Brister i det nya omställningsstödet

Fru talman! har frågat mig vad jag tänker göra för att se till att de företag som blivit lovade stöd ska få hjälp.

Den 25 februari 2021 trädde förlängningen av omställningsstödet för perioden augusti 2020 till februari 2021 i kraft. Därefter har en ytterligare förlängning skett för perioderna mars och april 2021. Förlängningarna är en viktig del av de historiskt stora krisåtgärder som regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna presenterat i syfte att lindra pandemins effekter för jobb och företag.

Som Alexander Christiansson påpekat beräknas omställningsstödet från och med augusti 2020 annorlunda jämfört med tidigare stödperioder. Den ändrade beräkningsmodellen beror på att stödet anpassats till EU-kommissionens tillfälliga ramverk för coronarelaterade stöd. Jag kan konstatera att förändringarna var nödvändiga för att stödet skulle få ett statsstödsgodkännande.

Alexander Christiansson tar i sin fråga upp ett exempel med företag som inte får rätt till stöd trots ett omsättningstapp på 70 procent. Som han uppmärksammat kan den nya beräkningsmodellen för vissa företag bli mindre förmånlig än den gamla modellen. Detta beror på att företag med höga marginaler på försäljningen kan ha möjlighet att finansiera sina fasta kostnader även vid stora omsättningstapp. Det är utgångspunkten i resonemangen i EU-regelverket.

Jag kan också konstatera att det finns företag som gynnas av de nya reglerna. Till exempel kan ett litet företag med låga marginaler på försäljningen ändå få upp till 90 procent av sina fasta kostnader i stöd trots att omsättningstappet bara är på drygt 30 procent.

Regeringen fortsätter arbetet med att löpande analysera behovet av åtgärder och följer utvecklingen noga.

Fru talman! I början av pandemin stod regeringen på tå och stöden fungerade bra. De kom snabbt på plats och betalades ut till de drabbade företagen, och det var bra hanterat av regeringen. Något som har visat sig stämma för alla dessa stödåtgärder är att djävulen bor i detaljerna, och små förändringar har visat sig ha stor betydelse för företagen, inte minst småföretagen.

Sverigedemokraterna har lagt fram ett par initiativ under periodens gång i finansutskottet, speciellt ett som riktade sig till enskilda företagare som inte hade rätt till omställningsstödet om de hade gått på a-kassa under våren. Vidare var det frågan om jämförelsemånaden för korttidspermittering där aktiebolag som hade permitterat under våren inte kunde använda sig av permittering under hösten om de hade bytt personal.

Samarbetet mellan partierna har varit bra, även om oppositionen alltför ofta fått styra från baksätet, inte minst kopplat till de initiativ som jag just nämnde, stöden till evenemang, kultur, idrott och äldreomsorg - några färska exempel.

Förändringarna av omställningsstödet är också ett exempel där en detalj har fått oproportionerliga konsekvenser. Jag lät riksdagens utredningstjänst utreda hur många företag som drabbades av förändringarna, och man kom fram till att det var drygt 4 000 företag som drabbades. Det är dem jag kommer att fokusera på nu, inte de som har gynnats av förändringarna. I realiteten innebär det att företag som gjort allt rätt för att överleva, det vill sänkt kostnader, löner med mera, nu inte får några pengar alls, trots att de var berättigade till stöd enligt den gamla modellen.

Det hade i sak varit okej om ministern hade varit tydlig med att det kan komma att bli förändringar, vilket ministern inte var. Under presskonferensen som hölls den 25 januari lovade statsråden Magdalena Andersson och Per Bolund att omställningsstödet skulle förlängas. Statsråden gick så långt att de uppmanade företagen att ta banklån för att klara likviditeten till dess att stöden från EU var på plats. 4 000 företag som hörsammade statsrådens uppmaning stod sedan med skulder och utan stöd.

I ministerns svar på denna interpellation framgår det att EU:s regelverk kopplat till omställningsstödet inte går att ändra. Samtidigt kom Socialdemokraterna i går med ett förslag på ändringstext i det utskottsinitiativ som just nu behandlas i finansutskottet. Där föreslår Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna att riksdagen ska tillkännage för regeringen att stöden till företag som drabbats av pandemins konsekvenser ska förbättras. Det skulle till exempel kunna handla om att utvidga definitionen av fasta kostnader eller definitionen av täckningsbidraget så att fler kostnader beaktas vid beräkningen.

Det blir minst sagt ologiskt och ambivalent. Går det att ändra regelverket eller inte? Oavsett paradoxen i detta är min kritik mot statsrådens agerande i denna interpellation inte kopplad till stödens utformning i sig utan snarare till det faktum att regeringen har svikit 4 000 företag som i god tro förlitat sig på regeringens löften, speciellt som regeringen innan presskonferensen kände till förändringarna i stödet som skulle drabba 4 000 företag negativt - om jag har förstått rätt. Att trots det uppmana dem att ta banklån klingar faktiskt falskt.

Min fråga till statsrådet blir således om ministern kände till förändringarna i omställningsstödet kopplat till täckningsbidrag vid pressträffen som ministern och Per Bolund hade den 25 januari.

Fru talman! Det som Alexander Christiansson glömmer att nämna om det utskottsbetänkande som diskuterades i går är att man är tydlig med att förbättringarna som regeringen ska titta på naturligtvis måste förhålla sig till det EU-regelverk som finns. Det är så som det är. Vi måste naturligtvis använda våra stöd i enlighet med de regelverk som finns i EU; annars blir de inte godkända. Får man inte godkänt och ändå betalar ut stöden riskerar företagen att bli återbetalningsskyldiga.

Utgångspunkten i EU:s resonemang är att företag som kan ha tappat mycket omsättning men ändå har höga marginaler är i mindre behov av stöd än företag som kanske inte har tappat lika mycket i omsättning men har lägre marginaler. Det är utgångspunkten i hur EU resonerar. De resonerar som att det är viktigt att man inte ska bli överkompenserad - det är EU:s sätt att tänka - det vill säga att man har tappat i omsättning men har så höga marginaler att man ändå kan gå med vinst. Det är deras resonemang. De har tagit fram regelverket, och det är utifrån det som vi har möjlighet att utbetala de stora stöd som finns.

Jag kan också konstatera att det är stor skillnad på hur regeringen har agerat under den här krisen mot hur alliansregeringen agerade under finanskrisen. Vi har haft ett tydligt fokus på att rädda svenska jobb och svenska företag genom krisen. Omställningsstödet är ett av de viktiga stöden.

Fru talman! Jag förstår logiken i EU:s resonemang kopplat till förändringarna i stödet, och jag kan i sak hålla med om att det är ett bättre stöd.

Vad frågan handlar om här är regeringens agerande. Den 27 januari kallade departementet en rad branschorganisationer till ett möte för att upplysa om förändringarna i stödet. Regeringen visste vid det mötet, alltså redan den 27 januari, att det skulle bli förändringar i form av täckningsbidrag som ny parameter. Det var ett officiellt möte där de inbjudna ifrågasatte det faktum att regeringen inte planerar att göra en konsekvensanalys av förändringarna i stödet för att ta reda på vad konsekvenserna skulle bli för företagen, speciellt med löftet att företagen skulle få förlängda omställningsstöd.

Varför ville regeringen inte analysera konsekvenserna, blir min fråga? Varför framgick inte förändringarna under presskonferensen som hölls två dagar innan, den 25 januari? Även om regeringen officiellt fick godkännandet av omställningsstöden från kommissionen den 16 februari fanns det alltså kunskap om förändringarna redan tidigare, enligt de källor jag har talat med från mötet med departementet den 27 januari.

Är det en förlängning av ett stöd om 4 000 företag inte får stöd efter den nya parametern? Jag tycker inte det.

På presskonferensen som hålls den 25 januari pekar allt på att regeringen är varse förändringarna. Per Bolund säger att regeringen ger besked om att man förlänger omställningsstödet. Han säger att det finns en trygghet i att vi vet att pengarna kommer att komma ut. Det gör också att företagen - lyssna nu! - om de har akuta likvida problem kan gå till banken och låna pengar och vara trygga med att det kommer ut pengar senare.

Magdalena Andersson avslutar med att säga att budskapet är tydligt: Håll i och håll ut! Pengar och räddning är på väg.

Företag har skrivit till mig i panik. Efter samtal med sina jurister menar de att förfarandet liknar bedrägligt beteende.

Jag är inte jurist. Men definitionen av bedrägeri som juristerna hänvisar till i detta fall är från 9 kap. brottsbalken, där det står så här: "För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan."

Jag är som sagt inte jurist, men jurister menar att detta går att koppla till bedrägligt beteende. Och om jag som företagare hade agerat på samma sätt gentemot en annan part, då hade jag blivit stämd och åtalad.

Jag är som återigen sagt inte jurist, så jag vet inte, men det låter lite som om statsrådens löften till företagen är minst sagt vilseledande.

Delar ministern juridikens definition av bedrägeri, och ser ministern att statsrådens agerande kan uppfattas som barateri eller vilseledande för de företag som i god tro litat på statsrådens uppmaning och tagit lån med löfte om att få stöd utbetalat?

Fru talman! Regeringen har arbetat oerhört hårt under det senaste året för att försöka rädda svenska jobb och svenska företag genom den här krisen. Vi har vidtagit åtgärder som ingen annan regering någonsin har gjort. Syftet är naturligtvis att rädda och stötta jobben i Sverige men också företagen i Sverige. Vi har självklart gjort detta med de allra bästa intentioner.

Däremot måste vi också förhålla oss till de möjligheter vi har att förlänga stöden. EU har vid flera olika tillfällen ändrat reglerna för vilken typ av stöd som man får ge och hur de stöden är utformade. Vi måste naturligtvis förhålla oss till det, för om vi inte gör det och betalar ut stöd på något annat sätt blir företagen återbetalningsskyldiga. Det är det som är utgångspunkten i hur den här regeringen har arbetat.

Fru talman! Jag misstror inte regeringens intentioner eller ambitioner. Jag tror heller inte att statsråden medvetet har försökt vilseleda företagen. Men ur företagens perspektiv upplevs det som mycket märkligt att de får ett budskap och till och med löften som regeringen sedan inte klarar av att leva upp till. Då har man försatt dem i en otroligt tuff situation, och det är det jag kritiserar här. Det hade varit smakfullt att visa empati för de företag som man har försatt i denna mycket trängda situation.

Sammanfattningsvis gick statsråden på en presskonferens den 25 januari ut och utlovade en förlängning av omställningsstödet. De uppmanade företagen att ta banklån trots att medlemsorganisationerna den 27 januari, två dagar senare, ville analysera effekterna. Kanske ville regeringen inte analysera effekterna eftersom man två dagar tidigare hade utlovat förlängning och uppmanat till att ta banklån. Svaret på det vet naturligtvis bara statsråden. Oavsett det är min genuina ambition att de företag som drabbats av detta ska få hjälp med det som de blivit lovade.

Sverigedemokraterna har jobbat stenhårt för att komma till rätta med det här problemet. Den 8 april lade Sverigedemokraterna ett utskottsinitiativ för att hitta en lösning. Det röstades dessvärre ned. Dock kunde Moderaterna en vecka senare lägga ett utskottsinitiativ med en snarlik formulering, och nu kommer regeringspartierna med i princip samma förslag. Budbäraren är viktigare än budskapet i svensk politik, men för oss spelar det inte så stor roll vem som tar åt sig äran så länge de drabbade företagen får den hjälp de förtjänar.

Om utskottsinitiativet går igenom är min fråga till statsrådet: Vad kan regeringen göra för att se till att de företag som har försatts i den här situationen får hjälp trots kommissionens beslut? Ett löfte måste ändå betyda något, menar jag.

Fru talman! Regeringen har jobbat stenhårt för att underlätta för svenska företag att ta sig igenom den här krisen. Det har varit oerhört tufft för väldigt många företag, som har sett den verksamhet som man byggt upp under många år plötsligt stå helt utan kunder. Man har varit tvungen att säga upp personal. Man har kunnat korttidspermittera en del personal, men annan har man behövt säga upp. Det är naturligtvis oerhört tufft att känna av risken att man inte klarar sig igenom den här krisen. En del har också fått se sina livsverk gå i kras. Det är mot den bakgrunden som regeringen har jobbat oerhört hårt för att få de här stöden på plats.

Däremot finns det ingen regering som kan lova att genomföra stöd som inte är tillåtna enligt EU:s regelverk. Om man gör det sätter man verkligen företagen på pottkanten eftersom man i så fall delar ut stöd som företagen sedan blir skyldiga att återbetala. Det skulle vara ett oerhört oansvarigt hanterande. Så kommer jag som socialdemokratisk finansminister aldrig att göra, utan jag vill att de stöd vi betalar ut ska vara godkända av EU så att företagen kan känna den tryggheten.

Om Alexander Christiansson är intresserad av vad mer Per Bolund sa på pressträffen föreslår jag att Alexander Christiansson vänder sig till Per Bolund. Jag tror att han bäst kan svara på hur han tänkte.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.