Brist på jämställdhet i svenska bolagsstyrelser

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig om mitt initiativ beträffande utbildning av kvinnor som styrelseledamöter grundar sig på uppfattningen att bristen på jämställdhet i svenska bolagsstyrelser beror på dåligt självförtroende hos kvinnor. Han har även undrat varför vi valt att spendera offentliga medel på en fråga som han uppfattat att jag ser som icke-politisk. En jämn representation av kvinnor och män i beslutande organ är en viktig demokratifråga. Det är viktigt att öka andelen kvinnor på chefspositioner och i styrelser, såväl i privata företag som i statligt ägda företag och myndigheter. Jämställdhet i bolagsstyrelser är inte en politisk fråga i det avseendet att det inte är upp till politikerna att besluta vem som ska sitta i företagens styrelser. Politikens roll är i stället att underlätta för både kvinnor och män att kombinera arbete och familj så att fler kvinnor vill och kan söka sig till ledande positioner i företag och andra organisationer i samhället. Jag anser att det är en uppgift för ägarna att åstadkomma en jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna. Vårt arbete med de statliga bolagsstyrelserna, där antalet kvinnor ökat från 27 procent till 33 procent från förra året, visar att målmedvetet arbete från ägaren ger resultat och att kvotering inte är den enda lösningen. Insatsen med styrelseutbildning syftar till att ge fler kvinnor förutsättningar och verktyg för att ta sig an styrelseuppdrag. I dag saknar kvinnor många gånger rätt nätverk och kontakter för att ta sig in i styrelser och hänvisar ofta själva till att de saknar tillräcklig erfarenhet, och det vill vi ändra på. Ingen ska kunna säga att det inte finns några kvinnor att rekrytera till styrelseposterna, för både Luciano Astudillo och jag vet att kvinnorna finns, att de är kunniga och självsäkra och att deras insats kommer att driva Sverige framåt. Jag uppfattar att många företag av marknadsekonomiska och strategiska skäl väljer att ha mångfald i till exempel styrelsen, eftersom det ger bättre möjligheter att utforma produkter och tjänster som passar alla kunder, kvinnor som män, och leder till utveckling och innovation. Min ambition är att fler företag ska upptäcka och ta vara på de många goda skäl och fördelar en ökad jämställdhet och jämlikhet innebär.

Fru talman! Jag vill passa på att tacka näringsministern för svaret. Det är väldigt glädjande att Maud Olofsson i sitt svar gör nästan en fullständig reträtt från sina tidigare uttalanden i medierna att bland annat bristande kompetens skulle vara en av orsakerna till att kvinnor är så dåligt representerade i bolagsstyrelser. Det är i själva verket så att aldrig någonsin har så många kvinnor utbildat sig till jurister, civilingenjörer med mera, så det finns väldigt många kvinnor som skulle kunna ta de där styrelseplatserna. Sannolikt är det delvis ett uttryck för osäkerhet, men jag vill ändå passa på att höja ett varnande finger för den förklaringsmodellen. I praktiken skulle det innebära att kvinnor som söker sig till statliga bolag har bättre självförtroende än de som finns i den privata sfären. Så är det ju inte. De statliga bolagen har varit mer framgångsrika också i kvinnlig representation under den förra regeringen. Sanningen är den - jag hoppas att jag och Maud Olofsson är väldigt överens om det - att massor av kvinnor vill och kan vara goda bolagsstyrelseledamöter i både privata och statligt ägda företag. Det skulle medföra mycket av det som Maud Olofsson pratar om i sitt svar. Problemet är delvis det hon säger själv i svaret, bristen på nätverk, men också andra strukturella hinder. Det som är anmärkningsvärt är då när Maud Olofsson lyfter fram de statliga bolagen och säger: Titta här, det går att göra en förändring! Då visar ju hon att politik faktiskt spelar roll, att politik kan påverka förändringar och attityder och om man sätter upp mål leder det till förändring. Men samtidigt som hon sedan berättar vad hon är beredd att göra avsätter hon inga resurser för att utbilda ägarna. Hon lägger inte fram några förslag på andra åtgärder för att se till att bryta den negativa utveckling som vi ser i svenska bolagsstyrelser. Det är ju så - det vet Maud Olofsson - att andelen kvinnor som finns representerade i svenska bolag minskar för första gången på tio år. Jag hade hoppats att vi skulle ha en näringsminister som säger sig förstå mångfaldens möjligheter och som tar ett mer proaktivt initiativ i de här frågorna än det svar som levererats här i dag.

Fru talman! Låt mig först säga att jag aldrig har påstått att det är brist på kompetens hos kvinnor som gör att vi gör den här utbildningssatsningen. Jag menar att det finns väldigt många kvinnor som är fullt kapabla att ta styrelseuppdrag. Det som bevisar det är det arbete som jag själv har gjort i form av ägare av de statliga bolagen, där 33 procent av ordförandena nu är kvinnor - en ökning från 27 - och där hälften av ledamöterna är kvinnor. Det är ett medvetet arbete av mig som ägare som har gjort att vi är i den situationen. Jag vill säga att jag inte gör detta av jämställdhetsskäl i första hand utan gör det av kommersiella skäl, därför att våra bolag, precis som alla andra bolag, har både kvinnor och män som kunder. Ska man förstå kunderna behöver man också se vilka kunderna är. I de allra flesta fall är det ungefär hälften kvinnor och hälften män som köper produkterna. Det är av det skälet som vi måste ha en bättre jämställdhet i våra bolagsstyrelser. Jag vill säga att detta också gäller mångfald i övrigt, det vill säga representation av människor med annan etnisk bakgrund än den svenska. Det är av affärsmässiga skäl som bolag måste se över sin situation. Det är också viktigt att säga att detta inte bara handlar om styrelser utan också om ledningar och ledningsgrupper. Ska kvinnor ta sig fram i dessa positioner måste de också finnas med i de sammanhangen. I vårt program för kvinnors företagande har vi anslagit en del av pengarna till just utbildning av styrelseledamöter. Jag har svårt att förstå varför Luciano Astudillo är så upprörd över detta. Min erfarenhet är att utbildning är en bra grund för att också kunna ställa upp aktivt i rekryteringssammanhang. Jag är jätteöverraskad över att Socialdemokraterna är så emot den typen av satsningar. Jag trodde att det skulle vara något positivt. Sedan pratar man om kvotering. Jag är noga med att säga att man ska bära ansvar för sitt eget fögderi. Jag är ansvarig ägare till de statliga bolagen i min egenskap av näringsminister. Därför kan jag också vara med och påverka. I privata bolag är det aktieägarna som är ansvariga. Om man inte ser att det är viktigt att ha en representation av både kvinnor och män i bolagsstyrelserna är min mening att man missar en hel del affärsmöjligheter. Om Socialdemokraterna nu vill ha kvotering är min fråga tillbaka: Varför genomförde ni då inte det när ni satt i regeringsställning? Ni hade ju tolv år på er att göra det. Det måste ju finnas någon underliggande och bakomliggande förklaring till att ni aldrig gjorde det som ni hotade med. Jag tror att ni insåg det enkla sambandet mellan ägande och beslutsfattande, men det vill ni inte säga. Ni låtsas som om ni hela tiden hade tänkt göra detta. Jag är åtminstone väldigt glad över att vi kan ta det här initiativet. Jag är väldigt glad över att vi har fått en så bra representation i de statliga bolagen. Vi kommer att fortsätta med det här arbetet av kommersiella skäl, av skälet att det är viktigt att de statliga bolagen går bra, men jag vill också öka trycket på de privata bolagen att börja se att vi med större mångfald i styrelserna och ledningsgrupperna också får ett bättre näringsliv och en ökad tillväxt.

Fru talman! Jag vill börja med att citera något som Maud Olofsson sade i E 24 i våras: "Pengarna ska användas för att utbilda kvinnor i styrelsearbete och så att de får mer kunskap, men också ett bättre självförtroende." Underförstått är att de saknar kunskap och självförtroende och att det är därför de inte har blivit valda att representeras i bolagsstyrelserna. Vi Socialdemokrater upprörs inte över den här satsningen. Tvärtom tror jag att den kan vara bra, men frågan är om den inte är lite missriktad. Den borde kanske riktas också mot andra sidan, där problemet i själva verket finns. Där finns de strukturer och institutioner som inte ser de affärsmässiga möjligheter som mångfalden ger. Det är i slutändan ändå märkligt att Maud Olofsson, som nu efter valet äger en rad statliga bolag, ser de affärsmässiga möjligheterna, konkurrenskraften och hur viktigt det är med mångfald, och då inte minst med bättre kvinnorepresentation, men så fort näringsministern går från rollen som ägare till att vara just näringsminister och hävda svenska bolags intressen backar hon och är inte beredd att göra något alls. Då säger hon att hon inte är beredd att vidta några åtgärder utöver att utbilda kvinnor som har dåligt självförtroende och kvinnor som saknar kunskap. Det var detta hon sade i E 24. Det är en bra satsning, men det borde följas av fler satsningar som är riktade åt rätt håll. Vi är överens om att det inte handlar om bristande kompetens, hoppas jag. Vi är också överens om att det inte är en självförtroendefråga i första hand. Men vi är inte överens om tagen, och vi är inte överens om hur långt vi är beredda att gå för att se till att vi faktiskt får in fler kvinnor i svenska bolagsstyrelser. Där skiljer vi oss åt. När JämO försökte förklara varför vi nu för första gången på tio år får sämre kvinnlig representation i svenska bolagsstyrelser sade JämO att det berodde på att det inte längre finns något hot om kvotering. Hotet är borttaget, och därför ser vi nu det här trendbrottet. Säga vad man vill om kvotering, men det land som har bäst kvinnlig representation är Norge, och där har man infört en sådan lag. Nu blir det spännande att se hur Spanien förändras. Spanien är ett av de länder i Europa som har haft sämst kvinnlig representation. Nu har man också där infört en lag som kräver en viss andel kvinnor i bolagsstyrelser. Vi får se vad det leder till. Maud Olofsson frågar oss: Varför hade ni kvoteringshotet vilande över de svenska bolagen? Jo, det var för att det åstadkom resultat - resultat som vi nu inte längre ser. För första gången på tio år har vi nu ett trendbrott där utvecklingen går åt fel håll. Men låt oss inte fastna i en kvoteringsdebatt. Det finns så mycket mer man skulle kunna göra. Aktiebolagslagen skulle kunna ses över, liksom bestämmelserna i koden för bolagsstyrelser. Statsrådet skulle kunna efterfråga att fler företag hade jämställdhetsredovisningar. Det skulle sannolikt påverka arbetet. Men som i andra näringspolitiska frågor har vi en passiv, handlingsförlamad näringsminister.

Fru talman! Jag vet inte vad Luciano Astudillo har för kontakter i den kvinnliga företagsvärlden. Det finns både kvinnor som är mycket erfarna, kunniga och som ställer upp i tunga bolagsstyrelser och väldigt många kvinnor som säger sig inte ha tillräcklig erfarenhet för att ställa upp. Det är framför allt i det sista fallet som vi ger stöd till utbildning och kunskapsuppbyggnad. Jag har svårt att se varför Socialdemokraterna skulle vara emot att vi satsar utbildningsresurser på att fler ska kunna ställa upp i de här sammanhangen. Jag kan också konstatera att de satsningar på kvinnors företagande som vi gör kommer att ge fler kvinnor erfarenhet av styrelsearbete och företagsarbete som kommer att vara viktiga resurser för den framtida rekryteringen. Det kommer att vara väldigt bra. Det här är något som den förra, socialdemokratiska regeringen helt negligerade under sin regeringsperiod. Bland mina 800 kvinnliga ambassadörer ser jag att här finns en fantastisk grupp att rekrytera styrelseledamöter från. En av anledningarna till att jag lyfter fram ambassadörerna är naturligtvis att jag vill visa på att här finns resurspersoner runt om i hela vårt land som är både kunniga och erfarna kvinnor som kan ställa upp i styrelsearbete. Det är intressant att Luciano Astudillo lyfter fram att det var hotet om kvotering som ledde till så goda resultat. Ja, vad har det hotet åstadkommit? Vi har åtta kvinnliga styrelseordförande i privata börsbolag och runt 18 procent kvinnor bland styrelseledamöterna. Jag är inte särskilt imponerad av hotet om kvotering. Det intressanta är också: Varför genomförde ni det aldrig? Om ni nu tror så hårt på detta, vad var det som gjorde att ni inte genomförde det? Jag vill ha en vettig förklaring till det. Om ni trodde på det och tyckte att det var en viktig åtgärd skulle ni väl ha fattat beslut om det och inte bara hotat med det? Jag tror att den viktigaste delen i detta är att näringslivet redan nu har en bolagskod där man har skrivit in att man ska eftersträva en jämn könsfördelning. Gör man inte det ska man rapportera varför man inte har lyckats. Jag tror att den här åtgärden är långt mycket viktigare än många av de andra åtgärder som Socialdemokraterna viftar med. Jag har i de statliga bolagen visat att med målmedvetet arbete och målmedveten rekrytering går det att åstadkomma resultat. Jag kommer att fortsätta det arbetet. Det är också därför som jag utmanar det privata näringslivet på det här området. Jag levererar resultat. Jag gör det för att jag vet att det ger kommersiell utdelning. Det borde också gälla i de privata bolagen. Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna inser att de här åtgärderna på utbildningsområdet är en positiv sak, även om de inte kommer att lösa alla problem. Men det är det heller ingen som har påstått i sammanhanget.

Fru talman! Jag hänvisar bara till vad JämO sade om hotet om kvotering. De menade på att just hotet hade haft effekt och att det inneburit att vi under tio år fått in fler kvinnor i de svenska bolagsstyrelserna. Så är det. När det försvann gick det åt fel håll. Det är vad JämO uppger. Återigen, Maud Olofsson: Vi är inte emot den här satsningen. Måhända borde man fundera på fler satsningar som riktar sig mot de strukturer som hindrar kvinnor att komma in i bolagsstyrelserna. Upprepa inte detta fler gånger, för det stämmer inte. Vi är inte emot den här typen av satsningar. Sedan lyfter Maud Olofsson upp de kvinnliga ambassadörerna. Också det är en intressant och bra satsning. Det ska hon ha beröm för. Men låt mig då citera ur Expressen: "På sin blogg berättar Patricia Olby Kimondo, som är vd på ett bemanningsföretag för lärare, att näringsdepartementets stora satsning på kvinnliga företagare mest liknade ett skämt. 'Här har ni en penna och här finns en intressant broschyr som ni kan läsa ...' Entreprenörerna behandlades som 'nybörjare och allmänt orutinerade'. En herre från Nutek ifrågasatte behovet för kvinnliga företagare att kommunicera med datorer. Vi skriver år 2008. Om Maud Olofsson ska få något gjort så är det nog bäst att hon lägger på ett kol." Det var den liberala sidan i Expressen. Så det är väl dags att lägga på ett kol. Maud Olofsson har flera gånger sagt att hon kräver av landets företagare att de ska jobba som ivriga bävrar. Men det vi hittills sett, de två första åren, är en sömning sengångare.

Fru talman! Om jag ska vara ärlig tror jag att Luciano Astudillo och Socialdemokraterna är avundsjuka. De är avundsjuka för att vi levererar resultat. Låt mig ta några av siffrorna. Jag sade att det startades 53 400 nya företag år 2007. Det är en ökning med 20 procent. Vi kan titta på hur det ser ut när det gäller kvinnliga företagare. Det var nära 2 700 fler företag än 2006 som startades av en kvinna. Och det är 15 procent fler än första kvartalet 2007. Det går alltså åt rätt håll med de åtgärder som vi gör. Det är väl det som är så himla irriterande när man har hamnat i oppositionsställning. Jag kan förstå det. Men vi har ett systematiskt arbete med detta. Det är klart att jag är jättestolt över alla våra kvinnliga ambassadörer. Det är mycket kunniga och mycket kompetenta kvinnor. Jag reser just nu runt i landet och försöker träffa alla de här. Jag tror att det är viktigt att det finns ambassadörer för kvinnors företagande därför att man måste visa att det är roligt att vara företagare, att det går att skapa lönsamhet och att kvinnor kan leda företag. Jag tycker att den satsningen är en av de mest inspirerande satsningar som vi har gjort. Jag tror att just förebilderna på det här området kommer att spela roll också för den fråga som vi här diskuterar. Vågar vi ta på oss uppdrag? Vågar vi leda företag? Vågar vi vara privata entreprenörer? Det är hela vårt synsätt när det gäller anställning kontra att vara företagare som behöver förändras i vårt land. Vi måste hylla entreprenörerna. Vi måste hylla dem som riskerar. Vi måste hylla dem som ägnar så mycket tid åt att skapa jobb åt andra. Tyvärr får de slita mycket mer än många andra. Därför är regeringens satsning på just det här området, i bredd, på näringslivet men också satsningar på kvinnors företagande en otroligt viktig satsning för framtiden. De ivriga bävrarna växer fram på bred front i Sverige.