Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Den 1 januari 2015 infördes skärpta regler när det gäller fartygens bränslen. Den tillåtna svavelgränsen sänktes radikalt, från 1 procent till 0,1 procent. Sverige och ett antal andra länder gick återigen före på miljöområdet. Många av de farhågor som då fanns har tack och lov inte besannats. Nu, två år senare, visar en analys från Trafikanalys att avsedda positiva effekter när det gäller luftkvaliteten har uppnåtts.
Problemet är dock att konkurrensen har snedvridits. Vi ser att en alldeles för hög andel fartyg faktiskt bryter mot reglerna. Alldeles nyligen presenterades resultat från ett europeiskt projekt, Compmon, som Chalmers tekniska högskola har deltagit i. Resultatet av det arbetet visar att det finns tydliga skillnader i efterlevnad beroende på vem det är som äger fartygen. Vissa rederier har helt enkelt satt i system att fuska. Man kan också urskilja andra mönster. Fartyg som anlöper hamn mer sällan, såsom kryssningsfartyg eller liknande, bryter mer ofta mot reglerna. Vi kan se att fartyg inte sällan överträder reglerna på väg ut ur SECA-området, när de helt enkelt tror att de är på väg att komma undan statens kontroll.
Fru talman! Det är ganska uppenbart att vi har ett system med en bristande efterlevnad och att den bristande efterlevnaden resulterar i två problem.
Det ena är ett miljöproblem. Detta leder till högre utsläpp än vad som är tillåtet. I debatten alldeles nyligen lyfte miljöministern fram behovet av en bättre luftkvalitet. Detta är en sådan fråga. Regeringen har möjlighet att skapa en bättre luftkvalitet genom att införa ett effektivt sanktionssystem som leder till efterlevnad av de regler som vi har enats om.
Det andra problemet med en bristande efterlevnad är det som jag redan har nämnt, nämligen att konkurrensen snedvrids och att det faktiskt lönar sig att fuska.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Dessa regler infördes inte i går. De trädde, som sagt, i kraft den 1 januari 2015. Ända sedan dess har det pågått ett arbete på Regeringskansliet. Jag har haft flera debatter med miljöministern där svaret alltid har varit detsamma: Inom kort kommer det ett förslag. Att här i dag fråga ministern hur lång tid kort tid är, fru talman, är väl ungefär som att ställa frågan: Hur långt är ett snöre?
Nu har det snart gått tre år. Jag tycker inte att det är en kort tid. Det är en ganska lång tid för företag som tvingas konkurrera med osjysta villkor och som tvingas ta en högre kostnad än vissa av konkurrenterna, som bryter mot regelverket.
Jag måste fråga ministern: Kan vi få ett lite mer specificerat svar? Hur lång tid är kort tid för regeringen? Varför har ministern inte behagat svara på min inledande fråga om vilka slutsatser ministern drar av det faktum att den bristande efterlevnaden snedvrider konkurrensen? Jag tycker att det är en smula nonchalant. Regeringen verkar inte ta den problematiken på något större allvar.