Bromerade flamskyddsmedel

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har ställt frågan till mig hur jag och regeringen går vidare med arbetet att inom Europeiska unionen fasa ut bromerade flamskyddsmedel.

Jag vill tacka Jesper Skalberg Karlsson för att han tar upp frågan om bromerade flamskyddsmedel. De bromerade flamskyddsmedlen är en grupp av farliga ämnen som det är särskilt angeläget att helt fasa ut från varor i människors vardag och den yttre miljön. De sätts i samband med beteendestörningar, och vissa av dem är också misstänkt hormonstörande. De kan även ansamlas i fettvävnad och kan föras över från mamma till barn vid amning. I miljön är de långlivade och kan spridas långa sträckor via luften. De ansamlas i djur och sprids på så vis i näringsvävarna.

Sverige är och har varit aktivt i arbetet med att fasa ut bromerade flamskyddsmedel inom EU och även på global nivå.

Stockholmskonventionen är en global överenskommelse som förbjuder eller begränsar långlivade organiska föreningar. I dag regleras HBCDD, penta-BDE och okta-BDE i konventionen. Sverige har drivit på för att nominera ytterligare ett ämne - deka-BDE - för förbud. Beslut om detta tas vid konventionens partsmöte våren 2017.

På EU-nivå har Sverige även drivit på för att reglera HBCDD under Reach och har tagit fram underlaget som innebär att ämnet har tagits upp på listan över kandidatämnen för tillståndsprövning.

Trots det globala förbudet finns det alltså möjlighet att i EU söka tillstånd för användning av HBCDD som flamskyddsmedel i isoleringsmaterial. När ansökningar för tillstånd behandlades i Reachkommittén i början av 2016 röstade Sverige nej till att tillstånd skulle ges med motivering att det inte är möjligt att bedöma risken för miljön eller vilka åtgärder som behövs för att minimera exponeringen för ämnet. Dessutom skickar beviljade tillstånd negativa signaler i det globala utfasningsarbetet inom Stockholmskonventionen.

Även i det EU-direktiv som reglerar farliga ämnen i elektronik och i Reach finns begränsningar för bromerade flamskyddsmedel. Ett förslag till förbud under Reach för ytterligare ett ämne - deka-BDE - behandlas just nu.

Det finns ett ämne till. TBBPA är inte reglerat, men inom ramen för Reach utvärderar Danmark just nu om ämnet är hälso- och miljöfarligt. När denna utvärdering är klar kommer det att finnas ett bättre underlag för att bedöma om det behöver vidtas åtgärder för att hantera risker med användningen.

De flesta av de allra farligaste bromerade flamskyddsmedlen är således förbjudna, eller på väg att bli förbjudna, inom EU eller internationellt. Men tyvärr har även de ämnen som ersätter de förbjudna flamskyddsmedlen ofta negativa miljö- och hälsoaspekter. Förbud är en viktig del av arbetet för att fasa ut farliga kemikalier, men att reglera på EU-nivå tar lång tid och kräver mycket resurser. En annan viktig del är därför företagens eget arbete med att hitta bättre alternativ. Ett centrum för substitution kan vara ett starkt stöd för de företag som vill hitta bättre alternativ till farliga kemikalier. Regeringen har därför tillsatt en utredning som i mars kommer att lämna ett förslag till hur ett sådant centrum kan se ut.

Regeringen fortsätter att verka på global nivå och inom EU för att fler farliga flamskyddsmedel ska fasas ut. I regeringens skrivelse Giftfri vardag från maj i år finns en mer utförlig redogörelse för regeringens arbete för att minska riskerna med olika flamskyddsmedel.

Herr talman! Tack till ministern för svaret!

Regeringen fortsätter nu tidigare regeringars arbete med att fasa ut farliga kemikalier på unionsnivå och på global nivå. Det är glädjande. Sverige har ju under lång tid varit pådrivande för verkningsfulla och gränsöverskridande åtgärder på just kemikalieområdet. Det gäller egentligen allt från kvicksilver till avancerade hormonstörande ämnen.

Jag tror dessutom att ministern instämmer i att kontinuitet jämte envishet är en nyckelfaktor för att Sverige ska nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Det är just detta som är anledningen till att jag har väckt interpellationen. För att Sverige ska kunna ha en långsiktigt effektiv kemikaliepolitik krävs en samsyn i riksdagen angående bland annat substitutionsprincipen, subsidiaritetsprincipen och att beslut ska fattas på vetenskapligt evidensbaserad grund och inte på grund av ideologiska avvikelser.

Herr talman! I våras slog miljö- och jordbruksutskottet fast i sitt betänkande Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning m.m. att kemikalielagstiftningen i allt väsentligt finns i gemensamma EU-förordningar. Om det är utskottet enigt, och det är bra. Med unionsgemensamma regler kan vi skapa förutsättningar för mer frihandel med hjälp av en gemensam marknad och åtgärda problem med utsläpp av farliga ämnen som lätt tar sig över landsgränser genom luft, varor och i vattendrag.

Låt mig ge ett närstående exempel. Om en svensk möbeltillverkare vill exportera en soffa till exempelvis Slovenien bör den tillverkaren inte hindras av att det finns olika regler för flamskydd. Eld fungerar i någon mening på samma sätt överallt. Det är precis sådana trösklar jag hoppas att vi kan jobba gemensamt för att slipa ned. Det är bra för hela unionens tillväxt. På samma sätt är det bra om hela unionen kan fasa ut farliga ämnen gemensamt så att inte barn i vare sig Sverige, Litauen eller Belgien får i sig exempelvis hormonstörare. Det för oss in på frågan om bromerade flamskyddsmedel.

Herr talman! Bromerade flamskyddsmedel medför stora risker. De är långlivade och de lagras i fettväven hos människor. Det innebär att begränsningar som sker nu kanske inte får effekt i Sverige på många år. Däremot ska man komma ihåg att begränsningar är möjliga. Bromerade flamskyddsmedel är tämligen enkla att minimera och i någon mån substituera. Det finns svenska innovationer på det området. Med unionsgemensamma styrmedel kan även globala värdekedjor påbörja substitution. Det är ju inte möjligt med exempelvis nationella förbud i ett land med färre än 10 miljoner invånare.

Jag vill därför ställa en fråga till miljöminister Karolina Skog med hänvisning till hennes interpellationssvar. Sverige har nominerat deka-BDE till ett förbud inom ramen för Stockholmskonventionen, och beslut ska fattas våren 2017. Hur ser möjligheterna ut för att det här blir verklighet, dessutom redan innan ämnet har förbjudits inom ramen för Reach? Finns det och krävs det en svensk strategi för att säkra att det här genomförs, och hur ser strategin ut för att få fler länder att lyfta upp dessa frågor både i kommissionen och i unionen?

Herr talman! Tack, ledamoten, för det engagemang du visar för denna otroligt viktiga fråga! Jag instämmer helt och fullt i att det är just envishet och ihärdighet som är nyckeln i kemikaliepolitik.

Jag känner mig väldigt stolt över att agera som en i en lång rad av svenska miljöministrar som har prioriterat och drivit kemikaliefrågor internationellt och gjort det oberoende av vilket parti man företräder. Det är helt enkelt en tydlig svensk linje. Denna tradition gör också att vi bemöts med aktning i de här sammanhangen när vi träffar andra länder och diskuterar lagstiftning, en aktning som är mycket värdefull och som jag gör mitt allra bästa för att använda på ett klokt och strategiskt sätt.

Sverige har varit aktivt i arbetet med att fasa ut de allra farligaste varianterna av flamskyddsmedel. Arbetet bedrivs i första hand inom Reach men är samtidigt globalt. De tecken vi ser nu gör att vi är optimistiska i fråga om att det är möjligt att få till ett förbud inom Stockholmskonventionen för ytterligare ett ämne. Men självklart sitter vi inte och väntar, utan vi för en aktiv dialog med andra länder och söker ständigt allierade i arbetet. Vi har också ett systematiserat arbete inom EU, där jag arbetar aktivt med andra miljöministrar som har upparbetade relationer i just kemikaliefrågor.

Vår myndighet, Kemikalieinspektionen, har också alldeles nyligen utarbetat ett specifikt samarbete med Danmark, som nämns i interpellationssvaret. Vi hjälps åt och delar på arbetsbördan så att vi inte arbetar på samma ämnen. Vi fördelar helt enkelt arbetet mellan länderna, och sedan samarbetar vi i kommunikationen med EU. Det är viktigt, för trots att vi nu har fått bort de allra farligaste flamskyddsmedlen kvarstår mycket arbete med att granska de ämnen som kommer som ersättning. I många fall misstänker vi att även dessa är skadliga, men att få fram EU-lagstiftning kräver ett stort kunskapsunderlag.

För att nå riktig framgång med att skapa en giftfri vardag måste vi också titta på helt andra vägar. Man kanske kan tillverka textilier som inte behöver behandlas med kemikalier för att tåla brand. Här har vi, precis som ledamoten nämner, svenska företag som ligger i framkant. Jag fick möjligheten att möta några av dessa häromdagen på en stor konferens som arrangerades av Kemikalieinspektionens Giftfri vardag. Regeringens samverkansprogram om nya material syftar bland annat till att söka de svaren. Var finns de nya lösningarna? Vilken politik krävs för att få fram dem och se till att de får stort genomslag på svensk, europeisk och global marknad? Det arbetet är väldigt aktivt.

Kemikaliepolitiken måste bestå av olika delar. En del är det här riktigt envisa arbetet med lagstiftning i Europa och i Sverige. En annan är att arbeta tillsammans med näringslivet och hitta nya lösningar. Det är där vi kan göra tekniksprång som kommer att göra verklig skillnad i allas vår vardag.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det här kanske blir lite anekdotiskt, men jag minns att det på Parismötet COP 21 inför klimatavtalets framtagande var en paneldebatt med bland andra den svenska miljöministern, som då var Åsa Romson. Det var en lång rad av miljöministrar som alla var doktorer. Sedan presenterade man Åsa Romson som deputy prime minister of Sweden doctor Åsa Romson, och det blev tyst i salen. Det var alltså inte för att hon var doktor utan för att hon var svensk minister. Det var det som smällde allra högst. Det tycker jag att man kan tänka tillbaka på. Det är verkligen ett kvalitetssigill när Sverige åker ut i världen och talar om reformer man har genomfört på kemikalieområdet.

Herr talman! Det är viktigt att kemikaliepolitiken baseras på vetenskap och verkningsfulla åtgärder. Tittar man tillbaka här i Sverige ser man att på 1920-, 1930- och 1940-talen blev fabrikerna bara större och större. Efter ett tag märkte svenska industriarbetare att sot och aska regnade ned från himlen. Då kom man på den briljanta lösningen att bygga skorstenarna lite högre, för då sprids sotet och askan lite längre bort. Vi skickade problemet vidare till Norge och Finland.

I dag vet vi betydligt bättre än vi gjorde för bara 50 år sedan eller för 10 år sedan. Vi vet att utsläpp av växthusgaser är ett globalt problem som kräver globala lösningar. Vi vet att utsläpp av kemikalier som lätt sprids i varor, luft och vattendrag är ett problem som EU behöver agera mot med full kraft.

Jag tycker att det är rätt att den svenska regeringen driver på för begränsningar av bromerade flamskyddsmedel. Jag vet att det, som ministern nämner, kräver resurser. Bromlobbyn i Bryssel är inte vare sig liten, underfinansierad eller okunnig. Den har muskler att driva sin agenda kraftfullt.

Här hemma har regeringen gått fram med ett nytt styrmedel, den så kallade kemikalieskatten, som jag i och för sig har vissa synpunkter på. Det är ett avancerat och ganska svåröverskådligt regelverk när det gäller skatteuttaget, och det har i viss mening ovetenskapliga kriterier för vilka ämnen som ska omfattas. Men för en finansminister som söker nya intäkter antar jag att det helt enkelt inte gick att motstå.

Herr talman! Ett annat initiativ som regeringen jobbar med och som också har nämnts här i dag i svaret från miljöministern är ett centrum för substitution, som utreds för att eventuellt införas under mandatperioden. Det är ett lovvärt initiativ. Moderaterna motionerade 2015 om att inrätta en kunskapsportal för att sprida kunskap om kemikalier och substitution, och det här är i någon mening samma förslag men med ett annat namn.

Jag ska också nämna att Kemikalieinspektionen har en ganska intressant hemsida för såväl företag och inspektörer som konsumenter, där man informerar om farliga ämnen och de lagar som omfattar dem. Det tror jag är väl värt att bygga vidare på när man tar fram ett centrum för substitution.

Men den här interpellationen handlar i huvudsak om vad Sverige kan göra för att driva på inom EU för att fasa ut just bromerade flamskyddsmedel. Därför skulle jag vilja fråga miljöministern om utredningen angående detta centrum för substitution inkluderar frågan hur svenska forskningsresultat, svenska utvärderingar och svenska förslag om substitution av ämnen kan göras tillgängliga också för andra unionsländer. Om den inte gör det, vilka vägar har Sverige kvar att utveckla för att driva på inom unionen för ökad substitution? I Sverige är många ämnen som sagt redan förbjudna och används inte i tillverkning. Men nu är det i någon mening dags att täppa till så att de inte heller importeras.

Herr talman! För regeringen är en giftfri vardag för alla en högt prioriterad fråga. Vi har i det arbetet fokus på barns och ungas miljöer, på de produkter som vi köper som föräldrar och sätter i händerna på våra barn och på de miljöer och byggnader som barn och unga befinner sig i. Vi ska känna oss trygga med att de miljöerna och produkterna är säkra.

För att få fart på det här arbetet som har startats, och som har funnits under lång tid, har vi ökat finansieringen substantiellt. Kemikalieinspektionen har nya resurser och kommer att kunna göra en screening av ett stort antal produkter. Man har också fått ökade resurser som man kan använda för att utvidga samarbetet med andra länder, vilket man gör och har planer för att ytterligare utöka.

Precis som ledamoten säger finns ett stort intresse för svensk kunskap inom kemikaliepolitik och utvärdering av olika produkter.

Regeringen har också ett nära samarbete med forskarsamhället inom samverkansprogrammet och när det gäller att upparbeta relationer mellan departementen och olika forskningsinstitutioner. Där finns det ett mycket aktivt arbete i fråga om hur man kan förbättra kemikaliepolitiken och göra den mer effektiv och hur man kan sprida kunskap mellan olika länder. Även inom forskarsamhället finns det ett mycket stort intresse för Sverige. Vi svenskar kan vara stolta över den tradition som finns av en stark och tydlig kemikaliepolitik.

Kärnan i myndigheternas, regeringens och forskarnas arbete är att söka internationellt samarbete och tillgodose den efterfrågan som finns runt om i världen på våra erfarenheter.

När det gäller den del som handlar om att utveckla näringslivet uppfattar jag att intresset från näringslivet har tagit många steg framåt den senaste tiden, och det är otroligt glädjande. Detta bekräftas också av Kemikalieinspektionen.

Ambitionerna hos svenska företag att få fram riktigt bra produkter, i sin egen produktion men också i fråga om det som man köper av andra, är mycket höga och har förstärkts de senaste åren. En anledning till det, som jag uppfattar det, är att vi alltmer talar om kopplingen mellan kemikalier och andra politikområden. Det är kopplingen mellan kemikalier och klimatförändringar, och det är kopplingen mellan kemikalier och hälsopolitiken där kemikalieanvändningen tyvärr genererar stora kostnader.

Jag känner mig mycket stark i detta arbete, bland annat för att jag vet att jag har ett starkt stöd i riksdagen. Det är jätteviktigt när vi åker till EU och förhandlar. Jag känner mig också stark för att jag har ett enormt stort stöd från näringslivet. Det finns ett stort intresse att testa nya vägar och hitta nya lösningar som är verkligt hållbara, både i fråga om ett giftperspektiv och i fråga om att bemöta klimatutmaningen.

Jag vill återigen tacka ledamoten för att han har tagit upp ämnet och bekräftar det starka stöd som en aktiv kemikaliepolitik har i riksdagen.

Herr talman! Vi omges dagligen av tusentals kemikalier utan att tänka på det. Många av dem är livsnödvändiga. Tack vare att vi har forskat fram dem har vi kunnat bygga det samhälle som vi har i dag. Kemikalier har bland annat möjliggjort längre hållbarhet på mat, på byggmaterial och på telefoner. Kemikalier möjliggör också att forskningen hittar mediciner som räddar liv inom sjukvården. Det moderna samhället är på många sätt beroende av fördelar som kemikalier medför. Kemikalier utgör också ett viktigt bidrag till ekonomisk och social välfärd i frågor som rör handel och sysselsättning.

Som miljöministern nämner finns det förstås också risker med kemikalier. I och med en allt större kemikalieanvändning kommer också ett ansvar för vilka kemikalier vi använder och hur de påverkar människor, natur och djurliv.

Alla kemikalier är inte bra. En del kemikalier har visat sig påverka exempelvis människans hormonsystem och reproduktion och kan ge upphov till astma och allergier. De kan orsaka stora effekter på natur och djurliv. Vissa ämnen finns dessutom lagrade i varor och i byggnader och kan påverka människors liv och miljö under en lång tid framöver och är svåra att överblicka i dag, eftersom vi inte har innehållsförteckningar på till exempel byggmaterial.

Bromerade flamskyddsmedel har nästan samtliga de egenskaper som jag nämnde tidigare. Därför hoppas jag att regeringen håller igång sitt arbete, främst inom Europeiska unionen och på den globala nivån, att fasa ut dem. Regeringen har ett starkt stöd i denna kammare, och det finns tillkännagivanden från både det förra riksmötet och detta.

Jag tackar för en angelägen debatt, och vi ses snart i kammaren igen.

Herr talman! Den svenska kemikaliepolitiken syftar till att nå miljömålet Giftfri miljö. Det är det miljömål som bedöms vara svårast att nå, därför att utvecklingen inom kemikaliepolitiken är mycket snabb, medan de verktyg som vi har i fråga om lagstiftning är långsamma och kräver ett mycket hårt arbete med att få fram kunskap men också ett mycket hårt arbete inom Europeiska unionen, där lagstiftningen huvudsakligen sker. Det krävs också ett mycket nära samarbete med andra länder som tänker som vi i dessa frågor. Men Sverige har en mycket god tradition att följa. Vi arbetar mycket aktivt, både vad gäller lagstiftning och vad gäller att söka nya lösningar tillsammans med forskarvärlden och näringslivet.

Det finns många spännande lösningar där ute och en aktiv innovationspolitik som tar dessa produkter från idé till en stor marknad. Det är en viktig del av detta arbete. Det är också viktigt att vi kopplar ihop arbetet med kemikalier med andra politikområden, inte minst klimatfrågan. Ett förändrat klimat kommer nämligen att göra att kemikalier i vår vardag kommer att bete sig annorlunda.

Jag känner mig också stärkt av att kunna vara en del av denna svenska tradition och av det breda stöd som dessa frågor har i riksdagen. Om jag är rädd för någonting är det det vetenskapsförakt som faktiskt växer fram i delar av den allmänna debatten. Det som ibland kallas post-truth - ifrågasättande av att politiken ska baseras på sanning. Om vi ska stå upp för någonting måste vi gemensamt stå upp för att politiken och lagar även framöver ska baseras på kunskap, vetenskap och evidens. Vi behöver aktivt och gemensamt stå upp för ett sådant förhållningssätt.

Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.