Brottslighetens konsekvenser för näringslivet

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta inom mitt ansvarsområde för att komma till rätta med den kriminalitet som riktas mot företag samt om jag avser att vidta några åtgärder för att kompensera de näringsidkare som får ökade kostnader efter att ha utsatts för brott.

Regeringen har som prioritet att agera med full kraft för att bryta segregationen och tränga tillbaka det våld och den brottslighet som hotar samhällsgemenskapen. Alla myndigheter ska ha de verktyg, anställda och befogenheter som behövs för att bekämpa kriminalitet. Detta är en del av arbetet med att mobilisera hela samhället för att bryta den segregation som driver unga in i kriminalitet. Regeringen gjort flera insatser för att stärka Bolagsverkets förutsättningar att både försvåra och förhindra ekonomisk och organiserad brottslighet.

Jag tar några exempel:

År 2018 fick Bolagsverket i uppdrag av regeringen att redovisa sitt förebyggande arbete mot ekonomisk brottslighet och möjliga åtgärder för att i ökad utsträckning förebygga penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan ekonomisk brottslighet.

År 2018 fick Bolagsverket även i uppdrag att i dialog med andra myndigheter och näringslivet utveckla metoder och arbetssätt för ökade kontroller vid registrering av företagsuppgifter. Registrering av falska uppgifter i Bolagsverkets register ger möjlighet för oseriösa aktörer att genom företag driva verksamhet på oriktiga grunder och begå ekonomisk brottslighet. Falska registeruppgifter försämrar också de brottsbekämpande myndigheternas förutsättningar att bekämpa brottslighet, eftersom det blir svårt att ta reda på vem som faktiskt bedriver verksamheten i bolagen.

Regeringen har dessutom nyligen genom direktivet Bolaget som brottsverktyg tillsatt en utredning som bland annat utreder om Bolagsverkets kontrollerande roll bör utökas i ett brottsförebyggande syfte. Dessutom ska utredningen bedöma om det bör införas en ny särskild straffbestämmelse om bolagskapning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I budgetpropositionen för 2022 stärktes Bolagsverkets anslag så att myndigheten kan utveckla ett nytt granskningsverktyg som ska kunna identifiera riskärenden i realtid. Verktyget kommer att ge större möjligheter att hindra registrering av falska uppgifter.

Brottslighet mot näringslivet är allvarligt, inte minst mot bakgrund av de mycket stora kostnader som detta ger upphov till. I syfte att skapa ett långsiktigt och strukturerat brottsförebyggande arbete som involverar hela samhället har regeringen tagit fram det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott.

Näringslivet och företagen spelar på flera sätt en betydelsefull roll i det brottsförebyggande arbetet och är därmed viktiga aktörer i arbetet mot kriminalitet och otrygghet. Det är också viktigt att företagen i övrigt har goda villkor för sin verksamhet. Regeringen avser inte att vidta några åtgärder för att kompensera företagare som får ökade kostnader efter att ha utsatts för brott. För att stävja brotten krävs en fullskalig mobilisering av hela samhället.

Fru talman! Brottsligheten breder ut sig i samhället. De senaste åren har allt större fokus hamnat på detta sakpolitiska område. Att problem rörande lag och ordning aktualiseras är inte konstigt. Allt fler privatpersoner berörs i sin vardag. Alla känner nog någon som har drabbats av kriminalitet.

Därutöver har kriminaliteten i allt större utsträckning kommit att drabba näringsidkare och samhällsinstitutioner. Polisen beskriver i dag brottsligheten som direkt systemhotande. Det är alltså inte bara något som man utsätts för som privatperson, utan det hotar hela det svenska samhället.

Företag tvingas investera i trygghetshöjande åtgärder i stället för i sin verksamhet. Systematiska bedrägerier drabbar privatpersoner och företag men även bidragssystemet och andra delar av det offentliga.

Redan tidigare har Svenskt Näringsliv uppskattat att den brottslighet som riktas mot just näringsverksamhet innebär en kostnad för Sveriges företag på ungefär 100 miljarder kronor per år. Det är mycket pengar som näringsidkare i dag tvingas lägga på annat än sin kärnverksamhet. Det resulterar i praktiken i att tillväxt och utveckling får stå tillbaka med uteblivna skatteintäkter och fler arbetslösa än nödvändigt.

En rapport som kom nyligen, Brott mot företagare 2022, belyste detta problem. Rapporten kom från Företagarna den 21 mars. Resultatet i den förstärker den dystra bilden av hur brottsligheten ligger som en våt filt över näringslivet.

Fru talman! Jag ska rada upp ett par exempel från resultatet i rapporten. Vartannat företag med anställda har utsatts för brott de senaste fem åren. Bara en av fyra företagare anser att polisens närvaro är tillräcklig för att skapa trygghet.

Nästan var femte företagare överväger att lägga ned sin verksamhet till följd av brottslighet. Nästan var femte företagare funderar på att lägga ned sin verksamhet. Det är värt att upprepa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom minskar anmälningsbenägenheten. I dag uppger 70 procent av företagarna att de har avstått från att polisanmäla brott. På frågan om varför de har avstått från detta uppger de att de inte ser någon poäng med att anmäla brottet. De upplever att det ändå inte leder till något eller att det bara tar tid från den ordinarie verksamheten som också behöver genomföras trots brottsutsattheten.

Vi pratar alltså om en situation där varannan företagare blivit utsatt för brott och där en stor majoritet av de brottsutsatta inte känt att det är lönt att ens anmäla brottet de utsatts för.

I praktiken innebär det att företagare i dag tvingas ta notan för de brister som finns i Sverige. Det är brister som hade kunnat undvikas genom politiska beslut eller i högre utsträckning bekämpas genom politiska beslut i dag.

Jag skulle vilja fråga Karl-Petter Thorwaldsson i vilken utsträckning han känner att den regering han företräder men även de tidigare socialdemokratiska har ett ansvar för den uppkomna situationen.

Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för en väldigt angelägen debatt!

Detta är ett gissel för många företagare. Bedömningen är att det har varit ett gissel under väldigt lång tid. Första gången vi stötte på den här typen av bedrägerier mot företag och företagare var redan under 70- och 80-talet med de så kallade Kongobreven. Det var väl där den typen av kriminalitet började. Det har sedan vuxit i skala något våldsamt. Jag blev själv väldigt förvånad över statistiken. Uppemot vartannat bolag i Sverige har drabbats av den här typen av kriminalitet under de senaste åren.

Fru talman! Det här är ingenting vi kan ta enkelt på. Det pekar också på ett av de stora problemen, Tobias Andersson, när du säger att det är en typ av brottslighet som inte rapporteras i tillräckligt stor utsträckning. Tobias Andersson pekar på en av de saker där vi snabbast måste se till att vi kan få bättre underlag för att bekämpa brottsligheten.

Jag tror att det finns en liten skämsfaktor för företag och företagare att rapportera. Om man har betalat en bluffaktura är det ingenting som man vill stå vid. Man tycker att man borde ha sett det. Det drabbar en själv två gånger därför att man inte rapporterar till polisen och myndigheten att det har ägt rum.

Det gör att Brottsförebyggande rådet pekar på att det är väldigt svårt för det att följa upp brottslighet mot företagare för att det finns stora hål i rapporteringen av brott. Därför är det väldigt angeläget med den rapport som Företagarna lämnade in för några månader sedan.

Regeringens strategi är på två sätt långsiktig. Det viktigaste instrumentet som regeringen har är att jobba genom sina myndigheter. I det här fallet har vi jobbat intensivt med att få bättre kontroll av bolagen som sådana.

Jag har själv gjort ett besök i Sundsvall för att träffa myndigheten som ska kunna jobba till vardags med detta. Men tyvärr säger de själva att de lägger väldigt mycket av sin arbetstid på rena kontroller av bolag som inte håller på med brottslighet.

De får väldigt lite tid över för att kontrollera det som är blufföretag som är skapade i akt och mening att vara brottsliga mot svenska företagare. De har över 1,2 miljoner registrerade bolag, och Bolagsverket behöver få mer resurser. Vi gav också ökade resurser 2022 för att de ska kunna fokusera mer på brottslighet mot företagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det här är alltså en del av en större bild av brottsligheten i samhället. Det viktiga - och det företagarna själva pekar på - är att vi får fler synliga poliser i samhället så att brottsligheten blir någonting man vågar prata om.

När det försvinner verktyg på en byggarbetsplats - ring polisen och berätta att någon har stulit något under natten i stället för att hämta ut nya verktyg och ta kostnaden i bolaget! När du har betalat en bluffaktura - registrera det så att vi kan få bättre underlag! Då kan vi lättare få veta hur vi ska bekämpa brottsligheten på längre sikt.

Det viktiga är att bygga ett starkt samhälle och att vi har en stark polis. 10 000 polisanställda, som vi verkar kunna gå i mål med i mitten av 2020-talet, är ett viktigt steg på vägen mot att få fler synliga poliser i samhället. De kan då också ta itu med vardagsbrotten. För, fru talman, det börjar alltid i vardagsbrotten. Så länge man inte går efter dem som stjäl den första borrmaskinen på ett bygge kommer inte heller någon att gå efter dem som stjäl hela byggbodar. Det är viktigt att man börjar i vardagen och att man kan bekämpa brottsligheten på det sättet.

Vi tar inte enkelt på frågan, utan vi gör allt vi kan. Vi tar gärna emot goda råd, tips och idéer, och med myndigheterna i spetsen ska vi se till att vi också kan trycka tillbaka den brottslighet som drabbar företag.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Karl-Petter Thorwaldsson för den enligt mig genuina inställningen i frågan.

Det här är en debatt som jag har haft många gånger, först i mina år i näringsutskottet och nu i justitieutskottet. I allt större utsträckning upplevde jag när jag jobbade med de näringspolitiska frågorna och träffade näringsidkare att det var detta man ville diskutera. De ville diskutera den brottslighet som drabbar dem i stället för, låt oss säga, momssatser och regelkrångel. Det trycktes allt längre ned på dagordningen samtidigt som brottslighet och generell trygghet och säkerhet för anställda och personal blev en viktigare sakpolitisk fråga för näringsidkarna och deras verksamhet och förutsättningar att bedriva densamma.

Jag hoppas naturligtvis att Karl-Petter Thorwaldsson nu i sin relativt nya roll som näringsminister säkerställer att han i dialog med justitieministern intensifierar arbetet på detta område. Det här är som sagt någonting som jag och andra har belyst sedan länge, och jag saknar en del åtgärder.

Hitintills har Karl-Petter Thorwaldsson primärt berört företags brott, alltså mer ekonomisk brottslighet, bluffakturor, oseriösa näringsidkare som lurar andra och så vidare.

Men det finns också en annan aspekt. Jag slogs av vad det kan innebära i praktiken för ett tag sedan när jag träffade en Icahandlare från ett utsatt område i Göteborg. Han lägger 6 procent av sin årsomsättning på trygghetshöjande åtgärder och på att bekämpa kriminalitet i butiken. Han anlitar väktare för att följa personalen hem eller till närmaste kollektivtrafikstation. Han får på andra sätt upprätta trygghet i butiken, och det är naturligtvis ett stort svinn och mycket stölder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

6 procent av årsomsättningen är en ofantlig summa. Det är mer än han gör i vinst och definitivt mer än han kan ta ut i utdelning eller på annat sätt ersätta sig själv med. Det går inte i längden att driva näringsverksamhet under dessa förhållanden.

Och vad händer då, fru talman? Vad händer när man tvingas lägga ned och när kalkylerna inte går ihop? Livsmedel kommer fortfarande att behövas i det utsatta området. Då kommer en annan aktör, och den aktören är i bästa fall grå och i värsta fall svart. Den aktören kommer inte att bedriva näringsverksamhet på det sätt man ska göra. Det kan vara den typ av aktör som säljer det som tidigare har stulits från Icahandlaren.

Där har vi ett problem: Vi har parallellsamhällen i Sverige där de seriösa näringsidkarna tvingas ut. Ibland tvingas de ut för att de utsätts för så mycket brottslighet att det inte blir lönt att fortsätta. Ibland tvingas de ut för att det kommer rena hot och påtryckningar om att de ska lämna området eller inte får etablera sig där från första början. Dessa hot och påtryckningar kommer då från en klan eller ett kriminellt nätverk som anser att man själv har monopol på att bedriva olika former av näringsverksamhet inom detta geografiska område.

Det innebär att vi riskerar att få - och i viss utsträckning redan har - områden i Sverige där ingen helt vit näringsverksamhet bedrivs. De som växer upp där ser inte vad det innebär att vara en seriös företagare och göra rätt för sig. Ett helt område vaknar varje dag och ser kriminalitet ske framför ögonen. Det blir otroligt problematiskt för de barn och unga som växer upp där att själva finna förebilder, att söka sig till ett seriöst jobb, att betala den skatt man ska och att säkerställa att allting sker efter de regler som bör gälla i Sverige. Det här är ett samhällsproblem.

Jag skulle vilja höra vilka ytterligare lösningar Karl-Petter Thorwaldsson har när vi pratar om näringsverksamhetens förutsättningar i de parallellsamhällen som faktiskt växer fram i Sverige. Det gäller alltså inte bara de oseriösa företagare som lurar andra företag, utan det handlar om möjligheterna att över huvud taget bedriva korrekt näringsverksamhet under de förutsättningar som råder i alldeles för många utsatta och särskilt utsatta områden i Sverige.

Fru talman! Jag tycker att Tobias Andersson pekar på rätt samband också i detta inlägg.

Det finns ett klart samband mellan den kriminalitet vi ser i Sverige, ofta i utsatta områden, och den kriminalitet som drabbar näringsidkare. Det har varit en ojämn kamp mellan kriminalitet och teknisk utveckling och förändringar i näringslivet som både arbetsmiljöarbete och företag tillsammans med myndigheter har jobbat med väldigt intensivt. Glädjande nog, fru talman, har det också varit ganska framgångsrikt under det senaste decenniet, lite drygt.

För ett decennium sedan hade Tobias Andersson och jag förmodligen debatterat rån mot värdetransportföretag i riksdagens talarstol, för det var dåtidens stora brott. Det drabbade branschen extremt hårt, men det drabbade naturligtvis också föraren av transporten extremt hårt. Det är många människor som har fått ärr för livet av den brottslighet som fanns då.

Men i samma takt som man gjorde det tekniskt omöjligt att komma över pengar, pengar blev färgade och kontanterna minskade, flyttade brottsligheten till butik. Vi har hört många vittna om personrån i butik, och jag har själv träffat många av brottsoffren. Det är ofta anställda som jobbar ensamma i butik på kvällen som utsätts för rån. Det är olika hur människor tar den typen av brottslighet, men det finns de som är rädda för resten av livet när de har blivit utsatta för ett rån i sin butik på kvällen. Jag har själv träffat några av dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har gjorts begränsningar i ensamarbete, och i butiksbranschen har man skilt kontanter från möjligheten att råna. Som tur är har den typen av brottslighet minskat, vilket också rapporten visar.

Lösningen är, precis som Tobias Andersson pekar på, att vi tar itu med brottslighetens rötter - där den börjar. Varje brottsling måste lagföras. Statsrådet Johansson har skärpt 70 lagar de senaste åren just för att få bukt med den ökade kriminaliteten, inte minst gängkriminalitet och det som Tobias Andersson beskrev i utsatta områden. Den finns på riktigt, och det är en kriminalitet som naturligtvis sprider sig också till den lokala Icahandlaren.

Om man inte har respekt för vad som är ditt och mitt i vardagen i övrigt är det såklart lätt hänt att man också snattar i butik. För en butik i ett sådant område, fru talman, kan det innebära skillnaden mellan att kunna bedriva sin verksamhet och att inte kunna göra det.

Kommunerna får också ett ökat ansvar för att kartlägga och vara en del av hur man ska kunna underlätta näringsverksamhet i utsatta områden. Jag tror att det är bra att vi har den första brottsbekämpningen nära medborgaren och ute i bostadsområdena. Detta är ett alldeles nytt uppdrag till kommunerna. De är inte riktigt igång med det än, men jag hoppas att det ska kunna bidra till en bättre kartläggning av hur brottsligheten ser ut så att vi kan göra som det ska göras. Brottsligheten ska bekämpas och beivras så mycket som det bara går.

Fru talman! Tack, Karl-Petter Thorwaldsson, för ett konstruktivt samtal!

Det jag skulle vilja belysa i mitt sista inlägg är också en av de frågor jag ställde i interpellationen och som vi kanske inte har berört så mycket.

För de näringsidkare som tvingas lägga en del av årsomsättningen - i det fall jag nämnde tidigare var det hela 6 procent - på att etablera trygghet och täcka kostnader för de stölder etcetera som sker innebär det att samhället har misslyckats. Politiken har misslyckats. Man har inte lyckats etablera trygghet. Man har inte lyckats säkerställa att brott inte sker i denna utsträckning. Man har låtit utsatta områden växa fram där seriös näringsverksamhet tvingas ut.

De enskilda näringsidkarna känner nog en hopplöshet, som jag tror leder till att de slutar anmäla brott. Som jag nämnde har 70 procent av brottsutsatta företagare avstått från att anmäla.

I praktiken innebär det att näringsidkarna i dag tar en kostnad som staten, politiken, polisen etcetera egentligen är skyldiga till. Det gäller huvudsakligen politiken. Man har inte lyckats säkerställa att vi har ett Sverige där det är trygghet som råder och där näringsidkare, privatpersoner etcetera inte drabbas av kriminalitet i den utsträckning som i dag sker.

Ansvaret för att täcka upp detta faller i dag på näringsidkarna. Det är de som tar den här kostnaden. Det är inte politiken som ersätter dem för att de tvingas ha trygghetshöjande åtgärder, blir av med gods eller vad det nu kan tänkas röra sig om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att Karl-Petter Thorwaldsson i sitt svar sa att regeringen inte avser att ersätta dem, men jag tycker ändå att det är värt att här ta sig en funderare: Är det rimligt att företagare i dag bär ansvaret för de politiska misslyckanden som Karl-Petter Thorwaldssons parti och andra har orsakat?

Fru talman! Jag gjorde det bästa jag kunde för att svara ärligt på frågan i interpellationssvaret. Orsaken är i första hand att detta följer samma ordning som annan typ av brottslighet. Naturligtvis har företagen samma rätt och möjlighet som andra enligt skadeståndslagen att kräva ersättning för den brottslighet de utsätts för. Det kan man göra både i brottmålsprocess, vilket är det vanliga, och i civilrättsprocess.

Dessutom har såväl företag som vanliga individer möjlighet att försäkra sin verksamhet. Stora belopp i samband med dessa förluster kommer alltså till företaget via dess försäkringsbolag. Det vore förstås mycket mer effektivt, fru talman, om vi inte hade brottsligheten från början så att vi slapp betala ut dessa stora summor till företag, men det är den väg vi går.

Om det inte finns någon som kan lagföras för brottet eller om den personen saknar medel kan också en företagare i sista hand ansöka om brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten. Det följer exakt samma mönster som för dig och mig om vi utsätts för en cykelstöld eller annan brottslighet i vardagen. Jag tror att det är viktigt att vi har samma system för företagare som vi har för alla oss andra.

Dessutom skulle incitamentet att försäkra sin verksamhet försvinna om man visste att det fanns en stat som täckte kostnaden som uppstår på grund av brottslighet. Jag tror att det vore en väldigt dålig väg att gå framöver.

Jag försökte vara ärlig i mitt svar, och jag kan säga det en gång till: Vi avser inte att skärpa lagen på det här området.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.