Brister i smittspårningen

Herr talman! Johan Hultberg har frågat mig om jag tänker ta initiativ till ett regeringsuppdrag om att utveckla och ta i bruk en smittspårningsapp, om jag är beredd att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utvärdera det svenska smittspårningsarbetet, om jag tänker ta initiativ till ett regeringsuppdrag om att se över om nuvarande kapacitet av smittskyddsläkare är tillräcklig och om jag avser att vidta några andra åtgärder för att utveckla det svenska smittspårningsarbetet.

I Sverige finns nationella vägledningar för testning, smittspårning och isolering som har tagits fram av Folkhälsomyndigheten. Vägledningarna implementeras av de regionala smittskyddsenheterna.

I november 2020 fick E-hälsomyndigheten i uppdrag att genomföra kartläggningar av digitala stöd i smittskyddsarbetet internationellt. Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag att kartlägga processer i smittskyddsarbetet nationellt. Uppdragen redovisades den 1 april 2021. Av redovisningen framgår att myndigheterna inte ser att en så kallad smittspårningsapp skulle lösa de stora utmaningar i smittspårningsarbetet som smittspårare och smittskyddsenheter står inför och att evidensen kring dessa appar är bristfällig. Digitala stöd ska ses som ett komplement till det befintliga smittskyddsarbetet och inte en ersättning för denna.

Folkhälsomyndigheten föreslår dock i redovisningen att regionerna inför ett digitalt ärendehanteringssystem för smittspårning, vilket utvecklats av Region Värmland, och skriver att de ämnar stödja regionerna för att implementera detta. Region Värmland erbjuder systemet utan kostnad till andra regioner och upprättar ett införandestöd. Folkhälsomyndigheten samordnar arbetet.

Ärendehanteringssystemet är utvecklat under covid-19-pandemin, men man ser även att det kan utvecklas för användning vid smittspårning av andra sjukdomar och således kan stärka det svenska smittskyddsarbetet. Systemet kan bidra till att effektivisera smittspårningen och förbättra möjligheterna att skapa gemensamma lägesbilder för exempelvis kluster, utbrott och riskmiljöer.

Regeringen har förlängt överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, om ökad testning och smittspårning även för 2021. Sedan tidigare har det avsatts 7,5 miljarder kronor för främst storskalig PCR-testning och smittspårning under 2021. Därtill har det avsatts 1,4 miljarder kronor för användande av snabbtester inom såväl äldreomsorgen som hälso- och sjukvården. I vårpropositionen föreslås ytterligare 1,65 miljarder kronor för storskalig testning och smittspårning, det vill säga totalt 10,5 miljarder kronor för 2021.

För 2020 öronmärktes 1 miljard till smittspårning, och för första kvartalet 2021 har 250 miljoner kronor öronmärkts till smittspårning och utbrottshantering, varav 30 miljoner till regiongemensamma digitala lösningar för att boka testning. Regeringen och SKR är överens om att avsikten är att vid behov förlänga denna satsning med motsvarande belopp per kvartal för resterande del av 2021 under förutsättning att riksdagen avsätter medel för ändamålet.

Smittskyddsarbetet och smittspårningen kommer, precis som övriga insatser under pandemin, att utvärderas. Regeringen har tillsatt en kommission, Coronakommissionen, med uppdrag att utvärdera regeringens, berörda förvaltningsmyndigheters, regionernas och kommunernas åtgärder för att begränsa spridningen av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 och spridningens effekter. En andra delredovisning ska lämnas den 31 oktober 2021 och innehålla en redovisning av bland annat åtgärder för att begränsa smittspridningen, hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera virusutbrottet samt provtagning och smittspårning.

Regeringen följer utvecklingen på området noga och är beredd att vidta fler åtgärder om så behövs.

Herr talman! Tack så mycket, ministern, för svaret på min interpellation som handlar om de brister som har varit i smittspårningsarbetet och också hur det arbetet kan utvecklas framåt.

Herr talman! Tyvärr är det inte så att pandemin är över, även om det nu börjar ljusna lite grann vid horisonten tack vare att vaccinationsarbetet sakta men säkert går framåt i Sverige liksom i övriga Europa och världen. Vi kommer fortsatt att leva med coronapandemin under lång tid och ha viruset i vårt samhälle. Därför kommer det fortsatt att vara oerhört viktigt att vi testar och åter testar samt att vi smittspårar och klarar av att bryta smittkedjor.

Jag har många gånger i den här kammaren lyft fram att det har varit problematiskt att testningen kom igång för sent i Sverige, att kapaciteten inte byggdes ut tillräckligt snabbt och att smittan därav fick fäste på ett väldigt snabbt sätt och blev utbredd i vårt samhälle under våren i fjol. Det är en av anledningarna till att Sverige har haft en väldigt hög smittspridning jämfört med till exempel vårt grannland Norge.

En sak som EU-kommissionen har rekommenderat medlemsländerna - inklusive såklart Sverige, herr talman - är att vi ska ta fram och implementera en digital smittspårningsapp. Det kan vara ett viktigt verktyg för att, som kommissionen konstaterar, rädda människors liv och försörjning.

Herr talman! Coronaviruset stannar inte vid några nationsgränser. Nu ser vi framför oss att gränsrestriktioner ska kunna lättas, att rörligheten länder emellan förhoppningsvis ska kunna bli större, att vi ska kunna resa och besöka nära och kära som bor i andra länder, att vi ska kunna åka på semester och att människor ska kunna göra affärer och se till att få fart på ekonomin igen.

Då tror jag, herr talman, att det blir ännu viktigare att vi har verktyg och samarbeten över nationsgränser som möjliggör smittspårning. I det perspektivet tycker jag att det är bekymmersamt att Sverige fortfarande mer än ett år in i pandemin inte har en digital smittspårningsapp på plats.

Om man tittar ut över Europa är vi ganska ensamma om det vid det här laget. Våra grannländer Danmark och Norge har det, och Tyskland har det. De allra flesta länder i Europa har det. Det är ett fåtal länder som ännu inte har det, och i de länderna pågår det ett arbete med att utveckla sådana appar, till exempel i Belgien och Luxemburg. Men Sverige har det fortfarande inte.

Jag vill fråga statsrådet varför inte regeringen delar kommissionens uppfattning att smittspårningsappar är värdefulla och att de kan rädda människors liv och försörjning och om ministern inte delar min uppfattning att det är viktigt med verktyg nu när vi kommer att öka rörligheten inom Europa och över våra nationsgränser och att det då är viktigt med verktyg som fungerar gränsöverskridande.

Herr talman! Jag har en annan fråga som jag nu ser att jag kanske får återkomma till i mitt nästa inlägg. Det rör antalet smittskyddsläkare. Det är en mer långsiktig fråga. Vi kan konstatera att Sverige har väldigt få smittskyddsläkare jämfört med andra länder.

Det är en lärdom som vi nog behöver dra från den här krisen att vi behöver stärka smittskyddsarbetet på olika sätt, och inte minst det lokala och regionala. Då tror jag och Moderaterna att det är viktigt att vi ser över organisationen och verkar för att få på plats fler smittskyddsläkare. Det resonemanget får jag utveckla i mitt nästa inlägg.

Herr talman! Det är väl alldeles utmärkt. Då väntar jag på att Johan Hultberg gör en liten inflygning om det, så kan vi ta det i nästa replikskifte.

Jag tycker att vi börjar med smittspårning. Jag har lite svårt för bilden att alla andra länder har smittspårningsapp och att det fungerar jättebra. Det är inte riktigt så det ser ut. Tittar vi på Belgien är det 2,5 procent av dem som testar positivt som har använt en sådan smittskyddsapp. Att ladda ned en app är en sak, att använda den är en helt annan.

Bara det att man i ett sådant läge som vi nu går in i visar att man testar positivt är inte riktigt en fördel när man vill ha möjlighet att resa fritt. Vi är förstås väldigt angelägna om att man smittspårar och kan bryta smittkedjor. Men det går inte att förlita sig på att människor inte bara har laddat ned utan också använder appen. Det har i många länder visat sig att det inte är kommunicerande kärl. Att ladda ned är en sak. Men det är inget land som säger: Det här förlitar vi oss på.

Det handlar om digitala lösningar. Det var därför jag kanske lite ovanligt lade ut orden ganska mycket om Region Värmland och det arbete som sker där. Jag tror att det är oklokt att hantera frågan om smittspårning och smittskyddsfrågor som ligger på en regional nivå, naturligtvis med mycket stöd från Folkhälsomyndigheten, som att det handlar om att vi skulle ha en app. Det är ett väldigt avancerat arbete som man bedriver.

Jag menar inte att Johan Hultberg antyder det, men det är lätt att tro att om vi bara har en app så kan vi smittspåra jätteeffektivt. Man smittspårar kring konstaterade fall. Det gör alla regioner. Det är de beskeden som jag får från Folkhälsomyndigheten som i sin tur har dialog med smittskydden och regionerna. Smittspårningen står hela tiden i relation till smittspridningen i samhället. De regioner som har en större smittspridning måste förstås smittspåra mycket mer.

Det handlar om att man inte bara tittar på konstaterade fall. Det gäller också hur framgångsrika vi är i att bryta smittkedjorna. Där har man lärt under tiden. Johan Hultberg inledde med att tala om testkapaciteten, och det är klart att den är helt central. Ju sämre testkapacitet vi har, desto mindre roll spelar det att man vet om att man har varit nära någon som är smittad.

Testning och smittspårning hänger ihop. Jag vill avsluta mitt inlägg med att understryka hur viktigt det är. Det är ett gott exempel. Vad är det som ska ligga kvar i samhället? Vad menar vi att vi ska ha för typ av beredskap och åtgärder? Det är naturligtvis helt centralt att man får en god kännedom om vem som är smittad, kan smittspåra runt och bygga vidare med ytterligare testning.

Jag har en minut av min talartid kvar. Jag vill beröra detta med individer som smittspårar. Det är helt centralt. Om den enskilde inte vill medverka faller hela smittspårningsarbetet. Det finns ingen annan person som kan veta vem man har mött och vem man borde informera.

Jag kan inte annat än att ta till mig av den bild jag får från regioner och Folkhälsomyndigheten att man i alla regioner arbetar väldigt effektivt. Man tycker att man har modeller. Man har också ett sätt att arbeta med smittspårning som vi kommer att ha god nytta av också i framtiden. Covid19 är det vi talar om här och nu. Men det är förstås viktigt också i andra sammanhang.

Sammanfattningsvis: Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag att göra en ordentlig analys av hur det ser ut internationellt och hur det ser ut nationellt. Den kom tillbaka till regeringen med det underlag som jag känner att vi behöver vila på. Det finns inte en modell i något land där man känner att det är lösningen. Man väljer andra digitala funktioner som ska understödja smittspårningen i våra regioner.

Herr talman! Ministern har naturligtvis helt rätt i att en digital smittspårningsapp inte är lösningen på smittspårning. Det är ett verktyg. Det är ett av många verktyg som jag tycker borde användas.

I grunden handlar smittspårningsarbetet naturligtvis om att individer som är smittade snabbt testar sig och att man då är öppen och transparent om vilka man har träffat och när man har gjort det. Det gäller att man är snabbfotad som individ med att ta sitt ansvar och snabbt underrättar de personer som kan ha blivit smittade. Det gäller då att man får hjälp och stöd i det arbetet från hälso- och sjukvården.

Herr talman! Det är där som jag har varit bekymrad över att det arbetet kanske inte har fungerat fullt ut i Sverige. Det har varit upprepade larmrapporter från regionerna om att smittskyddsarbetet inte fungerat tillräckligt väl. Sverige har i jämförelse med många andra länder lagt ett väldigt stort ansvar på individen.

Ministern har som sagt helt rätt i att om inte individen medverkar spelar det ingen roll vilka tekniska hjälpmedel man har eller hur hårt hälso- och sjukvården arbetar. Men många vittnar om att det har varit ett väl stort ansvar som har lagts på individen att själv kontakta dem som man eventuellt har träffat.

Det hade varit bra om man från hälso- och sjukvårdens sida hade fått ett större stöd och stöttning i detta. Det är också därför som jag efterfrågar utvärdering i min interpellation. Nu har vi ändå levt med den här pandemin i över ett år. Vi bör titta på om de sätt som vi har valt i Sverige att till exempel smittspåra på har varit bra, om de fungerat som vi vill eller om det finns möjlighet till utveckling och förbättringar.

Den europeiska smittskyddsmyndigheten lyfter fram att det är kontakt per telefon från vården som bör vara grunden i smittspårningsarbetet. I Sverige har inte detta varit grunden, utan det har ofta handlat om att man själv, digitalt eller på annat sätt, ska göra smittspårningen.

När det gäller appen tycker inte jag heller att man ska överdriva vilken roll en sådan kan spela. Men jag tror att en app innebär en viktig möjlighet att komplettera det smittskyddsarbete som Sverige och övriga länder bedriver.

Potentialen för detta verktyg borde också bli större och viktigare nu när resandet inom, och även utanför, unionen ökar. Då tror jag att det är bra om fler länder har de digitala verktygen på plats och även nyttjar den funktion som EU-kommissionen har tagit fram för att få de olika nationella apparna att funka tillsammans. Det är ju först då de blir verkligt verkningsfulla - när Sverige inför en app och ser till den också funkar i det EU-gemensamma systemet.

Det är vad jag hoppas att Sverige ska göra även om det verkar som att regeringen tyvärr har stängt denna dörr, vilket jag tycker är olyckligt.

När det gäller smittskyddsläkarna har det kommit fram uppgifter om att Sverige kanske inte har fler än 60 smittskyddsläkare, vilket är ett litet antal. Om vi jämför oss med Norge ser vi att man där har omkring 350 smittskyddsläkare. Om Sverige skulle ha haft lika många som Norge i relation till vår befolkning skulle vi snarare ha haft 700 smittskyddsläkare än 60.

Jag och Moderaterna, och nu faktiskt också en majoritet i socialutskottet, tror att det här är någonting vi behöver se över. I nästa vecka kommer riksdagen därför att fatta beslut om ett tillkännagivande till regeringen om att se över organisationen med smittskyddsläkare och titta på hur man kan förstärka närvaron av smittskyddsläkare lokalt och stärka det regionala smittskyddsarbetet. Det tror jag är en viktig lärdom från den här pandemin.

Herr talman! Jag tror inte att vi ska underskatta vad som krävs för att ta fram en app när det handlar om integritet och central lagring av data. Det var någonting som Tyskland fick erfara när man delvis fick lägga ned arbetet för att det fanns en skepsis i grunden till datalagring, övervakning och så vidare. Det är möjligt att denna skepsis är ännu större i Tyskland, men det här är i alla fall ett exempel.

Jag vill säga till alla som möjligen lyssnar att det inte finns någon EU-app som alla nu ska använda när man börjar röra sig fritt och som Sverige inte vill ansluta sig till, utan olika länder tittar på detta och jobbar lite olika. Inget land har kommit fram till att man har den optimala appen, som både blir nedladdad och väldigt väl använd och som är det som man i alla fall så här långt har kunnat peka på som det mest framgångsrika i smittskyddsarbetet.

Det här är en global pandemi, men det är otroligt viktigt att vi ändå har ett nationellt perspektiv och att det finns en likvärdighet över landet. Men vi kommer inte ifrån att det är regionala smittskydd som arbetar och som utför ett enormt hårt arbete, många gånger med stöd, hjälp och ledning av Folkhälsomyndigheten.

Man ska komma ihåg att det inte bara är smittskyddsläkare utan också behandlande läkare och många andra delar av sjukvården som ingår i smittskyddsarbetet, smittspårningen och så vidare. När man tittar på smittskyddsläkare behöver man därför titta på hela organisationen, men det råder ingen tvekan om att man har behövt utbilda fler smittskyddsläkare under krisen.

Jag vill säga att svenska regioner inte har skickat signalen genom Folkhälsomyndigheten i det uppdrag de fick att de känner behov av att ha en specifik app. Däremot har personella resurser utan tvekan varit en flaskhals.

Oavsett på vilket sätt man får veta att man är positiv behöver vi se till att vi kan hjälpas åt att smittspåra kring de positiva fallen. Då behöver det finnas kvantitet på människor som kan detta, som får utbildning och som kan vara de aktiva smittspårarna. Regionerna har arbetat intensivt med att lära upp ny personal och sätta dem i arbete, och det är det som, vad jag förstår, snarare har varit en flaskhals och en försvårande omständighet så här långt.

Sedan tycker jag kanske inte att vi ska dra alla slutsatser här och nu. Dels har vi en coronakommission, dels menar jag att de uppdrag som är givna både till E-hälsomyndigheten och till Folkhälsomyndigheten är de underlag som regeringen behöver använda sig av snarare än ett tyckande att det skulle kunna vara bättre. Det handlar hela tiden om att inte bara använda sig av ekonomiska utan också av faktiska resurser när man ska utarbeta olika system och när man ska påverka organisationen runt om i landet.

Tillkännagivandet får jag naturligtvis ta del av när det kommer. Men med all respekt - Sverige har ändå en organisation där regionerna har huvudansvar för hälso- och sjukvårdsorganisationen och för hur de bygger sin smittskyddsorganisation. Vi kan inte rita om denna karta från regeringens håll. Men det är klart att vi har anledning att se över hur smittskyddsarbetet bedrivs i landet som helhet; det kan jag redan nu säga. Exakt i vilken form får vi återkomma till.

Jag vill understryka hur viktigt det är att testningen har stor kapacitet. Man kan smittspåra annars också, men om man inte har möjlighet att följa upp det med testning brister det. Även om jag har enormt stor respekt för att det kan finnas fördelar med appar också tycker jag inte att vi ska förstora frågan alltför mycket.

Regionerna har uppfattningen att man arbetar på, att man behöver digitala stöd, att man snarare använder sig av andra modeller som är mer effektiva och att de personella resurserna har varit flaskhalsar och brister i systemet.

Jag tror att vi behöver arbeta vidare med det här på olika sätt för att se till att man inte minst under hösten klarar av eventuella utbrott, kluster och så vidare. Vi måste snabbt kunna stoppa en eventuell ny smittspridning oavsett om den är lokal eller regional.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan förstå att regionerna inte har lyft fram behovet av en smittskyddsapp och tyckt att det först och främst är en app de har saknat i arbetet under pandemin.

Jag tror som sagt att appen blir viktigare nu, framåt, när resandet över gränserna ökar. Då tror jag att den modell vi har i Sverige behöver kompletteras och att digitala verktyg - som kanske har registrerat var jag har varit på min semester, vilka butiker eller annat som jag har befunnit mig i och vilka jag kan ha träffat - skulle kunna vara ett stöd.

Det är, herr talman, lite grann det här som jag har kritiserat regeringen för under pandemin: Man är så otroligt mycket här och nu och har inte riktigt förmågan att blicka framåt och ha en förberedelse för det som komma skall. Vi har sett detta under de tidigare vågor som har kommit under pandemin. Regeringen var inte förberedd på en andra våg och inte på en tredje våg, och det har fått konsekvenser.

Nu tycker jag att det är viktigt att man funderar på hur man ska skapa förutsättningar för ett bra och fungerande smittskyddsarbete framåt, när rörligheten ökar. Då tror jag och mitt parti att en app hade kunnat vara ett komplement.

Men som sagt: Man ska inte överdriva betydelsen av en app. Jag ser också de problem som ministern lyfter i sina inlägg kopplat till integritet och till att appen i sig inte löser något om den inte får ett stort användande. Det är naturligtvis på det sättet, och det är viktigt att ha det sagt.

När det gäller smittskyddsläkarna och det tillkännagivande som riksdagen sannolikt kommer att rikta i nästa vecka handlar det om att se över organisationen och titta på hur smittskyddsarbetet kan förstärkas och organisationer utvecklas. Vi tror att det hade varit intressant att titta på till exempel den norska modellen, där man har smittskyddsläkare inte bara i regionerna utan i varje kommun. Så kan man mer lokalt jobba med att förebygga och stoppa smittspridning i en pandemi som den vi nu befinner oss i.

Herr talman! Det låter väl ändå som att vi är rätt överens om att en smittspårningsapp inte löser problemet.

Om staten, myndigheterna och regeringen går in och säger "nu borde alla regioner göra så här" kan man också ställa till det för regionerna, inte minst i ett läge där de håller på och agerar i en pågående kris.

Det är såklart alltid Johan Hultbergs roll som oppositionsföreträdare att säga att regeringen hela tiden har varit sen och inte haft koll på läget. Men jag delar inte den bilden, och jag har inte heller noterat alla förslag från Moderaterna som tydligen hade kunnat lösa många av utmaningarna - om ni bara hade uttryckt dem lite högre.

Det är ett faktum att sjukvårdsorganisationen ändå är en regional angelägenhet. Vi ska ge allt tänkbart stöd för att man ska kunna göra det hela likvärdigt över landet och för att man ska ha rätt förutsättningar för sitt arbete - i det fall vi nu talar om gäller det testning och smittspårning.

Men det är viktigt att regionerna ser att detta passar in i deras struktur. I ett läge när krisen är över går det kanske att förhålla sig till detta på ett annat sätt. Men det är annorlunda om man kommer mitt i en kris och från regeringens sida genom Folkhälsomyndigheten efterhör hur regionerna ser på detta och frågar: Finns det ett behov? Om svaret då är nej tycker jag att vi har ett ansvar att lyssna också på det.

Men det handlar även om att se till att möta regionerna utifrån utbrottsteam, som vi har talat om tidigare, där Folkhälsomyndigheten ska stödja, vägleda och utbilda för att man ska undgå de flaskhalsar som har funnits i och med att man har haft för få personer som kan hjälpa till att smittspåra. Då blir det väldigt mycket viktigare att arbeta med det än att lägga tid och kraft på andra saker.

Jag vill avsluta med att säga att när det gäller smittskydd som är regionalt har regionerna såklart också ett ansvar för kommunerna; det vill jag verkligen understryka. Det är ju ingen smittskyddsläkare som i dag är regional som kan säga att kommunerna får lösa detta själva. Hälso- och sjukvården har ju ett ansvar för regioner och för de kommuner som där ingår. Om de sedan behöver förstärkas är en annan sak, men man kan inte avhända sig ansvaret och säga att man bara bryr sig om det som är den regionala strukturen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.