avtalet antas kan det även innebära att många amerikanska storföretag tar en omväg via Kanada för att stämma Sverige. Många företag har där dotterbolag eller liknande konstruktioner.

Från fackligt håll har det kommit kritik mot avtalet när det gäller risken för att fackliga rättigheter inskränks. Trots detta har handelsminister Ann Linde slagit dövörat till. De fackliga organisationerna CLC och ETUC, i vilket LO, TCO och Saco är medlemmar, har gemensamt krävt att förhandlingarna ska öppna upp på nytt och att man ska lyssna på kritiken från fackförbunden.

Fackförbundet Kommunal har tillsammans med Epso, dess europeiska motsvarighet, analyserat CETA-avtalet och funnit stora brister. En av de mer besvärande delarna i avtalet är kapitlet som handlar om arbetstagarnas rättigheter och skydd mot ohälsa. CETA-avtalet anger i praktiken ett tak för hur mycket en stat eller myndighet kan fatta beslut om, såvida inget annat avtalats. Regler som är mer långtgående kan ses som ett handelshinder.

Om en tvist uppstår på grund av att investerare anser att nya eller gamla regler är ett handelshinder kan man stämma Sverige för brott mot handelsavtalet. Det behöver inte betyda att Sverige blir dömt, men de kan stämma landet. Det kan till exempel innebära att arbetsrättsliga domar i Arbetsdomstolen skulle kunna överprövas i en gemensam högnivåkommitté mellan EU och Kanada. Det betyder att det är oklart om Arbetsdomstolen kommer att vara sista instans för tvister mellan arbetsmarknadens parter.

Det ska ske ett regulativt samarbete om nya regler och lagar som planeras och dessa ska införas med hänsyn tagen till relevant existerande vetenskaplig och teknisk information relaterad till internationella standarder. Samtidigt ska en analys göras av om nya lagar och regler inverkar på handel eller investeringar. Detta innebär såklart en underminering av försiktighetsprincipen och är ett klart steg tillbaka i synen på arbetsskydd och hälsa. Så vet vi att det funkar i USA i dag med det som heter Oira vilket inneburit att ny lagstiftning mot asbest har stoppats.

Fru talman! Jag ställde tidigare en fråga till handelsministern om vad det är för fel på nuvarande rättsväsen. Vad är det för fel på svenska domstolar, tyska domstolar eller kanadensiska domstolar? Varför måste vi skapa ett särskilt förfarande för bolagen och speciellt för storbolagen? Det är just storbolagen som är högst representerade när det gäller stämningar mot stater.

Det ser vi exempelvis i fallet Kanada och Naftaavtalet med 35 stämningar. Redan nu har Kanada betalat ungefär 2 miljarder kronor till storbolag, utgifter för dyra advokater, tribunalavgifter och annat. Det är gruv- och oljebolag som stämmer Kanada när det fattat fullt rimliga beslut för att skydda folkhälsan, miljön liksom djur och natur. Varför ska vi ens öppna upp för den risken, Ann Linde?

Jag vet att det finns ett skydd mot expropriering i exempelvis svensk lagstiftning. Men vad bra! Då kan väl kanadensiska och i framtiden även amerikanska bolag gå till svensk domstol och hänvisa till svensk lagstiftning? Den finns ju redan på plats. Jag förstår inte vad det är för problem med kanadensisk lagstiftning för att vi ska behöva dessa specialdomstolar.

Det är uppenbart att det blir spel mot ett mål. Bolagen har allt att vinna. Det blir en avskräckande effekt. Jag säger inte att vissa lagar kommer att rivas upp, men blotta risken för att tvingas att betala tiotals eller kanske hundratals miljoner kronor i skadestånd till storbolag kan göra att vi håller progressiv lagstiftning tillbaka. Det vill jag inte se.

Fru talman! Det är intressant att Vänsterpartiet aldrig hänvisar till LO, TCO eller Saco utan alltid till en massa andra fackföreningar. Jag var själv inbjuden i går som en av huvudtalarna vid just ETUC:s styrelsemöte. Jag vet inte hur många gånger Håkan Svenneling har bjudits in att tala inför den europeiska fackföreningsrörelsen. Det var hur som helst en mycket givande diskussion. Alla de svenska centralorganisationerna står för övrigt bakom CETA.

Låt mig svara på en del av de konkreta frågor som har ställts. När det gäller gruv- och energifrågorna innehåller CETA inget särskilt kapitel om energi. Fossilenergi såsom kol, gas och olja som importeras till EU i dag är redan tullfritt.

CETA-avtalet innebär ingen ytterligare liberalisering av handeln med fossil energi.

Nästa fråga handlade om den svenska arbetsmarknadsmodellen och huruvida arbetsrättsliga domar ska kunna överprövas. Vi har i CETA-avtalet kommit överens om att det inte ska leda till sänkta arbetsrättsliga standarder, att man ska arbeta för höjda standarder och att man ska verka för att implementera ILO:s regelverk och hålla en hög nivå av skydd. Alla krav som finns gällande lagstiftning avseende arbets- och socialskäl fortsätter att gälla. För att ge skydd mot arbetstagare i avtalet är det kopplat till en expertpanel som kan undersöka om någon part bryter mot reglerna om miniminivån - inte taknivån, som vänsterpartisterna hela tiden säger. Den kan då ge råd och rekommendationer om detta.

Det finns inga skrivningar i CETA-avtalet som medger att arbetsrättsliga domar skulle kunna överprövas. Parterna förbehåller sig fortsatt rätt att reglera detta område. Svenska arbetsrättsliga domar kan inte överprövas av den expertpanel som kommer att inrättas för arbetsrelaterade frågor. Jag påstår att det som sägs här inte är rätt.

Sedan gäller det frågan om vi kan komma att sänka våra respektive standarder eller krav rörande livsmedel, produktsäkerhet, konsumentskydd, hälsa, miljö eller arbetarskydd. I CETA-avtalet står det uttryckligen att de inte kommer att sänkas. Vi bekräftar också åtagandena i fråga om de försiktighetsåtgärder som har vidtagits i och med de olika internationella avtalen.

Jag fick också en fråga från Jens Holm om varför man inte kan ha detta i domstolar. Jag vet inte om ni tror att advokater är gratis i offentliga domstolar, att det inte kostar lika mycket pengar att ha advokater i vanliga domstolar. Så är det inte.

Varför ska man då ha ett investeringsskyddsavtal även i en utvecklad rättsstat? Det är väldigt viktigt med öppna, tydliga och stabila villkor för att investerarna ska våga investera i respektive land. Det stämmer att Kanada är ett land med ett utvecklat rättssystem, och det är osannolikt att svenska investerare kommer att använda sig av möjligheterna till tvistlösning i någon större utsträckning. Men det kan inte uteslutas att investerare kan stöta på problem även i länder med utvecklade rättssystem, till exempel diskriminerande behandling av utländska företag. I sådana situationer erbjuder investeringsskyddsavtalet ett ökat skydd. Investeringsskyddet i CETA säkerställer dessutom lika konkurrensvillkor för EU-företag som för investerare från länder som Kanada har investeringsskyddsavtal med. Vidare ges alla EU-investerare samma konkurrensvillkor i Kanada, eftersom CETA i framtiden kommer att ersätta de bilaterala avtalen.

Herr talman! Välkommen hit!

Debatten om CETA-avtalet är inte slut, för avtalet är inte i hamn än. Jag tror att det lilla uppror som Vallonien startade och som fördröjde avtalet med fyra dagar bara är början. Än så länge har avtalet bara passerat genom rådet. Näst i tur står Europaparlamentet. Efter det kommer avtalet att kunna tillämpas provisoriskt. Men sedan ska avtalet igenom 38 nationella parlament och delstatsparlament i Europa. I Kanada ska avtalet godkännas av dess provinser.

Men man ser också att motståndet ökar. Det ser ut som att Nederländerna kommer att kunna få till stånd en folkomröstning i frågan. I Berlin demonstrerade runt 200 000 människor. Även i andra länder ser vi att motståndet ökar.

Då avtalet ännu är provisoriskt har handelsminister Ann Linde fortfarande chans att backa från tvistlösningsmekanismen ICS. Både EU och Kanada är rättsstater, som vi har konstaterat. Frågan är varför man ska skapa detta parallella rättssystem, där storföretag kan stämma stater. Till och med EU-kommissionens egen konsekvensanalys konstaterade att det finns tvivel på att ISDS eller ICS skapar några mervärden för EU och Kanada. Det är endast det nyliberala argumentet för att vilja ha det här som kvarstår för Ann Linde. Detta ger inte de effekter som man vill ha. I stället skulle vi kunna använda de rättssystem vi har i dag. Kostnaderna blir mindre i våra egna rättssystem jämfört med de här specialdomstolarna.

Sverige har ännu inte blivit stämt, med de mycket små och få avtal vi har i dag. Men CETA-avtalet riskerar att bli det avtal som gör att Sverige blir stämt. När beslut om CETA-avtalet ska fattas måste vi också kunna ta det orimliga i beräkning. Vi vet inte i dag hur investerare och multinationella företag kommer att agera i framtiden. Men vi vet att de har agerat annorlunda ju längre tiden har gått.

Min avslutande fråga till Ann Linde är om hon kommer att skicka ut CETA-avtalet på remiss innan hon lägger en proposition på riksdagens bord.

Herr talman! Svenneling hoppas på att motståndet ökar. Jag skulle vilja säga att motståndet minskar. När vi har gjort det här tolkningsinstrumentet har man verkligen rett ut flera frågor tydligt och skingrat mycket av den oro och de missförstånd som det funnits skäl till för dem som inte haft vetskap och inte ens läst avtalet. Man ser också hur det fattats beslut i land efter land. Det gäller till exempel det socialdemokratiska partiet i Tyskland. Där fanns det ett väldigt stort motstånd. Men när sedan fråga efter fråga klarades ut metodiskt valde man att ställa sig bakom ett godkännande. Jag tror alltså tvärtom att motståndet minskar.

Låt mig förklara hur handelsavtal förhandlas inom EU! Det är en rigorös process som ligger bakom ett handelsavtal. Inget lämnas åt slumpen. Redan 2009 fick EU ett förhandlingsmandat från samtliga länder inom unionen. Vi gav kommissionen i uppdrag att förhandla ett avtal med Kanada inom ramarna för mandatet. Efter detta pågick förhandlingarna i mer än fem år. Under hela förhandlingarna har specialister ingående analyserat varje specifik fråga. Detta har gjorts av experter inom EU, men också inom varje medlemsland, till exempel Sverige, och i Kanada. Under hela förhandlingarna har arbetet kontinuerligt förankrats hos folkvalda politiker i samtliga EU-länders parlament samt EU-parlamentet i Bryssel. Detta gäller även Sveriges riksdag, även om det naturligtvis stämmer att Vänsterpartiet har en annan åsikt än resten av partierna. När förhandlingarna avslutades 2014 publicerades avtalet i sin helhet på internet. En lögn som jag har mött hur många gånger som helst är att man inte kan läsa avtalet. Man kan visst läsa avtalet!

Oj, nu är min talartid slut igen!

Överläggningen var härmed avslutad.